Ensamma igen

Doktor Olivia kollar trycket på pappa.
Spiderman-dräkten var en hett önskad present.
På puben i Otford.

I dag körde jag Ias farmor och faster Krika till flygplatsen och vi är ensamma här hemma igen. Det känns riktigt tyst och tomt, men vi vänjer oss säkert. Julen har varit lyckad, vi har haft mysigt, ätit gott, promenerat litegrann och inte gjort så mycket vettigt i övrigt - slappt och skönt. På gästernas begäran åkte vi en sväng till vår favoritpub i Otford i går eftermiddag. Det var jättemysigt med massor av levande ljus och öppna brasor, och skönt att komma ut ur huset en stund. Olivia har tålamod att sitta lugn och stilla i ungefär en halvtimma (så länge som äpplejuicen och chipsen räcker) och därför blir det sällan fler än en öl när vi går på puben. Men bor man i England så får man ju ta del av de lokala traditionerna och ungefär en gång i månaden brukar det bli ett pubbesök.

Olivia har förstås blivit rejält bortskämd de här dagarna med två villiga lekkamrater som har byggt lego, läst sagor och gjort henne till viljes på alla sätt. Det blir hårt att vänja sig vid vardagen igen!

Vi väntar fortfarande på att den kinesiska adoptionsmyndigheten, CCAA, ska skicka ut barnbeskeden. Vi är med i den här omgången och jag har svårt att ge mig till tåls nu. Snälla, låt mig få ett namn, en ålder, ett foto! Jag tror att vi åker i mars men man vet ju aldrig. Det har varit så mycket osäkerhet kring den här adoptionen och jag skulle vilja VETA nu.

Det vimlar av rykten på internet men det finns inget konkret. Mest handlar det om de nya reglerna som ska begränsa antalet ansökningar som skickas till Kina. Jag och Mats bör klara oss (de gäller inte retroaktivt, men man vet aldrig, kanske blir det ett tredje barn i framtiden även omMats har sagt blankt nej) men det finns andra som är jätteledsna och besvikna. Å andra sidan kan ju inte Kinakön bli hur lång som helst. Jag förstår att CCAA vill använda överskottet av ansökningar till att försöka sålla fram de föräldrar som har allra bäst möjligheter att uppfostra barnen. Eftersom kärlek och klokskap är svårt att mäta, hemutredningar i all ära, så är det förståeligt att de snävar in vad gäller ålder, hälsa, ekonomi och så vidare. Ensamstående stoppas också. Jag känner extra mycket med dem som inte kommer att kunna ge sitt adopterade barn ett syskon från samma land på grund av regeländringarna.