Tänkvärt inför helgen

Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför mannens och kvinnans sexualdrift skiljer sig så mycket.
Jag har aldrig heller förstått det där med Venus och Mars.
Jag har aldrig kommit underfund med varför männen tänker med huvudet och kvinnor med sina hjärtan.
Till exempel.
En kväll förra veckan gick min flickvän och jag till sängs. Passionen börjar glöda i sovrummet, när hon plötsligt säger, "jag känner inte för det, jag vill att du bara ska hålla om mig". Jag sade "VA, vad var det där?!".
Sedan säger hon de ord alla pojkvänner fasar att höra: "Du är inte tillräckligt i kontakt med mina emotionella behov som kvinna, för att jag ska kunna tillfredsställa dina fysiska behov som man".
Hon besvarade min frågande min med att säga, "Kan du inte bara älska mig för den jag är och inte vad jag gör för dig i sovrummet?".
När jag förstod att inget skulle hända den natten så somnade jag.
Nästa dag så tog jag ledigt från jobbet för att vara med henne.
Vi gick ut och åt en fin lunch och gick och shoppade i ett stort shoppingcenter. Jag gick med henne i affärerna när honprovade flera olika verkligt dyra klädesplagg. Hon kunde inte bestämma sig vilken hon skulle ta, så jag sade åt henne att vi tar alla.
Hon ville ha skor som komplement till hennes nya kläder. Så jag sa att vi får köpa ett par till varje ensemble.
Vi gick sedan till juvelbutiken där hon valde ut ett par diamantörhängen. Tillåt mig säga ... hon var så upphetsad! Hon måste ha trott att jag var ett steg från mentalsjukhuset. Jag började tro att hon testade mig när hon frågade om hon kunde få
Ett tennisarmband, när hon inte ens kan spela tennis.
Jag tror att hon trodde jag var knäpp när jag sa, "Det går bra älskling". Hon var nästan nära sexuell tillfredställelse av allt shoppande. Med ett jättestort leende sade hon till sist, "Jag tror att det ärAllt älskling, vi går och betalar". Jag kunde knappt hålla mig när jag till sist sade, "Nej älskling, Jag känner inte för det. Hennes ansikte blev helt vitt och hennes haka föll till marken med ett förvånat "VA?".
Jag sade sedan "Älskling, jag vill bara att du håller sakerna en stund. Du har inte tillräcklig kontakt med mina finansiella behov som man, för att jag ska kunna tillfredställa dig som kvinna". Sedan när hon såg ut som om hon skulle döda mig, fortsatte jag, "Varför kan du inte älska mig som den jag är i stället för dom saker jag köper åt dig?".
Tydligen kommer jag inte att ha sex i kväll heller.

Bilen är bortforslad

- men det tog ytterligare två samtal till polisen innan det blev av. Tyvärr missade jag själva bärgningen, för jag åt lunch med Karine.
Nu ska jag testa en ny funktion jag har lärt mig.
Mamma Gunilla tipsar om hur man kan få hjälp att komma ihåg födelsedagar på den här sidan. Man kan också konstatera sådant som att det bor 15 Beatrice Lind i Sverige!

Dagens irritationsmoment

Kolla in den här parkeringen. Någon har ställt den där, precis utanför vår utfart, i natt och den står där än. Jag har ringt polisen som har lovat att det ska komma en bärgare, men än så länge (klockan är strax efter tio) har det bara varit en polisbuss här och noterat att min rapport stämde. Eftersom det regnar hade jag och Olivia tur som fick skjuts av en kompis till dagmamman. Mina planer att åka till gymmet och träna går däremot om intet, liksom turen till Sainsbury's.
Först satte jag en lapp på bilen som var så där lagom uppfordrande, men två timmar senare bytte jag lapp till en något skarpare där jag kallar bilföraren för Stupid. Behöver vi vara rädda för att få framrutan på vår bil krossad nu tro? Mats, tror inte vi behöver vara oroliga, för han tror att det är en kvinnlig bilförare, hur han nu har kommit fram till det.
Är bilen kvar när Olivia kommer hem vid tre ska jag kanske låta henne öva lite golfsvingar ute på trottoaren?
För övrigt var det mysigt att gå på restaurang i går kväll.
Nu ska jag gå och spana i fönstret igen. Skulle gärna fråga bilföraren hur hon eller han tänkte när de ställde bilen här.

I dag på eftermiddagen hade vi besök av Sam, när hans mamma var med bilen på verkstaden. Olivia och Sam var vänner nästan hela tiden och hade det riktigt roligt. Dock är de inte helt självgående, utan ungefär var tjugonde minut måste man introducera en ny lek och sätta igång dem. Men där emellan gick det strålande.

Olivias roligaste citat i dag kom i samband med ett toalettbesök efter lunchen:

"Mamma, när man sitter och skiter ska man ha en miniräknare."

Jag fråntar mig allt ansvar i det här fallet. Mats, däremot, ska ställas till svars.

I kväll ska jag ut och äta middag med mina kompisar på en nyöppnad restaurang. Det ska bli mysigt. Tyvärr har både jag och Olivia blivit lite förkylda, men jag hoppas att vinet ska göra susen!

Kolla, kolla

- vad jag listade ut!
Radbrytning!
Jag måste bara testa några gånger för att se att det verkligen funkar!
Wow!
Sedan blev det fel typsnitt på allt som är publicerat tidigare, alltså ett steg framåt och ett tillbaka, men förhoppningarna är stora inför framtiden. Trebuchet är mitt favvo-typsnitt just nu.
Annars är allt bra. Olivia fick så himla mycket beröm av sin skolfröken i dag, och jag blev så stolt att jag tappade målföret! "Olivia är SÅ intelligent och har ett ovanligt sinne för ordning, logok och matematik. Och hon ger inte upp utan jobbar med ett problem tills dess det är löst (i det här fallet utvälta burkar med pärlor som skulle sorteras). Mycket ovanligt för ett så ungt barn". Det enda jag fick fram var "Synd att hon inte visar de sidorna lite oftare hemma när vi ska röja upp alla leksaker hon sprider omkring sig". Fy, vilken morsa jag är!

Alla ansökningar tom 9 augusti är matchade

- drygt två veckors ansökningar, vilket är lite färre än jag hoppats på men dock den största omgången sedan CCAA påbörjade kräftgången (heter det så) i februari.
Nästa omgång barnbesked kan komma redan i mitten av oktober, för sedan är det Autumn moon celebrations i Kina och då stänger hela landet i en vecka.
Vi är inloggade den 6 september, har jag för mig. Även om augusti och september lär ha jämförelsevis få inloggade ansökningar tror jag att vi definitivt kan ge upp hoppet om att få åka till Kina i år. I bästa fall får vi barnbesked i slutet av november. Sedan tar det sex till åtta veckor innan man får åka. Låt oss bara hoppas att vi kommer iväg före det kinesiska nyåret i februai.
Tänk när vi skickade vår ansökan för 13 månader sedan var väntetiden sex, sju månader. Snacka om att gå över tiden.

Hastings

Så mycket cykling blev det inte i Hastings. Olivia gav upp efter tre tramptag. Hon hade tänkts sig att rida på pappas axlar i stället, men si där bet hon sig i tummen. Vi håller på med projektet "sätta fart på Ias latmask". Vi hade hur som helst en mysig dag. Olivia fick åka lite karuseller, vi promenerade, grävde i stenarna och andades saltmättad luft - det är härligt! Vi åt lunch på en italiensk restaurang och Olivia sov som en stock efter fem minuter i bilen på väg hemåt.


















Ia hjälper pappa att träna.
















I morgon eller på tisdag tror jag att CCAA uppdaterar sin hemsida angående Douments processing. Håll tummarna för att det blir en stor omgång barnbesked nu, så att vi står nästan längst fram i kön! Kanske, kanske kan vi få åka i vinter. Man vågar ju inte planera nånting, Kinaresan kan bli allt ifrån mitten av december till april. Och sedan lär jag, Olivia och nästa barn få tillbringa en tid i Sverige. Jag läste nyss om familjen Hånells skidreseplaner - gissa om jag blir avis!

Helgen

Så var det söndag igen. I går var Olivia på barnkalas hos stora Maya som fyllt fyra år. I övrigt tog vi det lugnt. Mats är ju fortfarande trött efter sin resa. I dag ska vi åka ner till Hastings och ta med Olivias cykel. Det kommer att bli fint för henne att cykla längs strandpromenaden.
På bilderna syns Olivia i sin nya kimono, en present från pappa. Han har alltid sagt att han inte köper med presenter från sina resor, för han vill inte bli en så där "rolig farbror som kommer hem med presenter för att kompensera att han måste tillbringa så mycket tid från sin familj". Jag har försökt kontra med att fråga om det är bättre att vara en sån där "rolig farbror som inte har med sig några presenter hem till sin familj, när han varit ute och rest". Detta bet tydligen, för Olivia fick en kimono och jag fick en parfym!

I övrigt syns Olivia visa hur vig hon är samt Olivia mäter naveldjupet på pappa. Bilderna hamnar i oordning som vanligt och jag fattar fortfarande varken hur jag ska flytta på dem eller hur jag ska få radbrytningen att fungera. Jag lägger in blankrader mellan varje stycke, men de försvinner när jag trycker på publicera.

Mats säger att jag skriver för mycket på bloggen, folk är bara intresserad av bilderna säger han och hänvisar till nån undersökning om hur många minuter en genomsnittslig person ägnar åt att sätta sin i olika årsrapporter. Jag vet inte om liknelsen gäller för bloggar, men jag ska försöka hålla mig kort!

... Å så bilderna ...

Det är helt klar lättare att publicera bilder på morgonen. Kanske tack vare att amerikanerna sover i stället för att belasta internet?
















Olivia bakar muffins.
















En dag kommer jag att begripa hur man får bilderna att lägga sig i den ordning man villl. Tills dess får läsarna använda sin fantasi. Detta är Olivia, förlåt Mats, som arbetar med sin dator. Lägg märke till slipsen.

















Olivia dekorerar muffins med blå icing och små silverkulor. Så slår man lätt ihjäl en halvtimme! Muffinsarna får följa med till dagmamman i dag.

Jag är pappan och du är mamman ...

... gå till köket och laga mat!
Så låter det här hemma när Olivia leker mamma, pappa, barn. Jag är nog ingen vidare förebild. Den enda uppgiften jag har förutom matlagning är att trösta dockan och att säga "heja pappa" när han är ute och springer Marathon. Olivia, som alltså alltid är pappan och kräver att bli kallad Mats, ägnar sig åt att sitta framför datorn (hon har fått en egen Dora-dator för Ingrids födelsedagspengar), gå på gymmet och att sätta på sig slipsar (låtsasslipsar, ingen strypningsrisk). Jag har fotograferat henne in action, men som så ofta vill inte bilderna fästa. Det brukar gå lättare på morgonen, jag får försöka igen.
Nu ska jag sy byxor till lilla Mats, som snarkar sött med sin docka bredvid sig. Den stora Mats är i Tokyo en dag till och kommer hem till oss på fredag eftermiddag. Undrar hur lång tid det tar för honom att bli människa sedan? Jag tycker att det alltid är mycket svårare att åka västerut, vaknar så förbaskat tidigt på morgonen.