Tänkvärt inför helgen

Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför mannens och kvinnans sexualdrift skiljer sig så mycket.
Jag har aldrig heller förstått det där med Venus och Mars.
Jag har aldrig kommit underfund med varför männen tänker med huvudet och kvinnor med sina hjärtan.
Till exempel.
En kväll förra veckan gick min flickvän och jag till sängs. Passionen börjar glöda i sovrummet, när hon plötsligt säger, "jag känner inte för det, jag vill att du bara ska hålla om mig". Jag sade "VA, vad var det där?!".
Sedan säger hon de ord alla pojkvänner fasar att höra: "Du är inte tillräckligt i kontakt med mina emotionella behov som kvinna, för att jag ska kunna tillfredsställa dina fysiska behov som man".
Hon besvarade min frågande min med att säga, "Kan du inte bara älska mig för den jag är och inte vad jag gör för dig i sovrummet?".
När jag förstod att inget skulle hända den natten så somnade jag.
Nästa dag så tog jag ledigt från jobbet för att vara med henne.
Vi gick ut och åt en fin lunch och gick och shoppade i ett stort shoppingcenter. Jag gick med henne i affärerna när honprovade flera olika verkligt dyra klädesplagg. Hon kunde inte bestämma sig vilken hon skulle ta, så jag sade åt henne att vi tar alla.
Hon ville ha skor som komplement till hennes nya kläder. Så jag sa att vi får köpa ett par till varje ensemble.
Vi gick sedan till juvelbutiken där hon valde ut ett par diamantörhängen. Tillåt mig säga ... hon var så upphetsad! Hon måste ha trott att jag var ett steg från mentalsjukhuset. Jag började tro att hon testade mig när hon frågade om hon kunde få
Ett tennisarmband, när hon inte ens kan spela tennis.
Jag tror att hon trodde jag var knäpp när jag sa, "Det går bra älskling". Hon var nästan nära sexuell tillfredställelse av allt shoppande. Med ett jättestort leende sade hon till sist, "Jag tror att det ärAllt älskling, vi går och betalar". Jag kunde knappt hålla mig när jag till sist sade, "Nej älskling, Jag känner inte för det. Hennes ansikte blev helt vitt och hennes haka föll till marken med ett förvånat "VA?".
Jag sade sedan "Älskling, jag vill bara att du håller sakerna en stund. Du har inte tillräcklig kontakt med mina finansiella behov som man, för att jag ska kunna tillfredställa dig som kvinna". Sedan när hon såg ut som om hon skulle döda mig, fortsatte jag, "Varför kan du inte älska mig som den jag är i stället för dom saker jag köper åt dig?".
Tydligen kommer jag inte att ha sex i kväll heller.

Bilen är bortforslad

- men det tog ytterligare två samtal till polisen innan det blev av. Tyvärr missade jag själva bärgningen, för jag åt lunch med Karine.
Nu ska jag testa en ny funktion jag har lärt mig.
Mamma Gunilla tipsar om hur man kan få hjälp att komma ihåg födelsedagar på den här sidan. Man kan också konstatera sådant som att det bor 15 Beatrice Lind i Sverige!

Dagens irritationsmoment

Kolla in den här parkeringen. Någon har ställt den där, precis utanför vår utfart, i natt och den står där än. Jag har ringt polisen som har lovat att det ska komma en bärgare, men än så länge (klockan är strax efter tio) har det bara varit en polisbuss här och noterat att min rapport stämde. Eftersom det regnar hade jag och Olivia tur som fick skjuts av en kompis till dagmamman. Mina planer att åka till gymmet och träna går däremot om intet, liksom turen till Sainsbury's.
Först satte jag en lapp på bilen som var så där lagom uppfordrande, men två timmar senare bytte jag lapp till en något skarpare där jag kallar bilföraren för Stupid. Behöver vi vara rädda för att få framrutan på vår bil krossad nu tro? Mats, tror inte vi behöver vara oroliga, för han tror att det är en kvinnlig bilförare, hur han nu har kommit fram till det.
Är bilen kvar när Olivia kommer hem vid tre ska jag kanske låta henne öva lite golfsvingar ute på trottoaren?
För övrigt var det mysigt att gå på restaurang i går kväll.
Nu ska jag gå och spana i fönstret igen. Skulle gärna fråga bilföraren hur hon eller han tänkte när de ställde bilen här.

I dag på eftermiddagen hade vi besök av Sam, när hans mamma var med bilen på verkstaden. Olivia och Sam var vänner nästan hela tiden och hade det riktigt roligt. Dock är de inte helt självgående, utan ungefär var tjugonde minut måste man introducera en ny lek och sätta igång dem. Men där emellan gick det strålande.

Olivias roligaste citat i dag kom i samband med ett toalettbesök efter lunchen:

"Mamma, när man sitter och skiter ska man ha en miniräknare."

Jag fråntar mig allt ansvar i det här fallet. Mats, däremot, ska ställas till svars.

I kväll ska jag ut och äta middag med mina kompisar på en nyöppnad restaurang. Det ska bli mysigt. Tyvärr har både jag och Olivia blivit lite förkylda, men jag hoppas att vinet ska göra susen!

Kolla, kolla

- vad jag listade ut!
Radbrytning!
Jag måste bara testa några gånger för att se att det verkligen funkar!
Wow!
Sedan blev det fel typsnitt på allt som är publicerat tidigare, alltså ett steg framåt och ett tillbaka, men förhoppningarna är stora inför framtiden. Trebuchet är mitt favvo-typsnitt just nu.
Annars är allt bra. Olivia fick så himla mycket beröm av sin skolfröken i dag, och jag blev så stolt att jag tappade målföret! "Olivia är SÅ intelligent och har ett ovanligt sinne för ordning, logok och matematik. Och hon ger inte upp utan jobbar med ett problem tills dess det är löst (i det här fallet utvälta burkar med pärlor som skulle sorteras). Mycket ovanligt för ett så ungt barn". Det enda jag fick fram var "Synd att hon inte visar de sidorna lite oftare hemma när vi ska röja upp alla leksaker hon sprider omkring sig". Fy, vilken morsa jag är!

Alla ansökningar tom 9 augusti är matchade

- drygt två veckors ansökningar, vilket är lite färre än jag hoppats på men dock den största omgången sedan CCAA påbörjade kräftgången (heter det så) i februari.
Nästa omgång barnbesked kan komma redan i mitten av oktober, för sedan är det Autumn moon celebrations i Kina och då stänger hela landet i en vecka.
Vi är inloggade den 6 september, har jag för mig. Även om augusti och september lär ha jämförelsevis få inloggade ansökningar tror jag att vi definitivt kan ge upp hoppet om att få åka till Kina i år. I bästa fall får vi barnbesked i slutet av november. Sedan tar det sex till åtta veckor innan man får åka. Låt oss bara hoppas att vi kommer iväg före det kinesiska nyåret i februai.
Tänk när vi skickade vår ansökan för 13 månader sedan var väntetiden sex, sju månader. Snacka om att gå över tiden.

Hastings

Så mycket cykling blev det inte i Hastings. Olivia gav upp efter tre tramptag. Hon hade tänkts sig att rida på pappas axlar i stället, men si där bet hon sig i tummen. Vi håller på med projektet "sätta fart på Ias latmask". Vi hade hur som helst en mysig dag. Olivia fick åka lite karuseller, vi promenerade, grävde i stenarna och andades saltmättad luft - det är härligt! Vi åt lunch på en italiensk restaurang och Olivia sov som en stock efter fem minuter i bilen på väg hemåt.


















Ia hjälper pappa att träna.
















I morgon eller på tisdag tror jag att CCAA uppdaterar sin hemsida angående Douments processing. Håll tummarna för att det blir en stor omgång barnbesked nu, så att vi står nästan längst fram i kön! Kanske, kanske kan vi få åka i vinter. Man vågar ju inte planera nånting, Kinaresan kan bli allt ifrån mitten av december till april. Och sedan lär jag, Olivia och nästa barn få tillbringa en tid i Sverige. Jag läste nyss om familjen Hånells skidreseplaner - gissa om jag blir avis!

Helgen

Så var det söndag igen. I går var Olivia på barnkalas hos stora Maya som fyllt fyra år. I övrigt tog vi det lugnt. Mats är ju fortfarande trött efter sin resa. I dag ska vi åka ner till Hastings och ta med Olivias cykel. Det kommer att bli fint för henne att cykla längs strandpromenaden.
På bilderna syns Olivia i sin nya kimono, en present från pappa. Han har alltid sagt att han inte köper med presenter från sina resor, för han vill inte bli en så där "rolig farbror som kommer hem med presenter för att kompensera att han måste tillbringa så mycket tid från sin familj". Jag har försökt kontra med att fråga om det är bättre att vara en sån där "rolig farbror som inte har med sig några presenter hem till sin familj, när han varit ute och rest". Detta bet tydligen, för Olivia fick en kimono och jag fick en parfym!

I övrigt syns Olivia visa hur vig hon är samt Olivia mäter naveldjupet på pappa. Bilderna hamnar i oordning som vanligt och jag fattar fortfarande varken hur jag ska flytta på dem eller hur jag ska få radbrytningen att fungera. Jag lägger in blankrader mellan varje stycke, men de försvinner när jag trycker på publicera.

Mats säger att jag skriver för mycket på bloggen, folk är bara intresserad av bilderna säger han och hänvisar till nån undersökning om hur många minuter en genomsnittslig person ägnar åt att sätta sin i olika årsrapporter. Jag vet inte om liknelsen gäller för bloggar, men jag ska försöka hålla mig kort!

... Å så bilderna ...

Det är helt klar lättare att publicera bilder på morgonen. Kanske tack vare att amerikanerna sover i stället för att belasta internet?
















Olivia bakar muffins.
















En dag kommer jag att begripa hur man får bilderna att lägga sig i den ordning man villl. Tills dess får läsarna använda sin fantasi. Detta är Olivia, förlåt Mats, som arbetar med sin dator. Lägg märke till slipsen.

















Olivia dekorerar muffins med blå icing och små silverkulor. Så slår man lätt ihjäl en halvtimme! Muffinsarna får följa med till dagmamman i dag.

Jag är pappan och du är mamman ...

... gå till köket och laga mat!
Så låter det här hemma när Olivia leker mamma, pappa, barn. Jag är nog ingen vidare förebild. Den enda uppgiften jag har förutom matlagning är att trösta dockan och att säga "heja pappa" när han är ute och springer Marathon. Olivia, som alltså alltid är pappan och kräver att bli kallad Mats, ägnar sig åt att sitta framför datorn (hon har fått en egen Dora-dator för Ingrids födelsedagspengar), gå på gymmet och att sätta på sig slipsar (låtsasslipsar, ingen strypningsrisk). Jag har fotograferat henne in action, men som så ofta vill inte bilderna fästa. Det brukar gå lättare på morgonen, jag får försöka igen.
Nu ska jag sy byxor till lilla Mats, som snarkar sött med sin docka bredvid sig. Den stora Mats är i Tokyo en dag till och kommer hem till oss på fredag eftermiddag. Undrar hur lång tid det tar för honom att bli människa sedan? Jag tycker att det alltid är mycket svårare att åka västerut, vaknar så förbaskat tidigt på morgonen.

Febern är borta i dag

... men Olivia är fortfarande hängig. Vi gick till lekgruppen på morgonen men hon satt mest i mitt knä. Kan också ha att göra med att hennes bästisar inte går dit längre, för de går i lekskola på onsdagar. Kanske gjorde jag fel som valde att fortsätta med lekgruppen hösten ut, men hon har älskat att gå dit fram till nu. I dag verkade hon mest uttråkad. jaja, efter jul ska hon gå i lekskola även den dagen så det är bara att hålla ut. Vi kan ju också hitta på andra grejer ibland.

Här är två bilder från vår play date med de svenska barnen i måndags, som utlovat.

Då känner man sig ensam

Ibland känner man sig extra ensam när Mats är ute och reser - han är i Korea och Japan den här veckan. Och, förstås, har Olivia blivit sjuk nu på eftermiddagen. Hon har nästan 40 graders feber. Hon var hängig efter lunch och tyckte vare sig det var särskilt intressant att gå till leksaksaffären - vi hade gammalmoster Ingrids senkomna femhundring i födelsedagspeng att sätta sprätt på - eller att gå till lekplatsen. Detta var starka varningssignaler. Hon åt dessutom mycket lite mat till middag. Jag kände på pannan flera gånger men den var inte särskilt varm, tyckte jag, men när jag tog tempen var det 39,7. Och inte hade jag någon febernedsättande för barn hemma, så det var bara att lasta in Olivia i bilen och åka hem till en kompis och låna.
Nu är hon ialla fall medicinerad och nattad. Hoppas att hon kan sova hyfsat trots allt, och att vädret håller i sig de närmaste dagarna så att vi kan ge oss ut på promenader. Annars blir jag lätt klaustrobobisk av att bara sitta här och glo på Emil och Pippi. Och - hoppas att hon inte har smittat mig. Jag har just friskförklarat mig efter den senaste omgången och var på gymmet i dag på morgonen.

En hård dag på jobbet

eller vad man nu ska kalla det att vara mammaledig. Olivia var på lekskola i nästan tre timmar på morgonen, då jag handlade mat och gick några ärenden. Sedan hämtade jag henne, lagade mat, plockade i ordningen igen, städade, sopade gården, sorterade leksaker (Olivia plockade fram och tömde ut i ungefär samma takt) och förberedde fika fram till klockan tre, då hela svenskgänget rasade in är. Vi var full styrka i dag så när som på Jessica och hennes bebis Jonah, men eftersom han inte kan gå räknas han liksom inte. Vi var nio mammor och 16 barn. Turligt nog var vädret fint så vi kunde vara ute. Vi försöker finna en lokal att vara i, för gruppen har växt på tok för mycket och man vill ju inte neka nya familjer att vara med. Nåväl, våra gäster stannade fram till kvart över fem. Sedan städade jag igen och tog hand om all disk. Efter det satte jag Olivia i badet, sedan var det matdags igen och efter det lite barnprogram innan det var dags för nattning. Nu sover Olivia sedan en halvtimme och jag har jobbat med att förbereda ett möte med kommittén för en lekgrupp, där jag är med. Och nu känner jag mig ganska färdig! Har några bilder, men de får vänta till i morgon.

En rolig sak är att de stora (tre-femåringarna) barnens lek har förändrats till det bättre under sommaren. Tidigare har det varit mycket kiv och gnäll, men i dag lekte de i två timmar utan pip (så när som på en ung dam, men hon piper ständigt och det handlar alltså inte om Olivia). Det är spännande att se hur leken förändras undan för undan. De var på gräsmattan och studsmattan och hade inga andra saker än två filtar egentligen, men de lekte bland annat spöke, Spindelmannen, kurragömma, monster och bebis, allt invävt i vartannat.

... Å så bilderna ...

Kolla rockstjärnan! Rockring på engelska: Hula-hoop.














Olivia lär Rafie göra funny faces.














Studsmattan är värd var enda spänn. Tänk att vi tvekade att köpa en!

Olivias favoritdag!

Lördag är Olivias favoritdag, eftersom hon gillar lördagsgodis. Tänk att detta med lördagsgodis funkar så bra. Hon tjatar aldrig om godis under veckan och tycker att de som äter godis på andra dagar är jättekonstiga - "mamma VET de inte att det inte är lördag i dag!". Så nu ska vi snart ge oss ut på stan och handla snask - mörk choklad, cashewnötter och en klubba. Plus att hon får cheerios, en sorts frukostflingor.
I går var en bra dag. Olivia hade kul i sin lekskola. Jag hämtade henne som vanligt vid kvart i tolv och vi gick raka vägen till danskursen, som började kvart över tolv. Olivia åt en fullkornsbrödbulle och drack äpplejuice på vägen dit. När vi satt och väntade på att dansen skulle börja fick ett par andra flickor chips till lunch av sina mammor. Olivia häpnade enligt tidigare beskriven modell: Mamma man kan ju inte äta chips mitt på dagen, och det är väl inte lördag i dag! Jag håller förstås med henne, de stoppar i ungarna förfärligt mycket chips och godis i det här landet. Så är barnen undernärda också.
I alla fall, Olivia tycke det var jättekul att dansa, så nu har jag skrivit på för resten av terminen. Flickorna (och en pojke) var så söta där de hoppade omkring till musiken och gjorde olika rörelser. I vanliga kläder men UTAN SKOR, vilket är ett litet framsteg, eftersom man alltid har ytterskorna på inomhus vare sig man är i skolan, på dagis eller i någons hem. På skolgympan här använder barnen oftast sina vanliga kläder, och även om de klär om finns det inga duschar. Och går man till badhuset klär folk om i små hytter och duschar sedan med baddräkten på. Alltså, ibland tycker jag att folk är lite äckliga här.
Nåväl, på eftermiddagen kom Dionne hit med sin son Rafie, som är tvåochetthalvt. Dionne och hennes man Paul tillhör en liten civiliserad skara britter som inte använder skor hemma i sitt hus, och som man med andra ord inte behöver övervaka när man släpper in i sitt eget. Dessutom är hon trevlig. Olivia och Rafie bråkade i ungefär en timme tills de började leka bra med varandra, och sedan ville förstås inte Rafie gå hem och det blev ett himla liv. Det var i alla fall väldigt trevligt att ha dem här och jag och Dionne är överens om att vi måste ses oftare. Problemet är att hon jobbar - jag har liksom vant mig vid att alla är hemmafruar! I går var hon ledig så då passade vi på.

Läskiga Pippi

Olivia har två Pippifilmer, den "vanliga" och den "läskiga". Den vanliga är den första Pippifilmen, den ser hon gärna på alldeles själv. Den läskiga är när Pippi, Tommy och Annika är på rymmen. Den såg hon en gång för ett halvår sedan och har vägrat se den igen - tills i dag, då hon plötsligt vågade! Fast jag fick ju sitta med förstås. Och den var läskig (som syns på hennes ansiktsuttryck), men ganska bra i alla fall, löd omdömet efteråt.
Nu har jag lagt damen för kvällen och ska sjunka ner framför tv-n en stund.
Imorgon är det skola igen, sedan danskurs vid lunchtid och efter det får vi besök av Dionne och hennes son Rafie. Och sedan får vi hem pappa efter jobbet för första gången på tre dagar!

Torsdag eftermiddag

Röstningen gick bra. Det var riktigt kul att åka upp till London, det var länge sedan sist. Lustigt också när vi närmade oss ambassaden, plötsligt talade alla svenska runt omkring! Det var förstås fler än vi som vill fullgöra våra medborgerliga plikter, men man blir ändå så överraskad när det plötsligt dräller av svenskar runt om.
Annars är det mest vardag. Olivia trivs i lekskolan. I dag är hon hos dagmamman i fem timmar, vilket har gett mig möjligheten att komma ifatt med en del praktiska göromål såsom städning, tvätt och korrespondens. Vi har haft rejäla åskväder tre nätter i rad, vilket fått till följd av att vi har haft översvämning i garaget. Vid närmare inspektion visar det sig att halva ramen runt en dörr till trädgården är genomrutten. Så nu står jag inför ännu en rond med kärringen på uthyrningsfirman. Har vi tur blir det åtgärdat inom ett år.
Mats ska ägna sig åt "jobb" kvällstid (wining and dining) för tredje kvällen i rad. Undrar vad jag och Ia ska hitta på. Kanske läge att ringa någon kompis för att leka i eftermiddag. Jag ska hämta henne om tre kvart. Hmm... ja, jag ska nog försöka hitta på något skoj. Det ser ut att dra ihop sig till regn igen.

Vädret igen

Engelsmän klagar ofta över vädret och talar om det jämt. De hävdar att det alltid är dåligt väder, även här i sydöstra hörnet. De har aldrig bott på Västkusten. Jag tycker klimatet här är fantastiskt. I dag har vi haft 28 grader och en lätt bris. Underbart, nästan för varmt! Jag ska gå ut och äta med några kompisar i kväll. Vi har bokat bord utomhus. Det blir härligt!

Första skoldagen i lekskolan

Olivia var stencool och mycket stolt över att få gå till skolan. Hon gick till och med på att ha klänning eftersom jag förklarade att alla brukar vara finklädda första dagen. Själv hade hon förstås valt fotbollskläderna. Jag följde henne dit och stannade en kvart - och hann föräras hennes första teckning, som jag har fotograferat av här! Jag drömde jättekonstigt i natt, att jag glömde hämta henne i skolan, att jag inte hittade dit och så vidare. Detta är kanske en större dag för mig än för Ia. I eftermiddag ska vi leka med de svenska barnen och gratulera Oline som fylle fem år. I morgon är det en anna stor dag: Då ska vi åka in till ambassaden för att rösta. har aldrig känt mig så dåligt påläst inför ett val. Även om jag läser på internet är det svårt att känna sig delaktig.

Tiden går fort när man har roligt

Och snart är helgen till ända. Vi har haft ett par härliga dagar. Vädret är helt underbart, runt 25 grader varmt och en klar luft med doft av höst. I går spelade Mats golf och sedan kom Anna och Marcus med sina söner Max, tre, och Theo, ett, hit på middag. De är nyinflyttade och verkar väldigt trevliga. Tyvärr vaknade jag med halsont och lite feber i dag och har tillbringat större delen av dagen i baden-baden - nog så skönt och det känns lyxigt att få ta det riktigt lugnt när man inte mår bra. Mats och Olivia har varit ute och sprungit och så har de varit på driving rangen. Vi ska gå på restaurang och äta i kväll för jag orkar inte laga mat. I morgon är en stor dag: Olivia börjar lekskolan på riktigt! Det blir spännande, men jag är inte orolig, det går säkert bra. Olivias bästa kommentar den här helgen: Mamma, mitt hår har samma färg som mörk choklad (hennes favoritgodis). Ditt hår ser ut som hö.

Att stycka upp

text på den här bloggen är inte lätt. Jag gör fina uppdelningar och extra blankrader emellan styckena, det ser finfint ut på preview men blir ofta ändå till ett enda långt textsjok när jag publicerar. Ber om ursäkt för detta. Hoppas ändå att en och annan orkar ta sig igenom texten om Olivias barnhem. Den ger en bra inblick i hur de kinesiska barnhemmen fungerar - och kom ihåg, att det är endast de bästa barnhemmen som får förmedla barn till internationella adoptioner.


Nu leker Olivia bullbak på en enorm energi. Jag känner mig lite yr för jag sov inte så mycket inatt. Var det fullmåne? Dessutom kom Olivia in till oss två gånger och jag har gett mig den på att leda tillbaka henne till hennes säng. Länge har vi låtit henne sova hos oss när hon vill - med tanke på bristen på mänsklig värme under hennes första år har hon säkert en del att ta igen. Men när vi får en lillasyster som också behöver tränas i att uppskatta närhet måste ju Olivia ha lärt sig stanna hela natten ipå sitt rum, annars blir det för trångt. Fast det ska erkännas att Olivia är svår att motstå när hon tassar in med nallen under ena armen, kudden under den andra och vattenflaskan i handen. Oftast är hon kissenödig, det är därför hon vaknar och hon vill ha assistans på toa. Men sedan är hon som en liten raket upp och gör i ordning sin kudde mellan Mats och min.

Förresten, det senaste ryktet på de amerikanska sidorna säger att nästa omgång barnbesked ska sträcka sig fram till den 18 augusti - det innebär i så fall att CCAA matchar nästan en hel månad och plötsligt kanske vi inte är så långt borta ändå - vi är inloggade i början av september i fjol. Håll tummarna!

Rapport från Olivias barnhem

En grupp amerikaner har under en vecka i augusti besökt Olivias barnhem i Fengdu för att arbeta som volontärer. Det var en "mission trip", vilket i det här fallet betyder att de skänkte massor av saker till barnhemmet, städade, målade väggar och lekte med bebisarna. Nedand följer den rapport som en av mammorna sänt till vår diskussionsgrupp på internet, Fengdu Families. Just nu vill jag adoptera 47 barn till. När ni läst texten förstår ni varför.
Det finns också en blog där ni kan se lite bilder från barnhemmet, fast de flesta föreställer amerikanerna själva. Bloggen skapades för volontärernas familjer, så jag får väl förlåta att de inte visar mer interiörer. Jag har översatt några ord som kanske är obekanta längst ner på sidan.

As for some specifics about the orphanage itself - this is what I can tell you. This particular orphanage is fairly small. It was constructed in the 2003-2004 timeframe when the city was relocated across the river from the ancient Fengdu. There is very little left of ancient Fengdu, just the temple high on the mountain and some buildings that look absolutely decrepit. Ancient Fengdu is truly a Ghost town now. It was almost a 4 hour bus drive from Chongqing on some of the worst imaginable roads. I can understand why they do not bring adopting families there. It is a rough ride and there are very few appropriate places to stop. It would be a very hard trip with babies. After a very bumpy ride, you are all of a sudden on pavement and in the middle of Fengdu. Our team had begun to despair of what kind of hotel we would be staying in when all of a sudden, we saw newer buildings. There is still a lot of construction happening there. It was horribly hot - in the middle of one of the worst droughts that area had ever seen - and almost no air conditioning in the orphanage when we got there. It reached an actual temp of 107 while we were there with a real feel temp of 120 in the sun. To say I have never sweated quite like that is an understatement.

The SWI director is Mr. Tao, however he is over both the children and the elderly - which are housed in the same building, just different floors and areas. Ms. Cao is over strictly the children. They had 47 babies all under the age of 15 months at the time of our visit. 4 nannies are on at a time and they do 24 hour shifts, one day on, one day off. I can say with all certainty that the nannies truly care about the children there. They are constantly busy feeding, changing, bathing, not to mention fixing huge amounts of bottles and carrying in the diapers they have laundered outside the orphanage. But there simply are not enough hands to go around. All of the babies are bottle propped if they cannot hold their own bottles. Two to three bowls of congee are fixed and then simply shared between all the larger babies. Those that can swallow the fasted and protest the most get the most food.

The orphanage is divided into a large, front room that houses the bigger, blue cribs and we called it the "walker room" since it houses the older babies and is full of babies in walkers. They also have small bamboo chairs there that less mobile babies are in. They have a TV/VCR player in there and they do play Chinese and English movies. It was hard because this is the first room that we saw and it was a little overwhelming. So many babies sitting in the bamboo chairs, others in walkers and others still in their cribs. Most were a little scared of us at first. The mattresses on the cribs were dirty and they do not use any linens.

The second three rooms on the left were baby rooms with cribs lining the walls. Babies there were placed 2 or 3 per crib. It took us a little while to realize that the nannies had a system of keeping track of what babies were in what room - roughly divided out by age. You could tell by the color shirt they wore. All the babies in one room wore the same shirt or same color shirt. There was a bathing room on the right as you moved down the hall, then a room that was like a rough office. They had an empty room that they wanted to turn into a clinic down the road. Then there was a room that had foam mats on the floor that was supposedly used as a playroom. This is where we brought most of the babies to roll around and play. The back room was used for storage and off of it was a bathroom and small kitchen. A balcony went around all the rooms on the left. There were two special needs babies there. One was a little boy - cleft lip and palate - both unrepaired. He was tiny and had obviously not been thriving. However he blossomed under attention. The second baby was a little girl with hydrocephalus. She looked to be only 2-3 months old but I bet she was quite a bit older than that. What was hard to witness - even though we knew it to be true before we went, was seeing the special needs kids ignored. They were never picked up that we saw and we were even discouraged from picking them up at first. Very hard to take. I think they were a little shocked at our interest in these children. On our team was a family that had adopted a CL/CP boy and when they showed before photos of him to the nannies, and then they could witness how great he looked after, they were amazed. They had no plans to get surgeries for either of these kids - I think access to healthcare there is a big issue.

Our team loved, rocked, played, cleaned, scrubbed, painted, and shopped while we were there. We were able to purchase: A 6 month supply of formula for the orphanage; New mattress covers for all the cribs (we couldn't find new mattresses anywhere); Paint for two playrooms; Developmental toys for two playrooms; New floormats for both playrooms; Multiple pairs of shoes for the walker room babies4 air conditioners; 2 nebulizers for asthma; new door locks, window locks and heat lamps for the bathing area for winter time; gifts for all the nannies that work there.

Decrepit = fallfärdig.
Congee = kinesisk buljongsoppa.
Walker = gåstol.
Cleft lip and palate = läpp- gomspalt, harmynthet.
Thriving = växa och frodas, bli frisk och stark.
Crib: spjälsäng (am) (cot på engelska)
hydrocephalus = vattenskalle
107 Fahrenheit = 42 Celcius

http://www.fengdumission2006.blogspot.com/

En vecka kvar

tills skolan börjar, tack och lov! Olivia börjar helt klart bli trött på mig, trots att vi leker med andra barn varje dag. Suck!
Olivia ville gärna visa sin nalle och sitt funny face på bloggen. Bild också på henne och pappa som tar ett bad i det för dagen nyinköpta badskummet. Olivia "Jag vill göra det!" Karlsson skulle tvunget spruta i badskummet i karet - hon lyckades pressa ut en dryg deciliter innan jag fick stoppat henne. Mycket bubblor blev det!

Värmade bullbak och värmande vindar

Ja, vindarna var riktigt sköna om än friska. Det var riktigt skönt med en promenad på eftermiddagen. Vi tog en drink på en nyöppnad restaurang som - hör och häpna - har en liten uteservering där 1) barn får vistas och 2) inte har tung trafik just bredvid. Kan bli en succé. Undrar bara hur de resonerade när de slog upp portarna i slutet av augusti och hela sommaren är förbi. Ja, just det, så var det ju - vi är i England och här vistas men helst inomhus.
På bilderna: Olivia spanar på elefanterna i djurparken där vi var förra helgen, samt inspekterar resultatet av våra mödor vid bakbordet i dag. Engelskt mjöl är annorlunda, men nu har jag kommit på tricket: extra jäst! Kolla in spindelmannentröjan, förresten! Olivia kan inte alls begripa varför man ska använda en så snygg tröja som pyamas. Jag borde ha insett det, det var samma med Pippipyamasen.

Den röda tråden

Vissa dagar känns dystrare än andra. Sommaren varade bara en dag, i går och i dag är hösten åter här med grådis, regn och blåst. Och så har jag räknat på att om takten på den kinesiska adoptionsmyndigheten fortsätter vara så låg och väntetiden därmed bara blir längre och längre kan vi inte räkna med att åka till Kina förrän till våren - ett år senare än den ursprungliga prognosen. Hur mycket väntan klarar en människa av innan hon får spader? Det känns som jag inte har gjort annat än väntat de senaste sju åren.

Tills vidare får jag trösta mig med följande kinesiska talessätt:

An invisible red thread connects those who are destined to meet, regardless of time, place, or circumstance.The thread may stretch or tangle, but will never break.

Nu ska jag och Olivia åka till Sainsbury's och handla bullbakningsingredienser.

Spiderman är här!

Nja, åtminstone i tvättmaskinen, men snart ska dräkten på. Jag känner mig rätt smart som köpte en pyamas och inte en riktig dräkt - förhoppningsvis kommer Olivia att gå med på att inte ha på den ute då.
Och nu undrar alla förstås varför i hela friden jag har gått och köpt en Spiderman-dräkt till min dotter. Jo, för jag har hela sommaren försökt lära henne ta fart själv när hon gungar. Olivia gillar att gunga men har krävt puttning hela tiden. I Sverige kan varenda unge över två ta fart själva, tycks det - jag antar att de lär sig det på dagis? Eller kan det vara något i dricksvattnet här som försämrar gungningsteknikinlärningen? Här lär de sig det inte förrän de kommer i puberteten, verkar det som. Hur som helst, till slut lovade jag henne att hon får vad än hon önskar den dag så hon lyckas gunga själv. Och se, efter att ha bestämt sig för att hon önskar sig en "Spiderman-kostym" (just det) mest av allt här i världen, så gick det undan! I dag satt hon och gungade duktigt i flera minuter och lyckades få in en hyfsad rytm. Hon var mycket stolt och röt åt mig när jag försökte putta på lite extra - Nej, mamma, jag kan själv! Alltså var det bara att pallra sig i väg och inhandla Spiderman-pyamasen.
Det jet-laggade pappan dök upp strax efter åtta. Förmiddagen tillbringade han mest i sängen, sedan åt han lunch med jobbet, efter det åkte han till driving rangen för att testa sina nya golfklubbor och sen mötte vi upp och gick till lekplatsen (där gungorna var svåra, enligt Olivia. Själva gungningsgenombrottet skedde hemma hos Sara, vi var där och fikade och lekte med några andra familjer.).
Nu är Ia stoppad i säng och jag ska dimpa ner i soffan en stund innan matlagningen tar vid.
Förresten, skrev jag att sommaren kom tillbaka i dag? 23 grader, sol och lätt vind. Underbart!