Gott slut!

Mats och Olivia sover middag - de ska ju orka vara vakna i kväll!
Det blev inga goda nyheter från CCAA i dag heller. Nu ska de vara lediga i två dagar, så vi får hoppas på onsdag ... 2007!
Avslutar blogg-året med några bilder från CCAA:s nya byggnad (de flyttade i somras).
Hoppas alla får en riktigt trevlig avslutning på 2006!


Matching room. Här parades vårt nästa barn i hop med oss i december!

Skylten utanför. Det känns som att något fattas ... eller hur!

Kalaspinglan

Här är vår kalaspingla Olivia. Vi skulle ju på lunch i dag till min kompis Carola och hennes man Mark, men tyvärr hade de blivit sjuka under natten och ställde in. Olivia blev så besviken - hon gillar att gå på kalas, i vilken form det än är. Då kom jag på att vi för ett par veckor tackade nej till ett barnkalas hemma hos Naomi (som har en kinesisk mamma, Anne, det är därför vi brukar prata med dem) eftersom det var precis samma tid. Fräck som jag är, ringde jag till Anne och frågade om vi kunde komma ändå. Det gick bra, så Olivia fick ta på sig finklänningen från Kina och jag fick ge mig ut och handla födelsedagspresent.

Kalaset var som barnkalas brukar. Massor av godis, klängiga och pipande barn och blaskigt kaffe till mammorna. Men Olivia var så nöjd, hon hade jätteroligt berättade hon för pappa när vi kom hem. Trots att hon satt i mitt knä den mesta tiden med fingrarna i öronen (rädd att ballongerna ska smälla, hon är rädd för höga ljud). Det var nog godiset och chipsen som gjorde skillnaden. Och så var det lite lekar, pass the parcel och music statues, det tycker hon är kul och hon deltog faktiskt. Hon sprang en del efter Anne också, hon tycker det är spännande med asiatiska kvinnor.

Nu börjar jag känna mig risig. Hoppas att det bara är en tillfällig formsvacka, så att inte morgondagens nyårsfirande är hotat. Det är många som är förkylda nu och jag tycker att jag nyss repat mig. Orkar nog inte laga mat i kväll. Jag hade tänkt göra fiskgratäng, men den kan vänta till en annan dag. Kanske går vi ut och käkar lite pasta i stället.

Och, i morgon kära vänner, är det sista dagen på det här året! Det blir allstå inte barnbesked för oss under 2006. 2007 kan vi bara inte missa.

Utmattade efter julen?

Ja, något är det, för hela familjen har varit dödstrött i dag. Det kan för all del också ha med det grådaskiga, regniga och blåsiga vädret att göra, liksom det att Olivia kom in till oss redan klockan elva i går kväll och sedan låg och vevade och sparkade mellan oss hela natten (vi var båda för trötta för att bära in henne till sig igen) och att Mats telefon sedan började ringa vid halv fem på morgonen och han var tvungen att gå upp och jobba.
Hur som helst har dagen gått i slow motion. Jag och Olivia hälsade på min väninna Karine och hennes son Alec på förmiddagen. Alec är adopterad från Thailand och de åker dit för att hämta lillebror den 4 januari. Jag är så glad för Karines skull, önskar bara att jag också hade goda nyheter att meddela och att jag kunde dela hennes bekymmer: Går han? Vilken typ av skor ska jag ta med? Hur lång är han? Vilken storlek? Kommer han att acceptera oss eller blir det en jobbig första tid i Thailand? Hur kommer Alec att reagera? Och så vidare.
Snart är vi också där, men jag lär inte få barnbeskedet i födelsedagspresent, som jag hoppats på när jag har tvingats sluta hoppas på julklapp eller nyårsgåva. Vi svävar fortfarande i ovisshet. Det blir, men när?
Nu ska vi äta strax. Julmaten stod oss nästan upp i halsen till slut och de senaste dagarna har vi käkat sallader, lite italienskt och i kväll blir det grillat och klyftpotatis.
I morgon ska vi hem till några kompisar på lunch, och på nyår ska vi träffas hemma hos några andra och ha lite lyx-knytis. Allt blir väldigt barnorienterat, men det är faktiskt lika kul för det. Framför allt är det skönt att slippa festandet långt in på natten, alla ska ändå upp i ottan dagen efter!

... Just det ... det är min goa kompis Susanne Wigroth (även kallad Susiluskan), som var min tärna, som är gravid ... hon blir mamma i april. Hurra!!!!!!! Pappan heter Mikael, de har hängt ihop i fyra, fem år nu.

Ensamma igen

Doktor Olivia kollar trycket på pappa.
Spiderman-dräkten var en hett önskad present.
På puben i Otford.

I dag körde jag Ias farmor och faster Krika till flygplatsen och vi är ensamma här hemma igen. Det känns riktigt tyst och tomt, men vi vänjer oss säkert. Julen har varit lyckad, vi har haft mysigt, ätit gott, promenerat litegrann och inte gjort så mycket vettigt i övrigt - slappt och skönt. På gästernas begäran åkte vi en sväng till vår favoritpub i Otford i går eftermiddag. Det var jättemysigt med massor av levande ljus och öppna brasor, och skönt att komma ut ur huset en stund. Olivia har tålamod att sitta lugn och stilla i ungefär en halvtimma (så länge som äpplejuicen och chipsen räcker) och därför blir det sällan fler än en öl när vi går på puben. Men bor man i England så får man ju ta del av de lokala traditionerna och ungefär en gång i månaden brukar det bli ett pubbesök.

Olivia har förstås blivit rejält bortskämd de här dagarna med två villiga lekkamrater som har byggt lego, läst sagor och gjort henne till viljes på alla sätt. Det blir hårt att vänja sig vid vardagen igen!

Vi väntar fortfarande på att den kinesiska adoptionsmyndigheten, CCAA, ska skicka ut barnbeskeden. Vi är med i den här omgången och jag har svårt att ge mig till tåls nu. Snälla, låt mig få ett namn, en ålder, ett foto! Jag tror att vi åker i mars men man vet ju aldrig. Det har varit så mycket osäkerhet kring den här adoptionen och jag skulle vilja VETA nu.

Det vimlar av rykten på internet men det finns inget konkret. Mest handlar det om de nya reglerna som ska begränsa antalet ansökningar som skickas till Kina. Jag och Mats bör klara oss (de gäller inte retroaktivt, men man vet aldrig, kanske blir det ett tredje barn i framtiden även omMats har sagt blankt nej) men det finns andra som är jätteledsna och besvikna. Å andra sidan kan ju inte Kinakön bli hur lång som helst. Jag förstår att CCAA vill använda överskottet av ansökningar till att försöka sålla fram de föräldrar som har allra bäst möjligheter att uppfostra barnen. Eftersom kärlek och klokskap är svårt att mäta, hemutredningar i all ära, så är det förståeligt att de snävar in vad gäller ålder, hälsa, ekonomi och så vidare. Ensamstående stoppas också. Jag känner extra mycket med dem som inte kommer att kunna ge sitt adopterade barn ett syskon från samma land på grund av regeländringarna.

Cool Slideshows

Några bilder från julafton, då den svenske tomten kom och skrämde Olivia och hennes kompisa Oline och Mia, samt från i dag på morgonen då Olivia öppnade alla de julklappar den engelske tomten levererat under natten.
Vår julfirande i går blev riktigt lyckat, med fina julklappar, mycket mat och dans kring granen. Våra gäster kom halv ett och stannade till halv fem, det var ganska lagom. Flickorna var riktigt trötta vid det laget. Tyvärr var William, Olines lillebror, sjuk så han och hans pappa kom inte. Mias pappa var tvungen att åka ganska tidigt, så Mats var enda mannen en stor del av tiden. Han verkade inte lida så mycket av det!
Olivia fick bland annat två barbiedockor med kläder till, som hon genast gav till Oline och Mia - "de vill inte jag ha", meddelade hon. Jag hade hoppats att de stora flickorna skulle lära Olivia hur man leker med sådana, men de packade förstås genast ner dockorna för att ta med dem hem. Vi packade upp dem igen innan de gick och Ias faster Krika har gjort stora ansträngningar för att uppmuntra Olivia att klä på och av dem. Ingen större framgång, dock.
Olivia blev mest glad över paketen hon fick i dag på morgonen: En spiderman-dräkt, en spiderman-docka, en doktorsrock och legot. Jag ångrar att jag inte köpte en bilbana till henne i stället för barbiegrejor och en älv-klänning - men jag känner det samtidigt som min plikt att försöka locka fram lite flickiga sidor hos henne.
Vi vuxna blev också glada för våra presenter. Gladast blev nog jag: Mats hade köpt en komplett samling av James Bond-filmerna (ej den sista, förstås) på dvd. Det var en jättekartong! Vilken julklapp! Vilken man jag har!
Nu ska vi snygga till oss och gå en promenad för att skaka ner julmaten. Vi har så det räcker i ett par dagar till, om man säger så.
God fortsättning på julen, allihop!

God Jul!

Dan före dan

Olivia och Mats spelar bandy i garaget i går kväll. Eventuella frågor om Olivias klädsel ställs direkt till Mats: mats.karlsson@stenabulk.com

och nu har våra främmande kommit: Farmor och faster Krika! De har bara hunnit vara här i ett par timmar, vi har ätit lunch och socialiserat. Snart ska vi gå ut på promenad.

I morgon blir det jullunch tillsammans med två andra familjer, och vi förväntar oss att den svenske tomten besöker oss under eftermiddagen. Sedan kommer hans engelske kollega under natten till juldagen.

Jag har gjort mitt bästa att skapa ett svenskt julbord - men som jag vill ha det - och det ska innehålla: Tre sorters sill, ägg, rökt lax, gravad lax (gör min kompis Sarah), hovmästarsås (har jag gjort men ej vågat provsmaka), köttbullar, rödbetssallad (en annan grej jag gjort för första gången), Jansson, spenatpaj, vörtbröd, knäckebröd, olika ostar samt sallad. Och så förstås Kerstins hemmagjorda Gotlandssenap.Jag har säkert glömt något också. Till efterrätt blir det saffranspannkaka, vi ska äta risgrynsgröt till kvällsmat av den anledningen.

Återkommer med julhälsning i morgon!

Julgransstök

Jag bestämde mig för att vänta med att köpa gran, tills vi hade varit iväg på vår resa.

När jag sedan i går, med en välfylld plånbok i handen (julgranarna importeras från Danmark, kostar och barrar därefter), visade det sig att alla de små söta granarna var slut. Och fler kommer inte före jul.

Jag åkte runt till ett antal försäljare innan jag gav upp och köpte en mellanstor gran, som fick sågas av en bit för att passa i vår julgransfot.

I dag tog nästa problem vid. Eftersom jag tidigare bara har haft små, söta granar, är vårt pynt och vår ljusslinga dimensionerad för en sådan. Jag behövde alltså fler kulor och en längre ljusslinga. Åkte till Homebase. Där fanns några olika, men det var utplockat och jag hittade ingen sådan jag egentligen hade tänkt mig (den svenska varianten finns över huvud taget inte här). Kollade i några andra affärer och insåg snart att Homebase var ovanligt välsorterat för att vara så nära jul, för överallt annars var hyllorna rensade.

Tillbaka till Homebase. Och kan man tänka sig. Ljusslingorna var slutsålda. Kvar fanns bara blinkande flerfärgade epilepsiframkallande varianter.

Nu började paniken smyga sig fram i maggropen.

Har jag nu lovat Olivia en julgran och dessutom betalat nära 400 spänn för en så MÅSTE jag ha tag i en ljusslinga.

Åkte till fler affärer. Ingenting.

Till slut tipsade en god vän om en affär som säljer trädgårdsmöbler.

Tryckte ner en mycket motspänstig Olivia i vagnen och bäddade in henne i fleecefilt (det var minusgrader) och gav mig av - och äntligen fick jag köpa julgransljus. Inte sådana jag hade tänkt mig, men bättre än inga alls!

Mats och Olivia klädde granen på kvällen, den håller nästan på att tippa för Olivia har hängt alla kulorna på en sida. Men den blev fin, om än betydligt dyrare än jag hade tänkt mig. Och både jag och Mats kände riktig julstämning och har nu värmt oss med lite glögg!

Bilder från senaste veckan

Olivia och kusin Gidis i badet hemma hos mormor. De är lite kära de här två barnen.

Tomtepromenad i Åkulla tillsammans med Ias mormor och kusinerna Leon och Gideon. Olivia gick flera kilometer utan att gnälla. Här är fikastället halvvägs. Jag älskade de här promerna när jag var liten, men vill minnas att det brukade vara snö ...

Vi träffade tomten i skogen. Olivia var skeptisk.
Stranden nedanför vårt hotell. Temperaturen var som svenska sommar, både i luften och i vattnet, och vår tredagarsvistelse bjöd till och med på en del regn.
Burj al Arab. Vi besökte inte det berömda hotellet - man måste boka plats för att ens ta en drink i baren. Men tufft var det! Så finns det också gott om pengar i Dubai. Ett av de nyaste skrytbyggena är en inomhusskidbacke med konstsnö och stollift. Dubai är ett häftigt ställe men knappast mysigt. Det är halvfärdiga skyskrapor i mängder och jag kan inte låta bli att undra hur de har tänkt sig att fylla alla dessa. Merparten ska bli lägenheter och hotell, men all strand är redan inmutad av andra hotell respektive olika shejkers sommarpalats. Vi åkte också på en båttur runt palmerna, de enroma konstgjorda halvöarna som ska fyllas med hotell och privata hus, samt åkte förbi The World, där kontinenterna ska bli privata öar för folk som Beckhams. Någon påstår att Zlatan också ska ha ett litet chateau där.

Solnedgången som vi väntade på slutade i en säck, men under tiden var det lite kul att kolla in galningarna på fyrhjuliga motorcyklar som fräste runt. Man är liksom inte ensam därute.

Sand, sand, sand. Efter ökensafarin åkte vi till ett "beduinläger" - helt uppbyggt för turister förstås, de severade till och med alkohol. Men det var kul ändå och det bjöds både på kamelritter, traditionell dans och magdans. Fru Karlsson var en av dem som bjöds upp på scen för att skämmas ut med sina stela höftrörelser.

Kamelfarm ute i öknen.

Ökensafari gav lite snöskoterkänsla men kändes betydligt mer i magen. Det är svårt att visa på bild hur höga och branta sanddynorna verkligen är. När jag väl insett att bilen inte skulle välta var det faktiskt riktigt kul.

Champagneflaskan smäller och Stena Atlantica är döpt.

Vi är tillbaka!

Borta bra men hemma bäst! Det var så skönt att komma hem i går kväll. Men jag ska inte klaga (mer än på en rejäl förkylning och ösregn i Dubai, då) för både vi och Olivia har haft det jättebra, på varsina håll. Olivia har hållt sin mormor fullt sysselsatt och hade så roligt att hon bad mormor hälsa följande till mig när jag ringde för att berätta att vi rullade söderut från Landvetter i lördags kväll: "Säg till mamma att hon kan stanna i Göteborg några dagar till".
Jag och Mats har njutit av att bara vara vi. Man kände sig riktigt nyförälskad! Och så fick vi vara med om en massa spännande saker på vår resa. Det regnade förresten inte hela tiden, vi har solat och badat och suttit ute och käkat på kvällarna också!
Så fort jag har sorterat bilderna ska jag lägga ut lite bildbevis. Tills dess ... julstök. Nu ska jag och Olivia åka till Sainsbury's och handla - kylskåpet var irriterande tomt när vi kom hem.

Olivia's busy day

Inte så konstigt att Olivia somnade i bilen på väg hem på eftermiddagen. Först var det julspel i skolan, Olivia var kung - en mycket stolt sådan - sedan fika, snabbluch hemma och vidare till dansen. I dag fick pappa följa med dit för jag var Svenska Lunchklubbens möte och åt svenskt julbord och drack snaps (en pyttepytteliten). Tyvärr var det inte Danielle, den vanliga dansfröken, utan en vikarie. Både Olivia och Mats tyckte att det var lite fjantigt för hon mer inne på balettköret och försökte bland annat övertyga Olivia att ställa sig i första position, vilket tydligen var föga framgångsrikt.

Efter baletten följde Olivia med till pappas jobb. Spännande! Hon spelade lite Anki och Pytte och hjälpte sedan Imogene, en sekreterare, att jobba. Bland annat gjorde hon anteckningar på en förfärlig massa post-it-lappar samt sorterade alla hennes gem.

I morgon bitti åker vi till Sverige, jag och Mats fortsätter till Dubai på tisdag. Vi är tillbaka här nästa söndag, så räkna inte med någon uppdatering av bloggen innan dess!

PS: Snälla alla ni som har panik över att köpa julklappar till såna som har allt: Gör en donation till Olivias barnhem för pengarna i stället! Tack!

Do I have your attention now?

Dan före dan

I morgon är det julspel på Olivias skola. Jag har strukit hennes kungamantel och kronan är ... inte polerad, men ändå!
Här pågår mest förberedelser inför Sverige/Duabi-resan. Man får ju packa för två helt olika klimat. Tyvärr är det ganska svalt i Dubai nu, 18-20 grader. Jag som hade spetsat in mig på att tillbringa en eller annan timme vid poolen. Jaja, det hinner kanske ändra sig tills vi kommer dit.
Största samtalsämnet här i dag är annars tornadon som drog fram över norra London. Och på tal om tornados går våra tankar till Katarina och Erik, som är på plats i Florida för att bevittna uppskjutningen i natt. Katarina är god vän med Christer Fuglesangs fru och de är privat inbjudna. Coolt! Hoppas bara nu att rymdfärjan kommer iväg som planerat.

Dags att börja packa

På lördag åker vi till Sverige! Olivia stannar hos sin mormor medan jag och Mats drar vidare tidigt på tisdag morgon - till Dubai! En ny Stena Bulk-båt ska döpas och vi är inbjudna. Jag ser mycket fram emot att få åka dit, har aldrig varit i Dubai förut, och det ska bli så skönt att ägna sig åt vuxenaktiviteter i några dagar. För att inte tala om lite sol och värme!
Annars försöker jag mest planera inför julen, skriva Att Göra-listor och inköpslistor för Sverige. Sill, skinka, rödbetor, glögg, ost, vörtbröd, risgryn, snaps ...

Olivia är fortfarande inne i Varför-perioden. Jag får frågor om alla möjliga och omöjliga saker och som alla småbarnsföräldrar är jag lite orolig för frågan "Hur kommer bebisen in i mammans mage?". Den har inte kommit än, men i söndags, när vi var och badade på Nizels, ställde Olivia en annan fråga som överraskade mig fullständigt:
"Varför gömmer alltid mammorna sina tuttar?"
Här gällde det att tänka snabbt. Jag vill ju inte att Olivia ska få för sig att kvinnokroppen är något att skämmas för. Vad svarar man?
"Därför att tuttarna är privata".
"Why?"
"Därför att mammorna inte vill visa sina tuttar för andra pappor än den egna pappan".
"Why?"
... tänk tänk tänk tänk ...
"För papporna tycker att mammornas tuttar är fina."
"Why?"
"Ja, du Olivia, jag vet inte riktigt, men papporna vill gärna titta på mammornas tuttar, men en mamma vill bara visa sina tuttar för sin man. Jag vill bara att våran pappa ska få se mina tuttar.".
Och med detta nöjde hon sig, tack och lov. Jag är inte säker på att jag gav det bästa svaret, men jag vet inte heller riktigt hur jag annars skulle ha uttryckt det.

Gör som Karl Bertil

Klicka på den här länken och gör ett studiebesök på CCAA, den kinesiska adoptionsmyndigheten. Kolla särskilt in hyllorna med alla adoptionsansökningar. Någonstans där ligger vår mapp, redo att bli matchad inom några veckor!

Och till er som har svårt att hitta på julklappar eller som kanske skulle vilja göra som Karl Bertil Jonsson, ta från de rika och ge till de fattiga: Tack vare en amerikansk mamma som också har adopterat ett barn från Fengdu SWI, Olivias barnhem, har vi hittat ett sätt att donera pengar dit. Organisationen heter Chinese Children's Charities, CCC. De skickar medarbetare flera gånger per år till de barnhem de arbetar med för att kontrollera att pengarna används på rätt sätt och inte försvinner ut bakvägen.
Vid en utvärdering av Fengdu SWI nyligen framkom bland annat följande (som jag tidigare har berättat om):

"The orphanage director and staff are very receptive to our help. They have requested the following:
Oatmeal and other cereals for the babies
Sterilizers for the bottles
A Refrigerator
Winter Clothes
Xia (CCC's representative) also asked if we would sponsor the two year old (who had a disrupted adoption recently) in foster care to see if that will help with her delays. She also thinks we should request the babies be in separate cribs after a certain age. The older babies fight with each other and sharing cribs is helping to spread diseases.
Xia would also like to send the ladies back to train the orphanage staff in caring for the babies."

Det gör mig så ont att barnen på Olivias barnhem inte har fått det särskilt mycket bättre sedan Olivia bodde där. Målet för familjerna med barn från Fengdu är att samla ihop 1000 dollar, det blir ungefär 7000 kronor. Några hundralappar gör alltså en stor skillnad för de här små barnen.
Om du vill skänka pengar, klicka här, och glöm inte att specificera "Fengdu SWI". Summan du skriver är i dollar.

Sleep over

Barbapappa lugnade ner leken innan det var dags att lägga sig.

Detta är en bild från i dag på morgonen, när Mats och Olivia spelar Memory. Det är väl den lugnaste aktiviteten vi har haft hittills i helgen! I fredags kväll var vi på restaurang med två andra familjer, och gick sedan på stan och kollade in Sevenoaks-varianten av skyltsöndag. Juleljusen tändes, tomten var där, det var lite karuseller och det doftade mulled wine (en sorts menlös variant av glögg) i varje gathörn.

I går tog vi tåget till Tunbridge Wells, kollade i affärer och käkade sushi (på en restaurang som heter Kitsu - det du!).

Sedan kom Sienna hem till oss vid halv sex på kvällen. Hennes mamma och pappa skulle på fest och Sienna, som är en riktigt liten morsgris, skulle vara hos oss på kvällen. Det gick faktiskt ganska bra. Hon blev ledsen när hon insåg att mamma hade gått, men lekte sedan glatt med Olivia i tre timmar.

Nästa kris inträffade vid åttatiden, då det var dags att sova. Sienna blev jättearg och skrek så att taket nästan lyfte. Olivia, stackarn, kunde förstås inte sova i det oväsendet, trots att det var många väggar emellan. Sienna lugnade i alla fall ner sig till slut och låg sedan och funderade i sin vagn ända fram till halv tio, då ett plötsligt lugn spred sig i huset och vi förstod att kampen mot sömnen var över. Tio minter senare kom hennes pappa och hämtade henne.

Undrar hur Sienna kommer att reagera nästa gång hon ser mig! Med skräck, ilska eller som om ingenting har hänt?

Sienna provar Olivias Spiderman-mask.
Det var kul att leka med en stor flickas leksaker!

Olivia får smörj av pappa.

..

..

..

..

..

..

..

..

..

Nattens stora irritationsmoment var att larmet på ett grannhus gick av vid 20 i elva, just när vi hade släckt lamporna. Normalt tystnar larmet automatiskt efter 20 minuter men detta höll på HELA natten och stängdes inte av förrän vi åtta i dag på morgonen. Det var bara att sova på sidan och försöka trycka täcket mot örat, men jag har varit vaken många gånger i natt när jag har tappat greppet i sömnen.

Annars är det skitväder ute och ska vara så i ett par dagar. Vi ska väl åka till Nizels i eftermiddag, men i övrigt har vi inga planer. Jag tänkte försöka göra lite julpyssel med Olivia. Smällkarameller av tomma dassrullar - kan det vara något för en treåring? Måste ut och köpa silkespapper först.

Det var förresten jättemysigt att sätta upp adventsljusstakar och hänga upp stjärnan i går eftermiddag. Jag börjar redan oroa mig för att jag ska bli tvungen att plocka ner det igen efter nyår!

The blond bombshell is gone

Här är Olivia och Alec när de väntar på att Taekwondon ska börja i dag. Tyvärr får man inte ta bilder när de tränar, så de fick visa lite moves utanför i stället. De är riktigt duktiga, det märks att de får allt bättre kontroll. Olivia är ju dessutom så vig att det nästan blir komiskt ibland.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Oh, the blond bombshell is gone - så uttryckte sig Olivias dagpappa (de är ett par som är dagmamma/pappa tillsammans) när han fick se mig i dag. Antar att han har helt rätt. Många har kommenterat min nya råttfärgade look, men ingen har sagt "vad snyggt", snarare har de uttryckt sig i termer som "jaha, det är så din naturliga hårfärg ser ut". Va fan. Jag ser inte längre ut som en gammal raggarbrud med slitna toppar och mörk utväxt i alla fall.

..

Senaste nytt:

Två nya graviditeter har rapporterats till mig det senaste.

Den ena gäller Gwenn, kusin Christians fru. De bor på Mauritius - men planerar att flytta till Gwenns hemtrakter i Bretagne - och har sedan tidigare dottern Maïwenn, 5,5 år. Grattis till beslutet!

Den andra är än så länge halvhemlig, men bara för att mina läsare ska ha något att fundera över måste jag nämna den utan att tala om vem det gäller. Det kommer att slå ned som en bomb när jag får lov att berätta mer!

..

... och så måste jag berätta att jag och Olivia kände oss lite wild and crazy och käkade sushi till middag ...

ff

I morrn så é dé freda ... Men nu ska jag gå ner och värma mig lite glögg. Mats var i stort sett bara hemma och vände efter sin tripp till Finland. Nu är han inne i London på julfest och väntas inte hem förrän i morgon - han ska sova på hotell. Han hade nog ändå inte varit mycket att ha i kväll - han är bombförkyld, har ryggskott och då dessutom packad ... nej, i morgon blir bra.

Vi väntar fortfarande

CCAA uppdaterade sin hemsida i dag på morgonen och brytdatumet är den 8 september.

---------------------------------------

The CCAA has finished

the review of the adoption

application documents

registered with our office

before January 31, 2006.
The CCAA has finished

the placement of children

for the families whose

adoption application

documents were registered

with our office before

September 8, 2005.

----------------------------------------

Vårt log in-datum är den 14 september.

Jag hade inte förväntat mig att vi skulle vara med i den här omgången, men man hoppas ju förstås. Besvikelsen är i alla fall väldigt måttlig.

Det positiva är att vi nu kan vara helt säkra på att vara med i nästa omgång. Vi blir alltså matchade i juletid och kan räkna med barnbesked i början av januari. En 36-årspresent kanske? Sedan blir det resa efter det kinesiska nyåret (18 februari, men de har ledigt en vecka i den vevan), så jag räknar med att vi åker i början eller mitten av mars. Det innebär att min semester från GP precis kommer att räcka tills jag kan påbörja nästa föräldraledighet, puh!

Alltså, äntligen kan vi planera! Vi blir tvåbarnsfamilj i mars, ungefär ett år senare än vi först lovades, men ändå! Nu är det nära!!!

Dagens projekt är annars frissan. Nu ska håret bli mörkare. Jag är trött på all blekning och har förlikat mig med tanken att jag inte är blondin, utan en vanlig råttfärgad yngre medelålders snart tvåbarnsmamma, vars första gråa hårstrån snart kommer att auto-bleka slingor!

Dagarna kryper fram

... och samtidigt känns det som att veckorna går alldeles för fort.
Hur hänger det ihop?
Antagligen är det för att jag lever efter två tideräkningar just nu.
Den ena är den gregorianska, som bland annat hävdar att det snart är jul och att jag ska hinna med en massa innan dess.
Den andra är CCAA:s. De brukar leverera barnbesked i slutet av varje månad. I oktober kom det inga, i stället blev det en "tidig november-omgång". Då trodde man ju att det skulle komma en "sen november-omgång" också, för att de ska kunna hålla sin vanliga takt. Just nu florerar det dock bara en massa rykten på internet, men inga barnbesked har postats och ingen ny ippdatering av CCAA:s hemsida har skett. Så kanske blir det inga barnbesked den här veckan, utan i nästa vecka, då som en "tidig december-omgång".
Och inte vet vi om vi får barnbesked i den här omgången. Vissa amerikanska organisationer påstår att vårt datum kommer att matchas, andra säger att det inte blir så. Jag är inställd på att vi får vänta en månad till, men kan förstås inte låta bli att hoppas.
All denna osäkerhet fyller mitt huvud med olika tidsscenarion. Kommer vi att åka före eller efter det kinesiska nyåret? Kommer Olivia att hinna med den första halva vårterminen i sin skola? Kommer min semester (som jag nu har från GP) att räcka tills vi får nästa barn och jag kan påbörja min nya föräldraledighet? Hur länge behöver vi stanna i Sverige sedan? Fram till våren? Kommer vi att lyckas få visum? Om inte, hur lång tid tar tingsrätten på sig den här gången?
Suck.
Bättre att koncentrera sig på den gregorianska kalendern och ladda inför julen. Snart får vi hänga upp adventsstjärnan, det blir mysigt. Och nästa fredag ska det vara julspel på Olivias skola. Olivia ska vara Kungen. Olivia har berättat för mig om Baby Jesus, men hon har inte fått ihop det om vilka som är hans mamma och pappa. Helt förståeligt.
Och regnet det bara öser ner. Nåja, jag slipper ägna mig åt att springa nyttiga ärenden på stan och kan sitta här och surfa om adoption en stund till ...

Besök från Sverige

Så var det söndagkväll och helgen är snart slut. Vi har haft en väldigt lugn och skön helg, inte överansträngt oss på något plan.

En stor besvikelse har vi haft: jag gjorde pepparkaksdeg i går men måste ha råkat ha i för mycket mjöl, eller så är det det mjölkfria margarinet som inte duger. Hur som helst blev degen bara en hög smulor. Mats använde all sin muskelkraft till att få ihop rullar att skära, men i dag liknar de mest stenhårda batonger. Soporna, alltså. Attans.

I går kväll fick vi också veta att broder Simon skulle till London i dag för att packa ihop en konstutställning. Efter att ha skällt en stund på honom för att han inte hört av sig angående detta och för den dåliga planeringen - han borde ju ha åkt hit i går och tillbringat lördagskvällen på puben - lyckades jag övertala honom att jag skulle hämta honom på Heatrow i dag på morgonen. Sagt och gjort, klockan nio dök han och några arbetskamrater (inklusive kusin Johan) upp. Simon hängde med hem och lekte med Olivia i ett par timmar innan det var dags att ta tåget in till stan. Det blev kort och lite stressigt, men det var ändå kul att få besök. Han har ju inte varit här innan. Olivia blev jätteglad och Simon fick en massa kramar - helt plötsligt ville lagret aldrig ta slut.

Hoppas Simon nu tar sig i kragen och bokar en resa tillsammans med en eller två pojkar till våren!

Sex laxar

Bild inlag senare för att kunna använda den i vår profil.

I går eftermiddag kände jag mig frusen och lite febrig. Gick ändå ut med några kompisar och käkade på kvällen - och en pizza och några glas vin var nog rätt medicin. I dag har jag visserligen huvudvärk men känner mig i övrigt frisk och kry.

Olivia är i sin skola och sedan ska vi gå på hennes dans. Efter det antagligen en sväng till Åsa och Mia, så Olivia får leka sig riktigt trött. Mats vill grilla i kväll, så Sainsbury's får nog också ett besök innan dagen är slut och ... helgen börjar! Jisses vad tiden går fort. Olivia har förresten lärt sig veckans dagar för det är så viktigt för henne att räkna ut hur lång tid det tar innan det blir lördag igen. Lördagen är hennes favoritdag, eftersom hon då får lördagsgodis. Hon dreglar en stund över Ahlgrens bilar varje dag nu, och i morgon ska påsen öppnas!

Lite tungvrickande mungymnastik kommer här, tack Oscar!

"Tre häxor tittar på tre Swatch klockor.
Vilken häxa tittar på vilken Swatch klocka?"
Och nu det hela på engelska ...
"Three witches watch three Swatch watches.
Which witch watch which Swatch watch?"

Och nu för de som gått fortsättningskursen ...

"Tre könsopererade häxor tittar på tre Swatch klockknappar.
Vilken könsopererad häxa tittar på vilken Swatch klockknapp?"
Och nu det hela på engelska ...
"Three switched witches watch three Swatch watch switches.
Which switched witch watch which Swatch watch switch?"

Ikeaväder

... så jag och Ia åkte till Ikea. Stumpan var en riktig klippa, jätteduktig och visade prov på ett enormt tålamod. Kanske berodde det på att det tog tid att smälta köttbullarna, potatisen och lingonsylten vi startade besöket med. Ia rensade tallriken. Jag fattar inte att det kan få plats så mycket mat i en så liten mage!
Vi handlade lite småsaker, julprylar och sånt - viktigast av allt är förstås Blossas vinglögg och Annas pepparkakor. Olivia jublade över en påse Ahlgrens bilar och Mats blev jätteglad för falukorven. Som exilsvensk uppskattar man verkligen Ikeas Swedish Food Corner!
I kväll hittade jag en jätterolig sida på Internet, som samlar alla gratiserbjudanden som cirkulerar i cyberspace. Kolla här!
Och nu börjar ryktena komma om november månads barnbesked. Än så länge ser det bra ut - nästan för bra! Risken är att jag hinner bli besviken än en gång innan CCAA meddelar hur stor omgången blir. Håll tummarna, är du snäll!

Tigern är infångad!

Några bilder från i eftermiddag, då vi var hemma hos min kompis Ulrika och hennes barn, Sienna, 1,5, och Laura, tre veckor. Jag gjorde quinoa-sallad och tog med. Ulrika har inte fått så mycket riktig mat i sedan Laura kom, så hon blev glad. Lilla Laura är glupsk och äter minst varannan timme, samtidigt som Sienna skriker efter uppmärksamhet. Nu fick hon ha riktigt roligt i två timmar, när Olivia lekte med henne. Men det är klart, de kivades emellanåt också. Olivia tycker att Sienna inte lyssnar och gör som hon säger. Jaja, bra träning.

Jag får väl njuta av att vara mamma till bara ett barn, tills vidare!

Inom ett par veckor kommer nästa omgång barnbesked. Det finns en liten, liten chans att vi är med, men jag tror inte det. Antagligen blir det vår tur nästa gång, vid nyår. Men nu är det nära!