Mera shopping

I dag har det mest regnat igen. Ja, man måste ju tala om vädret när man är i England. Jag och Ia var på Kippington Strollers som vanligt på förmiddagen. Gotlänningarna hade planer på att ge sig ut på stan, men varje gång de började en påklädning av ytterkläder kom det en skur.
Vi lämnade Ia hos dagmamman vid halv ett och åkte därefter till Bluewater, ett jättestort köpcentrum. Efter en snabblunch på Pret a Mancher var det dags. Jag och Kerstin shoppade försenad födelsedagspresenter till henne (en jättesnygg nougatbrun stickad tröja som jag först tittade på till mig själv) samt ett vitt linne. Kerstin fick blodad tand och köpte en rödrandig t-shirt och ytterligare ett linne till sig själv, samt presenter till Ia och hennes kusin Maja. Själv passade jag på att köpa hudkräm på Biotherms butik (det märket är annars svårt att hitta i England). Vi fick oss ett gott skratt när vi kom hem och såg vad expediten, som antagligen kunde varit min dotter, hade lagt med för gratisprover: En anti-cellulit-kräm, en anti-vatten-i-kroppen-smörja samt tre påsar vitaliserande och föryngrande hudkräm som ska användas *före* dagkrämen. Tösabiten måste ha tyckt att jag var en gammal kärring, vilket möjligen är sant, men hade jag sett det i affären hade jag nog frågat vad hon menar egentligen!
Nu stoppar Moa Ia i säng. Mats är i London på nån affärsmiddag, stackarn, vi var båda lite trötta i dag efter vår utekväll i går. Vi var ute till kvart över tio och lade oss nog inte föörän närmare elva! Rekord!

Nytt försök med bilder

för det funkade inte förut.
Och så glömde jag berätta om Kerstins (Moas) fynd på stan: En Burberry-sjal för tre pund! Hon och Emmi gick loss på charitybutikerna. Eftersom detta är ett förmöget område kan man hitta urtjusiga märkesvaror second hand till vrakpriser.
Bilderna: Ia och Moa bakar bullar, gutarna framför Hever Castle samt Emmi och Lena söker rätt väg i vattenlabyrinten.

Äntligen uppehåll!

Olivia var hos dagmamman och vi tvingade med en högst motvillig Emmi och åkte till Hever Castle. Väl där var ändå alla nöjda och glada. Trädgårdarna är helt fantastiskt underbara och nu, när azaleorna blommar, är inte bara blomprakten bedövande.
Vi åt lunch på 14oo-talspuben The Weatsheef, hämtade Ia och gick sedan på stan med Emmi. Undrar hur många örhängen hon köpt nu?
I kväll ska jag och Mats gå på restaurang! Man får passa på när man har barnvakt! Våra gäster har emellertid slappnat av så till den milda grad att de besällt kinesisk take away, de orkar inte laga mat.

Ännu en dag i ösregn

och vi kom inte iväg till farmen och trädgårdsshowen, som jag hade hoppats på. Förmiddagen blev lugn och regnet det bara öste ned. Vi åkte till Sainsburys och handlade, det var det enda. Efter lunch bakade Olivia bullar med Moa och Lena. Mjölkfritt margarin och havremjölk, det är modellen för en laktosintolerant flicka. Klockan tre gick Olivia och jag på Saras treårskalas. Ia åt medhavd bulle och fick medhavt godis i påsen. Det är bara att vänja sig, det är tamigf-n mjölk eller smör i allt! Barnen hade roligt, fast Olivia blev arg och grät när 1) hon inte fick öppna Saras paket (hon är en riktig prinsesstjej och fick diadem, spetshandskar och glasskor) samt 2) när hon inte fick stoppa små runda plastäpplen i munnen. Det sistnämnda gjorde hon bara för att testa mig och jisses så arg hon blev när jag tog dem ifrån henne!
Gutarna shoppade loss i Sevenoaks under tiden, Emmi handlade smycken och en liten silverväska.
Vi åt ostfri pizza till kvällsmat. Nu ska Ia läggas. Mats åker och tränar. Vi andra ber för en dag utan regn, fast i morgon ska vi nog sats på ett köpcentrum för Olivia ska vara hos sin dagmamma i fem timmar.
Kamrenans batteri har laddats ur, men jag återkommer med bilder så fort som möjligt!

Och det är en glädje att läsa alla kommentarer! Jag får verkligen mer energi att skriva. Oscar, jag ska kolla musiken med Ia i morgon, hon ska som sagt krypa till kojs nu!

Vädergudarna var emot oss

och det har regnat hela dagen. Vi slapp det värsta ösregnet tack och lov. De enda vettiga aktiviteterna var museum och shopping, så vi åkte in till London och gick på Naturhistoriska museets dinosaurieutställning, och sedan var vi på Harrods. Plånböckerna stannade dock i väskorna.
Tyvärr missade vi masstrippet för björnarna, som företogs just där vi passerat en halvtimme tidigare!
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,829159,00.html
En värmande soppa var det enda rätta när vi kom hem, blöta och frusna.
Bilderna:
Lena, Moa och Ia på tåget in till London, Emmi fotograferar vaktavlösningen samt Ia och Tyrannosaurus Rex.

Fint besök från Gotland!

Nu är Olivias Moa från Gotland här, tillsammans med Lena och Emmi. De kom i går och Olivia är förstås over the moon happy över all uppmärksamhet. Moa sover i tältsäng i hennes rum och Ia kvittrade igång strax före sex. Stackars Moa, hon är ju inte van! När Mats och jag kom in klockan sju (vilken härligt sömnig morgon vi fick!) hade Moas tältsäng förvandlats till Noaks ark med alla Ias gosedjur. Vi tog med Ia ner så att Moa fick blunda en halvtimme till. Lena och Emmi trynar fortfarande. Vi kollade ju melodifestivalen i går (skitkul att Finland vann, vi trodde på dem allihop, undrar hur schlagervärlden ska repa sig efter detta!) och de drömmer nog sött om monsterrockare, klädbyten och Carolor.
Tyvärr är vädret uselt och ska fortsätta så under veckan. Jag och Mats har bestämt att vi ska åka in till London redan i dag, gå på Sience Museum och Harrods. Nu gäller det att hitta inomhusaktiviteter för fem dagar till ...

Elektrikern kom till slut!

Ja, inte mellan åtta och tolv, alltså, här satt man och väntade. Han ringde fem över tolv och beklagade att han var sen och dök upp tio minuter senare. Själva reparationen av termostaten på elementet tog en minut. Nåja, nu är det överstökat.
En del av väntetiden tillbringade jag med att skriva ett mycket skarpt e-brev till Diane, fastighetsförvaltaren. Hennes senaste svar kom för en vecka sedan men jag hörde inte ett ljud från vare sig hennes handy man eller alarmfirman. Nu gjorde jag cc till ägaren och då tog det skruv. Handy-mannen ringde en timme senare, han sa att han ringt tidigare men bara på den fasta telefonen (vilket jag har svårt att tro eftersom jag tillbringat större delen av veckan med att vänta på elektriker) men nu tog han mod till sig och ringde mobilen. Och se, då svarade jag! Han kom hit på eftermiddagen och konstaterade att han inte kan laga vare sig ringklockan eller dörren. En lossnad list limmade han dit, men vattenfiltret måste installeras av rörmokare.
Så nu får vi se hur lång tid det tar för Diane att ringa tre nya samtal. Ja, förresten, Handy-mannen sa att Diane påstod att hon givit mig hans telefonnummer och att hon inte kunde förstå varför jag inte ringt honom själv. Ljuger gör hon uppenbarligen alltså. Den karamellen ska jag spara till den dag hon säger högt det jag läser mellan raderna i hennes mejl.
Nu ska jag steka pannkakor till min hungriga familj, Själv ska jag ut med de svenska tjejerna på middag i kväll.

Dagarna rullar snabbt förbi ...

... och i går hade jag en bus drivers holiday, dvs jag gjorde mitt vanliga jobb trots att jag egentligen hade ledigt. Charlotte skulle till barnmorskan och dit får man inte ta storasyskon. Sålunda var lilla Maja här i två timmar på eftermiddagen då Olivia var på dagis.
Kvällen var lugn, Mats spelade golf i ensamhet och jag satt framför tv-n.
I dag var vi på Kippington Strollers som vanligt. Det hände en intressant sak när en ung (nåja, i min ålder) asiatisk kvinna kom in med sina barn (hon har aldrig varit med förut). Olivia stannade och vrålstirrade. Efter att ha funderat en stund frågade hon mig "mamma, är den damen från mitt barnhem?". Det är tydligt att hon funderar mycket på sitt ursprung, särskilt när alla våra bekanta föder nya barn på löpande band och hon vet att bebisarna först ligger i mammans mage. I förra veckan frågade hon om Jessie är hennes lillasyster. Jessie är en annan adopterad Kinaflicka vars mamma jag lärt känna. Jessie har nyss också börjat hos Ias dagmamma.
På eftermiddagen i dag var Ia hos denna dagmamma och Jessie var också där, "hon skrek" sa Olivia men enligt Clare var det "bara" i en kvart efter det att mamma gått, sedan hade hon, Ia och Rosie lekt snällt tillsammans. Jag var med Charlotte, Ulrika och Sara och hälsade på Jessica och beskådade hennes nykläckta lilla Jonah. Jonah fick lite kläder (en gul sparkdräkt med blåa tre kronor från mig och Ia) plus att vi alla hade lagat varsin maträtt att frysa. Jessicas man har åkt dit för rattfylla när han skulle flytta bilen på en parkeringsplats i somras och förlorade körkortet i ett år. Och Jessica får inte köra på sex veckor efter sitt kejsarsnitt för försäkringsbolaget. Så nu sitter de i sitt fina hus på landet och kommer inte nånvart, stackarna. Jessicas man kan gå till tågstationen på en knapp halvtimme, men hon kommer ju inte långt. Som tur är finns det hemkörning från alla större affärer här i England.
Olivia har gått och lagt sig för kvällen, jag publicerar en bild av henne i sängen med favoritboken just nu och alla gosedjuren. De andra två bilderna är dels från Mats och Olivias traditionella lördagsfrukost och dels på barnen som var här på Sunday lunch härom dagen.
Mats den stackarn är på finalen i Champions Leauge i Paris i kväll. Han ringde förut och lät just så champagnerusig som man väl ska vara när man blir mutad att följa med på ett sådant flott evenemang. Hoppas supén i logen smakar bra. Själv ska jag gå ner och lägga i en ny tvätt.

Ingen elektriker i dag heller

Nej, vi väntade och väntade, och när jag ringde sa British Gas att det skulle bli tidigast klockan tio - då jag inte kan vara hemma.
Suck.
Nu ska vi göra ett nytt försök mellan 8-12 på torsdag. Vad var det jag skrev för ett par veckor sedan - detta är ett u-land!
Förresten, eftersom de inte använder id-kort här är de mycket pigga på att saker ska vidimeras. Det finns så att säga två grader av vidimering. Är det mycket viktiga dokument måste man gå till notarius publicus. Det händer ju också i Sverige, till exempel när man sammanställer adoptionshandlingar. Är papprena inte riktigt lika viktiga behöver man inte anlita adovokat, men tro för den skull inte att vanliga enkla människor som jag duger! Nej, det måste vara en "posh signature": en präst, läkare eller rektor till exempel. Och dessa har minsann också vett på att ta en slant för besväret!
Nu ska jag gå och betala 95 pund i registreringsavgift till en skola för Olivia. Sånt betalas normalt med check, men eftersom vi har lämnat 80-talet bakom oss betalar jag hellre kontant än skaffar mig ett checkhäfte.

Pappa Lasse lyckades!

Kul att till och med stundom internetfientlige pappa Lasse skrivit en kommentar! Och så Birgitta försås. Ett tag undrade jag om ingen läste, då kan jag ju hitta på annat om kvällarna.
Nu blir det emellertid en kortis, har redan suttit och skrivit nyhetsbrev för en lekgrupp i en och en halv timme. Det tar tid när man ska få till det på engelska.
Gårdagens sena lunch bvlev mycket lyckad. Vi åt grillspett, potatissallad och fransk chokladkaka, drack vin och vatten. Barnen hoppade på den stora studsmattan mest hela tiden. Mats tyckte att båda medföljande makar var supertrevliga.
I dag satt jag och Ia och väntade på en elektriker hela förmiddagen. Han skulle komma mellan åtta och ett - mer precist än så kan man aldrig få det när det gäller hantverkare, leveranser och så vidare. Undrar hur de gör, som inte har hemmafruar! Tar semester? Man kan inte ens lämna mobilnumret och be att de ringer tio minuter innan de kommer, nej, man ska vara hemma och vänta. Hur som helst, Olivia klättrade förstås på väggarna. Halv tolv ringde British gas och sa att elektrikern var försenad och skulle komma först klockan två. Går det bra? Nej. Vi var bjudna på lunch till Ulrika. Så nu får jag vänta på dem i morgon igen, fast han som ringde lovade att de skulle försöka komma hit först på morgonen. Återstår att se om det blir så. Vi har insett att engelsmännen inte klagar. Det är som det är, resonerar de. Kanske är det därför som fastighetsförvaltaren tycker att jag klagar så mycket (dörren från tvättstugan till gården går ej att öppna, först rapporterat i september i fjol, larmet fungerar inte, rapporterat i januari i år, vattenfiltret måste bytas, nytt finns här men måste installeras av rörmokare, rapporterat i januari i år, läcka i taket i glasverandan, träet ruttnar, rapporterat i februari i år, etc etc etc) och jag bara tjatar när jag hör av mig en gång i månaden och frågar när reparatörerna kommer.
På eftermiddagen träffade vi alla de svenska barnen hemma hos Sara. Flickorna klädde ut si. Alla var prinsessor utom en - Olivia, som var polis.