Syskonlängtan

I dag på morgonen hade vi Sams lillasyster Maja, 16 månader, här i en kvart (de parkerar alltid på vår uppfart, det regnade och Charlotte var försenad med Sam till skolan).
Olivia hjälpte Maja att ta av skorna och jackan och lekte sedan så snällt med henne. De dansade, sköt raketer, körde dockvagn och gjorde funny faces. Maja skrattade så hon kiknade.
När Charlotte kom tillbaka hjälpte Olivia Maja på med skor och jacka, men sedan vägrade hon säga hejdå.
Efter det att jag stängt dörren hittade jag Olivia på golvet med ögon som svämmade över av tårar. "Jag längtar efter min lillasyster", sa Olivia. Och jag sa som jag brukar, att livet är inte alltid rättvist och vi måste tyvärr vänta ännu mer på vår syster. "När vi får henne vill jag att hon ska heta Maja", sa Olivia.
Jag blir så rörd. Att ha en lillasyster på heltid är förstås helt annorlunda mot att ha en i en kvart, men jag märker att Olivia är så redo att bli storasyster. Måtte vi få barnbesked nästa månad!
Oj, klockan går, dags att åka till flygplatsen!

I dag har vi firat

för min väninna Karine och hennes man Ian har fått barnbesked från Thailand om en liten pojke! De har en son sedan tidigare, Alec, och har väntat ungefär lika länge som vi på nummer två. Det tar ungefär tre månader innan man får hämta sitt barn från Thailand, så kanske åker vi ungefär samtidigt. De fick Alec dagen efter det att vi fick Olivia, för övrigt.
Jag och Olivia och Becky med Jessie, ytterligare en adoptivmamma med flicka från Kina, var bjudna på äppelpaj till Karine för att fira. Jag tog med en halvflaska Moët&Chandon, som vi tre tömde mitt på eftermiddagen. Det var så roligt, och tänk, snart är det kanske min tur att meddela den goda nyheten!
De senaste ryktena från de amerikanska skvallerlistorna säger att alla log-in-datum minst till och med den 23 augusti -05 är matchade. Jag hoppas att de hinner liten längre, för annars är det inte så säkert att vi kommer med i nästa omgång - vi har den 6 september. Och får vi inte barnbesked nästa gång blir jag nog knasig av att vänta!

Mina åsikter angående Madonnas adoption är för övrigt följande: Jag förstår hennes barnlängtan och anser att hon och hennes man ska ha samma rätt att prövas som adoptivföräldrar som alla andra. Än så länge är det inte bekräftat om de över huvud taget har gått igenom någon hemutredning, som alla måste göra, men jag förutsätter att hon inte är så korkad att hon tror att man bara kan dyka upp med en ettåring på armen i sitt hemland och få adoptera honom utan vidare. Jag blir förfärad om hon passerarar rakt genom den brittiska byråkratin i en gräddfil och får sitt medgivande i efterhand utan vidare (men, som sagt, kanske har hon gått igenom en utredning fast det inte har "läckt ut").
Jag tycker det är hemskt att Madonna, genom att vifta med sina sedelbuntar och göra några imponerande donationer till barnhem, kan stå över ett lands lagar - för att få adoptera i Malawi måste man ha bott där en viss period, jag tror det är ett år.
Och för det tredje tycker jag att det är väldigt sorgligt att hon åkte till ett barnhem och valde ut en pojke. Många tror fortfarande att det är så det går till, att jag och Mats och andra adoptivföräldrar får välja barn. Den massiva bevakningen av Madonnas adoption gör att fokus hamnar helt fel och riskerar att fördomar späs på. Dessutom tycker jag att om hon nu ville välja (vilket är smaklöst, på gränsen till människohandel) är det märkligt att hon valde ett barn som tydligen har både pappa och farmor i livet, om än fattiga. Hon kunde ha sponsrat familjen ekonomiskt (det borde hon väl ha råd med?) och adopterat ett barn som inte har någon alls som vill ta hand om det. Ty sådana barn finns det tyvärr allt för många av i världen.

I morgon ska jag lämna Ia hos dagmamman och sedan åka raka vägen till Stansted för att möta morsan och Douglas. Det ska bli så kul med besök!

Bilder från de senaste dagarna

Olivia på väg till skolan iförd favoritkepsen.

Hoppfullt på studsmattan.

Jag kan inte fatta varför tungorna ramlar ut så fort kameran kommer fram!

Mango är smaskens för små flickor!

Olivia envisas varje kväll med att läsa själv en stund efter Trollmors vaggsång. Och varje kväll får jag lyfta bort boken fem minuter senare. Man somnar gott om man har fått leka hela dagen! I natt sov dessutom hela familjen till klockan sju - kors i taket!

Så var helgen nästan till ända. Veckorna verkligen rusar förbi. Den som kommer lär gå extra fort, eftersom vi ska få fint besök från Sverige: Mamma och Douglas ska hälsa på! De kommer på onsdag förmiddag.
På torsdagen ska jag och Mats gå på gourmetkväll på en restaurang här i Sevenoaks, då ska de vara barnvakter. På fredagen ska de på Mamma Mia. På lördagskvällen blev jag och Mats bjudna på middag till grannarna, men vi har tackat nej fast lovat att komma in på en drink. Och däremellan ska Olivia få njuta av att ha sin älskade mormor här.
Ia har normalt järnkoll på veckodagarna, men nu kan hon inte plötsligt förstå varför det inte kan vara onsdag redan i morgon! Det är väl samma fenomen som när hon ändrar visarna på sin väckarklocka - är man världens centrum så ger man sig inte innan allt snurrar i den takt man själv vill!
I går var jag på höstens första Nearly New Sale (läs mer om denna strålade idé här) och kom hem med följande fynd: En höstjacka från IKKS (sex pund), ett par Monsoonjeans, ett par manchesterbyxor (Pumpkin Patch), en pyamas med pandamotiv (Bout chou) och en från St Bernard, ett par innetofflor i formen av jultomtar, en klänning med matchande byxor (H&M) samt ett par gummistövlar. Totalpris: 19,50 pund.
Så ska det erkännas att endast gummistövlarna är till Ia, resten (förutom tomtetossorna som jag ska ge till en kompis) blir till nästa barn ... de är i storlekar runt 74 cm lång. Olivia var 70 cm när vi fick henne och jag antar att nästa barn blir ungefär lika stort. Det närmar sig med barnbesked nu, jag tror vi blir matchade i slutet av november och får veta vem lillasyster eller lillebror är i början av december. Måste få börja släppa fram all längetan nu innan jag exploderar! Om det blir en lillebror lär ju förstås inte kläderna passa ... men jag njuter så att få handla lite!
I dag har Olivia och Mats varit på driving rangen, där Olivia blev stormförtjust i de nya maskinerna som petar upp en boll på peggen varje gång man slagit. Jaja, hon är pappas flicka! Sedan gick vi en långpromenad i Knole Park, vädret var underbart och engelsmännen flockades under kastanjeträden för att plocka med sig hem och grilla. Det var soligt men lite disigt och vyerna var fantastiskt vackra. Tyvärr glömde jag kameran hemma.
Dagens engelska ord: ätlig kastanj: (spanish) chestnut. Vanlig hästkastanj: Concur, med reservation för stavningen, ordet finns inte i vår ordlista men så heter det i alla fall här.
Mats och Olivia var också och badade på Nizels, och jag passade på att sitta i lugn och ro och läsa en bok i en halvtimme. Det var härligt.
Nu är det snart läggdags för Ia, som har varit gnällig till och från under eftermiddagen, trots en halvtimmes middagslur. Kanske hon växer just nu. Hennes sömnbehov växlar från vecka till vecka och det verkar som att inte ens hon själv vet när det är läge att sova en timme extra, nej hon är pigg som en lärka varje morgon strax efter sex!

För nu så e de freda'

... och det ska bli skönt med helg!

Anna kom hit med Max och Theo, och hör och häpna, Max och Olivia lekte riktigt bra i dag! Max är annars av den skrikiga och gnälliga sorten och Olivia vet förstås precis hur hon ska retas. Grabbarna har inte fattat att Olivia är 15 cm kortare och nästan ett halvår yngre. Det är hon som bestämmer.

Det har varit en härlig höstdag, 19 grader, sol och vindstilla. Olivia var i lekskolan, jag tränade. Sedan var Olivia på sin dans. Olivia hjälpte sedan trädgårdsmästarna att ta ner ett dött träd i vår trädgård innan Anna&co kom. Nu är Mats hemma och Olivia är grinig, för hon är så trött. Måste nog fixa mat till henne ganska snart.

Jag surfade förbi ett par sidor om barnlöshet i går kväll och fick en jätteflashback från provrörstiden. Det är så skönt att vi har lagt allt det bakom oss. En dag ska jag skriva ner vår väg till adoption, för jag tror att många som läser här inte riktigt vet hur allt gick till, även om ni känner oss.

Oordning bland bilderna igen. Jag begriper inte hur jag ska kunna flytta om dem. Ibland går det, ibland går det inte.

999 channels

and there's nothing on. Jag fattar inte hur de kan visa så mycket skräp här. Läsa böcker eller sitta framför datorn är betydligt mer positiva upplevelser. Om en liten stund börjar dock Little Britain och det ser jag gärna.
Dagens mest minnesvärda händelse inträffade under den coffee morning jag deltog i, arrangerad av "klassmammorna" i Olivias lekskola. Lärarna vill att man ska känna sig delaktig och man får gärna komma med förslag, har jag läst i det senaste nyhetsbrevet. Förslag ska gärna förmedlas via klassmammorna.
Därför framförde jag följande i dag: Låt barnen ta av sig skorna i hallen och vara i strumplästen alternativt ha inneskor på sig!
Klassmammorna tyckte detta var en fantastisk idé, det hade de aldrig tänkt på innan. De höll med om att det blir väldigt smutsigt på golvet där barnen kryper omkring och leker, och väldigt söligt när det regnar ute. Och rävarna brukar ju använda skolgården som toalett, så på det sättet skulle man kunna undvika rävbajs i heltäckningsmattan och i sofforna! Fantastiskt!
Nu ska denna fullständigt revolutionerande tanke framföras på ett föräldramöte, och om förslaget får bifall ska det framföras till lärarna.
Jag hyser dock endast vaga förhoppningar om ett skoförbud. Jag har nämligen en spaning om varför så många engelsmän vill ha skorna på sig inne: De har trasiga strumpor! Detta har jag noterat vid flera skilda tillfällen då vi har haft gäster. För vår vita heltäckningsmatta (suck) får inga leriga skor beträda.

Att göra karriär

This equation should be taught in all math classes!
From a strictly mathematical viewpoint it goes like this:
What makes 100%? What does it mean to give MORE than 100%?
Ever wonder about those people who say they are giving more than 100%?
We have all been to those meetings where someone wants you to give over 100%. How about achieving 103%? What makes up 100% in life?
Here's a little mathematical formula that might help you answer these questions:
If: A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z is represented as:
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26.
Then: H-A-R-D-W-O-R-K 8+1+18+4+23+15+18+11 = 98%
and K-N-O-W-L-E-D-G-E 11+14+15+23+12+5+4+7+5 = 96%
But, A-T-T-I-T-U-D-E 1+20+20+9+20+21+4+5 = 100%
And, B-U-L-L-S-H-I-T 2+21+12+12+19+8+9+20 = 103%
And, look how far ass kissing will take you.
A-S-S-K-I-S-S-I-N-G 1+19+19+11+9+19+19+9+14+7 = 127%
So, one can conclude with mathematical certainty that while HARD WORK and KNOWLEDGE will get you close, and ATTITUDE will get you there, it's the BULLSHIT and ASS KISSING that will put you over the top!

Här är Ia på sitt första besök hos tandläkaren. Hon var lite nervös, men allt gick bra och hon gapade stort.

Alla tänder är på plats och de såg rena och fina ut. Vi ska bara vara extra uppmärksamma på de längst bak, sa tandläkaren. Hur nu det ska gå till när varje tandborstning är en strid med den lilla tungan!

Hur som helst, Ia var jätteduktig och belönades med ett Bob the Builder-klistermärke. Sedan fick hon present av mamma också: vattenfärger och nya stämplar med tillhörande stämpeldyna. Och sedan slog pappa till och köpte en Bob the Builder-tidning till henne. Lyckan är alltså gjord och nu sitter de två där nere i soffan och läser om Bob.

Å Ä Ö

Tyvärr är det stundtals lite problem med prickar och ringar. Det har att göra med att detta är en beta-version av bloggen och problemet ska förhoppningsvis snart vara avhjälpt.
Till vänster ser ni en ny skojig finess, som är ett gratisprov man får ha i två veckor. Jag vet inte om det är värt att betala för den, men ett litet tag är det kul att se hur många som orkar läsa allt jag häver ur mig!

I dag gäller det

(Olivia och Sam spelar musik. Jag fick dränka ljudet med en barn-cd, annars hade nog trumhinnorna spruckit. Lägg märke till Sverigekepsarna. De hade dock väldigt roligt och lekte duktigt i två timmar när Sams mamma var hos barnmorskan.)

(Olivia har kommit på tjusningen med att leka under bordet. Här syns hon med sin älskade lille nalle och sin leopard ("addopadon"), som får finna sig i att ha rollen som katten Morris.)

Olivia ska till tandläkaren för första gången i eftermiddag. Jag har förberett henne på det, men hon har meddelat att hon inte vill gå till nån doktor. Så i ett svagt ögonblick lovade jag henne en present om hon är duktig hos tandläkaren, och då mjuknade hon. Återstår bara att hitta på en lämplig gåva. Hon önskar sig en superman- eller spider man-dräkt, och den här gången ska det inte vara en pyamas utan en riktigt utklädningsdräkt. Ofta tycker jag att det är ganska befriande att hon inte bryr sig om vad som är passande för flickor respektive pojkar (hon är dock väldigt medveten om det), men ibland skulle det vara roligt om hon önskade sig en fin känning, eller lite hårspännen eller något.

Kanske ska jag köpa nya vattenfärger. Det är på tiden, de gamla tog slut för ett tag sedan.