Gott Nytt År!

En hälsning från ett varmt och stundom soligt Houston! Gott Nytt år till alla!

Årets sista dag

Några rader så här på morgonen ... Mei-Mei ser på Phineas and Ferb, Olivia håller på med någon uträkning på iPaden, morsan och (den tack och lov i dag feberfrie) Douglas äter frukost. Mats gör sig redo för lite tailgating och amerikansk fotboll ... Han har lovat att komma hem senast tre.
Själv sitter jag i soffan och dricker kaffe.
I går var en härligt varm dag, 22 plus och vindstilla. Helt makalöst att man kan få sådana dagar i slutet av december! Stackars Douglas hade alltså feber och var nedbäddad en stor del av dagen i går, men kom också ut och njöt i solen på eftermiddagen. Vi drack margaritas och låtsades att det var sommar.
Mats sa till barnen att knuffa honom i poolen för att skoja med mig, vilket de förstås gärna ställde upp på. Jag fick panik när Mats plumsade i, röt åt barnen att gå in och gömma sig för att Mats inte skulle hitta dem och kunde inte bara tro att Mats kom på denna korkade idé helt själv!
Mats tog också barnen på en lång rullskridskotur, som kunde ha fortsatt om inte Mei-Mei fått "chicken legs" och knappt orkat ta sig hem.
På kvällen gick jag och morsan på bluesklubben The Big Easy. Vi fick med oss Katarina också. Det utlovades fredagspub, men det var rätt glest bland gästerna när vi dök upp vi åtta på kvällen.
Annat blev de framåt halv tio, då bandet började spela. Ett riktig röj! Mycket coolt ställe men massor av kul folk att titta på. Ganska surrealistiskt blev det också när en roller guy började showa - till skillnad från de roller girls i tajta toppar som annars dyker upp på en del ställen! En man i 50-årsåldern med lätt rondör, skitduktig på rullskridskor förstås, hur kul som helst.
Nu är det frukostdags! Gott Nytt År, alla!

God hjul ...

I går eftermiddag tog Mats och Douglas emd sig barnen ut för att köpa rullskridskor. Jag är själv ingen hejare på sådant och under rådande omständigheter med skadat knä är det helt uteslutet att prova. Men Mats och barnen var mycket entusiastiska.
Först hoppades vi lite på att Mats skulle rulla ned i poolen, men han är ju en gammal hockeyspelare så så roligt fick vi inte ha det!

Det gick lite bambi-aktigt för barnen till en början.

Någon meter i taget, sedan låg barnen och sprattlade och skrattade.

Men efter bara en liten stund började de åka allt bättre.

När mörkret föll vid halv sex var de redan jätteduktiga. Nu ska vi ut och köpa armbågsskydd och knäskydd till Olivia - Mei-Mei har redan, ett arv från Isabelle. Mats, Mormor och Douglas har åkt till golfbanan. De kommer att få en härlig dag, det ska bli minst lika varmt som i går.

Douglas nya gitarr - ser gammal ut men är ny.
I övrigt kan vi rapportera att vi är kattvakter några dagar, grannens Sydney bor hos oss. riktigt mysigt.

Och så mitt förbaskade knä. Det går lite bättre varje dag, nu kan jag till exempel köra bil. Gå i trapporna funkar inte än. Väntar på att få tid för sjukgymnastik för att lära mig böja benet igen.

Förmiddag på zoo

I går förmiddag gick vi till zoo tillsammans med Katarina, Isabelle och Elliot, samt Malin, lilla Olivia och pyttelille Alexander. Det var lite kyligt först, men solen värmde snart upp luften till behagliga 20 grader.

Djuren njöt av den vårlika värmen. 20 grader gör ingen sommar i Houston.

Alexander trivs bäst på mammas mage.

Lite trummor måste man hinna med.

Alla barnen minus Alexander:  Elliot, Isabelle, Olivia, Olivia och Mei-Mei.

Alla barnen minus Alexander: Mei-Mei, Isabelle, Olivia, Elliot och Olivia.

God Jul!

Från oss alla, till er alla: En riktigt God Jul!
Vi firade från morgon till i går. Började med lyxfrukost, scrambled eggs, skinka och rökt lax, kaffe och bucks fizz. Sedan öppnade vi julklapparna, se nedan. Alla var nöjda med sina presenter. Barnen fick nya spel till sina Nintendo DS och det var förstås roligare än allt annat tillsammans. De hälsar till Faster Krika och till Farmor och tackar så mycket!

Efter en ytterst delikat jullunch hemma gav vi oss av till familjen Ambré, som hade några andra familjer på lunch. Vi skulle bara titta in en stund, men hade en sådan tur att vi prickade just när tomten kom! Forsättning följer en bit ned!

Jorunn och Fredrik julpratar på Skype med släkten i Sverige.

Vi försökte få till fotografering av barn, vilket hade blandad framgång. Mei-Mei och Elliot är i alla fall två pålitliga fotomodeller.

Tinkerbell tyckte det var mycket orättvist att hon var tvungen att gå ut i regnet och kissa, och kämpade outtröttligt för att gräva sig in genom dörren.

Lille Alexander med pappa Markus och mamma Malin.

I väntan på tomten. När skulle han dyka upp?

Äntligen!

Alla barnen fick paket.

Hela barngänget samlat med tomten!

De vuxna var också glada för de fick champagne.

Tinkan var frikostig med julpussar.

På kvällen åkte vi och Jorunn och Fredrik hem till Hånells för att testa deras nya karaokemaskin. Det lät nog inget vidare, men kul hade vi!

Vi spelade också julklappsspelet, vilket var riktigt roligt. Goda mackor på vörtbröd och mörkt bröd (delikatesser i USA) med riktig julskinka och gravad lax blev en perfekt kvällsmåltid.
Det var allt som allt en mycket lyckad julafton och vi var ordentlig trötta när vi kom hem.
Vi glömde ändå inte bort att kasta ut en morot och lite havre till Rudolph, så att den amerikanske tomten skulle fatta att barnen även ville ha strumporna fyllda under natten till juldagen. Sålunda blev det ännu mer presentöppning i dag på morgonen!

Jag i min nya tröja. Undrar om man törs gå runt med den på stan i Varberg?

I övrigt är det nu bekräftat att främre korsbandet i mitt högerknä är helt av. Jag kan gå på benet nu, så länge jag inte böjer knät.
Doktorn säger, att om jag vill kunna komma tillbaka till taekwondo på den nivån jag var förut, och om jag vill kunna åka skidor igen, så måste jag opereras. Det är inte alls en så stor operation som det var för bara några år sedan. Man kommer hem samma dag, och redan inom några veckor kan man gå och köra bil som vanligt. Jag antar att det inte är något att tveka om, även om jag helst skulle slippa. I stället för att använda en sena från benet sätter de numera in "kadavermaterial", enligt läkaren. Jag antar att det betyder en sena från en gris, med två benbitar som tydligen växer ihop med mitt eget skelett. Är detta kompatiblet med att vara vegetarian? Kommer jag att tvingas leva med tillmälet Beagris för all framtid? Operation tål att tänkas på ett par dagar till.