Födelsedagsmiddag med mera

I går kväll blev jag bjuden på födelsedagsmiddag av mina snälla kompisar. Supermysigt!
Eftersom tekniken bråkar med mig som vanligt fick jag inte igång blixten på den lilla kamera, och nästan alla bilder blev helt kassa. På denna kan man i alla fall ana att det är Frida G, Malin L och Katarina.
Vi gick på japansk restaurang, drack cocktails, åt supergod sushi och ... ja, vin till det.
Efteråt gick vi till en vinbar bredvid och drack smakmenyer av champagne. Sämre kan man ha det!
Flickorna (som även inkluderade Cecilia och Frida A) verkade oroliga att jag inte kände mig tillräckligt firad, trots mat och dryck och present, ett jättefint halsband - så de ordnade med efterrätt med ljus i och skönsång inne på vinbaren.
Man tackar.
Just det där sista kunde jag förstås ha klarat mig utan, men å andra sidan, hämnden är ljuv, det är ju inte bara jag som fyller år!
Tekniken skojar med mig, som sagt. Bilderna brukar komma i rätt ordning men i dag hamnade de i omvänd ordning.
Här är ett foto av mig som Olivia tog innan jag gick. Jag visste att jag skulle vara aningen för tjusig, men tog ändå tillfället i akt att använda en av mina vackraste klänningar, den lila.
Olivia kan nog bli fotograf när hon blir stor. I samband med att hon knäppte av sa hon "du blir fin mamma, men bakgrunden stör". Klyftig tjej!
Jag gjorde klyftpotatis, ångad broccoli och teryakikyckling till barnen innan jag gick. De åt otroligt mycket. Jag trodde det skulle räcka till matlådor i dag, men icke. De rensade faten!

Här är vi tillbaka till början, så att säga. Silverkedjan till halsbandet jag hade på mig i går hade blivit svart och tråkigt. Och inget silverputs finns i huset. Provade därför att putsa med aluminiumfolie, bikarbonat och hett vatten. Det gick superbra!

Klä diskhon (eller en bunke) med aluminiumfolie i botten. Strö över bikarbonat. Lägg i silvret du vill putsa - det måste ha kontakt med folien åtminstone delvis. Slå över hett vatten. Låt stå i tio-15 minuter. Skölj därefter och torka av med hushållspapper.

Simsalabim!

I dag känner jag mig lite trött efter gårdagens kalasande. Det var också en hemsk morgon i dag - Mei-Mei skulle få sin andra vaccinationsspruta mot vattenkoppor. Det är alltså lag på att barn ska vaccineras mot vattenkoppor här, hur konstigt det än låter för svenskar.

De som har läst det HÄR inlägget förstår att jag har dragit på detta in i det längsta, men nu fick jag ett hotfullt brev från skolan att hon kan bli utesluten från undervisningen om jag inte såg till att hennes vaccinationer var up to date ... så det var inte mycket att be för.

Mei-Mei började omedelbart gråta i bilen när jag berättade vad som skulle ske. Hon lugnade sig sedan, men när det var dags för sprutan blev hon jätteledsen och tjöt så taken nästan lyfte. Jag känner mig verkligen hemsk när jag måste sitta och hålla fast henne, det känns som ett övergrepp. Men vad ska man göra?

Sköterskan som gav sprutan var i alla fall lite mer pedagogisk än den förra, och sedan fick Mei-Mei en godisbit som tröst. Då torkade tårarna. Nu hoppas jag att det dröjer många år innan vi måste vaccinera barnen igen.