Heffaklumpen och brevet som kom fram

Ja, det är alltså två helt olika historier.
I går kväll såg Olivia Nalle Puh och Heffaklumpen (tror jag den heter på svenska) på tv innan hon skulle gå och lägga sig. Jag trodde Nalle Puh var lagom för hennes ålder, och det kanske den är ... men, så ledsen hon blev när den lilla elefanten inte kunde hitta sin mamma. Olivia började med att snyfta och torka tårarna på min tröja, men efter en stund grät hon förtvivlat rakt ut. Det var den hemskaste filmen hon någonsin sett.
Att hon kan bli rädd när hon ser stora stygga vargen, till exempel, det förstår jag. Men jag trodde faktiskt inte att en så liten flicka kunde känna så starkt med en tecknad figur på tv. Samtidigt blir det ju lite pedagogiskt för det kan vara svårt att förklara varför hon aldrig får gå för långt från mig, för tänk om vi tappar bort varandra.
Jag fick sitta och hålla henne i handen tills hon somnade sedan.
Och så brevet som kom fram. Jag fick en fullständig hjärnblödning när jag skulle skicka några viktiga papper till FFIA för tio dagar sedan - glömde reka dem. Om brevet skulle komma bort skulle vår adoption försenas kraftigt, för just de här papprena med vissa stämplar är viktigare än några andra i adoptionsprocessen. Vår kontakt på FFIA lovade att höra av sig är brevet kom fram och sedan har det bara följt tystnad. När en vecka hade gått bestämde jag mig för att inga nyheter är goda nyheter, men i dag insåg jag att jag måste få klarhet. Och se - brevet hade landat på FFIA:s kontor. De hade glömt meddela mig.
Annars har vi haft en härlig, vårlik dag i dag. Nu kan sommaren få komma!

Tennisarm

Kan det vara åldern? Och det gör inte lite ont. Jag har haft det sedan i höstas men det har varit ganska bra ett tag. Jag har också försökt träna bort det. Men så en liten extra ansträngning i dag på förmiddagen (skurade badrummen) och nu har jag jätteont igen.
Bra förslag mottages tacksamt. Min kära mor har ju irriterat sig på att jag haft städerska tidigare. Nu har jag inte det, men tennisarm i stället. Vad ska jag föredra?
I kväll ska jag ut och äta med några kompisar. Det ska bli skönt att komma ut ur huset efter klockan sex.

Snart är vi fyra!

Första bilden på familjen Karlsson som tvåbarnsfamilj. Det tog några försök innan vi nådde dit vi ville! Nedan är ett exempel på bild som inte ska skickas till Olivias barnhem ... det finns fler som ratats.

Vem är förresten Oz?

Kalaslördag

Maya var här och lekte i fredags.
Lillasyster Tilly var förstås med.
Pass the parcel - presenten var en ballong. Det var första gången Olivia blev rädd. Andra gången var när Brewster the Bear kom ut och skulle krama barnen och dela ut goody bags. Då satt ett barn stelt av skräck i famnen på sin mamma: Olivia. Hon var också ungefär den enda som inte uttnyttjade tillfället att bli målad som en tiger/pirat/fjäril osv i ansiktet.
Olivia i bollhavet- soft play areas är en lysande uppfinning och jag förstår allt mer varför så många hyr in sig på ett ställe när det är kalasdags.

Familjebilder.

Olivia tar igen sig efter kalaset.
Hoppsan, en bild till från kaoset i vardagsrummet i fredags när Olivia, Maya och Tilly släppte loss.

Olivia var på Jacks kalas i dag och hade jätteroligt. Pappa var lite orolig för att hon skulle missa fotbollen, men det kommer ju fler tillfällen eller hur!

På eftermiddagen har vi varit och handlat och så har Mats och Olivia övat lite på driving rangen. Olivia uppför sig som ett fullblodsproffs. Häller i bollarna i bollmataren, trycker fram rätt peg-storlek och ställer upp. Man blir riktigt imponerad. En annan blir ju lite nervös när det är en massa knappar man aldrig tryckt på förut, men Olivia fattar på en gång.

Nu ska smulan i säng och jag och Mats ska äta en massa gott: Löjromstoast till förrätt och rökt lax med färskpotatissallad och sallad till huvudrätt. Detta har vi tänkt oss skölja ned med champange. Det har varit så mycket annat att vi inte riktigt kunnat slappna av och fira att vi ska få en flicka till.

Hon ska få heta Vera Fu Fan Ulrika Beatrice Karlsson!

Olivia heter Olivia Fu Yao Kerstin Gunilla Karlsson.

Mamma, rävarna har fastnat!

Det meddelade Olivia i går kväll när hon tittade ut i trädgården. Jag fick upp kameran snabbt som attan och tog en bild (utan blixt genom fönstret, det blev lite oskarpt på grund av den långa slutartiden), sedan skuttade de två rävarna iväg sidledes och gömde sig under studsmattan.
Lite kul var det, men jag är inte helt förtjust i tanken på att de om några månader kommer att sätta ytterligare en omgång rävvalpar till världen i våran trädgård. Den kullen som kom i fjol bet sönder allt, vi kunde inte lämna några leksaker utomhus. Dessutom är det inget vidare kul att plocka ett antal rävbajshögar från gräsmattan varje dag. De är alltid dåliga i magen på grund av den dåliga dieten de har (mest sopor skulle jag tro).
Och så några bilder från när Sam var här och lekte i går.
Vi åkte sedan hem till dem för att åka pulka, men snön var så blöt att det inte funkade. Vi byggde snögubbar och gjorde snöänglar i stället. Efter över en timme ute i blötsnön var det härligt att klä av Olivia - helt torr och varm under overallen. Jag kände att även om hon bara använder den en enda gång var den värd pengarna. Det har iofs snöat under natten och snöar fortfarande, men i dag är Olivia hos dagmamman ch jag skulle bli väldigt förvånad om de tar med barnen ut. De engelska barnen har som bekant inte samma kvalitet på sina vinterkläder. De halkar runt i gummistövlar trots att det är två minus i dag. Det måste bli svinkallt.

Vinterväder

Olivia sov middag på soffan i går.

Jag ser det snöar! Och nu ser jag att det töar! Men ändå, vi blev jätteglada av att också få lite vitt - vi är ju så ruskigt avis på familjen Hånell som är på skidsemester. Följ deras blogg, länk nedan till höger.

Jag och Olivia gjorde ett lager snöblollar som vi anföll Charlottes och Sams bil med när de kom för att gå till skolan. Jag ska hämta barnen och ge dem lunch, sedan ska vi hem till Charlotte och åka pulka, de har en perfekt backe i sin trädgård. Förhoppningsvis finns det lite snö kvar tills dess.

Annars har det varit en morgon med det vanliga kaoset som uppstår i England. Tre cm snö och det är timslånga bilköer överallt. Salt- och sandbilar körde hela natten. De har lagt på ett lager som motsvarar förbrukningen en hel normalkall vinter på svenska västkusten. Ju mer desto bättre! Och de ändå två barnen med vettiga kläder var förstås Olivia och Sam. Lärarna försäkrade att de skulle släppa ut beanen, men jag undrar hur lång tid det blir - alla kommer att bli stelfrusna och genomblöta på tio minuter! Många hade varken vantar eller mössa, och flickorna kom i sina små kjolar och plyschkappor.

Ibland tycker jag att engelsmännen är ett konstigt släkte. Men så hävdar de att om man härdas från det att man är liten så lär man sig att inte frysa. Så kanske det är, men jag tänker inte prova på mina barn.

Baby trafficing-skandalen i Hunan

Som jag har skrivit tidigare hade vi förväntat oss att få ett barn i ettårsåldern även den här gången. Nu blir det en flicka på nästan två. Jag ser både fördelar och nackdelar med att få ett lite äldre barn, men framför allt är jag tacksam över att än en gång få förtroendet att ta hand om ett barn.
Samtliga barn i vår grupp är från provinsen Hunan och mellan ett och ett halvt och två år gamla. Anledningen till att de är lite äldre är att Hunan har varit stängt för internationella adoptioner i ett drygt år. Det var där baby trafficing-skandalen inträffade. Det var länge svårt att få korrekt information om vad som hänt och många rykten surrade på internet, om bebisar som kidnappades från sina familjer, såldes från barnhem till barnhem och tillslut adopterades av västerlänningar.
Vid den tiden hade vi redan kommit hem med Olivia. Även om Olivias provins, Chongqing, inte alls var inblandad väckte det många jobbiga tankar: Vad fanns det för garantier för att hon verkligen var ett övergivet barn? Tänk om hon i själva verket var kidnappad? Hur tar man reda på det? Och vad skulle vi göra om något sådant kom fram, skicka tillbaka henne till Kina?
Samtidigt var vi tacksamma över att fallet i Hunan fick så stor uppmärksamhet i Kina och runt om i världen. Det togs på mycket stort allvar, utreddes noggrant och gick till rättegång. Förhoppningsvis var det en engångsföreteelse och är inte vanligt förekommande.
Jag har förstås läst på mer om Hunan-skandalen sedan vi fick besked om lillasyster. Hon hittades efter det att "barnhandlarna" gripits och hon bor på ett barnhem som inte var inblandat i skandalen.
Vad hände då i Hunan?
Tydligen handlade det inte om kidnappningar, utan om en kvinna, ms Liang, som "hjälpt" familjer att bli av med oönskade barn genom att förmedla dem till barnhem. Inga föräldrar har kontaktats och övertalats att överge sina bebisar utan ms Liangs rykte har spridits och de har kontaktat henne. Inte heller har några föräldrar fått betalt för sina bebisar, men de har givit kvinnan en mindre summa pengar (20-30 kronor) som tack för hjälpen. Däremot har ms Liang fått betalt för bebisarna av barnhemmen, runt 400 kronor per barn. Barnen har senare adopterats bort internationellt. När man adopterar ett barn från Kina måste man göra en donation på 3000 dollar till barnhemmet, och där ligger den stora vinsten. Summan är fastställd av kinesiska staten och kommer förhoppningsvis de barn som kommer till barnhemmet i framtiden till godo.
Det man kan säga är ju att utan ms Liangs underlättande hjälp kanske en del av bebisarna inte hade övergivits utan fått vara kvar hos sina biologiska föräldrar. Andra kanske hade övergivits ändå och inte hittats i tid utan hunnit dö. Detta får vi aldrig veta. Men naturligtvis ska inte barn vara en handelsvara.
I Kina är det höga straff för den som överger ett barn. Men det är också höga straff för de som får fler barn än lagen tillåter. Ett barn i städerna, på den fattiga landsbygden får de oftast en andra chans om första barnet blir en flicka. Därför kan man misstänka att många av flickebarnen som överges har storasystrar.
När ett barn hittas upprättas en polisrapport och man annonserar i lokaltiding med bild på bebisen i försök att hitta de biologiska föräldrarna. Går inte det är barnen i första hand tillgängliga för inhemsk adoption. I sista hand görs barnet "pappersklart" för internationell adoption. Och även om de här små barnens liv började med en tragedi, att de inte fick stanna med sina biologiska föräldrar, så hoppas jag att internationell adoption är ett bättre alternativ än att växa upp på barnhem.

För den som vill läsa mer följer här några länkar till Research China av Brian Stuy, som kartlägger följderna av enbarnspolitiken och de internationella adoptionerna.

What is the Truth in Hunan? February 2006

The rest of the story February 2006

Hunan - One Year Later I - How it happened October 2006

Hunan One Year Later II: The Traffickers October 2006

Hunan One Year Later III: Reactions & Reflections October 2006

Lille nallen

Här är Olivia och hennes älskade Lille nallen. Hon snuttar på hans öron så fort hon kommer åt, ständigt när hon är hemma, alltid när hon sover och helst när hon åker vagn eller bil. Öronen är alldeles söndersnuttade och trots att nallen får åka tvättmaskinen varje gång jag kör en ljus tvätt luktar öronen ... ruttet.

Vi ska nu försöka introducera en ny regel: Nallen bor i Olivias säng och bara när man är där får man snutta på honom. Förhoppningsvis kommer lukten åtminstone inte att bli värre om öronen får torka emellanåt.

Dessutom är jag väldigt orolig att han ska komma bort. Det vore en katastrof. Vi har en ersättare men den ser inte exakt likadan ut och Olivia är förstås helt ointresserade av hans öron.

Olivias gulligaste det senaste dygnet: Jag vaknade i natt av att hon stod bredvid min säng och pussade mig på kinden. Hon var förstås kissenödig och ville ha assistans på toaletten. Jag frågade varför hon väckte mig med pussar. Hon svarade: That's how the king wakes the Sleeping Beauty up". Hon gjorde alltså som prinsen i sagan om Törsrosa (Sleeping Beauty). Men visst var det gulligt!

Nu ska jag skriva inköpslistor. Det blir ju lite annorlunda saker med tanke på att lillasyster är ett år äldre än vi väntade oss. Undrar om hon vill ha spjälsäng eller vanlig säng? Antagligen har hon spjälsäng på barnhemmet, så vi börjar nog med det.

We want to leave now!

Olivia hjälper mamma att baka sockerkaka.
Olivia och Naomi. Naomis pappa är britt, därav den ljusare färgskalan.


Jag går fortfarande på små moln, men börjar få landkänning igen. Men det känns så härligt att veta! Olivia har haft med sig en bild av lillasyster i dag och stolt visat upp den i lekskolan och på dansen.
På eftermiddagen var min väninna Anne här med sina barn Naomi, 3, och Daniel, 1. Anne är kines från Malaysia. Hon har hjälpt mig med lite översättningar och i dag har vi tragglat glosor. Fonetiskt, ha alltid väldigt kort avslut: Tzö=äta, hö= dricka, sisiä=tack, liu=stanna kvar här, bo jao pa= var inte rädd, bo jao ko=var inte ledsen, guai=bra gjort ... och så vidare. Tyvärr åker Anne och barnen till Singapore och Malaysia för två månader redan i morgon - de ska fira nyår. Jag hade behövt öva uttalet mer. Men det blir spännande att träffa dem när vi kommer hit igen. Naomi talar också flytande kinesiska - det vore fantastiskt om vi kan hålla liv i lillasysters kunskaper. Jag har ju tänkt jättemycket på att jag och Olivia skulle börja ta riktiga lektioner, men det har inte blivit av. Jag får ta och skärpa mig. Olivia kan säga två saker och hon är mycket stolt över att kunna tala kinesiska: Niaho ma=hej, wo ai ni=jag älskar dig. Vad mer behöver man egentligen kunna när man ska få en lillasyster?
Annars funderar jag mest på vad jag ska packa och sånt - eftersom jag hela tiden har föreställt mig att vi skulle få en flicka exakt som Olivia (fast påmint mig om att det lika gärna kan vara en pojke på mellan sex och 24 månader), så måste allt tänkas om.
Önskar vi kunde åka redan om en vecka! Men nu kommer tiden att gå fort.
Anne har förresten bekräftat att Olivia och lillasyster har samma mellannamn, vi har jämfört de kinesiska tecknen. Fu. Det betyder Lycka. Och Fan uttalas just som ...Fan. Jag hade hoppats att det uttalades annorlunda. Dessutom har min väninna Jessica upplyst mig om att Fanny inte bara kan misstolkas som Funny, själva ordet fanny med just den stavningen betyder ... ja, slå upp det i ordboken du och lär dig ett nytt fult ord på engelska. Namnfrågan har med andra ord inte fått sin upplösning än.

Så firar en tvåbarnsmamma

Det går inte att beskriva hur skön känslan var i går när vi äntligen fick barnbeskedet. Visst, vi har vetat att det skulle komma, men vis av alltför många erfarenheter när det kommer till barnskaffande kan man inte vara helt säker. Egentligen slappnar jag nog inte av innan vi har lillasyster på svensk mark, men att få ett namn och ett foto gör iallafall väntan mycket lättare!
Jag hade huvudvärk hela dagen i går. Det är väl spänningarna som släpper. Jag har kollat anteckningar jag gjorde när vi fick besked om Olivia, jag hade huvudvärk hela den dagen också.
Mats gjorde sitt bästa för att dra med kollegerna i sitt glädjerus i går. Han var också uppe på FFIA:s kontor i Göteborg och hämtade alla papper. Det finns två bilder till, där lilla Fan sitter respektive står på en uteplats med lite buskar i bakgrunden. Mats säger att hon ser minst lika sur ut som på passbilden jag har fått mejl. Olivia säger att hon ska kittla lillasyster så att hon blir glad. Ja, vi får väl se hur resultatet blir!
Sex kompisar kom hem hit i går kväll och drack champagne med mig. Det var jättetrevligt och så mysigt att få dela glädjen med fler. De fyllde huset med blommor och lyssnade tålmodigt på mig - jag tog mig friheten att prata adoption i flera timmar! Jag visade också videofilmen från när vi fick Olivia. Det känns så länge sedan. Jag kan inte minnas hur det var innan vi fick henne. Vad gjorde man hela dagarna?

Ost&kex, druvor, choklad, hommous&morotsstavar, jordgubbar - damerna rensade det mesta!
Charlotte, Ulrika&Laura, Sarah och Anette. På bilden syns inte Åsa och Susanne.
Äntligen var det min tur att gratuleras med blommor - flera kompisar har hunnit föda två barn under tiden vi väntat på lillasyster.

Stolt storasyster!

Emil sitter på hustaket och gör papperssvalor av sin mors blå skrivböcker, där hon antecknar alla hans hyss.

Olivia ville ha symbaler och i samband med ett fullständigt hjärnsläpp gav jag henne två grytlock. Dessa används nu flitigt.

Äntligen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1

Äntligen var det vår tur! Hurra!!!!
I början av mars åker vi till Kina för att hämta vår andra dotter. Hon heter Qi Fu Fan, bor på barnhem i Hunan och fyller två år den 20 april (samma födelsedatum som mormor!). En stor flicka!!! Så spännande! Och jag som har smygshoppat kläder i storlek 74 ... ja, de kommer nog att bli välkomna gåvor på barnhemmet.
Vi har ännu inte bestämt vad lilla Fan-Fan ska ha för svenskt namn, men just Fan blir det förstås inte. Namnet betyder förresten Smooth sailing – kanske har de matchat henne med Mats yrke!
Mats är i Sverige, så i kväll hoppas jag kunna bjuda hem lite kompisar att dricka champagne med mig. Mats och jag får fira på lördag.


Finally it’s our turn!
We will travel to China in March to be united with our second daughter. Her name is Qi Fu Fan. She lives in an orphanage in Hunan and will turn two on April 20th – a big girl! She shares birthday with granny. As we expected a one year-old, we will have a lot of clothes to donate to the orphanage!
We haven’t decided Fan-Fan’s Swedish name yet. The name Fan doesn’t sound very good in Swedish, but it means Smooth sailing – maybe she was matched with us due to Mats work (he is a sea captain).
Mats is working in Gothenburg, Sweden, and will come home and celebrate with me and Olivia on Saturday. Until then I will celebrate with my friends who have been waiting anxiously with me during the last week.

Techincal problems

Our referral is delayed due to technical problems at the translator's. Printer out of order? Or what? I don't have any more patience, but there is nothing we can do but continue our wait.

Översättaren har tekniska problem. Vadå för tekniska problem? Trasig skrivare?
Hur som helst betyder det att vi inte får barnbesked i dag heller. Kanske i morgon.
Jag känner mig så deppig. Har ingen matlust. För första gången i mitt vuxna liv väger jag under 55 kilo.
Snälla någon, berätta nåt kul så mitt humör blir bättre! Men säg inte "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge", för vi har väntat alldeles för länge nu. Och den lilla godingen får också vänta längre på att komma till en familj - först när vi har fått barnbeskedet kan samtycket skrivas på av vår hemutredare så att adoptionen får fortsätta, och först när alla samtycken är skickade till Kina kan familjerna få inbjudningar att hämta barnen ... med andra ord dröjer vår resa också.

Efterlysning

Stork eller DHL-bud, troligen vilse någonstans på vägen mellan översättaren i Kina och FFIA:s kontor i Göteborg.

Still nothing

Mejlade just med vår handläggare. Översättningen är inte klar.
Mats åker till Göteborg i morgon och kommer inte hem förrän på lördag. Det innebär att vi får fira på varsitt håll. Det var inte så vi hade hoppats. Och eftersom översättningarna dröjer extra mycket den här gången fattas det väl bara att något har gått fel och vi får vänta en vecka till. Då slipper jag ju åtminstone dricka champange i ensamhet ... men nej, det är bättre att vi får barnbeskedet snart och jag kan ju alltid bjuda in några kompisar att dricka bubbel med mig.
Jag har bett vår handläggare fråga översättaren när han/hon kan tänkas vara klar med arbetet. Har inte fått något svar än.

Långpromenad

Söndag i Knole park. Bocken Bruse stod posterad på bron vid ankdammen. Det visade sig att han var trollet förklätt till rådjur och han gav sig tusan på att sno åt sig brödet vi hade med till ankorna.

Vi vågande inte låta Olivia mata ankorna för bocken var väldigt närgången. Mats tog på sig uppgiften i stället.
Ett par sekunder efter det att den här bilden togs knuffade bocken till Mats där bak och det handlade om millimetrar och lite tur att han inte halkade ner i dammen. De stackars ankorna blev utan bröd, vi gav alltihop till bocken och hoppades på att han skulle lämna oss i fred. Men nej, han hängde efter oss ett bra tag och hoppades på mer mat. Till slut mötte vi en dam som hade varit och handlat, och han slog följe med henne i stället.

Det har blivit en tradition för Mats och Olivia att klättra på den stora trädstammen.
Och hoppsan, här kom en bild när Olivia gör fingerfärg. Konstverken ska skickas till damerna på hennes barnhem, har hon bestämt.
På lördagskvällen fick vi besök av Ciss och Robert, som varit i London för att gå på båtmässa. Det var en jättetrevlig kväll. Olivia blev oerhört förtjust i Ciss, så jag kunde laga mat i lugn och ro medan hon tog hand om läggningen. Jag gick in i Olivias rum för att kolla att allt var okej, men blev omedelbart utvisad: "Mamma, stöööör inte oss!"
Tillbaka i Knole Park. Svenska västkusten lär vara lamslaget i stormen, men här har vi en underbar dag!

De flesta rådjuren är väldigt fredliga och håller sig för sig själva.

..

I morgon är det måndag. Då måste vi få barnbeskedet! Mats åker till Göteborg på tisdag kväll och ska träffa Gerd, vår socialsekreterare, på onsdag morgon för att få samtycket att adoptionen får fortsätta. Så vi MÅSTE får det i morgon! Hör du det, översättaren! Sätt fart!

Helgen har varit bra. Det är på sätt och vis skönt att veta att det inte kommer att ringa på ett par dagar, så man kan slappna av. Jag orkar inte med mer spänning i livet nu.

Fredagskvällen var oerhört lugn, då Mats kom hem vid sju på kvällen efter en mycket lång affärslunch. Jag var inte imponerad över tillståndet. Inte han själv heller, verkade det som, för han drog sig tillbaka redan vid åtta och snarkade sedan högt hela natten.

På lördagen hade Olivia först fotbollsträning. Hon är duktig med bollar och fick mycket beröm av ledaren för sina fina sparkar. Mats är lite bekymrad över att hon är så väldigt högerfotad ... pappor ...

Sedan var jag, Olivia, Susanne och Sara på teater, Askungen. Det var en klassisk engelsk pantomim. Det var första gången flickorna var på teater och de hade lite svårt att sitta still och tyst, men fattade snart galoppen och viskade mest. Jag tycker de skötte sig väldigt bra! Vi fick dock gå hem efter första akten eftersom Ciss och Robert var på väg. Mats mötte dem vid tåget och vi träffades här hemma. Det blev som sagt en mycket trevlig kväll. Hoppas att de hann med sista tunnelbanetåget sedan! Och att de kan flyga hem i stormen som planerat.

I eftermiddag ska vi åka till Nizels och träna och bada. Sedan var den helgen slut och en ny dag av spänd väntan kan börja ...

Det blir inget i dag

Someone just told me the translations are not ready yet. Welcome back next week.
Och så var den helgen förstörd. Åtminstone kan jag sluta kolla att mobiltelefonen är påslagen stup i kvarten.

Still no news

Jag håller på att få spader, eller börja gråta, eller spy, eller ... bli tokig.
Om ffia inte ringer ut barnbeskeden i dag blir hela helgen förstörd.
Och så vet jag att alltihopa ligger där på deras kontor. Det är bara översättningarna som dröjer. Men varför, varför, varför, kan de inte låta oss veta om det är en flicka eller pojke, namn, ålder och vilken provins? Det får alla andra adoptivföräldrar över hela världen veta på en gång. Just nu känns det svenska förfarandet oerhört byråkratiskt. "Vi måste veta att allt är korrekt", säger ffia, och de har säkert sina goda skäl, men då vill jag veta VAD! Vad skulle kunna vara så väldigt inkorrekt att det vore fel att berätta lite basfakta för de blivande föräldrarna?
Nu ringde morsan. "Det tjänar ingenting till att vara arg", sa hon.
Det är ju så sant. Men jag har inga andra känslor kvar.

Inga nyheter än

Olivia har fortfarande feber men är piggare i dag. Hoppas hon är frisk nog att komma ut och leka i morgon. Det är ganska segt att gå här hemma hela dagarna. Vädret ska i alla fall bli bättre i eftermiddag, så jag kan bädda ner henne i vagnen och gå en promenad.

Läs den här DN-artikeln om fosterbarn i Sverige. Jag upprörs över det dåliga skyddet svenska barn har. Vi adoptivföräldrar synas i sömmarna, men biologiska föräldrar ska ha tillbaka sina barn till varje pris, nästan. Vart tog barnperspektivet vägen? De, vars barn omhändertagits av samhället, borde rimligtvis ha en godkänd hemutredning i näven, den dag de gör anspråk på sina ungar igen. Kanske med undantag av de slag jag har satt inom parentes. Det innebär att de ska ha stabil social situation, bra boende, inga skulder (som påverkar vardagslivet), inga anteckningar (nya) i polisregistret, de ska vara friska, ha normala levervärden, och de ska ha jobb. Ställdes det sådana krav på biologiska föräldrar hade man givit fosterbarn chans att vara trygga i sitt "tillfälliga" boende i fosterhemmet - den biologiska mamman kan inte kräva tillbaka barnen efter en månad på torken.
åöä

Champagnen är kyld

Okej, i morgon är det sex dagar sedan barnbeskeden skickades ut. FFIA hare haft dem i minst fem dagar, och lika länge har de (förhoppningsvis) varit på översättning. I december började barnbeskeden ringas ut efter sex dagar ... det tillhör inte vanligheten, men vi är beredda! Det kan hända vilken dag som helst nu! Mobilen är laddad och champagnen är kyld - så ring, telefon, ring!
Av julgransplundringen i dag blev det intet. Olivia var trött när hon kom från lekskolan och meddelade efter en stund att hon hade feber. Jag trodde henne först inte - brukar treåringar kunna diagnosticera sig själva? - men en koll visade att hon mycket riktigt hade 38,8.
Anna, en kompis, erbjöd sig att ha lekgruppen hemma hos sig i stället så jag körde dit fikat och smällkaramellerna, som jag ägnat förmiddagen åt att ordna. Sedan bäddade jag ner Olivia framför tv:n och serverade henne glass. Hon ligger där än, mer än fyra timmar senare. Stackars liten!

Så ser alltså en 36-åring ut

... tänkte jag när jag såg mig i spegeln i dag på morgonen. Det tydligaste tecknet på åldrande i mitt fall är nog att det tar längre och längre tid för påsarna under ögonen att sjunka undan när jag har sovit. Ibland kan de hänga kvar ända fram till lunch, som efter en natt som denna, då jag somnade sent eftersom jag och Mats satt uppe och såg Chronicles of Narnia och jag sedan var uppe med Olivia två gånger på natten: toalettbesök, ledande tillbaka till hennes eget rum och omstoppning - jag hinner vakna såpass att det inte vara går att slockna omedelbart igen.

Fast jag ska inte klaga. Jag hade en jättemysig födelsedag i går. Mats och Olivia uppvaktade mig med paket och sång på morgonen. Jag fick en bok, tre nya köksknivar (jag är en av de som använder brödkniven till allt, undrar hur jag ska lära mig vad de nya används till!) och ett löfte om valfri behandling på skönhetssalong.

Mats bakade pannkakor till lunch. Han vänder dem i luften till Olivias vilda jubel. Sedan var vi på Nizels och badade allihop. Mats hade lovat att laga middag, men efter moget övervägande kom han fram till att restaurangalternativet kändes väldigt bra, så vi gick till ett nytt brasseri här i Sevenoaks. Det var jättetrevligt, men Olivia var förstås trött och vi var hemma och stoppade henne i säng vid kvart i åtta.

Nu är Olivia i skolan. Det är som en riktig vårdag ute och Olivia tyckte solen var så stark att hon hade solglasögon på sig när hon gick! I eftermiddag ska vi ha lekgrupp med julgransplundring här hos oss. Jag hade tänkt att jag och Olivia skulle hjälpas åt att göra smällkarameller till alla barnen, men då hon inte riktigt har utvecklat sin generositet färdigt har hon blivit mycket upprörd varje gång jag föreslagit det, eftersom hon förstår att det innebär att godis kommer att lämna vårt hus i andras magar än hennes. Så jag får väl pyssla på egen hand nu på förmiddagen!

Och så kollar jag igen ... är telefonen laddad och påslagen? Det efterlängtade samtalet lär dröja minst några dagar till, men man vet ju aldrig ...

Fotbollstjejen

Olivia åker rutchkana med Pia. Alex slog armen när han kapsejsade, som syns på bilden.

Olivia och Alex spelar fotboll.

Sara på väg upp i klätterställningen.
Susanne och Pia med Alex, Emily och Olivia. Titta noga så ser du också Antons fot och hand bakom Olivia.

VV

Nu är Olivia på sitt livs första fotbollsträning. Att få lära sig spela fotboll har varit högt upp på önskelistan länge och i dag får hon prova. Det ska bli spännande att se hur det gick. Hon går med barn (så vitt jag vet endast pojkar) mellan 3,5 och fem år. Hon är sålunda både yngst och enda tjejen. Å andra sidan är hon ju en pojkflicka och har dessutom ett utomordentligt bollsinne, så det löser sig för hoppningsvis. Hon var väldigt stolt när hon drog på sig Fredrik Ljungberg-tröjan och satte på sig springskorna.

I går var vi på en stor inomhuslekplats, en soft play area, i en stad en bit härifrån. Det var jag, Pia och Susanne med totalt fem barn. Olivia tyckte det var jättekul, men hon vågade inte åka rutchkana själv. Roligast av allt var det att spela fotboll med de stora pojkarna (ett gäng killar i sjuårsåldern, de var jättesnälla och passade henne hela tiden).

Annars regnar det, en riktigt grå dag. Vi åker kanske till Nizels i eftermiddag och tränar och badar, men i övrigt har vi inga planer. Sedan återstår att se vad Mats och Olivia har planerat för mig i morgon!

We have to wait one or two weeks more

Dear adoption friends from around the world,
I notice (thanks to sitemeter) a lot of you visit our blog, hoping to see some pictures of our new family member. I am sorry to say we have to wait for the translation of the referral, approximately ten to 14 more days. I can't really describe how frustrating this final wait is and how I envy the American families who get at least a name, dob, province and some photos immediately. But as we are adopting through a Swedish agency - they all have this quiet policy - there is nothing I can do about it.

Cowgirl

Tjusig hatt, eller hur! Men om Olivia finge bestämma hade hon gått runt i Taekwondo-kläder dagarna i ända. I dag var första gången efter jullovet. Lycka! Olivia var eld och lågor och hon är naturligtvis bäst i klassen. Jaja, jag är hennes morsa, men hon är faktiskt jätteduktig!

Happy New Year!

Kameran är hemma igen.

Tänk, inom några månader är vi fyra på bilderna!

Mångalen

Det är sant! Eller, jag sover i alla fall alltid väldigt dåligt när det är fullmåne. Alltså sitter jag här i soffan sedan klockan fem på morgonen.

Det ger tid att surfa ostört på internet.

Amerikanerna har redan fått sin barnbesked, foton och basfakta i väntan på att resten ska översättas. Vi svenskar måste vänta tills allt är översatt innan vi ens får veta kön! Det är orättvist! Jag kan fatta hur de svenska organisationerna resonerar, att om det finns oklarheter i barnbeskedet ska man få veta det på en gång, men å andra sidan har jag aldrig hört talas om någon som tackat nej till ett barn på grund av något som framkommit i barnbeskedet. De få fall jag vet har inträffat i Kina, då barnen uppenbarligen (efter det att läkarrapporten i barnbeskedet gjordes) råkat ut för en svår hjärnskada i en olycka som fall nedför trappa, och blivit handikappat. Sedan kan man diskutera de etiska problem som följer - har man rätt att tacka nej till ett skadat barn? - men tack och lov händer det väldigt sällan. Jag har också fattat det som att svårt handikappade barn får betydligt bättre vård än "vanliga" barnhemsbarn. Kanske är det bättre för dem att stanna i Kina. Hoppas vi inte ställs inför ett sådant dilemma. Det måste vara fruktansvärt, nästan som att ta ställning till att göra abort om barnet har Down's syndrom.

Amerikanerna däremot verkar ha lättare att vilja byta ut barnen, om de inte verkar tillräckligt utvecklade för sin ålder, till exempel. Herregud, det vore som om jag och Mats tackade nej till Olivia! Hon var ju klart understimulerad, kunde inte ens krypa vid 13 månaders ålder, men tänk så fort hon tog igen det! Hur som helst så påminns jag gång på gång om hur viktigt det är att försöka stödja de barn som blir kvar på barnhemmen, för att de ska ha möjlighet att utvecklas något så när normalt och ha en framtid i Kina.

Jag vill inte vara tjatig (jo, det vill jag) men om ditt nyårlöfte är att tänka mer på dem som inte har det lika förspänt som du, så går det bra att donera pengar till Olivias barnhem i Fengdu genom att klicka på linken till vänster. Glöm inte att skriva "Fengdu project". Ett par hundralappar kan göra en enorm skillnad för de här små barnen.

Här följer några länkar till familjer som redan fått det efterlängtade samtalet. Vi får som sagt ge oss till tåls ett par veckor till.

Sink or swim

Baby Ava

Waiting for Emma

Our journey to Margaret

Barnbesked på väg!!!

Läste just att barnbeskeden är på väg!
Nu måste vi i och för sig vänta ytterligare någon vecka på att de ska översättas ... men ...
HURRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Inom några dagar får vi veta vem vi har väntat så länge på!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Gott nytt år!!!

Här skulle det förstås ha varit en fin bild på en nyårsfirande familjen Karlsson, men kameran blev kvar hemma hos Charlotte och Colm och jag lär inte få tillbaka den förrän på onsdag.
Vi hade riktigt trevligt i går kväll. Det var vi, familjen Gormely med sina tre barn (lilla Hannah kanske bara ska räknas som en halv eftersom hon ännu inte är två månader gammal) och Åsa och Paul med Mia. Barnen festade loss på köttbullar och pasta, åt glass till efterrätt och frossade sedan vidare på chips och popcorn.
Vi vuxna fick blinier med sour cream, löjrom och hackad rödlök till förrätt. Till detta drack Mats och Colm vodka och därmed var standarden satt för kvällen! Nåja, det blev bara ett glas. Sedan fick vi ungsbakad torsk med nypotatis och primörer. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite konstigt att äta det mitt i vintern, hur gott det än är! Sedan åt vi amarettoparfait till efterrätt. Maten sköljde vi ned med Moët&Chandon och Chablis. Är det nyår så är det!
Vi hade väldigt trevligt och barnen lekte fantastiskt bra och lugnt tillsammans. Det var inget bråk och inga tårar. Jag hade trott att de skulle slockna framåt kvällen, men när vi gick in i vardagsrummet för att se tolvslaget på tv:n (alla klockor gick olika) stod barnen och dansade.
Charlotte, som ammar, var snäll och körde oss hem vid halv ett. Det sista Olivia sa innan hon somnade var "Mamma, jag vill titta lite Barbapappa" - hon har aldrig varit vaken längre än till nio tidigare och jag tror inte hon fattade hur sent det var!
Tyvärr vaknade jag redan klockan sju, som vanligt. Jag försökte förtvivlat somna om, men det gick inte. Attans, när Ia för en gångs skull tar sovmorgon! Mats väckte henne vid halv nio.
Regnet har dragit vidare till Sverige nu och det är en strålande dag, även om det fortfarande blåser rejält. Vi har tagit en långpromenad och hämtat bilen på förmiddagen och jag tror att vi ger oss ut och går i eftermiddag också - men först behöver vi nog sova middag allihop. Det tar på krafterna att gå på fest!