The Nutcracker and The Toothfairy

I tisdags gick vi på Nötknäpparen tillsammans med Katarian och barnen samt lilla Olivia. Det var fotoförbud, men jag kan rapportera att det var fantastiskt vackert och till och med barnen satt som trollbundna ända till slutet. Vi hade valt platser ganska långt bak, ifall det skulle visa sig att balett inte riktigt var deras kopp te, men det gick alltså riktigt bra.

I pausen fick barnen titta på en stor julgran, ett stort pepparkakshus, och möta några av figurerna från showen.

Själv satt jag med benet uppknutet. Det var svårt nog att gå i de branta trapporna en gång och jag ville inte utmana ödet och göra det igen.

Lite piruettövningar efter showen.

På onsdagen inträffade nästa stora händelse - Mei-Meis tand blev lösare och lösare och när vi åt lunch på Miss Saigon kunde hon som synes vika den rakt ut. Både jag och Mats ville försöka dra ut den, men det fick vi inte. I stället gjorde Mei-Mei det till slut själv!

Stora tjejen! Så klart kom också tandfén natten därpå och gav henne ett dollarmynt.

Nu är det fredag förmiddag och Mats, Douglas och morsan har åkt till golfbanan. Barnen leker hos Steven.
Om en halvtimme ska jag ge mig av till doktorn med mina magnetröntgen-plåtar, och få domen. Räcker det att vila sig frisk, eller måste knät opereras? Det är bättre nu, jag kan gå på benet så länge det är rakt, men efter en stund blir jag så trött i knät att det börjar värka. Minsta lilla böjning eller belastning i sidled är också fortfarande ytterst smärtsam. Det stramar och bränner också bakom knät, runt knävecket ungefär.
Jag har en cd med mri-bilderna på, men till skillnad från när jag gjorde mri för ryggen går det nu inte för en lekman att urskilja något av värde. Diagnosen får alltså vänta en timme. Jag tror tyvärr att korsbandet är av. Hoppas jag har fel.