Sociologisk studie i de övre skikten

Vi åkte till Stockholm för att delta i en charity auction till förmån för ett biståndsprojekt i Sydafrika. Jag har varit på sådana här tillställningar tidigare både i England och USA. Då har det främst handlat om att samla in pengar till skolan.
Men detta var slightly different, det visste jag, mest beroende på deltagarna. Vi var där genom Stena.
Jag måste dock backa bandet, och jag tänker presentera mina iakttagelser i punktform utan särskilt mycket värdering.
Kvällen inleddes med champagnemingel med kokainsnortande adelsmän i en våning på Strandvägen.
På själva middagen fick vi kunglig närkontakt. Stackars människor, det måste vara skitjobbigt att ha horder av fjäskande undersåtar runt sig hela tiden.
Kvällens konferencier Agneta Sjödin var fruktansvärt felklädd, det var så att jag skämdes. Hon var klädd i svarta tajta blanka jeans, converseskor, och en röd och svart topp. På en flott middag där dresscoden är kostym. Ajajaj. Dessutom pratar hon ingen vidare engelska.
Delar av Göteborgsdelegationen, som alltså vi tillhörde, gjorde bort sig genom att bli alldeles för fulla och gjorde saken värre genom att beställa in 200 sexor fernet till alla närvarande gäster.
Mats ropade iallafall in en jättefin grön Ralph Lauren-väska, som han gav till min mamma som tack för att hon ser efter barn och hund så mycket. Rapporterna säger att hon blev jätteglad (jag åkte raka vägen från Stockholm till jobbet i Göteborg och kom till Varberg mitt i natten, så jag har inte hunnit prata med någon än - familjen är på simning nu). 
Jag ropade in ett tennisracket som Björn Borg vann Wimbledon med nån gång på 80-talet. 30 000 kronor fick jag punga ut med. Nej, jag har inte förlorat förståndet - jag agerade bulvan åt David, som inte ville skylta med att att han köpte det (oklart varför).
Hur som helst, en intressant och trevlig kväll, men som min käre make sammanfattade det när vi vaknade på hotell Diplomat tidigt på lördagen:
Vi passar inte in här.

Tisdag morgon

Dagen har börjat sådär. Blåsigt och duggregnigt ute. Plattången funkade inte - min nya vuxna frissa kräver styling, så nu har jag en ful tofs och luggen på ända. Jag bestämde mig för att väga upp med att ha klänning på mig. Det första paret strumpbyxor var trasiga men det andra tycktes helt ... tills jag på stationen upptäckte en reva längs vänster bens baksida. Suck.
Nu är jag ialla fall på tåget till Göteborg. Får väl springa till Lindex på lunchen. Har utbildning i em. Möte med sommarfestgruppen i Majsans klass i kväll. Imorgon läkaren med tummen, som fortfarande är kass sedan jag halkade i februari, därefter ska jag städa ut lägenheten i Gbg och sedan jobba. Så fortsätter sedan veckan. Fullspäckad.

Mei-Mei åtta år!

Som hon har längtat, lilla Mei-Mei! Hon var instruerad att sova räv tills vi kom och sjöng, men började hojta redan vid sextiden på morgonen - Mamma, kommer ni inte snart!

Det var en riktigt härlig dag. För första gången i år såg gräset grönt ut, och det var sommarfärger ut mot havet!

Ett par månader till, sedan ska det doppas!

Mei-Mei önskade att ha sitt kalas på Lekstugan, och så blev det. Jag har väl aldrig varit med om att kunna sitta och läsa en bok på ett barnkalas tidigare! Mei-Mei och flickorna från hennes klass hade jätteroligt i två och en halv timme, med avbrott för pannkakor, tårta och glass.
Maten intogs i diskorummet. Där var mörkt och jag var tvungen att använda blixten.

Man var tvungen att beställa tårta genom Lekstugan. Mei-Mei ville ha en prinsesstårta och det fick hon. Visst är den otroligt vacker ... men tyvärr var det helt smaklös.

Kalastjejerna samlade!

Olivia fick ta med en egen kompis som sällskapsdam. Det blev Elin från klassen.

På kvällen hade vi middag här hemma för Mei-Mei och Mormor, som fyllde 68 i går. Gunnar och Gideon kom också. Här sitter mormor i Mei-Meis nya soffa, som ännu inte kommit upp till hennes rum.
Vi drack skumpa först och åt sedan väldigt god mat: Svamprisotto, grillat kött/haloumi, sallad och edamamesallad. Jag har lagt ut recpet på risotton och edamamesalladen på Demiveggobloggen, länk här bredvid.
Barnen var supertrötta efter kalasdagen och somnade som klubbade vid niotiden. Nu är de ute och leker med Lovisa. Mats tog en fotboll och följde visst också med en sväng. Klockan tre drar firandet igång igen - släkten hemma hos morsan. Sedan blir det vardag och det blir ganska skönt!

Världens roligaste sallad

I morgon fyller lilla snuttan Mei-Mei åtta år! Hon kan inte vänta, säger hon! Hon meddelade i går kväll att hon vill bjuda hela klassen på glass i dag, så jag får ge mig ut och shoppa om en stund. Innan dess ska jag dock gymma. Och lägga in några bilder här på bloggen.

Äntligen har någon tagit ett grepp på det här med lyckliga, ensamma, salladsätande kvinnor. När man väl har fått upp ögonen för dem så ser man dem över allt i tidningarna. Njut av fler bilder här, från magasin och egenhändigt producerade. Jag måste nästan göra iordning en sallad och fota mig själv. 

Lucys absoluta favoritställe att ligga och mysa på är mattes huvudkudde. Förutom att den förstås luktar matte har den ett bra spanläge ned mot hallen.
Varje kväll måste matte skaka kudden, som är full med hundhår, sand och annat som en liten hund har med sig.

På nätterna föredrar Lucy i stället att ligga som matte och husse med huvudet på kudden. Helst mellan oss, och när det blir för varmt försöker hon knuffa undan oss med tassarna (tänk klor i ryggen vid halv tre).
Husse passade på att ta den här bilden när han gick upp i dag.

Mor, nu är våren kommen, mor

Äntligen!! Men än är det strumpor och skor som gäller. 

Man kan undra hur nöjd skaparen av nedanstående annons är när vederbörande ser sitt verk i tidningen. Eller så kan människan varken stava till hamburgertallrik eller fish n chips.

 

I dag på morgonen föll det långa håret. Nu är det drygt axellångt och uppklippt. Jag har också lugg till nedanför näsan, ungefär. Hon klippte massor.
Jag blev riktigt nöjd, men för utomstående är det nog ingen större skillnad ändå. Men nu har jag alltså en frisyr. Återstår att se hur länge jag orkar blåsa och böja håret, innan jag börjar sätta upp det i tofs igen.

Vårens första dag

Vårens första dag tillbringade vi hos Gormleys i Haverdal. Blåsigt, men riktigt varmt i solen. Kvicksilvret tog sig upp över tio grader. Man får vara tacksam för att vi får uppleva det innan april är över!

Barnen tyckte förstås att det var sommar.

Svårt att fota studsande barn.

När de spelade spel pratade de engelska. Mei-Mei var väldigt tyst, hon lyssnade nog in mycket, och sa efteråt att hon kände sig blyg inför att prata engelska. Vi måste helt klart åka över oftare!

Charlotte och Mats.

Ett par bilder från Mei-Meis körkonsert förra veckan. Jag var ju så sjuk av halsflussen då att jag knappt orkade hålla mig vaken.
Tack och lov att läkarna inte försöker få mig att låta halsflussen läka ut utan penicillin. Jag blir så jäkla sjuk.

Olivia har gått med i Bois flicklag -03. De börjar träna om ett par veckor, men redan i dag var det lagfoto. Olivia verkar mycket nöjd!

Våren är på väg

... och då kan man inte ligga och dra sig i sängen, meddelade Lucy och släppte en våttuggad plastgris i ansiktet på mig strax efter sju i dag på morgonen. Sedan skuttade hon runt i sängen tills jag insåg att det var lönlöst att ligga kvar och försöka få sig en sovmorgon.
I dag är det några få plus, mulet och fuktigt och en lätt, men isande, vind.
I morgon ska det bli 17 grader.
Kan det verkligen stämma?
Jag borde. Jag borde verkligen.
Jag borde putsa fönstren.
Jag borde räfsa upp de sista löven i trädgården.
Jag borde raka benen. Kanske till och med måla tånaglarna?
Lucy har firat vårens antågande med att gräva i rabatterna och sedan smutsa ned lakanen i sängen, som jag tvättade i går.
Barnen har spelat tennis och kom tillbaka på gott humör.
I morgon ska vi träffa Gormleys.
Jag sorterar lite bland mina borden och ser fram emot en bra helg!

För er som inte har läst mitt hundjobb rekommenderar jag följande länk: Hundar portas
Jag har nog aldrig fått så många positiva reaktioner på något jag har skrivit. Inte en enda ilsken allergiker har hört av sig. Sådant ger positiv energi!

Mei-Meis önskelista

Om en vecka fyller min lilla snutta åtta år! Otroligt vad tiden går.
Hon har gjort en så fin önskelista, skrivit så duktigt och stavat rätt på nästan allt. Jag måste ju bara skriva den här!

Fred på jorden
Mood neckles
Wii u Mario bros
Sky landers giants
Snow buddies
Barn-BH
Sminkdocka
En ny paraply
En tuggummimaskin
Att alla är snälla mot varandra och busar
Nya strumpor
Armband
En soffa
Klistermärken som det står Great Job på och såna saker, ok.
En godismaskin
Måla tavlor
Måla mitt rum
Läsa böcker för mig
Lusna på mig när jag talar
Fixa frukost till mig
Vara snäll till den som fyler år
Fen barbi docka
Spela för mig
Ny tandborste
En docka som har vingar
En docka som har kläder.

Puss på er!

Visst är det en fin och rolig lista!
Dockor kan vi genast stryka, hon har flera stycken och leker aldrig med dem. En sminkdocka tror jag däremot hon hade lekt med.
Soffa har vi pratat om länge men ännu inte klöpt någon.
Måla rummet har jag föreslagit men då har hon sagt nej.
Strumpor och tandborste ... Ja, det ska vi väl kunna ordna!
Fred på jorden skrev hon dit på mitt förslag. Gulle! "jag fattar att det blir svårt, mamma, men man kan ju alltid önska". Min kloka lilla tjej!
Hon har ett jättefint paraply som hon fick förra året. Undrar varför hon vill ha ett nytt.
Och så klart ska vi lyssna på dig, fixa frukost till dig och läsa för dig ... Men det brukar vi ju göra eller hur, min sötnos!

Stackars mig

Jag är sjuk. Fan. Har haft ont i halsen i tio dagar men hade bara feber i början ... men i måndags kväll blev jag plötsligt sämre igen. I går var jag så svullen i halsen att jag inte kunde prata. Hade dock ingen feber, så jag gick till jobbet. Kände mig inte särskilt alert och smet en timme tidigare hem.
I dag på morgonen har jag fortfarande superont i halsen. 37,5 i feber, inte mycket att skryta med, men ändå. Jag tycker mig känna smaken av halsfluss.
Jag skulle jobba kväll i kväll men med tanke på hur utmattad jag var i går kväll har jag sjukskrivit mig. Om en timme har jag tid hos doktorn.
Åhh, så tråkigt detta är! Jag vill vara frisk! Det enda positiva i sammanhanget är att jag kommer att kunna gå till Mei-Meis körs vårkonsert i kväll.

UPPDATERING:
Efter konstaterad halsfluss har jag nu inlett en tiodagars penicillinkur.
Stackars mig.

Ingen champion i dag

Gårdshundarna är en ganska liten ras och rasklubben är mån om att det endast avlas på de mest rastypiska individerna. Fair enough.
Vi har pratat om att Lucy kanske ska få valpar en dag och jag anmälde därför henne till en utställning här i Varberg, för att se vad det är ... hon är ännu för liten för att bli godkänd för avel.
Det var lärorikt. Lucy var rejält skärrad i början och gick med svansen mellan benen.Vi kom på tok för tidigt och väntade i två och en halv timme innan det var vår tur.  När det var dags för oss gick det ändå ganska bra till en början när vi skulle gå runt, men sedan vägrade Lucy stå på bordet för att bli bedömd. Hon morrade åt domaren när han skulle titta på hennes tänder. Än värre var att morsan just i detta ögonblick kom in och Lucy blev helt vild och skulle förstås bara fram till henne.
Trots att hon fick fina omdömen för sin hållning och anatomi blev det endast betyget good, eftersom hon inte kunde uppföra sig. Ingen rosett, alltså. Betygen som ges är Excellent, Very good, Good, Sufficient, Disqualified, Cannot be judged.
Morsan skämdes som tusen för att hon gick fram, hon vet ju att Lucy vill hälsa då. Och jag kan bara konstatera att den träning vi har gjort inte räcker på långt när. Hon måste träna tillsammans med andra hundar, helt enkelt.
Nu sover Lucy i soffan och jag känner mig rätt utmattad, jag med.
Olivia spelar innebandyturnering och hennes lag får som vanligt storstryk.
Familjen Karlsson är inte på topp.

Who´s gonna help the little red hen?

Så hade jag sorterat återvinningen ställt allt innanför ytterdörren och skulle bara lasta ur Mats golfklubbor ur bagaget. Det var då jag kom på att Mats tog bilen till jobbet i dag.
Suck.
Jag mår helt klart inte bra. Hela påskhelgen har präglats av förkylningar av varierande slg och intensitet i familjen. Jag hade feber i går, i dag mer ont i halsen. Och mensvärk på det. Hurra.
Barnen är mest uttråkade. De har inget att göööra, trots att vädret är strålande och de är lediga. Leka ute, själva? Nä, helst inte. Gå en sväng med Lucy? Under hot om indragen screen time i kväll. Hjälpa mamma då? Dammsuga, plocka ur diskmaskinen, räfsa i trädgården, kanske rent av plocka iordning på sina egna rum? Nej. Plötsligt gick det faktiskt an att spela badminton en stund, trots att jag inte är med.
Det är helt klart inte lätt att vara barn i dag, när alternativet att sitta still framför en skärm hela tiden är möjligt och så åtråvärt.

En bild på mina stackars barn.

Ett par bilder på Charlotte H och hennes lilla Olivia. Jag känner att jag börjar få snits på både porträttfotograferandet och på photoshoppandet. Kanske kan detta vara n¨got för mig i framtiden?