Den stora kakstriden, del 2

For det forsta: i dag blev Olivia testad for ett nytt balte i taekwondon. Hon gjorde bra ifran sig och har numera en lila rand i stallet for en orange. Dessutom ar det nu bekraftat att hon ska upptrada pa showen pa lordag! Det blir spannande!
Ia var dock lite grinig, och Vera mycket slak, och jag kollade tempen pa dem bada nar vi kom hem. Feber, Vera ungefar 38, Olivia nastan 39. Mats har ocksa feber och har varit hemma fran jobbet i dag, kolhydratladdat och vilat och jobbat fran fatoljen i vardagsrummet. Ingen munter samling, med andra ord. Det vill till att Mats kanner sig battre i morgon, annars vet i tusan om det blir nagot marathonlopp pa sondag. Och som han har jobbat pa detta, tranat, atit ratt (hans fru har naturligtvis stottat och lagat den typ av mat han behovt for sin uppladdning - nastan alltid i alla fall) och anstatt fran alkohol i sex veckor. Naja, han ar i alla fall i form for Beach 2007 nar vi aker till Kenya om nagra veckor!
Ja, sa var det detta med kakorna. Den som inte laser regelbundet kan borja med att lasa det har inlagget.
Jag skickade ett vanligt uppfoljningsmejl till Mrs Austin i gar, men det forsvann nog i cyberspace for skolans mejlsystem har gatt sonder.
I dag pa morgonen sa Olivias larare Mrs Malcolm att Mrs Austin tagit upp kakorna pa ett lararmote. Vi pratade lite om det och jag lade fram min argument for tredje gangen i ordningen. Men det ar som att prata med idioter, "Flickorna skulle inte ata riskakor eller brodpinnar, de tycker inte om det", sa Mrs Malcolm. Hur vet ni det nar ni aldrig har provat, fragade jag. "Barn tycker inte om sant som inte ar sott", var svaret. Och denna kvinna ar mitt barns lararinna! "Om Olivia foredrar frukt far du garna skicka med henne det", sa Mrs Malcolm vidare. Har man hort den forut? Det ar inte det att jag oroar mig for att Olivia far for lite frukt, och for den delen ar det inte bra for tanderna att ata frukt gang pa gang under dagen. Det som oroar mig ar dett de lar barnen att kakor, hur plain de an ma vara, ar en normal del i en halsosam diet - vilket ar vad de havdar. "Det ar inte mycket mattat fett i dem och inte mycket socker heller", havdade Mrs Austin senare angaende mariekexen och digestivekexen.
Naja, jag kom inte langre an sa med Mrs Malcolm. Det ar ju inte heller hon som fattar besluten. Eftersom nu Mrs Austin uppenbarligen minns forra veckans diskussion gick jag in till henne en stund innan Olivia slutade.
Mrs Austin var som vanligt valdigt trevlig och forsakrade att hon uppskattar att foraldrar engagerar sig i skolan och kommer med forslag, men upprepade som ett mantra att nar beslutet togs att barnen inte langre skulle ha med egen snack - det hade varit alldeles for mycket chips, choklad och all skons junk food - sa hade man tillsammans med husmor, ekonomiansvarig och skollakaren utrett vad som var nyttigast mellanmal for barnen till ett rimligt pris och som gav tillrackligt med kalorier, och kommit fram till att det var: biscuites!
Ja, men da ar det val dags for Walthamstow hall att ta ytterligare ett steg till forman for flickornas framtid, forsokte jag. Men, nej.
Vartenda argument jag lade fram bara sprack som en sapbubbla nar det nadde fram till Mrs Austin, hon ville liksom inte fatta vad jag sade, desperat att forsvara skolans policy.
Jag bad att de ska ge barnen halsosammare mellanmal atminstone ett par dagar i veckan, men det var inte heller nagon bra id'e, for da skulle flickorna kanna sig sarbehandlade och bli ledsna att de inte far lika god snack som ovriga skolans elever.
Jag har nu bett att fa ge henne nagra alternativ till kakorna att smaka av (forst ville jag testa min teori att barn ater det som serveras om man bara haller ut nagra dagar, dvs ge flickorna i Olivias klass annan snack i nagra dagar, men se det far jag inte for det ar ett policybeslut att de ska ata kakor) och jag tanker mig fullkornsskorpor, bread sticks och havrekex. Jag tanker ocksa ge forslag pa hur man skulle kunna gora upp ett schema dar varje barn tar med en frukt i veckan till sin klass, som kan delas upp och bli en del av mellanmalen. Sa gjorde vi pa Olivias lekskola och det funkade utmarkt. Pa det viset lar sig barnen ocksa att uppskatta olika smaker.
Mrs Austin sa att visst far jag garna ge henne detta, men da maste det utredas av husmor och ekonomiansvarig och OJ vilket arbete det innebar, och jag ska nog inte rakna med att deras MYCKET genomtankta beslut rivs upp. Sarskilt inte eftersom det inte ar nagon annan foralder som protesterat ... jag har ju pratat med flera foraldrar som haller med rakt av, och andra som haller med efter att ha hort mina argument. MEN, de vill inte stota sig med lararen eller rektorn.
Jag har redan utmarkt mig som den brakiga mamman, sa jag far val fortsatta vara frontfigur. Eller, ska jag det? Mats (som ar minst lika upprord som jag over detta kakatande) tycker nu att jag ska lagga ned hela diskussionen, lata Ia ata kakor tillsammans med de andra barnen och rakna dagarna tills vi flyttar harifran. Kanske ar det lika bra. Men det smartar att lata de dar puckona ha sista ordet och att de kanske tror att de har overtygat mig att kakor ar det basta mellanmalet man kan erbjuda ett barn.
Vad tycker du?

Några dagar till

Vi hade svensk lekgrupp här i måndags. Tyvärr känns det att hösten är på väg nu, men barnen är tuffa och lekte snällt utomhus (efter att ha lekt i mitt och Mats sovrum trots förbud och lyckats riva ner en av sänglamporna).
Oj, oreda, detta är från i dag då Becky och Jessie var här och käkade lunch. Jessie är från Guangxi och fyller tre endera dagen. Flickorna ska på hennes kalas nästa helg.

Ja, så här härligt var det för bara ett par dagar sedan.
Kolla Spiderman & Spiderman! Sara, den eviga prinsessan, överraskade oss totalt när hon lät Ia övertala henne till denna outfit.
Anton, Ia, Vera och Sara.
Detta måste väl ändå vara världens sötaste Spiderman?

Födelsedagsbarnet Maya på sitt kalas i söndags.
Den inhyrda lekledaren häll igång barnen fint i en timme. Här spelar de upp Törnrosa (Sleeping Beauty) med kasperdockor. Maya fick äran att sköta prinsessan. William tog på sig den otacksamma uppgiften att vara häxan. Och redan innan lekledaren hade frågat om någon ville vara prinsen stod Olivia där och räckte upp handen. Hon var MYCKET nöjd över att bli vald.
Parasuit games är alltid poppis.
Och vem kan motstå en såpbubblemaskin?
I stället för goody bag fick alla barn varsin present. Olivia fick face painting. Vi hade nog inte varit hemma mer än tio minuter innan jag hade två rytande tigrar att tampas med. Det var rätt kul, men kvaliteten var väl inte den bästa så färgen smetade av sig lite varstans. Men ungarna gillade det och det är väl det viktigaste!

I morgon är det torsdag - taekwondo-dag! Olivia ska äntligen bli testad för nytt bälte, hon har känt sig omkörd av andra barn när vi har varit i Kina/Sverige i våras samt i sommarstugan i sommar. Men nu äntligen är det dags! Och på lördag ska vi på Black Belt Extravaganza och titta på proffsen. Olivias tränare, Mr Simmonds, sa att Olivia kan få uppträda om hon vill, men jag vet inte hur allvarligt det var menat. Vet inte heller om Olivia skulle våga ... jo, kanske? Nå, vi får väl se om han säger något i morgon också.

Mats kom hem från Göteborg i dag på morgonen, fortfarande mätt efter att ha frossat i torskrygg och färsk hummer i går kväll. Det sköljde han förstås ned med mineralvatten eftersom det är Berlin Marathon på lördag. Tyvärr har han ont i halsen och känner sig hängig. Det vore ju själva den om han tvingas ställa in, så som han har laddat. Håll tummarna för ett snabbt tillfrisknande!

Nu ska jag sjunga Buff för Päronpuffen (=Trollmors vaggsång för Ia)!

Bilder till föregående inlägg

Flickorna hjälpte mig att skura golven i går. Undrar hur man gör för att hålla den entusiasmen vid liv tills de bli tonåringar?
Olivias nya säng. Vid andra väggen står Veras, som är precis likadan. Nu ska bara sänglamporna upp också.
Olivia tar i allt vad hon är värd när det handlar om sportutövning (till skillnad mot exempelvis promenader).
Vera i leksakshavet i dag på morgonen.
Kungen som ska gå på kalas snart - och som frågar mig en gång var femte minut om det inte är dags för oss att ge oss av.

Charlotte och lilla Hannah här hemma i fredags eftermiddag.
Vera, Olivia och Sam,
Hummus, morötter och gurka - världens enklaste och godaste starter.
När Daisy kom och hälsade på försvann förstås allt intresse för mat.

Söndagmorgon

Så var det söndag morgon. Vi sitter framför tv:n, barnen kollar på Lazytown som är Olivias favoritprogram.

De senaste dagarna har varit bra. Vi fick hem sängar från Ikea i torsdags. Mats skruvade upp dem på fredagseftermiddagen. De ser väldigt stora ut i flickornas rum, men de verkar nöjda ... på sikt ska de ju ha varsitt sovrum och då gör det ingenting. Olivia har sovit två hela nätter i sin säng. Vera accepterar att lägga sig i sin, men vaknar (hur vaken hon nu är) med panikartad gråt på nätterna. Då är det lättast för oss att ta in henne till oss, så att hon inte väcker Olivia. Min förhoppning är ända att hon ska trivas i sin säng och vilja stanna där så småningom. Nattskräcken kan ju inte fortsatta i evighet.

En annan nyhet ar att vi tagit av Vera nattblöjan. Den har varit torr i stort sett varenda natt hela sommaren, sa det är väl på tiden. Det gäller bara att ta med henne på toa om hon vaknar på natten - men for det mesta håller hon sig. Ur olycksriskperspektiv vore det också bättre om hon kunde stanna i sin säng, jag har inte lagt plastad frotté i vår. Är det sådant som kallas vardags-edge?

Mats var ledig på fredagen. Han och jag åkte till golfbanan på förmiddagen och spelade nio hål. Vädret var perfekt, knappt 20 grader och vindstilla. Det var faktiskt riktigt kul och gick över förväntan bra - jag har ju inte spelat på mer än tre år, knappt hållt i en golfklubba sedan vi fick Olivia. Vi spelade inte på Nizels, där var fullbokat, utan på Hilden som är en korthålsbana. Perfekt, vi gick runt på en dryg timme. Jag gjorde två par och flera bogeys, så jag var klart nöjd.

På fredagskvällen hade vi Charlotte och barnen här på middag. Colm var i Paris för att titta på ... kan det ha varit rugby? Irland spelade i alla fall. Det var mycket trevligt att ha gäster, barnen lekte snällt och åt duktigt och vi vuxna hade också trevligt. Mats körde sedan dem hem och power walkade tillbaka hit. Det är bara en vecka kvar till Berlin Marathon, så han är mycket fokuserad på fettförbränning nu.

Charlotte hade med sig varsin leksak till flickorna, en sorts slimig boll med ett nät om. När man kramar bollen kommer det ut som bubblor genom hålen i nätet. Jättekul, tills Vera bet sönder sin boll och det droppade klarrosa slime på golvet.

Nar lugnet lagt sig pa kvällen hittade vi gula droppar av Olivias boll vid kontakterna bakom tv:n. Hmmm, undrar hur de kommit dit? Vi torkade upp och tänkte inte mer på det sedan. Men i går morse när jag kom ner luktade det bränt gummi i vardagsrummet. Döm om min förvåning när det var fullt med gult slime bakom tv:n igen, den har gången dessutom i en av kontakterna, där det bubblade och rök. Stängde snabbt av kontakterna. Tack och lov hade inte tv:n gått sönder. Däremot var heltäckningsmattan fläckad. Suck.
Olivia erkände så småningom att det var hon som klämt ur slimen ur sin boll. Varför hade hon ingen förklaring till. Jag blev sa himla förvånad, hon har aldrig varit den som hittat på hyss.

På eftermiddagen åkte vi till Nizels, vi badade och jag och Mats tränade i skift. Jag märker att Olivia behöver en lugn lördag, fem långa dagar i skolan tar på krafterna. Fast hon förstås läxa över helgen. Den ska vi göra i kväll. Om ett par timmar börjar nämligen Mayas femårskalas. Det är maskerad och Olivia ska förstås vara Kung.

Den stora kakstriden

I dag var det coffee morning med Mrs Austin, som är rektor för pre-prep på Wally Hall, ungefär lågstadiet. Det var jag och fem mammor till från Olivias klass som var där. Jag hade laddat ordentligt med argument, för jag ville ta upp flickornas kakätande en gång för alla.
Det hela började före sommarlovet, då vi hade informationsträff med Olivias kommande lärare. Hon berättade att barnen serveras två kakor på förmiddagen och en kaka på eftermiddagen. Detta förutom lunchen, som alltid åtföljs av efterrätt.
Att engelsmän generellt är en samling gottegrisar var ju ingen nyhet, men det överraskade mig faktiskt att de ger varje barn tre kakor (typ digestivekex) varje dag. Jag frågade Olivias lärare om de hade diskuterat att ge barnen något hälsosammare mellanmål och fick ett styvmoderligt svar: Flickorna är trötta vid den här tiden och behöver kolhydrater. Om din dotter föredrar frukt är du välkommen att skicka med henne det.
Tja, fråga Olivia vad hon vill äta och svaret blir godis och kakor - dagen lång.
Jag var ytterst nära att upplysa läraren om att man faktiskt hittar kolhydrater - fast nyttigare - i både frukt, grönsaker, bröd och riskakor, men jag avstod. Att utmärka mig som "mamman som läxade upp läraren inför hela klassens föräldrar" redan innan terminen startat vore kanske inte ett så smart drag.
Dessutom är det ju inte läraren som bestämt vilket mellanmål som ska serveras, det beslutet är fattat på högre ort. Alltså kändes det lämpligt att ta upp frågan med Mrs Austin.
Mrs Austin blev helt tagen på sängen när jag frågade. Hon försvarade kakorna så gott hon kunde, bland annat att de är "plain" utan kräm osv, men då kunde ju jag berätta att ett digestivekex innehåller 70 kalorier, vilket innebär att tre digestivekex ger en fyraåring ungefär en femtedel av en dags energibehov. Jag hade ju alla de goda argumenten och till slut, efter 40 minuters ältande, lovade Mrs Austin att ta upp en ny diskussion om de kanske ska ge barnen mellanmål utan raffinerat socker åtminstone ett par gånger i veckan, vilket väl får betraktas som en framgång.
Visst kändes det som att köra huvudet i väggen, fast vi hade lite kul också då Mrs Austin gjorde en liten paus och skickade runt ett kakfat bland mammorna ... det gick inte åt många!
Särskilt förvånande var att de andra mammorna inte över huvud taget funderat i de här banorna och att ingen backade upp mig mer än att de tycke att jag "har en poäng".
Att det finns alternativa mellanmål verkar liksom aldrig ha föresvävat dem - det enda de visste är att det är mindre fett i kakor än i chips (vilket jag inte är säker på). En mamma sa till exempel "det kanske inte heller är så bra för barnens tänder, om det är socker i kakorna?". Se där ja!
När jag framhöll att det handlar om att lära barnen goda vanor (om jag behöver lite ny energi, ska jag välja en banan eller några digestivekex?), sa en annan mamma att hon hade aldrig tänkt på att barnens framtida matvanor grundläggs när de är små. Hon menade på att det där kan de väl lära om när de blir äldre och kakserveringen i skolan upphör.
Flera mammor argumenterade mot mig genom att upplysa om att många barn inte gillar frukt och grönsaker - och att de som gör det kan ju äta det i samband med lunchen. Däremot kunde de tänka sig riskakor eller bread sticks som ett alternativ till kakorna.
Tänk, efter alla de diskussioner som varit i media i detta land om fetmaepidemin bland barn, barnens dåliga tänder och hur utbrett typ två diabetes är bland barn här, så har inte mer fastnat. Och detta är ändå välutbildade mammor från välbärgade hem.
Engelsmännen är i sanning ett undernärt släkte. De lever på kakor, chips och friterad färdigmat. De dricker läsk när de är små och öl när de blir stora. Vatten ska man omkomma i.

Här hade jag tänkt fortsätta med ett långt klagomål angående den dåliga ordningen på Ikea här i UK, men det får väl vänta till en annan dag. Jag och Vera var där i går. Hälften av det vi skulle ha fattades, men jag har gett upp att hitta allt jag behöver på en och samma gång så jag gjorde om planerna och beställde en annan sorts sängramar till flickornas rum (varav en var skavd, men det var den sista och jag lyckades tjata mig till en prissänkning på den ... och så får vi vända den sidan in mot väggen, fick också köpa fel sorts brädor att ha inunder madrasserna och en annan - mycket dyrare - bäddmadrass än vad jag tänkt mig, men ändå - nu är det gjort). Leveransen kommer någon gång i morgon mellan sju och tre. Så det blir en bra dag att sortera och städa på.

Nåja, nu ska jag snart hämta den kakstinna Olivia. På onsdageftermiddagarna tar Eléne hand om Vera för att jag och Ia ska ha lite tid bara hon och jag. Olivia får välja vad vi ska göra. I dag har hon bestämt att vi ska gå på kafé. Mer kakor åt folket!

Höst och vinterkräksjuka

I dag var mycket riktigt hösten här. Det har "bara" varit sjutton grader varmt, och det har duggregnat och blåst litegrann. Olivia fick ha sin vinteruniform för första gången. Hon känner sig fortfarande obekväm i klänning och var orolig att de andra barnen skulle stirra på henne. Hon litar inte riktigt på att de andra ska ha samma. Men allt gick bra i skolan.
Vera har haft en gråt-natt igen så jag känner mig väldigt trött i dag. Att Mats blev dålig i går kväll och var uppe och kräkte i natt har inte gjort saken bättre. Han är riktigt kass med hög feber i dag. Det går tydligt en "tummy bug" här i trakten, antagligen nån kräksjukevariant. Undrar om det inte var det jag hade i förra veckan, trots allt.
Eléne, vår au pair, tog hand om Vera i dag på förmiddagen. Jag åkte till Nizels och simmade och var sedan ute och handlade. På eftermiddagen hade vi en "health visitor" på besök, det är ungefär som en bvc-sjuksköterska på hembesök. Sedan hämtade jag Olivia och efter det har vi inte gjort så mycket. Vi var alla trötta och skippade den svenska lekgruppen.
Jo, förresten, Mats hade haft lite panik när ja var och hämtade Olivia. Han hade nickat till och när han vaknade var Vera borta. Han sökte igenom nedervåningen. försäkrade sig att hon inte lyckats smita ut på gatan, och finkammade sedan trädgården. Ropade, men fick inget svar. Till slut hittade han henne sovande i ett hörn bakom en byrå på övervåningen! Jag gissar att han hade en hyfsad puls där ett tag.
På kvällen gjorde jag pannkakor till flickorna. De äter det helst med chokladglass (lite konstigt tycker jag, men så länge alla är glada så) och till och med Mats fick i sig en del.
Nu ska barnen sova. Mats gör det han varit allra bäst på i dag, ligger i sängen, mellan dem. Jonas Kamstedt kommer i kväll igen och ska låna Olivias rum (han letar lägenhet att hyra in sig i, men det är inte helt enkelt att hitta nåt bra till vettigt pris inne i London). Vi har ännu inte riktigt tagit ställning till hur vi ska dela upp sängplatserna i vårt rum. Antagligen lägger sig Mats på extramadrassen. Han behöver nog sova mest av oss alla.

Så var helgen snart förbi

Här är det fortfarande sommarväder, men nu i kväll har det kommit mörka moln norrifrån och risken är väl att hösten snart är här.
Vi har haft en bra helg. Mats kom hem i fredags till flickornas stora glädje. Ja, jag blev förstås också glad att få hem honom. Han marathontränar och tur är väl det, för han var rejält sliten efter ett antal sena kvällar och tidiga morgnar i Göteborg, trots att han inte dricker alkohol nu.
På lördagen var vi på golfbanan på förmiddagen och lekte sedan i trädgården och på lekplatsen i Holly Bush på eftermiddagen. På kvällen satt Eléne barnvakt, för då var vi bjudna på kräftskiva! De flesta svenskarna med barn i Olivias och Veras ålder var där. Thomas och Susanne hade till och med fått tag i ett gäng havskräftor till slut! Det smakade utmärkt! Jag och Mats var ute ända till tolv i natt - mycket sent för oss. Tyvärr har Vera haft en orolig natt och gråtit upprepade gånger, så vi var rejält trötta på morgonen. Tror dock inte att det hade att göra med dagmammevistelsen, natten efter den gick hur bra som helst.
I dag åkte vi till Nizels. mats och flickorna badade, jag tränade. Mats har sprungit långlopp (två timmar) på eftermiddagen. jag och flickorna har lekt här hemma och städat och plockat undan.
Dessutom har Olivia gjort sin andra läxa - en läsebok den med, som ska diskuteras tillsammans.
Jag har också skrivit ihop ett brev till Olivias lärare eftersom hon ombetts ta med en bild från när hon var bebis. De ska prata om sig själva och sina familjer. För det första har vi inga bilder från när Olivia var liten bebis och det lilla vi har från hennes tid på barnhemmet har jag ingen lust ska visas upp och diskuteras utan att jag är med. För det andra är internationell adoption ganska ovanligt här och jag har ingen aning om hur påläst läraren är. Det vore ju inte så kul om hon talade om för Ias klasskamrater att "vi är inte Olivias riktiga mamma och pappa", eller liknande klantigheter, som jag får frågor om vareviga dag här.
Hoppas nu att läraren tar mitt brev på rätt sätt. Jag har bifogat ett "adoption memo for teachers" som jag fann på internet, för att det ska bli lite mer officiellt och inte bara ett brev i raden från gnälliga föräldrar.



Daisy hälsar på oss varje dag.

Lycka är att få hjälpa mamma att städa!
Tandläkarbesök i vardagsrummet!

Inte bara taekwondo

Torsdagar ar mest kanda for att vara taekwondo-dagar i vart hem, men i dag hande det mer. Efter att vi slappt av Olivia i skolan (hon fick vara leader girl i dag, ga langst fram i ledet samt hjalpa till att halla upp dorren, detta hade hon langtat efter!) akte jag och Vera vidare till dagmamman.
Vera forstar svenska jattebra nu och det kanns att det ar dags att introducera henne mer ordentligt for engelskan. Samtidigt har hon bara varit hos oss i knappt ett halvar sa det har kannts tidigt att lamna bort henne. Hon fick ju prya lite tillsammans med Olivia fore sommarlovet och det gick bra, sa vi sa att vi testar och ser hur hon tar det. Skulle det bli katastrof ar det ju bara att ta paus i ett ar manader och sedan forsoka igen.
Det kandes bra redan nar vi gick ur bilen. Hon drog pa sig ryggan och tog sin lunch box i handen, visste direkt vart hon skulle ga och ville sjalv ringa pa ringklockan. Jag hade forstas berattat for henne vad som skulle handa, men var osaker pa om hon kopplade riktigt. Men inga problem, hon tog av sig skorna och knallade in i lekrummet. Jag var dar i ungefar tio minuter och gick sedan med en klump i magen. Vera lekte med nagot och sade inte ens hejda, hon bara viftade at mig som en irriterande fluga.
Sedan vara jag hemma i fyra timmar och vantade pa att dagmamman skulle ringa, men det gjorde hon inte. Jag hamtade som avtalat kockan ett - da Clare oppnade dorren med en sovande Vera i famnen. (Hon och Olivia var uppe och busade lite i natt efter det att Ia ramlat ur sangen och darmed vackt bada tva, sa hon var helt klart trott. Alla nya intryck gjorde sakert sitt till.) Vera hade lekt fint med de andra barnen, haft kul pa toddler-gruppen de besokte, atit all sin lunch och kissat pa toa och inte i training pantsen jag lanat for sakerhets skull.
Clare sa att Vera hade sagt nagra ord de forstod (bland annat baby) och hon hade busat och skrattat hogt, men ocksa varit ganska allvarlig - tror jag det!!! Jag tycker att hon var jatteduktig!
Bara minuterna inna jag hamtade henne hade hon strackt armarna mot Clare och velat sitta i knat. Hon somnade pa en gang. Vi satte henne sovande i bilen och jag vackte henne nar vi var hemma igen. Hon sag forvanad ut att jag var dar!
Jag tror att det att hon varit med och lamnat och hamtat Olivia sa manga ganger gor att hon litar pa att jag kommer tillbaka. Hon verkade snarast tycka att det var spannande att vara stor flicka som fick vara hos dagmamma, precis som Jie-Jie (som hon fortfarande kallar Ia for). Hur som helst, det var skont att allt gick bra och vi ska forsoka nasta vecka igen. Aterstar att se hur nattsomnen blir - kanske kommer det ett bakslag dar efter ett sadant har aventyr.
En annan nyhet i dag ar att havskraftorna jag statt beredd att koka infor kraftskivan pa lordag har gatt om intet. Mats har jobbat som tusan med alla sina hamnkontakter for att greja dem. Leveransen skulle komma under dagen till Mats jobb, dar Thomas Gottberg skulle ta emot (Mats ar fortfarande i Goteborg). Men transportfirman hordes inte av och till slut ringde Thomas och fragade hur laget var. - Kraftor? fick han till svar. - Det kanske ar ladan som star ute pa lastbryggan i solen och luktar illa?
Jakla skit. Idioter. Klantskallar. Och en hel del annat som inte passar sig i en blogg.
Gottbergs ska aka in till London i morgon och besoka en fiskmarknad i hopp om att hitta farska kraftor eller rakor, men som det ser ut nu blir det kinesiska spindlar fran Ikea pa lordag. Urk burk. Begreppet farsk ar namligen valdigt generost i UK. All fisk som inte varit fryst ar farsk. Att det sedan legat i fiskdisken i en vecka ar inget problem. Foljdaktligen ater vi helst antingen fryst fisk eller lax nar vi ar har.
Annars har det varit en harlig dag. Nar flickorna och jag kom hem efter taekwondon slangde de av sig kladerna och satt i sandladan i en timme innan det var dags for mat och bad. Nu sover de bada skonheterna, Olivia i sin sang for forsta gangen sedan forra helgen. Jonas ar fortfarande har nagra dagar i veckan medan han letar bostad i London. Olivia har inget emot det, hon njuter av att sova hos mig och har sagt att Jonas garna far stanna hur lange han vill. Men i morgon kommer Mats hem och da blir det trangt i var 1.40-sang!

Så har det gått en vecka

och Olivia trivs fortfarande i skolan! Hon är lite sotis eftersom Vera får så mycket tid med mig, men annars verkar allt gå bra. Läraren är snäll, flickorna är snälla, maten är god och hon leker mycket. Hon är stolt över att ha lärt sig skriva fler bokstäver och gjorde - enligt egen uppgift - rent hus när de hade gympa i måndags.
I dag var det balettdags. Hon gjorde klart redan på försommaren att hon minsann inte tänker dansa balett, men se, det gick visst hur bra som helst och var jättekul! Kolla in bilderna längst ned så får du ta del av uppvisningen vi fick här hemma.

Men det har hänt mer den här veckan. I lördags åkte finkläderna på, för då var vi på trettioårskalas hos Jessica (tänk att jag fortfarande blir bjuden på trettioårskalas!!!). Det var mycket trevligt. Det fanns ett stort partytält för de vuxna, hoppborg för barnen och till och med ett lyxigt dass som får bajamajorna att framstå som ... bajamajor. Luxury Loo tror jag det hette. Smart att ordna allt i trädgården och inte släppa in folk i huset. Tur med vädret hade Jessica också, det hade nog inte varit lika kul om det hade regnat, men här är det fortfarande sommar.
Maten var catering, det fanns hur mycket gott som helst och vi åt allihop tills vi var proppmätta.
Varför blev jag då hastigt sjuk i måndags eftermiddag? Symptomen var muskelvärk, utmattning, kraftigt illamående (men jag spydde inte) och hög feber. Det höll i sig ett dygn ungefär men jag är fortfarande lite matt och har kramp i magen, samt ingen vidare matlust.
Jag trodde att det bara var jag som fått något konstigt virus, men nu visar det sig att minst sex av festdeltagarna har mått lika pyton och alla blev dåliga på måndag eftermiddag eller kväll.
Då kan det väl inte vara matförgiftning, jag menar då blir man väl sjuk inom tolv timmar eller så? Och av vinterkräksjukan kommer det väl ur båda ändar, eller? Några förslag på vad det kan vara? Jag har strukit salmonella också, för då hade jag nog inte kvicknat till såpass snabbt.

Hur som helst, det var tur att vår au pair Eléne just hade kommit till oss, om än pinsamt att jag blev sängliggande ganska exakt ett dygn efter det att hon klivit över tröskeln här. Hon gav barnen kvällsmat, mjölk, passade upp mig och hjälpte till att få dem i säng. Utan den hjälpen vet jag inte vad jag hade tagit mig till, jag kände mig döende. Mats är i Göteborg den här veckan.
Eléne, ja, hon är 20 år och kommer från Ryd i Växjötrakten (just nu mest känt för en svår helikopterkrasch). Hon ska bo här hos oss fram till sommaren och hjälpa till här hemma samt hos min kompis Ulrika.
Bara en sådan sak som att slippa stressa med att få Vera i ordning på morgonen när Ia ska till skolan känns så värdefullt. Nu kan Vera sitta och slicka av sylten från rostisen i lugn och ro i stället. Skönt också att vara lite mer flexibel när Mats är ute och reser. Hon ska också få ta hand om Vera varje onsdag eftermiddag, så att jag och Olivia får tid tillsammans bara hon och jag. Olivia kommer också att ha läxor flera gånger i veckan och då kan det vara bra att ha någon som underhåller Vera. Olivia hade sin första läxa i går, en saga man ska läsa tillsammans och diskutera, det tog 20 minuter att göra den.
Klabbis!
Vi brukar inte ha syltsmörgåsar till frukost, men osten var slut och inget verkade ledsen för det, om man säger så!
Och så var det baletten, ja. Olivia var mycket stolt när hon visade sin out fit. Det är Eléne som sitter i soffan, förresten.
Det blev för varmt med koftan.

Hårbandet var för tight, enligt Olivia. Hoppas balettfröken kan byt det till ett större.
Så här gör man!
Och så här ...
Och så här ...
Och så här. Hör och häpna, flickorna får själva välja vilken väska de ska ha balettkläderna i. Detta är det enda som inte är reglerat enligt uniformen förutom färgen på underbyxorna, som också är fritt val.
Olivia har sina balettkläder i en spiderman-väska. Nån måtta på fjolleriet får det vara!

Olivia har börjat stora skolan

I dag var första dagen i reception, den engelska motsvarigheten till nollan fast ett par år tidigare. Från och med nu är det allvar - fast de leker fortfarande mest - men det är 8.30-15.15 fem dagar i veckan. Olivia var mycket nöjd med sin nya kavaj och kan inte bärga sig tills hon får börja ha skjorta också (till vinteruniformen). Då ser hon nästan ut som pappa!

Jonas Kamstedt, Mats före detta jobbarkompis från Göteborg och numera "enbart" kompis med familjen i Stavanger, har börjat nytt jobb i London och bor hos oss medan han söker bostad. Det är mycket trevligt att ha honom här. Ännu bättre vore det förstås om han lyckades övertala Mari att hänga med ... vi får väl se vad framtiden bjuder!
Flickorna hjälpte mig att städa härom dagen. Jag försökte få dem att torka lister men de ville hellre tvätta fönster som Lina i Emil och sjunga Lille katt. Fönstren blev SÅ fina.

Brukar småtjejer gilla grapefrukt? Just de här var inte så sura ...
... men allt i grapefruktväg går ned. Å andra sidan kan de klaga över att en jordgubbe eller persika är sur.
Vi har härligt väder här, uppemot 25 grader och vindstilla. I det här hörnet av England får man en extra sommarmånad på hösten och sedan en till på våren. Det är härligt!
Akta er för Ia!

Förresten, Ett av de ord Vera säger tydligast är Spiderman. Hon kan inte ens säga glass än. Snacka om att storasyster har inflytande!

Men i dag sa faktiskt Vera riktiga meningar, om hon inte bara lyckades babbla så lyckosamt: När det var tandborstning sa hon "Jag gå till pappa". Sedan ropade hon: "Pappa, gå till dig!".

Hennes uttal är fortfarande väldigt luddigt men det blir bättre och hon övar mycket. men fortfarande heter till exempel Strumpor Puppo och To betyder Sko, Tå och Toa. Hon kan säga Bajs (visar ofta att hon har hittat till exempel fågelbajs på uteplatsen, "Mamma, baj dä!") men samtliga toalettbesök annonseras fortfarande med Ke-Ke, och sedan är det bråttom vill jag lova!
På lördag ska vi på 30-årskalas -tänk, vi blir fortfarande bjudna på sådana men nu är det nog inte många kvar - och på söndag kommer Eléne, som ska bli vår au pair. Hon ska även hjälpa till i våra kompisar Ulrika och Alex familj, så det blir drygt 15 timmar i veckan här. Men det ska blir himla kul att lära känna henne, skönt att få lite avlastning samt att ha en pålitligt babysitter i huset!