Laura och barnen hade följt med Ted, som är i Houston på affärstripp på en snabbvisit från deras nya hemstad San Fransisco. Jag och Laura åt lunch, och sedan sågs vi igen med alla barnen på zoo på eftermiddagen. det var en perfekt dag för zoo, lagom varmt (21 c) och nästan inget folk.
Det tog en stund att förklara att flamingosarna inte är enbenta.
Mei-Mei och Olivia inne i ett rör i ett akvarium.
Armadillo, bältdjur, är märkliga varelser. Detta är inte den variant som finns i Texas - den här ser till och med läskigare ut, som ett gigantiskt kvalster med sina borstar vid sidorna.
Jag har vid något tillfälle sett vild armadillo, på landsvägar långt utanför Houston, och jag har ocskå sett många tomma skal.
Den här armadillon verkade känna sig trygg med denna afrikanska kaninliknande råtta.
Elefanterna ahr fått ett nytt, större och mycket finare hägn sedan girafferna flyttade.
Baby-elefanten strikes a pose ...
... and so does Liam.
Puman var på språng.
Mei-Mei försökte sig på samma klätterteknik, men fick lyftas ned av mamma.
Laura och Liam.
Det börjar likna vår!
Nu vet vi varför chimpans-mammorna har så stora, hängande rosa rumpor ibland - det är genitalierna som svullnar vid ägglossning, för att attrahera hannar. Sexigt!
Vi blev kvar ända till stängningsdags, och barnen och Laura fick skjuts till utgången. En höjdpunkt, förstås!
Barnen ville mata ankorna i Hermann Park efteråt.
Vi hade tur och fick se
Vi fick också se två
vattenråttor, nutria på engelska. Den här är ungefär så stor som en tax.
Här tigger den bröd.
Detta är en mindre råtta som äter det bröd en liten pojke slängde i. Ankorna har ordentlig respekt för den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar