Poolen är färdig!

Jag blev hyfsat överraskad då det bankade på dörren redan vid kvart i sju i dag på morgonen. Arbetarna har tidigare kommit framåt nio. Det var bara att springa ut och flytta bilen och öppna grinden, så att de kunde sätta igång.

Så här fin är poolen nu. De fyller den med trädgårdsslangen och det verkar ta en evig tid, den är fylld tidigast i morgon.

Mei-Mei och Olivia skulle förstås i och känna på vattnet, och så klart halkade Mei-Mei och tog därför premiärdoppen (hon föll två gånger).

Så här mycket vatten hagde det blivit efter sju timmars påfyllnad.

Söndag

Hmmmm ... Nu har de gjort om något med blogger.com. Det ser inte alls ut som vanligt när jag skriver. Och bilderna kom inte i rätt ordning. Skit samma, vi får väl se hur det blir.

Gårdagen började med uppehåll, sedan hade vi ösregn ända fram till eftermiddagen då det sprack upp och blev superfint. En härligt avslutning på helgen! Flickorna var på födelsedagskalas på Chuck E Cheese och lekte sedan med vår grannes son Stephen i ett par timmar.



Här kommer klungan i marathonloppet, som var i går. Mats hade varit en av dessa när han var som bäst.



Omvänd ordning, alltså. Nu har det börjat regna.



Här kommer de första tjejerna (tre tjejer och en hare, enligt vår expertkommentator Mats), alla från samma land. Ska man tippa på Kenya?



Detta var med andra ord innan det började regna ...



Och då vi fick se ledargruppen komma ångande. Attans, så fort de springer, och de ser inte ens andfådda ut! Vi var grymt imponerade av de två vita killarna som lyckades hålla jämna steg med tre spänstfenomen.

från +25 till -5

Sitter i solen. Njuter av värmen, 25 grader. Som tyvärr ska sjunka med 30 grader på ett dygn ... De varnar till och med för snö på fredag!
Om detta inägg hamnar på bloggen är det mitt fösta jag skrivit på iphonen!

Taekwondo grading

I dag var det grading på taekwondon. Mei-Mei tvekar fortfarande. Olivia fick sin tredje rand eftersom detta var en pre-grading för hennes del - nästa gång ska hon få nytt bälte.
För mina taekwondointresserade läsare kan jag berätta att det funkar inte på samma sätt här som i Fortitude. Alla måste göra en pre-grading, för varje bälte. Barnen måste göra tre pre-gradings. Pre-gradings är exakt likadana som vanliga gradings, och alla gör det tillsammans (bältesvis).
Klantar du dig på din pre-grading får du veta vad som ska förbättras till nästa gång. Klantar du dig vid grading för nytt bälte får du ett så kallat probation belt, och måste göra om den del som inte godkändes, vid nästa gradingtillfälle.
De tre killarna här ovanför visade sig inte ha gjort tillräckligt många lektioner för att få en rand på sina bruna bälten (läs "röda"). Men de fick gott om tillrättavisningar ändå - underkänt både på self defence, patterns och i ett fall judo. De tre tillsammans satte nytt hastighetsrekord i Hwa Rang.
Föräldrarna får sitta inne i lokalen och titta på gradingen. Sedan får de hjälpa till att sätta på tejpremsorna och nya nya bälten.

Tre killar fick sina svarta bälten efter gradingen som var före jul.

Eftersom jag har ganska hög rang (nästa bälte är svart) fick jag snällt klä om och assistera vid gradingen, dirigera barn och sparra. Efter det var jag dessutom fotograf.

Och i eftermiddag ska jag börja jobba igen! Ska följa med en svensk kvinna som bor här i hennes arbete med ungdomar ... i kväll ska de dela ut mat till hemlösa. Detta ska så småningom resultera i en grej i GP. Känns jättekul!

Och i går kväll började Mei-Mei på simskola. Hon simmar redan jättebra men är helt självlärd, så stilen är ... egen. Hon lärde sig emellertid snabbt och crawlade urtjusigt tvärsöver bassängen redan efter första lektionen. Hon har en väldigt naturligt sätt att röra sig i vattnet och jag tror hon kan bli superduktig. Barnen lär sig alltså att crawla först här. Brästsim kommer senare.

Olivia var under tiden på en play date med sin nya bästis i klassen, Sophia. De hade stannat kvar på skolgården och lekt efter skolan. Plötsligt hade det klivit in en man med en kossa på skolgården! Eftersom vädret var vackert, soligt och 23,5 grader, var det massor med barn som var kvar och lekte. Alla dessa hade fått en föreläsning om kor och fått se hur det går till att mjölka. Så alla var nöjda med sin dag!

Snow day!

Kindergarden-eleverna lär sig om årstider. I brist på riktig snö ordnade de snow day i dag. En stor lastbil full med is kom på morgonen. Isen huvlades i småbitar i en maskin och sprutades ut på skolgården. Eleverna skulle ha vinterkläder på sig ... jag räknade till max en handfull som var ordentligt klädda och därmed kunde roa sig ordentligt utan att bli blöta. Det var 13 grader varmt och sol redan på morgonen.

Mei-Mei var förstås en av de som var riktigt klädda.

Hon byggde en liten backe att åka nedför. En riktig vintertjej!

Mera pool

Jag plåtar arbetet med poolen och skickar till husägaren, som förstås är mycket intresserad av hur det går. Han bor i Kuala Lumpur just nu och kan därför inte följa arbetet med egna ögon.
Så här såg poolen ut när de hade fått bort hela den gamla ytan.

Sedan klabbade de på någon sorts cement.

Denna cement har fått brinna (heter det, eller hur?) sedan i går eftermiddag.

Så här såg det ut när solen gick upp i dag på morgonen. Ska cement brinna i 24 timmar, eller hur är det? I så fall är jag tveksam till att de hinner göra klar den nya ytan och fylla poolen i dag, vilket var den ursprungliga tidsplanen. Klockan är nu strax efter tio på morgonen och några mexikaner har ännu inte synts till.

Största händelsen i går var annars att grannens brandlarm gick. De håller på att göra om badrummet. Deras gäng mexikaner gav sig av för att käka lunch och måste ha glömt något påslaget inne i huset, för det tjöt som tusan och ett par minuter senare kom alltså en brandbil dundrande nedför gatan.
Brandmännen var inte så stiliga som de som kom när vårt brandlarm gick i somras, men brandbilen var som alltid tjusig och därför blir det ändå en bild.

Poolen ska bli som ny

I går kom de och tömde poolen ...

... rakt ut på gatan.

Sedan satte de igång att ta bort den gamla ytan.

Det syns inte riktigt, men de har alltså inga som helst skydd, varken för öronen (det är otroligt mycket oljud), för mun och näsa (stendammet gör att dimman ligger tät) eller ögonen (det blixtrar som eld när de fräser bort den gamla ytan - om man kan uttrycka det så.

Ganska hemskt, firmorna anställer fattiga mexikaner utan utbildning och låter dem göra alla de smutsigaste och farligaste jobben här. Passar det inte så står det hundratals i kö.

Männsikosynen här är tveksam ibland.

Så här såg det ut strax innan de avslutade arbetet i går. De fortsätter i dag. Jag återkommer med fler bilder!

Lite av varje

Detta är Mei-Mei och hennes nya kille Alec, som var här på play date i fredags. Det är så gulligt, de två är så förtjusta i varandra! Mei-Mei var alldeles överexalterad över att äntligen få ha Alec hemma. De två sprang runt, runt, runt i två och en halv timme och var helt genomsvettiga när Alecs mamma kom och hämtade honom.

Flickorna myser i vår säng innan det är dags att krypa ned i sina egna i går kväll ... nåja, för tillfället är det strid om vem som ska få somna i gästrummet. Favoritsängen varierar och de vill alltid ligga i samma. Samtidigt går dock inte, då ligger de bara och sparkar på varandra. Så just nu är det varannan. Oftast får vi bära in ett barn från vår säng också. Deras egna sängar använder de mest som avlastningscentral för kläder, papper och diverse leksaker.

Och här har vi då Helge. Jag tror att han egentligen borde sitta lite högre upp, men vi flyttar runt honom nu i början för att försöka lura duvorna. Senare får vi väl spika upp honom i trädet.

Frågan är hur effektiv han är. De där j-vla duvorna är ju sanslöst fräcka och låter sig inte skrämmas av någonting i första taget.

Hohooo!

Hoppsan, nu tittar minsann solen fram! Undrar hur geggigt det är på löparstigen ... ska man ge sig ut på en runda eller vänta tills imorgon då det har hunnit torka upp? Vi fick visst tre inches regn i går, det måste vara ungefär tio cm ... jag väntar nog till i morgon. Lite plugg först, sedan en promenad, så får det bli. Och så taekwondo i kväll.

Duktiga Mei-Mei!

Okej, jag vill bara skryta lite ...
När jag hämtade barnen i skolan i dag kom Mei-Meis fröken fram och sa att hon tycker att Mei-Mei är så duktig och har gjort så stora framsteg den sista tiden. Jag blev så glad, för jag har själv märkt att Mei-Mei knäcker läskoden i detta nu! Plötsligt kan hon läsa enkla sagor själv, hon "ser" hur många nya ord ska uttalas och klarar att ljuda fram de flesta andra (någorlunda korta orden). Hon skriver också bättre plötsligt, eftersom hon ljudar fram olika ord.
Man blir stolt!
Det kommer ännu att dröja en tid innan hon läser helt flytande, men ojojoj så bra det går!
Kanske går januari 2011 även till historien som den månad då Mei-Mei tappade sin första tand ... den hänger nästan i en tråd nu, jag blir förvånad om den sitter kvar om en vecka. Hon vickar och vickar och läääängtar tills hon får tappa den!

Måndag morgon

Så har ytterligare en helg svischat förbi. Det har varit härligt, ljummet väder och vi har haft ett par riktigt mysiga lediga dagar. Inte för att vi har gjort så himla mycket, men ibland är det skönt att bara ta det lugnt.
Nu är det måndag och det ösregnar ute. Ska tydligen fortsätta så hela dagen. Men kan ju bli trött av mindre. Jag har suttit i sängen större delen av förmiddagen och läst en tråkig och finstilt bok (skolan). Gäsp.
Nu är det dags att ge sig ut i ovädret och handla och tanka bilen. Eventuellt åker jag tillbaka till affären med lilla kameran också, blixten vill inte funka och batteriet laddar ur sig på en gång. Dessvärre kan jag inte hitta kvittot. FAN! Hoppas de kan kolla upp köpet i sina datorer.
På den ljusa sidan finns en biljett till Robyns konsert här den 19 februari! Jag ska gå tillsammans med ett gäng andra svenska tjejer, det ska bli superkul. Försökte dessutom sälja in en intervju till GP, men de tycker de har haft så mycket Robyn det sista att de avböjde. Synd. Fick ändå lite blodad tand och ska försöka sälja in lite andra småjobb framöver.
Ja, och så har vi fått en ny familjemedlem: Ugglan Helge! Han är inomhus i dag eftersom vi är osäkra på om han tål regnet (eller snarare då om batterierna tål regnet), men så fort det blir uppehåll ska han få flytta ut i trädgården igen och fortsätta att med sina hoanden skrämma bort de förbannade duvorna ur trädet. Vi har alltså en stor flock duvor som sedan nyår börjat övernatta i ett stort träd på vår baksida. Och de skiter och skiter och skiter ... över hela stenläggningen och, än värre, ned i poolen. Urk. Vi försöker skrämma dem genom att klappa i händerna, skrika, kasta bollar och ruska i trädet med kvastar (undrar vad grannarna tror!). Och nu har vi alltså Helge till hjälp också. Bilder kommer!

Födelsedagsmiddag med mera

I går kväll blev jag bjuden på födelsedagsmiddag av mina snälla kompisar. Supermysigt!
Eftersom tekniken bråkar med mig som vanligt fick jag inte igång blixten på den lilla kamera, och nästan alla bilder blev helt kassa. På denna kan man i alla fall ana att det är Frida G, Malin L och Katarina.
Vi gick på japansk restaurang, drack cocktails, åt supergod sushi och ... ja, vin till det.
Efteråt gick vi till en vinbar bredvid och drack smakmenyer av champagne. Sämre kan man ha det!
Flickorna (som även inkluderade Cecilia och Frida A) verkade oroliga att jag inte kände mig tillräckligt firad, trots mat och dryck och present, ett jättefint halsband - så de ordnade med efterrätt med ljus i och skönsång inne på vinbaren.
Man tackar.
Just det där sista kunde jag förstås ha klarat mig utan, men å andra sidan, hämnden är ljuv, det är ju inte bara jag som fyller år!
Tekniken skojar med mig, som sagt. Bilderna brukar komma i rätt ordning men i dag hamnade de i omvänd ordning.
Här är ett foto av mig som Olivia tog innan jag gick. Jag visste att jag skulle vara aningen för tjusig, men tog ändå tillfället i akt att använda en av mina vackraste klänningar, den lila.
Olivia kan nog bli fotograf när hon blir stor. I samband med att hon knäppte av sa hon "du blir fin mamma, men bakgrunden stör". Klyftig tjej!
Jag gjorde klyftpotatis, ångad broccoli och teryakikyckling till barnen innan jag gick. De åt otroligt mycket. Jag trodde det skulle räcka till matlådor i dag, men icke. De rensade faten!

Här är vi tillbaka till början, så att säga. Silverkedjan till halsbandet jag hade på mig i går hade blivit svart och tråkigt. Och inget silverputs finns i huset. Provade därför att putsa med aluminiumfolie, bikarbonat och hett vatten. Det gick superbra!

Klä diskhon (eller en bunke) med aluminiumfolie i botten. Strö över bikarbonat. Lägg i silvret du vill putsa - det måste ha kontakt med folien åtminstone delvis. Slå över hett vatten. Låt stå i tio-15 minuter. Skölj därefter och torka av med hushållspapper.

Simsalabim!

I dag känner jag mig lite trött efter gårdagens kalasande. Det var också en hemsk morgon i dag - Mei-Mei skulle få sin andra vaccinationsspruta mot vattenkoppor. Det är alltså lag på att barn ska vaccineras mot vattenkoppor här, hur konstigt det än låter för svenskar.

De som har läst det HÄR inlägget förstår att jag har dragit på detta in i det längsta, men nu fick jag ett hotfullt brev från skolan att hon kan bli utesluten från undervisningen om jag inte såg till att hennes vaccinationer var up to date ... så det var inte mycket att be för.

Mei-Mei började omedelbart gråta i bilen när jag berättade vad som skulle ske. Hon lugnade sig sedan, men när det var dags för sprutan blev hon jätteledsen och tjöt så taken nästan lyfte. Jag känner mig verkligen hemsk när jag måste sitta och hålla fast henne, det känns som ett övergrepp. Men vad ska man göra?

Sköterskan som gav sprutan var i alla fall lite mer pedagogisk än den förra, och sedan fick Mei-Mei en godisbit som tröst. Då torkade tårarna. Nu hoppas jag att det dröjer många år innan vi måste vaccinera barnen igen.

Nystart

Först en bild på senaste tillskottet i kusinskaran: Simon och Annas lilla bebis Aron (mitt namnförslag, ååååh, så nöjd jag är!). Visst är han söt! Jag tycker han är lik Simon när han var bebis, men kanske är det helt enkelt så att de flesta tremånadersbebisar ser ungefär likadana ut.

För att återknyta till rubriken: I dag är det nystart. Jag pluggade hela dagen i går, tills det var dags att hämta barnen. Då tryckte jag på sänd och lämnade in hemtentan, 1o poäng, som jag lyckats knåpa ihop på fem dagar. Det känns med andra ord inte som att detta är det mesta genomarbetade arbete jag åstadkommit, men jag borde blir godkänd i alla fall - om jag inte helt har missuppfattat någon fråga, vill säga. Tack och lov för min yrkesbakgrund, jag är ju van att läsa in stora material och skriva texter som om jag vore helt initierad! Stackars alla dem som inte har samma skrivvana, och som inte är vana vid engelskan som jag är. De behövde kanske alla veckor på sig för att bli klara. Inte mycket till vinterlov där, inte.
Nu dröjer det tills på tisdag tills vårterminen drar igång.
Det känns nästan lite tomt - ingen tentaångest att hantera! Firade detta med fem kilometers löpning efter att ha lämnat mina små goseflickor i skolan. En härlig morgon - jag behövde inte tjata (nästan alls), vi behövde inte stressa till skolan, Mei-Mei var på bra humör när jag gick. Ungefär 8 grader i luften, klarblå himmel, sol. Underbart!
Nu ska jag ta itu med lite eftersatt hemarbete. Vika tvätt, packa diskmaskinen, städa golven. Duscha och tvätta håret. Åka till Kroger och handla. Sedan blir det nog en promenad upp till Rice Village. Jag tänkte boka bord inför det kinesiska nyåret, som i år infaller den 3 februari. Och nu när vi har fått rätsida på ekonomin igen kanske jag slår till med att fylla på strumpförrådet - strumptjuven har helt klart varit här under hösten. varken jag eller barnen har så det räcker. Mats fick tio par av tomten, så han klarar sig.
Och i kväll är det läge för avsteg från den vita perioden: Mina kompisar har ordnat med en överraskning som 40-årspresent! Jag förutsätter att det blir en god middag med vin på nån mysig restaurang. Jag ska bli upphämtad klockan 6.20 pm. Tjoho, jag som älskar överraskningar!

Finish what you started!

Sitter här med min tenta och försöker muntra upp mig mellan varven - vilken tur att jag är omgiven av människor som har likadan humor som jag! Har du inte kollat länken nedan, gör det bums ... fundera sedan över följande visdomsord, fritt översatta från engelska.

Jag hörde en doktor på tv säga, att det bästa sättet att uppnå ett inre lugn är att avsluta allt det man påbörjar.
Jag såg mig om i huset och noterade en massa oavslutade saker. Innan jag skulle ge mig av i morse försökte jag därför göra något åt dessa.
Jag drack först upp en halv flaska Merlot, sedan en tredjedelsch flaska Chardonnay, därfefter näschtan en hel flska Baileysch. Jag avschlutade en öppnag flaschka wum och åt en sto påse fips. Sen tog jag weschten av posacktablettena och tomde alladinfokladaschken ... Ja känne mej väldi lugn nu, schka gå å lägga mig å vila en schtund ...

Kunde ha varit så om jag och Mats har några vita veckor som inledning på det nya året - helvita för Mats, jag gör ett och annat litet avsteg. Men på det stora hela kör vi helnyktert ett tag nu.

Man kan ha roligt utan sprit ...

Prinsessan Madeleine!

Nu är det för sent, någon har talat om för New York Post att den första bilden de publicerade inte förställde prinsessan Madeleine utan Victoria Silvstedt ... inte så kul längre, med andra ord! Ursprungligt inlägg nedan.
.................
Ja, hon har ju en ny boyfriend!
Kolla in HÄR vad New York Post har att berätta ... lägg särskilt märke till bildvalet!

Så kom våren!

De sista bilderna från skidresa, när jag och flickorna åkte pulka och gjorde snöänglar.

I dag är det Martin Luther King day, och flickorna är lediga från skolan. Vi har gjort läxor, pysslat, handlat, Olivia har varit på play date, jag och Mei-Mei har gjort i ordning brev till barnhemmen i Kina.

Det har varit regntung/regnigt i två dagar, men nu, för en timme sedan ungefär, sprack det plötsligt upp. Solen värmde upp genast och nu känns det som vår ute.

Jag vill ut!

Typiskt då att jag måste stanna inne och vänta på att handy mannen Juan, som inte är så där vansinnigt handy, ska dyka upp och reparera handfatet på lilla toan, som han hade sönder förra veckan. Det har suttit löst och han sa att han skulle kolla så det inte skulle ramla (inte mitt initiativ) och vred därmed på något sätt av röret. Nu rinner allt vatten ut på golvet.

I morgon ska jag lägga sista handen vid min hemtenta, sedan ska jag njuta av att inte ha pluggångest i några dagar, tills vårterminen drar igång!!!

Pluggplugg, plugg, plugga ...

Så kul är det inte att sitta med en hemtenta i knät och deadline skrämmande nära, men det får det vara värt - jag gav ju mig själv ledigt när barnen hade jullov och Mamma och Douglas var här. Ungefär så. Tre uppgifter klara, en återstår ... dags att börja med den ... nu. Strax, i alla fall.
Efter skidresan börjar i övrigt de tunga vintermånaderna med diverse mörka moln. Svinkallt ute = nästan lika kallt inne. Trodde jag var härdad efter åren i England, men här är det faktiskt ännu värre. Isande kyla runt nollan kyler ned huset på nolltid (upprepning?) och att värma ett sådant hus med ac är värdelöst. Det blir en väldigt ojämn temperatur och vi måste dessutom stänga av ac:n på nedervåningen om nätterna eftersom aggregatet står på vinden ovanför vårt sovrum och dånar så man inte kan sova. Alltså ligger temperaturen på 12, 13 grader i köket på morgonen. Hurra! Tvätten torkar inte eftersom det är så rått, och allt hårt bröd, flingor och så vidare blir mjukt. Give mig värmen tillbaka! Jag ska aldrig klaga igen!
Vidare hade banken gjort fel med vår räkning för skidresan och dragit dubbelt - vilket innebar att de tömde vårt konto och vi var panka i tre dagar. De pengarna har vi tack och lov nu fått tillbaka. Och så har innertaket börjat rasa in i lägenheten i Göteborg, suck, och i går lös plötsligt en lampa i Audin - och sedan började det ryka ur motorn. Bilen står nu på verkstaden. Dubbelsuck.
Nej, Bea, upp med hakan och sätt igång och plugga!

UPPDATERING:
Audin är lagad och det kostade oss - ingenting! Tydligen hade vattenpumpen gått sönder. Eftersom detta hände ungefär en vecka innan vi haft bilen i vår ägo i ett år behövde vi inte betala. Och det ska bli varmare ute i helgen. Det ser lite ljusare ut på Karlsson-himlen! Undrar om nu taket på Övre Husargatan kan hela sig självt ... inte det, nej. Men ändå!

Nummer ett

Jag kollade på klockan och såg att den var 1.11, den 11/1 2011! Kände mig alldeles upprymd tills jag insåg att det faktiskt är den 12/1 i dag, dvs en dag mindre tills tentan ska lämnas in än vad jag trodde, vilket innebär att jag ska sluta knåpa med gadgets till bloggen och i ställt sätta igång med tentan, som jag skrev om för ett par timmar sedan ...

Vardag

Julen är undanplockad, skidkläderna undanhängda, all tvätt tvättad, Mamma och Douglas är tillbaka i Varberg, barnen i skolan och Mats på jobbet.
Kvar finns bara en hemtenta som ska göras.
Återkommer.
Jo, just det, vi har köpt biljetter och ska gå och se Robyn den 19 februari!!!!

Den 7 januari 2011

Barnen hade valet att tillbringa dagen med sina foraldrar. De avbojde. Skidskolan ar allt for kul. Sa vi lamnade dem pa morgonen och Mats hamtar dem nog ... ungefar nu.

An en gang, hur kan man ha en sadan har tur med vadret? Ett par minus, stralande sol och vindstilla. Ljuvligt, och alldeles perfekt for att knacka en flaska champagne i backen mitt pa dagen!

Detta ar jag vid en alder av exakt 40 ar.

Champagne on ice!

Mei-Mei i backen i dag ... hade tankt fanga barnen i skogen men det kom champagne i vagen. Sa kan det ga!

En massage senare vantar jag nu pa att Mats och flickorna ska gora sig redo for ett dopp i utomhuspoolen. Vilken vecka vi har, vilken fodelsedag jag har. Hurra!

40 is the new 20 ... eller?

Den 7 januari i ar ar det exakt tio ar sedan mitt och Mats forhallande var farligt nara att ta slut. Sallan har jag varit sa arg och besviken, sallan har Mats varit sa spak, forvirrad och radd.
Det var alltsa riktigt allvarligt.
Vi hade akt pa en treveckorsresa till Sydafrika och hade det toppen pa alla satt ... tills just den dar dagen. Min 30-arsdag. Mats kompisar hade hintat overtydligt att nagat alldeles sarskilt skulle handa just den dagen. Jag hade forstas funderat en hel del. Det maste vara en helt otrolig overraskning! Kanske hade han till och med kopt ringar och tankte fria ...
Pa morgonen foreslog Mats att vi skulle klattra uppfor Taffelberget - vi var tillbaka i Kapstaden efter var helt makalosa resa langs syd- och ostkusten inklusive safaris.
Jag sa forstas ja till denna galna id'e, eller vad ska man kalla narmare fyra timmars stigande bergsklattring? Man vill ju inte sabba sin alsklings romantiska planer!
Jag ska inte gora plagan langre an nodvandigt, for Mats alltsa, men om du tanker dig en stekhet sommardag, vindstilla, en man som har last att det racker med en mun vatten i halvtimmen och packat darefter, ett fodelsedagsbarn som tror att det gommer sig en champagneflaska bakom varje klippblock, stangda restauranger pa toppen, linbana ned, en eftermiddag da det sakta men sakert uppdagas att det finns ingen overraskning, nej inte ens en reservation pa restaurang, en man som i panik forsoker radda dagen nar kvallen redan har kommit och fodelsedagsbarnet grater - da kan du tanka dig hur illa det var.
Till Mats forsvar ska jag tillagga att han ett par dagar senare, da vi var tillbaka i Goteborg, konsulterade sina vanner och darefter cyklade ned till guldsmeden och kopte mig ett otroligt vackert parlhalsband for 3000 kronor.
Sedan dess har vart forhallande varit ohotat.
Tio ar senare, tva brollop, tva barn och tre lander senare, befinner jag mig ater vid foten av ett berg. Den har gangen tar jag dock liften upp och aker skidor ned. Jag har tydligt sagt ifran att jag vantar mig kaffe pa sangen i morgon. Jag vet att Mats har gomt en champagneflaska i sin vaska (han far val kyla den i snon, vi har inget kylskap pa rummet), jag vet att restaurangen serverar kanonmat varje kvall, och jag vet att jag ska fa ga pa massage i morgon eftermiddag - en present fran kara vanner. Och flickorna ar helt laddade for att fira sin mamma, underbart!
Inte mycket kan alltsa ga fel! Ingen skilsmassoedge den har gangen!
Da kan man sta ut med att tillbringa de sista sjalvande timmarna som 39-aring sittandes pa golvet i badrummet och skriva sin fodelsedagskronika utan de vackra bokstaverna a, a och o, allt medan barnen somnar efter en hard dag i skidbacken och maken fnissar at Karate kid (nummer okant), som han laddade ned innan vi akte.
Detta ar jag vid en alder av 39 ar och 364 dagar.

Jag har faktiskt hunnit lara mig en hel del innan jag fyller 40. Som jag namnde i ett tidigare inlagg har jag numera hjalm i backen. Dessutom har jag insett att "Helga-flator" ar den mest praktiska frisyren nar man aker skidor.
Annat jag har forstatt alldeles det senaste ar till exempel att rakskum till benen gor att hyvlarna haller mycket langre, att tamponger ar vardelost och att det enda vettiga mensskyddet ar en kopp (se till exempel har), och att lopning ar bra for ryggen - jag vet ju nu, efter en sisadar 20 ar, vad som orsakar mitt ryggonda. Tva diskbrack, for den som missat det. Pa den positiva sidan ar alltsa att jag nu vet hur jag ska rora mig for att inte trigga de dar varsta ryggskotten och min rygg ar darfor battre an pa manga, manga ar!
Men nu ar jag anda dar, pa de absoluta troskeln till medelaldern. Nagra fa timmar kvar. Vad ar skillnaden mot att vara 20? Jag ar lyckligare, har battre sjalvfortroende och tycker att jag ar mycket snyggare nu an for 20 ar sedan ... det dar sista kan mojligen ha att gora med att min syn har blivit samre de senaste aren. Starkare och mer valtranad ar jag i alla fall. Det ar bra for sjalvfortroendet, oavsett hur mina egen syn funkar. Min naprapat sa faktiskt i somras att jag har en kropp som de flesta 20-aringar skulle vara avundsjuka pa! Ja, hon ar kvinna och sa vitt jag vet hetero. Darfor lagger jag hennes kommentar till depan for sjalvfortroendeboosters, tillsammans med det faktum att jag skriver VG pa alla mina tentor. Det gjorde jag inte nar jag var 20. Kalla det duktigt flicka-syndrom om du vill, men for mig kanns det som att "jag kan faktiskt"!
A andra sidan har jag forstas ocksa nya aldersteckan att lagga till dem jag rapporterat om i mina tidigare fodelsedagskronikor.
Jag har raknat till tre den har gangen.
Tydligast ar att jag alskar att ga och lagga mig tidigt numera. Mats ar likadan. Vi har tio som smartgrans pa kvallarna, men inte sa sallan far vi en halvtimme rabatt och slacker redan klockan 9.30.
Ett annat, an sa lange ganska positivt, alderstecken ar autoslingningen. Jag behover inte bleka haret alls sa ofta langre, eftersom de graa haren blir allt fler och smalter in fint i min aningen gulblekta kalufs och pa sa satt ger den en mycket snyggare ton!
Det tredje tydliga alderstecknat ar ... nu ska vi se... amenvafan, jag tankte ju pa det i morse! Hur kan jag ha glomt det! Jag som mindes allt annat jag skulle skriva!
Nej, vet ni vad, kara vanner! De som redan har gatt igenom denna skarseld sager att alder ar bara en siffra och jag kanner mig som 28, som jag var nar jag traffade Mats, lika kar som nagonsin!
Skal tamejfan, framat lunch sitter jag i solen pa toppen av berget med ett glas skumpa i min hand, utan att falla en endaste tar over min forlorade ungdom!