Olivias favoritdag!

Lördag är Olivias favoritdag, eftersom hon gillar lördagsgodis. Tänk att detta med lördagsgodis funkar så bra. Hon tjatar aldrig om godis under veckan och tycker att de som äter godis på andra dagar är jättekonstiga - "mamma VET de inte att det inte är lördag i dag!". Så nu ska vi snart ge oss ut på stan och handla snask - mörk choklad, cashewnötter och en klubba. Plus att hon får cheerios, en sorts frukostflingor.
I går var en bra dag. Olivia hade kul i sin lekskola. Jag hämtade henne som vanligt vid kvart i tolv och vi gick raka vägen till danskursen, som började kvart över tolv. Olivia åt en fullkornsbrödbulle och drack äpplejuice på vägen dit. När vi satt och väntade på att dansen skulle börja fick ett par andra flickor chips till lunch av sina mammor. Olivia häpnade enligt tidigare beskriven modell: Mamma man kan ju inte äta chips mitt på dagen, och det är väl inte lördag i dag! Jag håller förstås med henne, de stoppar i ungarna förfärligt mycket chips och godis i det här landet. Så är barnen undernärda också.
I alla fall, Olivia tycke det var jättekul att dansa, så nu har jag skrivit på för resten av terminen. Flickorna (och en pojke) var så söta där de hoppade omkring till musiken och gjorde olika rörelser. I vanliga kläder men UTAN SKOR, vilket är ett litet framsteg, eftersom man alltid har ytterskorna på inomhus vare sig man är i skolan, på dagis eller i någons hem. På skolgympan här använder barnen oftast sina vanliga kläder, och även om de klär om finns det inga duschar. Och går man till badhuset klär folk om i små hytter och duschar sedan med baddräkten på. Alltså, ibland tycker jag att folk är lite äckliga här.
Nåväl, på eftermiddagen kom Dionne hit med sin son Rafie, som är tvåochetthalvt. Dionne och hennes man Paul tillhör en liten civiliserad skara britter som inte använder skor hemma i sitt hus, och som man med andra ord inte behöver övervaka när man släpper in i sitt eget. Dessutom är hon trevlig. Olivia och Rafie bråkade i ungefär en timme tills de började leka bra med varandra, och sedan ville förstås inte Rafie gå hem och det blev ett himla liv. Det var i alla fall väldigt trevligt att ha dem här och jag och Dionne är överens om att vi måste ses oftare. Problemet är att hon jobbar - jag har liksom vant mig vid att alla är hemmafruar! I går var hon ledig så då passade vi på.