Vardag igen

Skolan har börjat, med läxor i samma mängd som tidigare. Mats jobbar. Allt är tillbaka till normalen.
Vad kan man rapportera om när allt är som vanligt? Jag kan ju berätta lite om vädret. Det är som fin, svensk sommar just nu. I går hade vi 25 grader varmt och sol. Det ska bli lika skönt i dag, men lite mer molnigt. Härligt är det ändå! Barnen gick till skolan i kortbyxor respektive kjol och bara en tunn kofta. I går eftermiddag träffade vi andra svenska familjer i en park och barnen lekte fram till halv sex på kvällen, de var båda helt svettiga när vi åkte hem. Mammorna satt i skuggan och fikade. Som sommaren!

Dagens spänningsmoment var när grannens brandlarm gick. De skickar en bil direkt. Dale ringde från Kalifornien, ordentligt stressad, och bad mig kolla vad som stod på. Killarna som målar om hennes väggar inne hade visst sprejat färg lite för nära rökdetektorn ... men det går inte att stoppa brandkåren, de måste gå in och kolla att det inte brinner.

Vad kan jag mer berätta om? Mitt knä. Jag kan gå som vanligt nu, även i trappor även om det gör lite ont att gå nedför. Jag har varit hos sjukgymnast och fått övningar för att stretcha min hamstring, vad det nu kan heta på svenska. Sena på baksidan av knät. Den försöker kompensera förlusten av korsbandet och har därför plötsligt blivit jättetight. Följden är att jag inte kan sträcka ut helt och "låsa" benet.
Nu väntar jag på att få tid till operation. Lika bra att få det gjort direkt.
Vi vet ännu inte om vi får våra svarta bälten. Mats är självklar - han gjorde en jättebra grading. Min var väl också okej tills jag drog av korsbandet, då ... frågan är om de failar mig för det. Tror inte det, men man vet aldrig.
Nej, nu ska jag fortsätta njuta av min sista dag som 40-åring!