Murder Mystery Evening

I går kväll gick jag och Mats ut tillsammans för första gången på evigheter, känns det som. Det var Murder Mystery Evening i en församlingslokal en bit härifrån, det var kyrkan som arrangerade kvällen som var en charity och fund raiser. De ska visst bygga om altaret. Hur som helst, jag har aldrig varit på något sådant tidigare och ville gärna gå. Olivia hade sleep over hos Sara - det känns lite läskigt innan man har lämnat henne men väldigt befriande när man går därifrån. Kvällen drog igång klockan sju. När vi först kom in blev vi lite chockade för det var bara pensionärer och vi. Tack och lov kom det några fler "ungdomar", men vi och några kompisar från Kippington Strollers lekgrupp med makar sänkte definitivt medelåldern. Mat ingåick, det var en ganska smaklös lasagne med sallad, och alla fick ha med eget vin. Prästen var i sitt esse, gick runt med ett glas i handen och försäkrade alla att han är ofarlig även om det skulle visa sig att det är prästen som är mördaren. Sedan drog skådespelet igång. Jag ska inte referera alltihop, men det handlade om kärlek, byliv och spioner i augusti 1956, och slutade med att den nyss tillsatte prästen blev mördad. Efter det fick vi mat. Korgar med ledtrådar skickades runt och varje bord fick möjlighet att intervjua karaktärerna. Sedan fick vi enas om en misstänkt och skriva ned anledningarna till att just denne person var mördaren. Jag trodde det var Mr Robinson, som ljög helt uppenbart, Mats trodde det var den nye läraren, som uppträdde väldigt suspekt och helt tydligt hade annat i kikaren, men majoriteten valde den handikappade Timmy, var föräldrar mördats av en haltande man - och prästen haltade. Lapparna samlades in, poäng räknades och sedan spelades en avgörande scen upp där det framkom att det var den nye läraren som var mördaren. Mats hade alltså rätt. Det vinnande bordet vann varsin chokladbit och varsin flaska vin. Vi kom inte sist men det var nog inte långt ifrån heller. Vi gick ändå därifrån som vinnare, för det var en raffle (ungefär lottdragning) och Mats vann tre flaskor vin. Tyvärr gick botten ur kartongen när vi vandrade hem och en flaska gick sönder, men allt som allt kom vi hem med mer vin än vi hade med oss när vi gick. Inte dåligt!
Vi hämtade Olivia i dag på morgonen, allt hade gått jättebra och hon ville helst stanna och fortsätta leka. Susanne och Thomas tyckte att det hade varit en ovanligt lugn morgon eftersom Sara varit upptagen med Olivia i stället för att hänga efter dem. Mmm, syskon är nog en bra idé - om det kommer överens vill säga.
Nu ska Mats och Ia åka och bada. Jag ska sätta igång med maten. Vi får Sunday Lunch-gäster klockan två, Karine med make och sonen Alec, samt Claudia med make och tvillingarna Annabel och Nevil. Tyvärr är det mulet och fuktigt ute, knappt mer än 15 grader, så vi får nog äta inne.

VM-klara

Tack Moa i Varberg för de fina fotbollskläderna! Nu är vi redo att möta England! Frågan är bara om man vågar visa sig ute i Sverigetröja, de är grymt patriotiska här nu och har den rödvita flaggan (inverterad dansk) vajande över allt. På bild är även Ia med sitt nya kök, som hon trots den sura uppsynen är mycket glad över. Nu önskar hon sig en cykel, hon vet ju inte att det redan står en i garaget täckt med sopsäckar. Jag känner mig riktigt elak som inte ger henne den, men samtidigt kan det nog vara bra att förstå att man inte får allt man vill ha omedelbart och utan motprestation (som att fylla tre!).
I dag har varit en bra dag, vi åt kinesisk take away hemma hos Karine tillsammans med några andra adoptivfamiljer. Det var härligt väder och barnen lekte med vatten. Nu har det emellertid börjat åska och Mats, som just kommit från jobbet, får nog se fram emot en grillning i garaget igen!

Snart tar hon studenten!

Ja, det känns nästan så. Min lilla stumpa som alldeles nyss har slutat med blöjor ... I dag har vi varit och besökt en skola som vi antagligen kommer att låta Olivia börja i. Hon börjar nästa höst, fyra år gammal. Skoluniform, läxor, läsa och skriva. Skolan vi besökte var Walthamstowe Hall, Wallyhall kallad. Det var den skolan Victoria gick i när familjen Kihlberg bodde här. Skolan var fin och eleverna verkade extremt välartade och skötsamma. Trots att detta inte är en internatskola fick jag lite Harry Potter-känsla: Den gamla byggnaden, uniformerna, de var till och med uppdelade i fyra "hus" som tävlar om en sorts vandringspokal. Det hus som får bäst poäng i lydnad, uppförande och naturligtvis framgångar med skolarbetet får pokalen. Hur som helst, det är en privat flickskola och jag kan se att det finns en poäng att låta flickor gå själva. Pojkarna tog alltid så stor plats, tycker jag när jag tänker tillbaka. De bråkade och pratade och fick alltid mest uppmärksamhet. Dock kan flickor vara precis lika elaka som pojkar, men kanske har lärarna mer tid att uppmärksamma mobbning om de slipper ägna sig åt störiga pojkar hela tiden.
Mats har varit hos osteopaten med sin rygg som inte varit bra sedan marathon. Jag säger då det. Stackars honom!
Nu är klockan sju och det är buffdags. Olivia har börjat komma in till oss på nätterna, vi leder tillbaka henne under protest. Jag tror att hon vaknar och behöver kissa, men än så länge har hon nattblöja. Endera dagen ska vi prova utan. Jag har bäddat i lager (plastad frotté-badlakan-lakan-plastad frotté-badlakan-lakan-plastad frotté-badlakan-lakan-) så allt är förberett. Nu gäller det bara att ta steget!

Leksaksfynd

Gårdagen är inte mycket att orda om, vi var hos Gottbergs och Olivia och Sara lekte på förmiddagen, och så träffade vi de svenska barnen på eftermiddagen. Stackars Ulrika, de vände upp och ned på hennes hus. Hennes lilla Sienna kryper än så länge bara, så det blir nog en chock när sex tre-femåringar röjer loss!
I dag var Olivia länge hos dagmamman, vi skiftar timmar mot en torsdag då hon inte kan ha Olivia. Sålunda släppte jag av Ia klockan 9.30 och åkte därefter till Toytime, en lågpris-+andrahandsleksaksaffär som är inrymd i en gammal lada 15 minuters bilfärd härifrån. Jag skulle kolla efter en cykel till Olivia, hon vill ha en "stor" cykel med stödhjul i treårspresent.
Jag åkte därifrån en halvtimme senare med: en jättefin cykel (24 pund); ett kök plus massor med mat och tallrikar, bestick och grytor (allt i plast) (9 pund); ett playwood-skrivbord med tillhörande pall, teletubbiesmotiv, 8 pund; polisbil, helikopter, postbil samt fyra gubbar till hennes garage, fyra pund; tiara, "glasskor", spetshandskar och smycken till Saras födelsedagspresent (3,50 pund); och slutligen ett Thomas the tank engine-lok i trä, pyttelitet som går på hennes tågbana: 5.50 - alltså det enda som var dyrt, men å andra sidan häftigt efterlängtat av Olivia.
Hon har fått allt utom cykeln (och förstås Saras present). Hon blev så glad! Eftersom allt utom Saras present var begagnat tillbringade jag två timmar ute i solen (de hade lovat regn) med att skura alltihop. Hur som helst, det känns som en riktigt bra affär. Jag har tittat på ett likadant kök nytt, 40 pund (550 kronor), och då ingår inte alla tillbehören!
Utöver detta var jag och tränade och handlade, och sedan var det dags att hämta Ia igen!
Nu är det snart läggdags och jag ska ta hand om min berusade make som varit på "lunch" inne i London.
I morgon ska jag och Olivia till en skola och titta. Snart måste vi ansöka. Hon börjar nästa höst, fyra år och två månader gammal. Ganska många sänder iväg sina ungar på boarding school (internatskola, oftast separata för flickor eller pojkar) direkt. Och så undrar engelsmännen varför de hittar medelålders män självmördade iklädda spetsunderkläder och med en apelsin i munnen!

Bajs-surprise

Det blir en kladdig överraskning för näste man som övar bunkerslag på Hilden golf club. Mats och Ia åkte tilldriving rangen och när Ia meddelade att hon behövde kissa tog Mats det på stort allvar: hon kissade nämligen i byxorna tidigare i dag, för fösta gången på flera månader. Dock tyckte Mats att det verkade väldigt långt att gå ända till toan och eftersom det var tomt i bunkern, som dessutom ligger lite i skymundan, tog han Olivia dit. Men ... det kom inget kiss. Det kom bajs! Surprise-bajs! Det var bara att bära Olivia till toan och torka lik förbaskat. Bajset täckte de med sand.
Och här anstränger man sig att uppfostra sitt barn ...
Annars är allt bra. Vi hade jättetrevligt hos Charlotte och Colm i går. Vi var hemma vid åtta på kvällen och Olivia stöp i säng. I dag har vi handlat. Mats har investerat i en Weight Watcher's våg, som dessutom talar om bmi, fettinnehåll och vattenmängd i kroppen. Märkligt nog fick jag bättre resultat än min marathonlöpande make!
Sedan var vi på Nizels, det var där Ia kissade i byxorna. Så hon och Mats fick bada medan jag fick åka hem efter torra kläder. Nu på em har jag sytt ett par byxor till Ia och gjort mat: de ostfria pizzorna står i ugnen och jag får nog gå ner och ta hand om dem nu. Egentligen skulle jag ha berättat om varför engelsmännen är så fromma på söndagarna och släpar med sina stackars små barn till kyrkan, men det får jag hinna med sedan.
Tvättade förresten håret i dag och försökte göra det lika snyggt som frisören, men det var inte lätt ...

Sommaren är kort

... och i dag är det kallt igen. Nåja, 15 grader, men jag hade hoppats få ha min nya gröna klänning i eftermiddag när vi ska på grillfest.
Gårdagen var härlig, 23 grader varmt och sol. Lilla Sara var här och lekte, hon har vattenkoppor och får inte gå till dagis. Ia hade sina vattenkoppor förra våren. De målade läpparna för tredje gången med Ias färgpennor, det är svårt att hålla sig för skratt även om man måste verka vara arg.
På eftermiddagen var vi på en lekplats och lekte, och sedan grillade vi på kvällen. I dag har jag varit på Nearly New Sale igen och fyndat. Jessica, som skulle följt med, fick åka till förlossningen i stället! Jag och Charlotte fyndade i hennes ställe, hon väntar en pojke. Till Olivia köpte jag två pyamaser, två par byxor, en klänning, ett par skor och ett leksaksgarage som man kan sätta ihop med tågbanan. Nu måste jag köpa bilar också. Jag stod och höll i ett set verktyg (borr, såg och en massa andra grejer) men köpte det inte. Olivia är en riktig pojkflicka och jag vet inte riktigt hur mycket man ska uppmuntra det ... Charlotte fyndade också en massa, bland annat en jättefin Benettonjacka som är för stor till hennes Maja. Så Olivia ska få ha den och Maja ska få ha Ias Burberryjacka, som ju är gränsfall för liten.
Olivias bästa citat i går: Papporna tycker om sina kaffor och sina ölar.

Vill man vara fin

... får man betala priset.
140 pund, plus dricks.
2000 spänn.
Jag höll på att smälla av. Hade ju förväntat mig att det skulle kosta mer än i Sverige, men detta var ... dyrt. Men snyggt blev det, även om jag hade förväntat mig en större förändring och mer färg. Ska bli spännande när det är jag som ska blåsa och stajla håret första gången. Frisören (som inte var homosexuell utan religiös katolik) höll på att föna i en halvtimme.
I övrigt hade vi första sommardagen och 25 grader varmt. Underbart. Mats har ont i halsen och hade nog föredragit svalare väder.
Jag har brådis för ikväll är det Mum's night out med Kippington Strollers och snart ska jag till puben! Olivia skriker som en stucken gris i kampen mot sömnen. Hennes tvåårstrots kom sent. I dag är hon arg för att hon inte får hostmedicin, trots att hon inte har hosta.

I dag faller lockarna

Klockan 11 ska jag sitta i frisörsstolen! Eftersom jag har haft två veckor på mig att tänka sedan jag beställde tiden blir det nog inte så dramatiska förändringar som jag först hade tänkt mig. Kompisar här har också protesterat: Det är så lätt att känna igen mig ute på stan som det är nu. Hur ska det gå sedan?
I dag ska bli en underbar dag, sol och 25 grader. Lite tråkigt att sitta inomhus då, men, men. Jag försökte få Ia att sätta på sig en klänning, men icke, hon ska ha sina nya träningskläder (se shortsen nedan, plus ett matchande addidaslinne). Hon fick dem av kusin Maja i helgen och är stormförtjust. Klänning? Nä, mamma, sa Ia. Flickor har klänning. Jag e pojke.
Ia ljuger ganska mycket nu också, fast den talangen måste hon utveckla. Exempel: hon sög på en färgpenna och blev alldeles mörkröt runt munnen. Hoppsa, Ia, som du ser ut! Har du sugit på en färgpenna? Svar: Nä, det var inte jag. Det var pennan.
I övrigt hoppas jag att dagen får en mer positiv ton än gårdagen, då Olivia var på sitt allra grinigaste humör. Hos dagmamman skiner hon som en sol, men med mig är det bara surpupperifasoner hela tiden. Man blir trött!

Några bilder från de senaste dagarna

Sverigebesöket är förbi

Det bara svischade till och så är vi tillbaka i Sevenoaks. Besöket i Sverige var lyckat, trots att vädret inte var nåt vidare. Det var så mysigt att komma till stugan igen, min mamma hade gjort så fint och ställt dit lite mat. Vi jobbade i trädgården, lade igen en rabatt som kirskålen förstört, eldade och hade mysigt. Ia fick kusinbesök: Leon och Gidis på fredagen, och lilla Maja (som inte är så liten längre) på lördagen. Gunilla, Douglas, Gunnar, Uffa, Caroline, Krika, Lasse och Sylvia räknas också till besökarskaran. Tack och lov kom inte alla samtidigt!
På lördagen var det vinprovning med damerna, som vanligt jättetrevligt. Och söndagen gick följdaktligen i slow motion.
Vi återvände hit på måndagsförmiddagen och det enda vettiga jag gjorde var att sy ett par byxor till Olivia. I dag var det vardag igen. Vi var på lekgrupp på morgonen, sedan gick Ia till sitt jobb (dagmamman). Jag åkte till Ikea för att köpa en tältsäng och en hylla. Båda hade utgått ur sortimentet. Var också på Costco (läs längre ner om studsmattan), köpte gigantiska förpackningar dasspapper, kaffe, tvättmedel, diskmedel och några flaskor bra vin. Så resan var inte helt bortkastad i alla fall.
Nu på kvällen hade jag bestämt mig för att lämna blod. Jag försökte en gång för några år sedan i Göteborg men fick nej eftersom jag blivit rabiesvaccinerad inom ett år tidigare (hundbettet i Sydafrika). Den här gången blev jag avvisad eftersom jag fått en blodtransfusion efter 1980 (opererade ledbandet i foten när jag var tio). Anledningen: Galna kosjukerisken. Att jag fick den i Sverige, där det aldrig varit något fall av den sjukdomen, hjälpte inte. Enligt nya EU-direktiv får ingen någonsin lämna blod, som fått en blodtransfusion efter 1980. Tänk så många blodgivare de exkluderar nu! Vore det inte bättre att stoppa alla som äter brittiskt kött?