Eftermiddag på zoo

Laura och barnen hade följt med Ted, som är i Houston på affärstripp på en snabbvisit från deras nya hemstad San Fransisco. Jag och Laura åt lunch, och sedan sågs vi igen med alla barnen på zoo på eftermiddagen. det var en perfekt dag för zoo, lagom varmt (21 c) och nästan inget folk.

Det tog en stund att förklara att flamingosarna inte är enbenta.

Mei-Mei och Olivia inne i ett rör i ett akvarium.

Armadillo, bältdjur, är märkliga varelser. Detta är inte den variant som finns i Texas - den här ser till och med läskigare ut, som ett gigantiskt kvalster med sina borstar vid sidorna.
Jag har vid något tillfälle sett vild armadillo, på landsvägar långt utanför Houston, och jag har ocskå sett många tomma skal.
Den här armadillon verkade känna sig trygg med denna afrikanska kaninliknande råtta.

Elefanterna ahr fått ett nytt, större och mycket finare hägn sedan girafferna flyttade.

Baby-elefanten strikes a pose ...

... and so does Liam.

Puman var på språng.

Mei-Mei försökte sig på samma klätterteknik, men fick lyftas ned av mamma.

Laura och Liam.

Det börjar likna vår!

Nu vet vi varför chimpans-mammorna har så stora, hängande rosa rumpor ibland - det är genitalierna som svullnar vid ägglossning, för att attrahera hannar. Sexigt!

Vi blev kvar ända till stängningsdags, och barnen och Laura fick skjuts till utgången. En höjdpunkt, förstås!

Barnen ville mata ankorna i Hermann Park efteråt.

Vi hade tur och fick se

Vi fick också se två vattenråttor, nutria på engelska. Den här är ungefär så stor som en tax.

Här tigger den bröd.

Detta är en mindre råtta som äter det bröd en liten pojke slängde i. Ankorna har ordentlig respekt för den.

Lite kul

Run for your life!

Duktiga Mei-Mei

Barnen hade fått skriva sagor på temat "My friend Peter and I played in the snow". Visst är det en del stavfel, men jag tycker att Mei-Mei har gjort det SÅ bra! Och snyggt skriver hon också. Hon är faktiskt inte ens sju år gammal. Duktiga Mei-Mei!

Jag gillar också klipp- och klistrabilden av henne och Peter.

På torsdag är det ARD-meeting (?), eftersom det har gått ett år sedan Mei-Mei började sin speech therapy. Tänk vad hon har lärt sig, särskilt under det första halvåret. För ett år sedan kunde hon int säga S, SH, CH eller svenska liknande ljud som i kyrka. Detta var ljud hon inte kunde höra när hon hade sina glue ears, och det är tydligen svårt att lära sig om man inte hörde dem som riktigt liten. Men nu kan hon säga dem allihop! Hon pratar fortfarande lite otydligt ibland, och har svårt att skilja på engelska R och W, men enligt speech therapisten är det inte onormalt, den distinktionen ska sitta först i sjuårsåldern, så hon har ett år på sig. Mei-Mei har också en del problem med några ljud som är specifika för svenskan, särskilt då några sje-ljud (sjö, stjärna) och våra svenska R. Men det kan jag ju inte gärna förvänta mig att en engelsk speech therapist ska hjälpa henne med.
Hur som helst, jag misstänker att Mei-Mei inte kommer att få mer speech therapy på Texas bekostnad, även om jag gärna hade sett att hon fick lite mer hjälp med artikulationen och R/W.

Utelek i helgen

Vi gick till Roberts play ground både på lördagen och söndagen. Det har varit härligt, försommarlikt väder. Jag är fortfarande förkyld, om än bättre, men har sovit jättedåligt de senaste dagarna på grund av rethosta. Att bara sitta på en bänk medan barnen leker har därför passat mig mycket bra. Här har Olivia och Mei-Mei gogo-battle mot Steven och Nicki.

Gogos är små plastfigurer med oklart användningsområde, ej att förväxla med de "shrinkies" som Mei-Mei leker med hemma. Barnen ställer upp sina plastgubbar i olika formationer och smätter sedan iväg gubbar mot varandra, och på det viset spelar de. Att "trade-a" gogos på rasterna är tydligen också väldigt populärt.

Olivia med sin favorit-gogo i guld.

Detta är på söndagen, åter på Roberts play ground. Vi fick dessutom sällskap av Hånells, som behövde lufta sig en stund. Det tog tid för Olivia och Mei-Mei att börja leka med Isabelle och Elliot, eftersom Steven var med oss och han vill ha flickorna för sig själv. Men efter lite diplomati och resonerande om att alla faktiskt får vara med att leka så hade de riktigt kul.

Inte var dag man får se en äkta unicorn (enhörning)!
Mei-Mei var sedan på sin klasskompis Luas födelsedagskalas, tre timmar långt. De var bara fem flickor, som gick på Houston Aquarium tillsammans. Jag hade aldrig varit där nere förut, från motorvägen ser området inte särskilt kul ut, men det var faktiskt supermysigt runt om, med ett litet tåg, karuseller, kaféer och så vidare.
Mei-Mei blev sedan avsläppt här hemma strax efter sju på kvällen. Hon var helt lyrisk för hon hade haft så roligt. De hade sett hajar och en massa andra fiskar, de hade ätit chicken nuggets och tårta, de hade åkt karusell och hon hade med sig en heliumballong, en mjukishummer och en påse popcorn hem. Vilken avslutning på helgen!
Tyvärr var hon så uppe i varv, eller kanske hade hon ätit på tok för mycket (hon orkade bara stoppa i sig två popcorn), för hon kunde inte somna. Jag hörde hur hon vände och vred på sig, var uppe och drack, gick på toa, och så vidare. När jag gick och lade mig vid tio var hon fortfarande vaken. Vid kvart över tio kom hon in och lade sig hos mig. Jag antar att hon somnade sedan, vet inte riktigt för jag var så supertrött att jag slocknade genast (och sov sedan i åtta och en halv timme i sträck förutom att jag var uppe och tog mer hostmedicin vid två).
På måndagskvällarna brukar vi normalt på till taekwondon, men jag tror vi får skjuta upp det till i morgon. Mei-Mei kommer att vara alldeles för trött.

Mei-Meis foton

Mei-Mei lånade min kamera och plåtade runt lite i huset. Här är Olivia, som vanligt med någon form av spelkoma. Undrar hur många gånger per dag jag säger Nej, det är inte speltid nu. I helgen sa faktiskt barnen att tänkte på hur det hade varit om de blivit adopterade av en annan familj, som Stevens. Då hade de fått spela hur mycket dator och Wii som helst. Ett sådant lyxliv. Nu hamnade de stackars barnen i en familj som tycker att två timmar screen time max på vardagar, något mer på helger, är lagom. Jag kan bara hoppas att de en gång i framtiden kommer att uppskatta det.

Ja, jag vet. Men det är så mysigt med ljuset! Och fönstret vetter åt baksidan och här fattar ändå ingen vad en adventsstjärna är. Men jag  ska ta ner den. Jag ska.

Om någon vill spela wordfeud mot Olivia så heter hon Kung Fu master. Hon spelar på engelska.

De här små figurerna älskar Mei-Mei.