Då ska vi se om jag lyckats ställa tiden också!

Tråkigt att alla tidigare åäö blev konstiga. En dag ska jag sätta mig och ändra, men snart är det frukostdags.

Förändringar på bloggen

Jag har, tror jag, lyckats ändra så att vem som helst kan kommentera, utan att registrera sig. Ändrade också till europeisk tid. Värre är att det just nu ser ut som att bloggen inte kan skriva åäö ... måste testa detta.
Please, skriv kommentarer så att jag får veta om det funkar!

I morgon bär det av!

I dag har varit en bra dag. Vädret har varit skönt, 16 grader, och solen har tittat fram emellanåt. Jag och Ia gick tidigt till Kippington Strollers för att öppna och lekte sedan där fram till strax efter 11. Hem, fixa lunch box, vila lite och sedan iväg till dagmamman. Jag städade här hemma, gick ärenden på stan och var och tränade innan det var dags att hämta Ia igen klockan halv fem. Vi åt vetegtable chili till middag och efter lite Emil stoppade jag den trötta i säng.
Jag deklarerade förresten på nätet i dag - smart!
Annars laddar vi mest för morgondagens hemresa. Vi får väl se hur mycket skrivet det blir under de närmaste dagarna, kanske inget alls, men jag lovar att återkomma med en rapport när vi kommer tillbaka.
Veckans ångest: Jag måste ta tag i det här med skola till Olvia. Hon börjar nästa höst, nyss fyllda fyra, och jag måste beöka en massa skolor, sedan välja vilka jag helst vill att hon ska gå i och därefter rangordna och ansöka. Det är en djungel. Känns helt knäppt när hon just har slutat med blöjor. Berättar mer en anna dag - nu är klockan 19.30 och det är nyheter!

... och alla ansökningar inloggade till o med 6 juni är matchade

En stund senare uppdaterade den kinesiska adoptionsmyndigheten sin hemsida igen och meddelade att alla ansökningar till och med den 6 juni är matchade, dvs barnbesked är på gång att skickas ut. I denna omgång matchade den sju dagar, förra gången var det bara fyra dagar. Men normalt matchar de en månad varje månad så snigelfarten håller i sig och vår väntan fortsätter att bli längre. Vi kan bara hoppas att fler kinesiska barnhem öppnas för internationell adoption, för det är inte så att alla kinesiska barnhem har tömts på föräldralösa - bara de som har auktorisation för utlandet. Detta lär vara orsaken till de ökade väntetiderna och som vanligt är det tyskarnas fel: Kina har nyss slutit avtal med Tyskland och ansökningarna blev så många att barnen "tog slut". I alla fall är det den bästa förklaringen vi har fått.
Jag och Olivia gick på lekgrupp på förmiddagen, lite oroande var att hon hellre än att leka med barnen ville gå in i den katolska kyrkan som ligger vägg i vägg, sitta i en bänk och "tänka". Hon satt därinne i en kvart, sedan släpade jag ut henne, efter mycket tjat fick hon gå in en stund igen senare och ville återigen inte gå därifrån.
Sedan var hon hos dagmamman på eftermiddagen. Jag gjorde inte mycket nytta, kände ett stort behov att få ha det tyst och lugnt efter några intensiva dagar. Vi grillade på kvällen och åt klyftpotatis, stekta grönsaker, tzatsiki och sallad. Det var smaskigt.
Olivia var förresten väldigt rolig i dag på morgonen. Hon är ju inne i en Emilperiod och vill helst av allt vara pojke. "Mamma, kan vi köpa en snopp till mig?". Hon till och med sover med kepsen på sig (vit keps med rosa blommor). Hur som helst, hon bad mig rita "Ia när Ia är en pojke". Så jag ritade en sån där halvtjusig streckfigur. "Och så kepsen, mamma!". Hur gör man en keps? Lättast att vända skärmen åt sidan, eller hur! "Nä, mamma" sa Ia förebrående, "Inte en stekpanna på huvudet!"
Nu ska vi ner och deklarera. Hurra!

September är granskad!

Det är en sådan nyhet som väntande adoptivföräldrar älskar. I vårt fall betyder det att vår nya ansökan är översatt till kinesiska, granskad och godkänd. Nu väntar vi i matchningsrummet och där lär vi bli kvar i många månader, tyvärr. Men vi är i alla fall ett steg närmre.
Måndagen var bra, grått väder men Olivia var på bättre humör. Vi var på toddler gym på förmiddagen, ungefär hela havet stormar med mjuka kuddar, bollhav, studsmattor, rutchkanor och balansgång för småttingar. Olivia hade massor med energi. Vi träffade Becky och lilla Jessie, som också ska börja hos Ias dagmamma. Jessie adopterades från Kina i oktober i fjol. Jag och Becky har halvt om halvt bestämt att börja ta lektioner i kinesiska tillsammans med våra flickor till hösten. Det ska bli roligt. I Olivias fall så är hon ju redan öppen för flerspråkighet så det går säkert bra (hon började ju säga en del på spanska när vi var i Houston) och Jessie kanske fortfarande minns en del av språkmelodin och så. Jessie tittar oavbrutet på Olivia, jag tror hon tycker utseendet är bekant. Olivia tycker att Jessie är helt ointressant, antingen ska barn vara minst lika gamla som hon eller så ska de vara bebisar. Alla mellan ett och tre år går således bort.
På eftermiddagen var vi hos Charlotte med den svenska lekgruppen och jag såg knappt röken av Skuggan (Olivia) på två timmar. Härligt! Charlotte och Sam hade bakat kanelbullar, hur gott var inte det! Stackars Olivia fick inte äta för det var vanlig mjölk i, det känns hemskt, men hon fattar att hon får ont i magen av det och valde stoiskt en clementin i stället. Vi festade med hemmagjord pizza (utan ost, jag ska skriva receptet när jag har mer tid) på kvällen och Mats drack vin för första gången på en månad.
Nu är det frukost!

En slagen hjälte: 3.40

Det gick trögt i år, Marathon tog 20 minuter längre än i fjol. Tack och lov får inte min mat skulden, utan bristen på långloppsträning. Mats började bli trött redan efter 15 km och vid halvmaran undrade han om han skulle tvingas bryta. Jag, i duggregnet med en sur Olivia på axlarna (konstant gnäll om att det var tråkigt i 40 minuter - då gäller det att plocka fram det där extra tålamodet och till på köpet blev jag nog 10 cm kortare av tyngden) väntade vid Houses of Parliament nära målet. Mats såg oss, stannade till några sekunder och verkade väldigt glad, men avslöjade sedan att han varit helt desperat efter att få syn på oss för att ha en anledning att stå still.
I fjol ville Mats gå raka vägen till puben och få en öl, men i år orkade han knappt gå till tågstationen. Inte ville han ha matsäcken jag och Olivia hade gjort i ordning heller: Macka med köttbullar och ättiksgurka, öl och en banan.
Jag tycker faktiskt lite synd om honom, men det tänker jag inte säga, för - det är ju självförvållat.
Nu sitter han i badet med Olivia och har meddelat att han inte tänker kliva upp under den närmaste timmen. Men humöret verkar bättre och jag hoppas att vi med gemesamma krafter orkar bära ut den MYCKET tunga gasgrillen så att vår middag blir av som planerat.

Snart går starten för årets London Marathon!

Marathondagen är här! Vid det här laget, tre kvart före start, står nog Mats redan i fållan och väntar, antagligen tuggandes på sin medhavda banan. Han gav sig av klockan sju, verkade ganska lugn men lite spänd. Vädret i dag är utmärkt löparväder, grått och duggregn, 10 plus. Inte lika kul att vara åskådare, men jag och Ia ska göra ett försök att hålla humöret uppe. I går eftermiddag, när vi satt ute och käkade middag, sa Mats att "vid den här tiden i morgon ligger jag nog i badet och tycker synd om mig själv". "Ja, det är bäst att du gör det", svarade jag, "för ingen annan lär tycka synd om dig". Mats har förresten lärt Olivia följande ramsa: "Heja pappa friskt humör, snoppen hänger utanför!". Tur att man inte är i Sverige.
Våra golfintresserade läsare kanske kollar Shell Houston Open i dagarna? Mats och Erik spelade på den banan, Redstone, när vi var där. Erik och Katarina (och Jonas och Camilla) bor just bredvid. Obligatorisk caddie - jag säger då det!

Dan före dan med stort M!

Dagen har gått i Marathon-tecken. Kolhydratladdning, uppvärmning, inte trötta ut sig, äta salt, inte hoppa på studsmattan, dricka mycket vatten, mera kolydrater, materialvård.
Materialvård? Ja, knyta fast microchipet i skon, sätta fast nummerlappen, prova kläderna, välja startgas (jag lyckades avstyra jornötterna och introducera sesamkakan).
Detta blir egentligen första långloppet för Mats där Dr Morr inte har varit inblandad och där jag fått styra över matförberedelserna. Ni som varit med tidigare minns väl räkiddagar, pannkaksluncher, wienerbrödsuppvärmining och en massa annat. Varenda gång, nästan, har Mats blivit kass i magen. Men nu, när Beas mat fått råda in till sista stund, så ska det nog vara ordning! Nu säger jag säkert för mycket, går det åt skogen (=bajamajan) i morgon kommer jag att få skulden.
Det har annars varit en härlig dag, första riktiga sommardagen. Vi var på driving rangen på förmiddagen och puttade också lite. Olivia tycker det är så kul med golf, antagligen för att det är hennes och Mats egen grej. Jag slog ju också lite bollar i dag, de första på två år egentligen, och det gick överraskande bra. Sedan jobbade Mats några timmar, jag och Ia gick på stan och lekte i trädgården. Vi åt lunch (Mats fick helvetes-pasta (wholeweat-) med veggie-köttfärssås, jag och Ia åt orange potatismos - innehåller även kokt morot - med veggiekorv och sallad). Sedan gick vi långpromenad i Knole Park iklädda shorts och kortärmat, härligt! Middag: Helvetes-pasta Alfredo (tror jag det heter, olivolja-vitlök-tomat-basilika) med grillad haloumi respektive kyckling. Det smakade underbart och vi satt ute vid båda måltiderna och njöt av allt fågelkvitter och det var nästan för varmt!
I kväll är det en Bond på TV (Die another day). Mats ska nog nana tidigt, så jag får väl kolla själv. Och i morgon går han (Mats, inte Bond) upp vid femtiden för att förbereda sig. Jag och Olivia tar tåget in till London vid 11. Håll tummarna, och om npgon händelsevis kollar vår blogg i kväll, mejla lyckönskningar till mats.karlsson@stenabulk.com

Visst kan ni skriva kommentarer!

En av morsans kolleger har just testat och det funkade. Dock verkar det vara svårt att hitta lediga användar-id, testa något långt sammanhängande, tipsar de.
I dag är det 18 grader och blek sol ute. Underbart! Det var ju det jag önskade mig i går! Jag ska ta med mig Surpuppan (Olivia talar med sin "mamma, kommer mamma att dö?"-röst, för hon är grinig för att jag inte låter henne se på tv). Hoppas att jag kan locka henne till en hoppstund på studsmattan.

Måste du sörple så!

En grå dag igen. Tråkigt. Alla träd är ljusgröna och magnolian blommar, det är alltså egentligen den allra vackraste tiden nu, men 10 plus, snålblåst och regn - då är det svårt att njuta. Jag vill att det ska bli varmt! 18 grader! Ingen jacka! Har i alla fall packat undan vinterkläderna och bara sparat ett par av Olivias kängor, för nästa helg åker vi till Frillesås och man vet ju inte riktigt hur vädret är i Sverige vid den tiden. Får väl kolla väderleksprognoserna när det närmar sig.
Annars har det varit en bra dag. Olivia har varit hos dagmamman i fem timmar, jag har tränat, plockat undan (för städerskan var här på eftermiddagen, det är underbart!) fixat och grejat. Har dessutom beställt klipptid. Nu ska håret av. Jag är så less på det. Tyvärr blir det inte av innan vi åker till Sverige.
Jag och Olivia var en sväng hos Charlotte så Olivia fick leka loss med Sam en stund. Charlotte är gravid igen, jisses, det blir tredje barnet på lite drygt tre år! Ibland blir jag lite avis, inte på att bli gravid för det vill vi inte, men att kunna bestämma själv när barnen ska komma. Inga nyheter från Kina, med andra ord.
Olivia fick suppe till kvällsmat. Hon älskar att äta och surpla och jag ska säga som Emils mamma: Ia, måste du sörple så! Och Ia svarar: Ja, för äter inte det är soppa man äter (hon har inte riktigt fått ihop det).
Snart är det läggdags. Hoppas att inte monstrena hemsöker Ia i natt. Nu vaknar hon nästan varje natt och ropar tills jag kommer. Sedan ger hon sig inte innan hon får ligga i vår säng. Tack och lov får hon inga bajsvredesutbrott längre, i alla fall.
Förresten, Gunilla, Ias mormor, fyller 61 i dag. Mejla ett grattis till gunilla.lind@lm.se!

Bakis smällus

Puben, ja, det var ena törstiga damer jag var ute med i går. Det är ju lätt att ryckas med om man är oförberedd och således var jag bra rund under fötterna när jag gick hem vid halv tolv. Fy, så äckligt med all cigarettrök, förresten! Engelska pubar och restauranger (med en del undantag) blir rökfria först nästa sommar.
Den här dagen har gått i slow motion och det var tungt att dra iväg till lekgruppen vid halv nio. Jag gick för säkerhets skull. Men nu är Ia hos dagmamman, jag har varit på Sainsburys och handlat och har just skaffat mig ett ebay-id. Ska försöka hitta stolar till vårt köksbord. Vi har bara två just nu och när vi har gäster får de sitta på Ikeas fällstolar, vilket inte känns så kul. Dock vill jag inte köra för långt så jag utesluter alla orter som ligger mer än en timmes körning härifrån, eller så. Vi får väl se hur det går!

Engelska sjukan och puben!

I dag har varit en härlig dag, 15 grader, svag vind och bara enstaka moln. Det var ingen lekgrupp på förmiddagen, konstaterade vi när vi kom dit. Ingen större fara för kyrkan (lekgrupperna hålls alltid i typ församlingshem) ligger bara ett kvarter härifrån, men Olivia blev förstås besviken. Nåväl, vi fick hoppa och leka här hemma tills det var dags att gå till dagmamman. Sedan fick jag tid till både shopping, gymmet och tvätt o städ.

Det är ett evigt skruvande på elementen just nu, när det är varmt på dagarna och kallt på nätterna. Termostaten är en icke känd uppfinning i England och vi har bara englasfönster, vilket gör att utomhustemperaturen märks omedelbart inomhus. Vet ni varför engelska hus alltid har vattenledningarna utanpå husen? För det är mycket lättare att laga dem när de fryser sönder, förstås.
Termometrar är de inget vidare på heller, för den delen. De engelska barnen är ständigt frostnupna under vintern, inte sällan ser man dem i kortbyxor, öppen jacka och utan mössa och vantar på väg till skolan trots att det snöar. Det är som att engelsmännen har en uppsättning kläder och den använder de året om. Folk stirrar på oss svenskar när vi byltar på oss på vintern och de beundrar Olivias termobrallor och overall och tycker det är fantastiska uppfinningar. Hennes galonbyxor väcker också alltid uppseende.
Nej, engelsmännen håller sig helst inomhus om vädret inte är absolut perfekt. Jag har tjatat på Olivias dagmamma under vintern att jag vill att hon ska få vara ute och påpekat att hon alltid har med sig lämpliga kläder, men dagmamman bara suckar och påpekar att Olivia inte har någon att leka med ute. De andra barnen kommer i tunna skor och ofta utan jacka.
I dag har Ia dock varit ute nästan hela eftermiddagen och lekt, det är jag tacksam för!

Med anledning av det jag berättat om engelsmännens ovilja att vara ute skulle man kunna förutsätta att det är enkelt att få tag i ad-droppar här, men se, det finns inte och inget liknande heller. Ad-droppar får vi ha med oss från Sverige.
D-vitamin verkar tillsammans med calcium för att bygga upp ett starkt skelett. D-vitamin bildas i huden när man får sol på sig. Under den mörka årstiden kan det vara svårt för små barn som växer att få tillräckligt med sol, därför rekommenderas ad-droppar i Sverige.
Lägg nu ihop följande: Inte vara ute + inga ad-droppar = Engelska sjukan. Inte vet jag hur vanligt det är här nuförtiden, men en viss tradition har de tydligen kvar!

I kväll ska jag gå på puben med några andra tjejer, det ska bli trevligt!
Mats protesterar förresten mot formuleringen att han brukar ligga i soffan. Oftast sitter han i fåtöljen, vill han ha sagt.

Premiär för gasgrillen

Vi åkte till Homebase i går för att köpa en nattlampa till Ia och kom hem med en gasgrill. Det var inte ett fullständigt impulsköp, vi har länge talat om att köpa en ny grill (med lock) och fick upp ögonen för gasgrillarnas fördelar när vi var i Houston. Så visade det sig att det var 25 procent rabatt på alla grillar under påskhelgen och - ja, då lät vi oss övertalas.
Mats tog sista träningspasset på Nizels före Marathon och jag och Ia promenerade med Jessica. Sedan åkte vi hem och fööljde med spänning Mats kamp med instruktionsboken. Gasgrillen såg ut som en hög skrot innan han fick ihop den, men det gick bra och sedan kom Gottebrgs och grillade korv med oss. Det var härligt vårvarmt i solen men kallt när det svepte förbi moln. Jag längtar till den första riktigt varma dagen!
Olivia var dyngtrött i går kväll, satt på toan en stund och somnade sedan utan större protester. Hon har inte heller vaknat i natt och beundrat den nya nattlampan. Hoppas att bajsidéerna har gått över!
Nu ska vi käka frukost, sedan är det iväg till lekgrupp igen.

Monster-maksen

Ia med monster-maksen.

Jag förstår att alla som hört vårt skryt om Olivias lugna sömnvanor myser lite när de läser detta!

Ytterligare en JAG VILL BAJSA!-natt är till ända. I går kväll satt Olivia på toaletten i en halvtimme och presterade faktiskt en liten hög. Sedan satt hon en kvart på pottan också för säkerhets skull. Jag försökte förklara att det är bara att ta av blöjan och sätta sig på pottan när som helst på natten och sedan kan hon ropa när hon är färdig. Jag försäkrade att det inte finns några monster och att det inte kan komma gubbar ur väggen. Hon var trött och somnade ganska snabbt, vaknade en gång på kvällen men kunde sövas igen.

Men efter det att vi sovit några timmar satte det igång igen. JAG VILL BAJSA! På pottan, av igen, på pottan, av igen. Gråt och skrik. Jag försökte lugna henne, sitta bredvid henne, lova att inget farligt kan hända för mamma och pappa ligger i rummet bredvid etc, men inget hjälpte och efter en timme gav jag upp och tog med henne in till vår säng - något vi bestämt att vi inte ska börja med. Men vad gör man? Vid det här laget var hon förstås klarvaken och låg och pillade och sparkade på mig ytterligare en bra stund innan hon till slut somnade - och då kunde jag slappna av. Således är man lite sliten i dag. Jag är inte van att vara uppe på nätterna såhär.

Monster, gubbar och masker (Olivia säger makser) blandas till en otäck röra i mörkret, det är helt klart. Olivia tycker det är läskigt om hon inte ser ansiktet på folk (därav Nalle Puh-skräcken) och talar ofta om att Maya hade en maks på sig en gång - det var vid Halloween och Ia blev jätterädd. Hon har dock inte nämnt Mayas maks på flera månader. Jag gjorde ett försök att avdramatisera det här med masker i går och lät Olivia dekorera sin egen. Nu går hon runt med den här hemma och skrämmer mig och Mats, lyfter sedan på den och säger "det var inget farligt, det var bara jag under maksen!". Jag hade hoppats på att det skulle lätta hennes rädlsa, men hittills har vi alltså inte haft någon framgång.

I dag ska vi köpa en svag nattlampa att ha på hennes rum. Förhoppningsvis kan ljuset jaga bort både gubbar och monster.

Ägg i långa banor

Då var vi tillbaka från påsklunchen hos familjen Axelsson. Lars är från Värmland, Sara från Skåne, Oline och William är födda i USA och nu väntas nummer tre om en månad. William är densamme som fyllde tre i förra veckan. Inbjudna var också Åsa (från Stockholm) och Paul (engelsman) och deras dotter Mia. Vi har vräkt i oss massor av god mat (tack igen Ikea) inklusive en underbar Jansson (mycket grädde) och tårta till pudding. Olivia slog i vanlig ordning alla med häpnad genom att 1) äta sill och 2) aldrig få nog av maten. Hon åt fyra små potatisar, en macka, ett par bitar sill, tre köttbullar, ett och ett halvt ägg, två cocktailtomater och två kycklingspett. Det var mer än dubbelt så mycket som de andra barnen trots att hon är både minst och yngst. Efter det glufsade hon i sig en portion laktosfri glass och sedan var det äggjakt. När hon hade ätit fem chokladägg (Lindt) tog jag ifrån henne resten. Tänk alltså på att Olivia är 90 cm lång och väger 12,5 kilo. Hennes mage kan inte bestå av något annat än magsäck och ändtarm. Jisses.
Hur som helst hade vi en väldigt trevlig eftermiddag och Mats och jag har bestämt oss för att skärpa oss och bjuda in folk oftare. Vi var duktiga på det i somras men under hösten slappade vi till oss. Nu ska vi ta tag i den sociala biten igen.
Mats hade ju sitt långlopp på förmiddagen. Han hade fått jätteont i magen och varit nära att ringa för att jag skulle hämta honom. När han till slut kom hem var han helt färdig och fick ta bilen till lunchen, jag och Olivia (i vagn) går den sträckan på 15 minuter. Det är baksidan med att vara ihop med en långdistanslöpare, han gör slut på all kraft när han springer och jag får aldrig sällskap på mina promenader. Mats har två lägen, eller kanske tre: Han antingen springer, kör bil eller ligger på soffan.
Snart ska Ia stoppas i säng, vi får hoppas att inte bajsprotesterna upprepas i kväll.

JAG VILL BAJSA!

De senaste kvällarna har detta varit det mest frekventa uttrycket i The Karlssons hus. Läggningsproceduren är densamma som alla kvällar, men efter det att vi släckt lampan, sjungit Trollmors vaggsång och sagt nattinatti börjar Olivia tjuta: Jag vill bajsa! Hon är alltså inte bajsenödig utan vill inte sova. Hellre sitter hon på toaletten i en halvtimme helt solo, och blir sedan lika arg igen när vi lyfter in henne till sängen. Jag vill bajsa! Pottan duger inte (även om hon satt på den i 20 minuter med sur uppsyn i går kväll) och bajsa i nattblöjan (som hon fortfarande har men vill bli av med) går absolut inte. Hon blir så jättearg, kastar saker omkring sig, vrålar och tårarna sprutar. Vad gör man?
Mats och jag har sett massor med barnuppfostringsprogram sedan vi flyttade hit, Little Angles, Supernanny, Nanny 911, Honey we're killing the kids med flera, men när ens eget barn plötsligt uppför sig som ett vilddjur blir man ganska handfallen. Nåväl, vi försöker igonrera hennes vredesutbrott så långt det går men det är ju svårt att njuta av maten eller kolla nyheterna på tv när ens dotter skriker som att någon stuckit kniven i henne på övervåningen! Jag tror att hennes ovilja att sova delvis beror på alla monster-lekar hon och hennes kompisar ägnar sig åt nu. Jättekul på dagarna, men på kvällarna frågar hon om och om igen: Mamma, finns det monster? Vidare drömde hon en mardröm härom natten, skrev förtvivlat att det var en gubbe på hennes säng. Denne gubbe har hon inte glömt än och jag får försäkra henne gång på gång: Det kommer inte in några gubbar här. Stackars flicka!
Nu vrålar de från nedervåningen, men den här gången gäller det varken moster eller gubbar, de vill ha smothie. Mats ska ut på sitt sista långlopp före marathon och vill väl ha en energy booster.

Äggjakt och Easter bonnets

Så här glad blev Olivia när hon hittade sitt påskägg i trädgården i dag! Det var en mumsande utan dess like hela eftermiddagen. Hatten är en engelsk påsktradition och kallas Easter bonnet. I morgon ska vi till familjen Axelsson på påsklunch och jag ska försöka övertala Olivia att spöka ut sig till påskkärring. Har till och med rotat fram mitt egna gamla album för att visa hur mamma klädde ut sig när hon var liten.
Vi har haft en väldigt lugn dag i dag, skönt. Promenerade upp till stan på förmiddagen (det tar bara fem minuter), matade fiskarna i dammen och handlade grönsaker, ägg och bröd på marknaden. Det är fransmän som kommer över och säljer bröd och det är underbart, för all j-a toast står mig upp i halsen. Olivia gick ganska länge själv faktiskt, och utan att klaga. Kanske håller latmasken på att lämna henne? Alla andra barn i hennes ålder vill inget annat än att gå själva. Om Olivia får välja aktivitet själv sitter hon framför tv:n och - äter.
Efter ytterligare en underbart god sillunch sov Olviva middag (hon somnade sent i går på grund av ytterligare ett vredesutbrott som varade en timme). Sedan började det tyvärr ösregna och studsmattan står alldeles ensam där ute i trädgården. Men vi har sått tomat- respektive basilikafrön (försöker alltså vara pedagogisk och lära Olivia att all mat inte kommer från Sainsburys), Mats och Olivia har varit på driving rangen och slagit, jag har tränat och Mats har sprungit en timme. Olivia badar och dricker sin "välling" nu, det är ljummen soyamjölk. Hon har redan ätit. Mats och jag ska käka ungskokt laxöring (fådd av vår granne Gordon som är sportfiskare), potatissallad, stekt sparris och sallad. Mums! Jag slår nog till med en lättöl till ...
Ägg, förresten, här finns bara bruna ägg. Jag har vänt upp och ner på tre affärer i min jakt på vita ägg men det verkar vara helt okänt här. Tråkigt att inte kunna koka dem tjusiga med lökskal och krokus.

Easter Tea Party

Vi har nu varit på tea party hos Dionne och Paul och jag är proppmätt. Jag har inte lyckats lista ut det här med tea party än. Ibland är det te och kakor, ibland är det en trerättersmiddag med vin. Efter lunchen smällde vi således i oss en jättegod italiensk måltid med äpplepaj till �pudding� och klockan är bara sex! Hu, jag skulle behöva en långpromenad, men det är dags att stoppa Olivia i säng snart. Jag får nog jäsa framför tv:n i stället. Hon och Mats är ute och hoppar på studsmattan. Vädret har lugnat ner sig och det är en underbar kväll, 15 plus och vindstilla.
Olivia blev lite kass i magen av såsen till sillen, trots att det var så himla lite. Skulle vara intressant att kunna mäta hur mycket/lite laktos hon egentligen tål. Många kan ju klara ett glas mjölk om dagen eller så, men Olivia verkar reagera på minsta lilla.

Good Friday - goda hopp och god sill!

Studsmattan kom upp på ett par timmar på fredagsmorgonen. Tyvärr regnar det mer eller mindre hela tiden, men Olivia och Mats fick i alla fall inviga hopperiet en liten stund.
Lunchen var underbart god: Färskpotatis, tre sorters sill, ägg, Kalles, gräslök, faluknäcke och brännvinsost. Tack Ikea! Det enda som fattas är gräddfil, men lättcremefraiche duger. Olivia tyckte senapssillen och den med sour cream och löjrom (vi skrapar av så mycket sås som möjligt för att undvika diarré på grund av laktosen). Jag drack lättöl till maten, men 0,5 procent alkohol är för mycket för marathontränande Mats så han och Olivia drack vatten.
Britterna konsumerar mest godis i hela Europa, rapporterade BBC i går. Det stämmer nog. Det är ett godissnaskande, kakätande och chipstuggande dagarna i ända. Svårt för oss som försöker hålla på lördagsgodis. Olivia har fått mjölkchoklad på tre lekgrupper, av två kompisars mammor och av dagmamman den här veckan. Inte nog med att vi inte vill att hon ska äta godis varje dag, hon får ju inte äta mjölkchoklad. En sak är att övertyga Ia om att allt godis måste sparas till lördagen, men vi kan ju inte bara sno allt som hon inte tål utan att ersätta det. Jag har fått köpa Lindt 70-procentiga chokladägg med guldpapper om och växlar in hennes billiga äckliga mjölkchokladägg efter hand. Frågan är vad vi ska göra av all mjölkchoklad sedan!
Nu ger jag upp skrivandet, det tar en sådan tid när man har en flicka i knät som gör allt för att hindra mig! Mats har smitit iväg till Nizels. Tack och lov är det bara tio dagar kvar till Marathon.

Skärtorsdag

Nu har Mats just kommit hem från sin Paristripp, och håller på att lägga Ia. Det var första gången han var där och som alla andra blev han förstås stormförtjust. Kanske kan man hoppas på en romantisk weekend dit så småningom?
Olivia har haft sin långa dag hos dagmamman i dag, från halv tio till tre. De hade lyckats förmå henne att gå till toddlergruppen, en promenad som tar mellan fem och tio minuter eller så. Det är nog nytt rekord. När jag försöker få henne att promenera blir hon jättearg och ställer till ett himla liv med krokodiltårar och allt.
Jag tränade och gick sedan på lunch med fyra andra adoptivmammor. Det var jättetrevligt. Internationell adoption är mycket mer ovanligt här i UK än i Sverige för det finns en relativt många barn som adopteras inom landet. De sociala skillnaderna är betydligt större här och många tonårsmammor, missbrukare och invandrare lämnar bort sina barn till adoption. Allt fler väljer ändå att adoptera internationellt, för om du adopterar nationellt räknas din familj som ärende för socialen för all framtid och granskningen upphör aldrig. Detta upplevs förstås som både besvärande och kränkande för familjerna. Hur som helst, man känner sig lite som en främmande fågel med sitt asiatiska barn och vi väcker alltid lite uppmärksamhet. Därför är det skönt att träffa andra adoptivfamiljer regelbundet, och förhoppningsvis kommer också Olivia att uppskatta det när hon blir äldre.
Hämtade Olivia klockan tre, träffade Pia och Susanne en sväng, delade ut en stor påse kläder som jag trodde barn nummer två skulle ha i sommar - nu får Emily använda dem tills vidare.
Olivia var dyngtrött och hade ett av sina ovanliga vredesutbrott. Vad jag än försökte hitta på resulterade bara i gnäll och gråt. Efter maten fann jag ingen annan råd än att sätta henne framför Pippi på dvd. Så det var en lättnad när Mats kom hem vid fem i sju.
Nu sover stumpan. Mats hade hotat med att gå ut och springa i kväll, men nu står han i duschen vilket verkar lovande för en myskväll. Det var ju några dagar sedan sist! Kanske kan jag lura i honom lite av den starka indiska grytan från i går.
I morgon ska vi sätta ihop studsmattan, peppar, peppar - och sedan är vi inviterade på Easter tea party till Dionne och Paul och lille Rafie.

Vårväder igen!

Äntligen lite ordning på vädret, i dag har varit en underbar dag, 12 plus, sol och vindstilla. Jag och Olivia var på lekgruppen Kippington Strollers på förmiddagen. Eftersom det är påsklov kom det ovanligt många äldre barn (5-7 år) och det var en väldigt hög ljudvolym. Jag blev alldeles slut och gick därifrån med huvudvärk.
Efter lunch gick vi ut på stan, köpte påskpyssel och mat, matade sedan fiskarna i dammen med medhavt bröd och gick därefter hem till Susanne, Sara och Anton. Flickorna lekte i trädgården medan jag käkade huvudvärkstabletter. Sedan gick vi in och påskpysslade. Olivia och Sara gjorde jättefina små fågelbon med kycklingar i.
Kvällsmaten fick dåligt betyg av Olivia, jag hade gjort indisk vegetarian balti och den var för stark. Sålunda har Ia ätit ris, bröd, broccoli, mango och banan till kvällsmat. Nu ligger hon och sover - hon stupar i säng klockan sju när hon inte sover middag.
Själv ska jag slappa i soffan, kanske slå till med lite popcorn. Känner mig fortfarande sliten efter förmiddagens oljud. Mats är ju i Paris, men ser inte fotboll som jag trodde, det är bara möte och middag. Han ska visst tillbaka om ett par veckor för att se champions leauge.
Jag har förstått att det är svårt att skriva kommentarer till bloggen. Endast en har lyckats: Min mamma. Tänk att hon skulle visa sig vara en sådan fena på datorer vid snart fyllda 61!

Studsmattan är här!

Oj, jag har visst satt upp höga mål att skriva varje dag! Men jag ska försöka.
Snön smälte bort efterhand i går, men det låg fortfarande en del kvar i dag på morgonen. Det har dock regnat bort under dagen, för det är ett rejält busväder här nu. Känns som november. Hurr burr.
Äggjakten genomfördes och var lyckad, även om jag hade lite bekymmer med att få bort en stor död igelkott som låg mitt på gräsmattan. Det ingår trädgårdsmästare i hyran (hoppsan, nu avslöjar jag mer om hur bortskämd jag är!) vilket innebär att jag inte har någon spade. Till slut fick jag ta två rejäla matskedar till hjälp. Eftersom igelkotten var djupfryst var det inga större problem.
Mats var på middag i går kväll och han är på middag i kväll. I morgon åker han till Paris för att titta på fotboll (hårt arbete) och kommer hem på torsdag kväll. Det är lite segt att sitta ensam flera kvällar i rad. Olivia är trött på mig när vi umgåtts hela dagen och tramsar massor när det är dags att sätta på pyamasen. Det är så skönt när Mats kommer hem och tar över, och det är egentligen deras enda mystid under veckodagarna.
I dag var stora studsmatteinköpsdagen.
Läs nedan om Costco och hur man identifierar sig i England.
Jag tillbringade ett par timmar med att försöka få tag i nån räkning eller kontoutdrag från banken där mitt namn och adress står och som inte är mer än tre månader gammalt, men det gick inte. Det engelska kontot är Mats och jag är bara kortinnehavare. Mitt namn står på kontoutdragen, men Mats har tagit för vana att köra dem genom dokumentförstöraren på jobbet efter det att han gått igenom dem. Jag försökte få ett intyg från banken, men det gick inte, och plöjde pärmvis med papper med hyreskontrakt, bilförsäkring, och en massa annat, men nej. Till slut åkte jag och Charlotte (som har en jättestor Jeep, Costco har ingen hemkörning) iväg på vinst och förlust. Jag gick fram till membership desken med en hel mapp med papper med mitt namn och adress på som antingen var för gamla eller inte tillräckligt "giltiga" för att duga som identifikation (såsom brev från läkaren, medlemskort i gym och internationell damklubb, signatur på papper angående service av larmet etc). Visade fram ett fem månader gammalt brev från banken med min nya pinkod i och tänk, tanten tittade inte på datumet utan fyllde glatt i mitt medlemskort. Sedan var det bara att shoppa loss!
Studsmattan kostade 469 pund inklusive nät, det är ungefär halva priset mot vad det kostar annars. Det tar dock bara upp till 90 kilo, så det gäller för Mats att inte slappa till sig efter maran! Men nu ligger den i vårt garage och ska monteras upp så fort vädret tillåter.
Vi hann med en snabbis in på Ikea också, så nu är kylen fylld med sill, knäckebröd, Kalles och brännvinsost inför påsken. Lite lingonsylt och ättiksgurka slank också med. Det är underbart att handla i svenska mathörnan när man är där. Aldrig har Ahlgrens bilar, kexchoklad, Annas pepparkakor och Ballerinakex smakat så gott förut!
I morgon bitti är det Kippington Strollers igen. Jag och Olivia ska vara där och öppna klockan nio. Olivia älskar att vara först, för då kan hon lägga beslag på traktorn och polishjälmen.

Aprilväder

Gissa om vi blev snopna när vi tittade ut i dag - snö! Ungefär en decimeter på gräsmattan. Stackars påskliljor. Undrar om solen hinner smälta bort och torka upp alltihop till i eftermiddag, så att vår lilla äggjakt kan bli av.
Olivia är fortfarande snorig och hostig, men hon har ingen feber och verkar piggare i dag. Kanske ska vi slå till med en middagslur, något som annars sällan händer numera.
Alma! ropar Olivia. Hon leker att hon är Emil och jag är omväxlande Emils mamma, pappa och Alfred. Hon har klätt sig själv i dag: Rosa kjol, blå tröja (blått är favoritfärgen), röd kofta och blommig keps (hennes mysse). Mycket tjusigt. Undrar hur jag ska få henne att byta kläder, vi ska snart ge oss av ut på stan. Kanske ska vi träffa Karine och Alec (en liten kille adopterad från Thailand) på en fika. Mats har åkt till flygplatsen för att hämta Erik från Houston. Han ska bara swischa förbit ett par timmar, förhoppningsvis har han med sig Olivias paraplyvagn som vi glömde hos dem.
Oj, så Olivia hjälper till. Nu ska hon skriva själv:
jjrdju8owih83jhrorofhccccchhc nz

Nalle Puh-skräck

Bilderna
Olivia redo att gå på kalas. Kolla in Burberryjackan!


Sara och Olivia njuter av den bleka vårsolen i vårt conservatory sent på lördags-eftermiddagen.


I dag har Ia varit på födelsedagskalas hos William, som blivit tre år. Hon var väldigt spänd inför detta och kalaset blev också lyckat, så när som på att den inhyrde entertainern plötsligt krängde på sig en Nalle Puh-kostym och skrämde vettet ur Olivia och ett par andra hariga barn.
Williams mamma Sarah var så snäll och hade ordnat laktosfritt rakt igenom till Olivia. Hon hade till och med fått tag i hård "ost" men den var inget vidare, tyvärr.
Barnkalasen här skiljer sig en del från de svenska. För det första är det vanligt att man antingen hyr in en clown eller liknande, eller har kalaset i någon "leklokal" (i värsta fall på MacDonalds). Paketen ska förses med ett kort (julkort, födelsedagskort, valentineskort etc är enormt viktiga här) och öppnas inte förrän gästerna har gått hem. Barnen får inte godispåsar på kalaset utan i stället en party bag när de säger hejdå. Frosseriet kan med andra ord pågå en bra stund efter det att kalaset är slut!
Olivia är rejält förkyld och var alldeles slut efter sitt kalasande. Jag försökte få liv i henne och spela fotboll i trädgården, men hon var för trött och för snorig för att det skulle vara roligt. Till slut satte vi henne framför Emil och dukade upp vatten, frukt och näsdukar bredvid hennes fåtölj. Hoppas hon mår bättre i morgon, då den svenska lekgruppen ska komma hit på eftermiddagen.
Mats har oljat trädgårdsmöblerna, han hann precis klart innan en häftig regnskur bröt ut. Den lär inte vara kraftig nog att fylla på grundvattnet och i morgon ska det vara fint väder igen. Men det är ändå mysigt att trädgårdsmöblerna har fått komma ut igen. Endera dagen är det dags för årets första grillning på hemmaplan!

Familjen samlad igen

Tack för alla glada tillrop med anledning av den här bloggen! Skriv gärna kommentarer på sidan.
Nu har Mats kommit hem igen efter att ha tillbringat fredagen i Edinburgh, där han genomled en "dötråkig" jobbmiddag. Det var visst lite dramatik på vägen hem då han lyckades med konststycket att kliva på fel plan! Det upptäcktes först när han visade sin biljett för en flygvärdinna och blev vänligt men bestämt visad av planet igen. Gaterna låg precis bredvid varandra och Mats plan var försenat, så det var säkert förvirrande, men tänk så snopen han hade blivit om de hade lyft! Nu hade han hamnat på Heatrow i stället för Gatwick, så hem hade han ju kommit i alla fall.
Mats svidade snabbt om från kostym till löparkläder och tog med Ia i vagnen på en runda i Knole Park. Nu använder han henne som tyngd när han gör situps och armhävningar.
Själv har jag varit på Nearly New Sale i Borough Green. Det är National Childbirth Trust, NCT, som arrangerar och är en lysande idé: Försäljarna (föräldrar) får en omgång tudelade lappar och ett försäljarnummer. Sedan fyller de i sitt nummer, beskrivning av klädesplagget/leksaken/vilken barnrelaterad pryl det nu kan vara, storlek och pris. Allt måste vara "som nytt", det är alltså inte fråga om en loppis. Köparna (såna som jag) betalar ett pund i inträde och fyndar sedan med armbågarna utåt. När försäljningen är över får säljarna hämta det som inte blivit sålt och kan så småningom kvittera ut sina pengar minus 10 procent, som går till NCT.
I dag var utbudet inte riktigt så bra som det brukar vara, men det kommer två försäljningar till under våren! Jag köpte: Två par byxor, en tröja, en superfin Burberryjacka (12 pund), ett par sandaler, pärlor, två böcker och två spel. Totalt 31 pund. Som hittat!
Det vackra, men lite kyliga, vårvädret fortsätter. Det har inte regnat ordentligt i sydöstra Englad på två år och det är nu förbjudet att anväda vattenslag i trädgårdarna. Myndigheterna varnar för att vattnet snart kan sina i höglänta områden (som Sevenoaks) och att vi kan tvingas hämta vatten i tankbil. Detta oroar kanske inte engelsmännen så mycket för de duschar ju max en gång i veckan (aj, nu generaliserar jag visst) men hur ska vi andra göra? En veckas ösregn hade med andra ord suttit fint här.
Nu ska jag sätta igång med maten. Det blir fisksoppa, och Susanne Gottberg, Sara (en av Ias bästisar) och Anton kommer hit på middag. Tomas, make och fader, är i Spanien. Jag och Ia fick mat hos dem i går när Mats var bortrest och nu bjuder vi igen.

Laktosintolerans och elräkningar

Då var vi tillbaka från doktorn (höll på att komma försent då jag körde fel först, men det gick). Olivia var så duktig, lät doktorn lyssna och klämma utan att protestera. Man blir stolt! Doktor Robarth säger att Olivia helt säkert är laktosintolerant, bara genom min beskrivning av hennes symptom (gaser, lös i magen, bajset är gult och luktar extremt surt när hon druckit mjölk eller fått i sig andra mjölkprodukter. Lite lite parmesan verkar vara max vad hennes klarar av.). För att fastställa intoleransen måste en sorts gastroskopi göras och det vill jag ju helst inte. I Sverige kan de göra blodprov eller till och med utandningsprov, men vi bor ju i ett u-land nu och de nya teknikerna har inte kommit hit. Så jag tar dr Robarths ord som ett definitivt besked.
U-land, ja. Nu har jag fått mitt lilla papper som gör att jag kan bli medlem i Costco. Detta papper måste jag ta till en customer service desk i varuhuset, tillsammans med en utility bill (elräkning eller liknande) för att fastställa min identitet. I detta land existerar inte id-kort. Det talas om att det ska införas, men folk protestrar vilt och hänvisar till den personliga integriteten. Sålunda använder man sig av adressen på räkningar för att identifiera sig om man vill öppna bankkonto och allt annat möjligt. U-land, alltså. Detta ställer till problem för oss eftersom vi fortfarande är skrivna i Sverige (pga nästa adoption), vi hyr huset och utilityräkningarna betalas av Stena Bulk. Håll tummarna för att de nöjer sig med en tv-licensräkning med Mats namn på!
Nu ska jag ner och göra potatismos (med sojamjölk) till Olivia.

Kulturkrock?

I dag är ytterligare en underbar vårdag. Olivia är länge hos dagmamman, för det är påsklov här redan och de (det är ett par som är dagmamma och -pappa tillsammans) ville ta med alla barnen på äventyr på eftermiddagen. Jag har tränat, plockat i ordning, kollat mejlen, ätit lunch och ska nu strax ut på stan. En promenad i Knole Park ( http://www.gardens-to-go.org.uk/Knole.htm ) ska nog också hinnas med.
Städerskan, Jan, är här nu. Ja, ni läste rätt. Jag var djupt chockad när jag kom hit och insåg att jag var den enda som inte hade städerska. Efter att ha brottats med mitt samvete, mina principer och mitt svenska kulturarv insåg jag att det nog inte är så dumt med städerska ändå. Så nu kommer hon två timmar varannan vecka. De flesta har tre eller fyra timmar varje vecka, men jag har inte sträckt mig så långt än. Men jag ska säga, att det är så underbart skönt när hon har varit här. Jag har inte många timmar över för mig själv och att använda dem till att skura toaletterna känns ... inte så kul. Då tar jag hellre en långpromenad, äter lunch med någon väninna eller bara läser en bok - och när jag är tillbaka i verkligheten glänser hela hemmet. Så kan det sluta för en gammal vänsteraktivist!
Så, som den lyxhustru jag är, ska jag nu ge mig ut på stan och kolla efter lite snygga vårkläder. Köpte en hel del i Houston, men det gav mig snarast bara mersmak!

Vårväder

Det har varit en underbar dag i dag. Temperaturen är visserligen knappt tvåsiffrig, men solen har värmt ordentligt. Lekgruppens Easter egg hunt blev mycket lyckad. Olivia och Sam, en av hennes bästisar, rensade hela Louises trädgård på pappersägg. Här letar nämligen inte barnen chokladfyllda påskägg, utan urklippta pappersägg som de samlar i korgar. Dessa ägg kan sedan växlas mot godis. Ias stränga morsa (jag) stoppade dock godiset och dottern fick (trots vissa protester) nöja sig med en ask russin och en burk såpbubblor.
Louise har en stor studsmatta i sin trädgård och där tillbringade Olivia större delen av förmiddagen i övrigt. Katarina och Erik i Houston har också studsmatta. Vi måste också köpa en, har jag insett. Det är nästan det enda sättet att få fart under Olivias fötter. Hon är enormt bekväm och lat av sig. "She is not the quickest one, and now I'm being very polite", sa dagmamman i dag när jag hämtade Olivia. De hade varit och tittat på fåglar och till slut tvingats bära tillbaka Olivia till bilen, för hon gick så sakta. Ändå fick jag vänta i tio minuter på dem. Dagmamman har en skylt innanför dörren som säger "All children not collected on time will be sold as slaves". Vad kan jag hota med?
Så nu ska jag hur som helst bli medlem i Costco, en sorts lagerförsäljningsaffär där allt är i storpack och väldigt billigt. Halva priset för värsta grymma studsmattan. Man måste vara medlem för att få handla där, och det kan jag bli tack vare mitt medlemskap i Kic, Kent international club.
Via Kic har jag också bestämt mig för att ta upp golfen. Vi har tvingats inse att det inte blir en lillasyster i sommar, som planen var. Väntetiden i Kina blir längre och längre - nån bra förklaring finns inte att få - och nu hoppas vi komma i väg i år. Det känns väldigt motigt och ledsamt. Visst, det blir barn, men den gamla känslan av maktslöshet och ovisshet väller över mig emellanåt. Hu.
Men, men. Nu ska jag skriva nyhetsbrev för Kippington Strollers.
Och sedan ska Olivia läggas. Mats ska åka och träna.

Denna dagen - ett liv

Citatet är hämtat ur Saltkråkan, som ibland spelas på vår dvd. Annars är det mest Emil just nu. Pippiperioden är över, men det kommer säkert en ny. Vi försöker hålla på en timmes tv per dag för Olivia, max två om det är uselt väder. Om hon (eller jag, för den delen) är sjuk kan det bli mer. Jag får dock inte lika dåligt samvete när hon tittar på Astrid Lindgren-filmer, det känns viktigt att ge henne en rejäl dos svensk barnkultur som motpol till Bob the Builder och Thomas the tank engine, som annars är de stora favoriterna.
I dag var vi fortfarande jetlaggade efter Houstonresan - vi kom hem i förrgår. Olivia väckte oss strax efter tolv i natt, hon somnade om på en halvtimme men Mats och jag var vakna i flera timmar. Det var sedan plågsamt att gå upp vid sjutiden - ett på natten Houstontid. Mats gav sig av till jobbet som vanligt vid åtta. Jag och Olivia tog det lugnt för vår vanliga lekgrupp var inställd i dag. Vi var inne hos grannen och gratulerade till barn nummer sex (katoliker ...), en söt flicka som fått det vackra namnet Olivia! Vi tog en promenad upp till stan och handlade müslimaterial - müslin här är antingen oerhört söt eller helt smaklös. Då kan man ju lika gärna hälla havregryn på yogurten, eller hur! Hur som helst, jag gör egen müsli enligt ett recept jag fick av Cecilia Möller en gång för länge sedan. Den är kanongod och dessutom väldigt nyttig.
Jag körde Olivia till dagmamman halv tolv, åkte sedan vidare till gymmet. Tränade, var hemma här klockan ett. Åt lunch, duschade, tvättade håret osv, vips så var klockan två. Plockade ner torr tvätt, hängde upp en ny maskin. Tömde diskmaskinen, fyllde nästan en hel ny. Kollade mejlen, läste de svenska nyheterna, startade den här bloggen, oj så var klockan nästan fyra. Svängde ihop müslin, åkte och hämtade Olivia halv fem, hem igen, besökte en annan granne och överlämnade lite het salsasås från Texas som tack för att de tog hand om vår post när vi var bortresta, kollade på grodäggen i deras damm, gick hem, förberedde kvällsmaten, blåste såpbubblor med Olivia i en faktiskt ganska så varm vårsol, gick in igen och på slaget halv sex kom Mats hem igen. Vi åt mat klockan sex - då hade Sarah hunnit ringa och bjuda in oss på påsklunch på påskdagen, det blir säkert trevligt. Plockade iordning medan Mats satte Olivia i badet, värmde sojamjölk till Olivia och gick sedan upp till datorn (vi har kontoret på vinden). Och nu är klockan sju och Olivia ska gå och lägga sig. Så rusar dagarna förbi!
Sojamjölk ja, vi misstänker att Olivia är laktosintolerant. På fredag ska vi äntligen till doktorn och kolla upp det. Jag hoppas att jag har fel, men tyvärr är jag ganska övertygad om att hon är det. Runt 90 procent av människorna i den region hon kommer från är laktosintoleranta, så det vore ju inte så konstigt.
I morgon ska vi på Easter egg hunt med vår lekgrupp Kippington Strollers. Hoppas det blir en fin dag.

PÃ¥ bild

Här är en bild på The Karlssons efter det att Mats sprungit London Marathon 2005. Just nu laddar han inför årets lopp, vilket innebär en diet på pasta och vatten för hela familjen. Vi ser fram emot den 23 april av flera anledningar, således!

Hälsa på hos the Karlssons!

Jag har aldrig intresserat mig för andras bloggar, men tänker att det kan vara ett enkelt sätt att dela med mig av vår vardag i Sevenoaks, Kent, England.
Nu gäller det först och främst att lista ut hur alltihop fungerar ...