Sävvitisen!

Sävvitisen! Jag vill ha lite fjukt/en macka/mjölk/mina pennoj/spela tennis!
Först var jag Ma, sen Mamma, sen var jag Bea ganska mycket ett tag, men nu har Olivia övergått till att nästan konsekvent kalla mig för Servitrisen. Hon är uppenbarligen nöjd med den service hon har här hemma, men jag är inte helt bekväm med att kallas så. Någon som har något bra förslag till hur jag ska förhålla mig?
Annars har vi haft några bra dagar trots att Mats varit i USA - han sitter väl på flyget österut nu, tror jag. Det blir ganska intensivt eftersom vi varken har lekskola eller dagmamma än - det är sommarlov ytterligare en vecka här - och Olivias leklust är förstås större än någonsin. Jag gör mitt bästa men kan bara erkänna att det inte är så där jättekul att vara farbror Gustafsson/Anton Fensson (Emils pappa)/ Alfred/ Annika timme ut och timme in. Tur att det finns kompisar! I går lekte Ia med Sam och sedan Sara, i dag var hon först på crechen på Nizels när jag tränade (creche = dagis man betalar per timme), sedan lekte hon med Max i tre timmar och därefter med Sara i två timmar. Olivia och Sara leker fantastiskt bra just nu, i början av sommaren bråkade de ju ganska mycket. Men nu bara försvinner de iväg och man ser inte till dem innan det är dags att gå hem. Hoppas bara att graffitin var en engångsföreteelse.
Mats lär vara hemma ganska tidigt i morgon, och han ska vara ledig på dagen eftersom han fick jobba på sin lediga dag i måndags. Han är säkert väldigt jetlaggad, men jag hoppas ändå att vi ska kunna ge oss ut på något äventyr.

Fler bilder från i sommar

- på begäran av mamma Gunilla!

På bilderna är Olivia med sitt efterlängtade dragspel, Olivia leker med den stora gungan på Ästad gård i samband med återträffen med Kinagruppen, bad på stranden i Frillesås och slutligen the Karlssons samlade hemma hos Moa på Gotland.

Jag och Olivia har fikat med Ulrika och bebisen Sienna på förmiddagen. Snart ska vi ge oss av hem till Karinne och Alec för att barnen ska få leka och jag och Karinne ska beklaga oss om de ökade väntetiderna för adoption. Karinne och hennes man väntar sitt andra barn från Thailand och börjar också få spader på att det drar ut på tiden. Tålamodet blir alltså inte bättre med åren när man adopterar, kan jag meddela.

Måndag kväll

och Olivia sover som en klubbad. Hon har fått leka av sig orsentligt i dag, hon har längtat så efter Sara och i dag har de fått vara tillsammans nästan fyra timmar uppdelade på ett förmiddagspass hemma hos Gottbergs och ett eftermiddagspass här, som avslutades med middag (spagetti m köttfärssås). Flickorna var sams nästan hela tiden men stackars Anton fick sig en del smällar när de stora barnen tyckte han lade sig i för mycket (mamma, han förstöööör!). Enda verkliga olyckan såg jag först när jag skulle lägga Olivia: Hon och Sara (Ia skyller förstås enbart på Sara, men det vittnesmålet ger jag inte mycket för) har dekorerat den vita väggen i Olivias rum med klotter med svart färgpenna. Suck. Olivia hävdade att det var skojigt bus, men jag talade tydligt om att det är naughty (ung. styggt), vilket är det hemskaste man kan säga om någon enligt Olivia. Hon blev alldeles förtvivlad och grät. Inte så kul avslutning på dagen, men man måste väl markera att så gör man inte, och om en kompis gör det måste man omedelbart säga till mamma. Men, som sagt, hon var jättetrött och somnade på några minuter efter att vi läst godnattsagan om dinosaurierna.

Det regnar ...

Men det gör egentligen inte så mycket, för sydöstra England behöver regn mer än något annat just nu. Fast det är ju tråkigt att vi inte kna vara ute!
I går åkte vi till en djurpark och tillbringade halva dagen där. Olivias favoriter var elefanterna och aporna. Jag och Mats var mest fascinerade av tigrarna. De promenerade omkring bara en dryg meter ifrån oss. Så nära har jag aldrig varit en så stor kisse tidigare! Dock känns hela djurparksgrejen lite meningslös - och förstås grym mot djuren - eftersom vi har varit på safari i Sydafrika tidigare.
I dag på morgonen åkte Mats till USA, han kommer hem på fredag. Det är bank holiday här i dag, vilket innebär att alla umgås med sina familjer. Jag och Olivia har tur ändå, för Ias bästis Saras pappa är också ute och reser. Vi var hemma hos dem på förmiddagen, och i eftermiddag ska de komma hit. Olivias lekbehov är enormt just nu.
För övrigt har CCAA, den kinesiska adoptionsmyndigheten, matchat nio dagars ansökningar den här månaden. Det innebär att väntetiden fortsätter öka och jag tror inte längre att vi får åka till Kina i år. Snarare blir det i februari eller så. Nästan ett år senare än det ursprungliga prognosen.
Jag är så trött på att vänta! Det känns som att Mats och jag inte har gjort något annat sedan vi träffades. Men det blir säkert bra till slut ... när det nu blir.

Tillbaka i verkligheten

I går kväll landade vi åter på engelsk mark och nu börjar allt blir som vanligt. Det regnar, vilket har fördelen att resterna av rävbajset, som låg på tröskeln till vår ytterdörr i dag på morgonen, spolas bort. Först trodde jag att någon ville jävlas med oss och hade lagt dit det, men en närmare inspektion visade att detta alltså var själva ursprungliga nedsläppsplatsen. Räven måste ha tryckt arslet mot dörren när han skulle skita, för att lyckas pricka hela den ganska så stora högen på vår tio cm breda tröskel. Man känner sig mycket välkommen. I övrigt, läs mitt tidigare inlägg "Död åt räven", vilket alltså är högaktuellt nu.
Mats och Olivia är och badar på Nizels. Jag har sorterat sommarens stora bildskörd - undrar hur jag ska lyckas publicera dem här på bloggen? Jag får väl försöka välja strängt.
Allt är annars bra med oss. Ia är ju underbar som vanligt. Hon har längtat hit det sista, pratat mycket om sina kompisar och velat tala engelska. Det dröjer ännu ett par veckor innan skolan börjar. Mats åker till Houston på måndag. Jag och Ia får väl ta itu med vårt sociala liv här. På bilderna: Olivia och Faster Krika, Olivia och gudsyrran Isabelle, Olivia badar med sin kusin Maja hemma hos Moa på Gotland, återträffen med alla Kinaflickorna (den grupp vi reste med till Kina för att hämta barn för två år sedan - vi fick en mycket lyckad helg!), Olivia med sina kusiner/sysslingar Maïwenn, Oscar, Leon och Gideon och deras pappor Krille, Jesper och Simon, en blöt eftermiddag på leklandet Fun City utan för Varberg. Fun City är egentligen värd en egen liten text - ett mycket märkligt ställe, slitet och skräpigt, fast det struntar ju ungarna i. Jätten Himble står fortfarande och vakar över området precis som i min ungdom för 20 år sedan, och mest udda av allt: allt jobb som inte direkt involverar pengar sköts av mer eller mindre alkoholiserade polacker!