Ägg i långa banor

Då var vi tillbaka från påsklunchen hos familjen Axelsson. Lars är från Värmland, Sara från Skåne, Oline och William är födda i USA och nu väntas nummer tre om en månad. William är densamme som fyllde tre i förra veckan. Inbjudna var också Åsa (från Stockholm) och Paul (engelsman) och deras dotter Mia. Vi har vräkt i oss massor av god mat (tack igen Ikea) inklusive en underbar Jansson (mycket grädde) och tårta till pudding. Olivia slog i vanlig ordning alla med häpnad genom att 1) äta sill och 2) aldrig få nog av maten. Hon åt fyra små potatisar, en macka, ett par bitar sill, tre köttbullar, ett och ett halvt ägg, två cocktailtomater och två kycklingspett. Det var mer än dubbelt så mycket som de andra barnen trots att hon är både minst och yngst. Efter det glufsade hon i sig en portion laktosfri glass och sedan var det äggjakt. När hon hade ätit fem chokladägg (Lindt) tog jag ifrån henne resten. Tänk alltså på att Olivia är 90 cm lång och väger 12,5 kilo. Hennes mage kan inte bestå av något annat än magsäck och ändtarm. Jisses.
Hur som helst hade vi en väldigt trevlig eftermiddag och Mats och jag har bestämt oss för att skärpa oss och bjuda in folk oftare. Vi var duktiga på det i somras men under hösten slappade vi till oss. Nu ska vi ta tag i den sociala biten igen.
Mats hade ju sitt långlopp på förmiddagen. Han hade fått jätteont i magen och varit nära att ringa för att jag skulle hämta honom. När han till slut kom hem var han helt färdig och fick ta bilen till lunchen, jag och Olivia (i vagn) går den sträckan på 15 minuter. Det är baksidan med att vara ihop med en långdistanslöpare, han gör slut på all kraft när han springer och jag får aldrig sällskap på mina promenader. Mats har två lägen, eller kanske tre: Han antingen springer, kör bil eller ligger på soffan.
Snart ska Ia stoppas i säng, vi får hoppas att inte bajsprotesterna upprepas i kväll.