Här är det regn och rusk ...

... men i Alta, ett vinterparadis utanför Salt Lake City, har det snöat mer än en halvmeter de senaste dagarna. Den här bilden är från i går.
Varför intresserar detta mig? Jo, för om ett par månader sitter familjen Karlsson på planet dit för att njuta en skidvecka tillsammans med familjerna Hånell och Sonesson!

... och snart så e de freda ...

Jag tycker det är fredag hela tiden. Jisses vad veckorna går fort. Måste ta tag i det där med julklappar snart!!!
Här leker Mei-Mei och Ia att det är kväll och de ska gå och lägga sig. Jag minns inte om de är mamma och pappa eller om de är bebisar. Jag kan inte förstå varför det är så kul att leka att man går och lägger sig när den riktiga läggningen alltid orsakar protester!
Ia och Sara leker häst här hemma i går. Susanne kom över med barnen en dryg timme efter det att Sara slutat skolan. Vi andra kom hem från Hull efter lunch och det var ingen mening med att skicka Olivia till skolan för bara en och en halv timme, tyckte jag.
Anton och Mei-mei har börjat leka tillsammans, vilket är kul. Här poserar de framför alla utvräkta leksaker i vårt vardagsrum.
Mei-Mei Pippi! Hon älskar att ha tofsar och se ut som Pippi. Dock är hennes hår lite för kort än och det mesta faller ur efter en stund.

Och så äventyret i Hull, då. Allt har gått bra men tyvärr var varken jag eller Mats riktigt kry. Mats har sin halsfluss och jag har lyckats dra på mig conjunctivitis, en ögoninfektion som dagisbarnen brukar ha, och ser ut som jag har fått en stor smäll på högerögat. Det var ganska deppigt när jag vaknade på tisdagen och knappt kunde öppna det. Jag menar, jag har inte haft anledning att vara så snygg sedan jag gifte mig (och det är fem år sedan i morgon, då vi gifte oss borgerligt).
Inte mycket att göra åt. Jag gick till frissan och fick håret blåst och lockat. Det blev jättesnyggt och gick att arrangera så att en lock nästa täckte mitt onda öga. Sedan tillbaka till hotellet, sminkade mig så gott det gick och tog på mig klänning och hatt. Riktigt kul att se sig i spegeln och se ut som en filmstjärna! Numera är det annars osminkat, håret i tofs samt jeans och tröja som är standardutförandet.
En Jaguar hämtade oss klockan elva och körde oss till hamnen. Jag blev behandlad som en prinsessa, fick blommor, presenter och champagne och hade en fotograf efter mig hela tiden! Själva dopet gick bra, jag sa rätt ord utan att staka mig och champangeflaskan gick i tusen bitar enligt planerna. Sedan åkte vi till ett annat hotell för lunch, och klockan fyra var det slut.
Jag har blivit lovad bilder och ska förstås lägga upp någon här när jag får dem.
Eléne och flickorna gick till Hulls stora akvarium Deep och hade en spännande dag bland hajar och andra havsmonster. Sedan badade de i poolen på hotellet och alla var nöjda med sin dag.
Nu är vi alltså tillbaka i vardagen. Det ösregnar. Olivia är i skolan, Mei-Mei är på julfest med dagmamman och jag ska städa och handla. Sedan är det taekwondo.
... och snart så e de freda ... Men vi firar nog inte så mycket i morgon. Jag ska på julmiddag med mammorna från Olivias skola i kväll och i morgon är det tantlunch med svenska lunchgruppen - och då brukar man vara mätt i ett par dygn efteråt. Mats som har varit på resande fot så länge längtar också efter att bara få sitta i soffan och glo på tv.

Elandes elande och en spannande tisdag

Elande #1
Mats kom hem fran Singapore i dag pa eftermiddagen med halsfluss. Antagligen en gava av Mei-Mei. Flygresan hit hade varit en mardrom och han hade 39 graders feber. Nu har han gatt och lagt sig efter att ha medicinerat med febernedsattande och resterna av Mei-Meis penicillin. Han far ga till doktorn i morgon fm. Vi kan inte forspilla nagon tid eftersom han maste vara hyfsad pa tisdag - en spannande tisdag som jag skriver mer om langre ned. Sjalv har jag rethosta. Den enda som ar frisk ar Ia. Hon har en jarnhalsa, den tjejen!
Elande #2
Morsan, La Gunilla Lind, for i gatan utanfor Douglas i Goteborg i gar vid tvatiden. Det gick sa illa att hon slog hoger axel ur led (plus ett skrapsar pa ena knat och en spricka i skulderbladet). Douglas fick hjalp av tva karlar for att fa henne pa benen och sedan de tog taxi till Sahlgrenska, dar de blev kvar i sju timmar (tva rontgen, ett fore och ett efter). Morsan rapporterar att det gjorde ont sa in i helvetes helvete, men hon fick en fin cocktail innan axeln drogs i led igen sa da var det inte sa farligt. Hon ska vara sjukskriven i minst en vecka.
Och sa den spannande tisdagen. I morgon em aker vi allihop, barnen och Elene med, till Hull. Pa tisdag ska jag bli gudmor till en bat, en jattestor bogserbat. Detta ar en enorm ara och jag tycker det ska bli jattekul! Har kopt en ny klanning och lanat en hatt for att (forhoppningsvis) se tillrackligt elegant ut. Vadret ser ut att bli fint och valdigt milt, men risken ar val att det blaser. Hur far man hatten att stanna da? Jaja, det loser sig. Elene och barnen ska ga pa ett stort havsakvarium under dagen sa de kommer sakert att ha minst lika kul som vi! Hoppas nu bara att Mats ar nagot sa nar kry.
Annars har helgen varit ganska seg. I dag var det ett enormt ovader pa morgonen. Jag och flickorna kladde pa oss regnklader och var faktiskt ute och spelade fotboll och hoststadade i 45 minuter. Det var riktigt mysigt. Lika kul var det inte att det var oversvamning i garaget, suck. Pa eftermiddagen akte vi till Nizels och badade. Tyvarr var det kallt i vattnet, men vi var anda i i nastan en halvtimme. Sedan var Mei-Mei sa kall att hon inte ens kunde ga, sa skakade hon.
Vi kommer hem fran Hull pa onsdag, sa rakna inte med nagon uppdatering innan dess!

Musikquiz och Christmas Fair

Charlotte, Ulrika, Sarah och Lena hemma hos mig i torsdags kväll. Musikquizet är i full gång.
Carola och Åsa. Vi hade en mycket trevlig kväll och alla tyckte det var kul med musikquiz. Dock hade jag gjort det lite för svårt, men så var det också första gången jag satte samman ett.
Tjejerna hade så mysigt att de liksom aldrig gav upp. Våra kvällar brukar sluta senast elva, men i torsdags lämnade de tre die hard-ersarna vid halv ett. Fredagen gick sålunda i slow motion.
Fredagens viktigaste uppgift var att baka en kaka till lördagens Christmas Fair. Trick nummer ett var att låna en kakform med en diameter som passade i boxen vi fått från skolan. Trick två var att få ner en del smet i den - Mei-Mei var mycket tjänstvillig när det kom till visp- och skålslickning. Det blev en traditionell tigerkaka. förresten.
Sam kom och lekte en timme på fredagseftermiddagen.
Au pairerna är ju ungefär 15 år yngre än en annan och betydligt mer high tech. De låter datorerna med webkameror stå på och pratar med varandra som om de var i samma rum. På så sätt kunde Ia, Mei-Mei och Sam ta ett snack med Sams lillasyster Maja innan det var dags för honom att åka hem.

Reception girls var Santa's little helpers vid öppningen av dagens Christmas Fair. Alla var fairies eller elfs, utom Ia, som var ren. Här väntar flickorna på tomten.

Mei-Mei provar hornen (det ena vek sig i dag på morgonen och fick bandageras med tejp).
Så kom då tomten till slut. Ingen blev rädd, inte ens något av småsyskonen. Föräldrarna fick möjlighet att fotografera en stund. Det var svinkallt i dag, ett par plusgrader och hård vind. Fy. Nu börjar den perioden när man fryser konstant här. Det blåser tvärs igenom våra englasfönster och vi går hela tiden med fleecetröjor.

Efter paraden satte vi sprätt på pengar på alla lotterier och tävlingar. Ia vann bland annat en gigantisk Nasse som hon gav bort till Mei-Mei med motiveringen att den är rosa. Mei-Mei gav så gärna bort sin lilla isbjörn och alla var nöjda.
Vi avslutade med våffelpicnic på parkeringen. På bilden är Mei-Mei, Ia, Ias klasskompis Aitana och hennes lillebror Leo.
Dagen har sedan varit lite seg. För fint väder för att vara inne, för kallt för att vara ute och leka en längre tid. Vi gick upp på stan och köpte fågelfrön, det var ungefär det. Trots rejäla vinterkläder var vi alla frusna när vi kom hem. Flickorna tog ett långt bad för att värma upp sig. Nu sitter de en stund framför tv:n och strax ska vi äta. Och sedan börjar nästan nattningen. Mei-Mei går och lägger sig vid halv sju.

I morgon eftermiddag/kväll kommer Mats hem. Det ser vi fram emot!

Tjuvstart på advent

Nalle Puh och hans släde har kommit fram. Mei-Mei älskar den, lyssnar på Jingle bells i all oändlighet och kramar nallarna medan de gungar fram och tillbaka på släden.
Mei-Mei mår mycket bättre nu. Hon har en hemsk hosta och är fortfarande snorig, men i dag har hon ätit för första gången på åtta dagar och dessutom orkat leka lite med andra barn. Härligt!
Olivias klasskompis Tanzy skulle ha följt med hem från skolan förra veckan men då var ju Mei-Mei sjuk. Det blev av i dag i stället. Tanzy är en typisk engelsk fuzzy eater, som helst bara käkar kakor och snask, eller möjligen makaroner och ketchup. Hon tittade på vår tea (tea är allt som serveras mellan klockan 15-18) som om det vore ... inälvor eller jag vet inte vad ..., tortellini med ricotta och spenat samt ångkokad broccoli kallar vi det i alla fall.
Förutom vårt misslyckade tea hade flickorna väldigt kul. Här är de mamman och pappan som ska gifta sig. På bilden nedan friar Olivia. Mei-Mei drog på sig Spiderman-sviden och lekte glatt för sig själv. Hon är en pärla den tjejen.

I morgon ska jag ha lite kompisar över på musikquiz (och vin och tilltugg). Jag ska bjuda på glögg och pepparkakor till fördrink och beslutade mig därför att ta fram advetsstjärnan och ljusstakarna. Det är så mysigt!

Och så kakstriden. Jag fick ett brev av rektorn, Mrs Austin, på tisdagen i förra veckan. Där skrev hon att man hade haft ett möte om mina skorpor för att utvärdera om de kunde vara ett fullgott alternativ till kakor. Men skolsköterskan hade uttryckt oro för att flickor med lösa tänder kunde få problem att tugga dem. Därför beslutade man sig för att fortsätta servera kakor, eftersom ingen hittills har kunnat presentera ett bättre alternativ. Kakor, eller frukt om föräldrarna skickar med det i stället, är de enda snacksen som får förekomma, skrev Mrs Austin.
Döm därför om min förvåning på torsdagsförmiddagen. Flickorna deltog i en fund raising-simtävling i ett led för att skrapa ihop 50 000 pund (räkna på hur mycket det är, du!) till ett timingsystem i den nya simhallen och jag hjälpte till att räkna de längder de plaskade sig fram.
När alla sedan var påklädda efteråt (en flicka duschade, hon heter Olivia Karlsson, övriga brydde sig inte om det varken före eller efter - inte heller de mammor och lärare som badade - man är verkligen van vid olika rutiner) fick alla flickor sätta sig ned på golvet och gavs varsin stor mjölkchokladbit, typ snickers fast nån riktigt billig variant. Ritch, ratch, så var förpackningarna öppnade och chokladen på väg ned i de små magarna.
Jag blev ordentligt upprörd, tog Ias lärare Mrs Malcolm åt sidan och frågade (efter att ha påpekat att Olivia måste ha en laktostablett när hon äter mjölkchoklad) varför barnen fick choklad. "It givs them energy", var svaret. Ja, men det är inte bra för deras tänder och det är inte bra för deras hälsa. Ni borde ge dem en frukt, sa jag. "I can take it from her again. Do you want me to take it back?", frågade hon. Alltså, hur dum får man bli? Rycka chokladen ur handen på Ia mitt framför alla hennes kompisar? Nej, sa jag, jag anser att den aldrig borde ha delats ut.
Samma dag skrev jag ett mejl till Mrs Austin och förklarade vår syn på sötsaker, att vi vill värna om barnens hälsa och tänder och därför har lördagsgodis och att jag inte kan acceptera att andra ger min dotter godis utan att fråga mig först. Om det ska göras fler avsteg från deras strikta kakregim vill jag veta det i förväg. Jag hann aldrig få något svar från Mrs Austin för jag mötte henne vid skolan dagen efter. Hon sade då att hon inte heller kände till chokladen och att hon också var upprörd, för den kunde innehålla nötter och skolan marknadsför sig som nötfri, eftersom det finns flickor som är allergiska. De som bjöd på chokladen var Friends and Parents of Walthamstow Hall, en förening man tvångsansluts till när man har en dotter på skolan. Det var också FPWH som ordnade simtävlingen eftersom de i styrelsen tror att de ska kunna dra in pengar med det nya timingsystemet - jag är skeptisk till att det kommer att hållas simtävlingar där eftersom det bara är 85 cm djupt i ena änden, men visst ... annars kunde man ju använda pengarna till att köpa frukt till barnen som snack ... ni som har orkat läsa om min kakstrid minns kanske att anledningen till att barnen får kakor och inte frukt som mellis är att det är för dyrt med frukt.
Annars har Mats ringt upprepade gånger i dag och berättat hur härligt det är i Singapore, hur fin poolen är och hur gott det smakar med champagne. Ibland undrar varför de betalar honom lön alls. Jag tycker aldrig att han jobbar. Men visst är det kul att han har det bra! Här regnar det, för övrigt.
Nu ska jag tjuvsmaka på glöggen!

Stackars Mei-Mei, fortfarande

I dag är första dagen utan feber på en vecka, så det går år rätt håll. Men nu när hon äntligen har börjat få lite aptit har hon i ställt fått blåsor i munnen, bland annat en stor på insidan av underläppen. Hon är så hungrig, men det gör för ont att äta och hon är bara så ledsen och arg. Jag har försökt bedöva blåsan med sådan kräm man kan ge småttingar som ska få tänder, men det är svårt att få den att fästa på läppen. Eländes elände.
Annars är det ganska bra. Mats sitter på flyget på väg till Singapore. han kommer hem på söndag. Olivia är i skolan. Jag förbereder mitt musikqiuz, som jag ska ha för mina kompisar här på torsdag kväll. Och så borde jag städa och plocka undan tvätten. Kanske ska ta tag i det nu, till exempel, då lillan sover!

Stackars lilla Mei-Mei - och Jie-Jie

Den här bilden är ett par dagar gammal. Olivia och Vera leker häst med Eléne och får lära sig hur man gasar och bromsar med hästen (detta kan säkert uttryckas på ett bättre sätt men jag var aldrig någon hästtjej).
I dag på morgonen. Mei-Mei hade 39 grader, fick febernedsättande och har sedan bara haft en febertopp på eftermiddagen. Så det går åt rätt håll även om hon fortfarande är väldigt sjuk. Dock åt hon faktiskt några russin och lite potatismos på kvällen. Hoppas aptiten snart är åter. Hon är mager som en skrika igen, den pyttelilla rumpan vi lyckats bygga upp är helt borta och hon liknar nästan fågelungen vi hämtade i Kina i mars.

Sådan tar förstås på krafterna och hon har sovit tre gånger på dagen. Hon är jättetrött nu, ville gå och lägga sig men kan inte somna utan ligger i vår säng, snorar, hostar och ropar på mamma i det oändliga. Jag hoppas verkligen att hon är kryare i morgon. Det har också varit synd om Ia i helgen. Vi har försökt göra saker med henne men allt blir ju styrt av Mei-Mei. Och Ia blir sotis och vill vara bebis omväxlande med att hon simulerar olika sjukdomssymptom.

Stackars Mei-Mei!

Stackars lillan! Mei-Mei har inte blivit battre, snarare tvartom. Hon ater inget och dricker mycket litet. Hon sover daligt och ar bara dodstrott om dagen. Feber pendlar for fjarde dagen i rad upp till drygt 40 grader. Hon ar verkligen jattejattesjuk.
Jag gick till Boots for att kopa mer febernedsattande. Pa vagen dit funderade jag over om det trots den forsta doktorns forsakran kunde vara nagot annat an bara en forkylning - febern borde ha gatt ned nu. Jag radfragade pharmaceuten (hur stavas det egentligen?) och fick radet att forsoka se en doktor i dag igen. Jag ringde jourlakaren och skoterskan misstankte, som jag misstankte att hon skulle gora, att det ar meningitis.
Meningitis ar en epidemisk hjarnhinneinflammation som tas pa stort allvar och det dyker upp epidemier har i England varje ar. Barnen vaccineras mot flera stammar. I Sverige forekommer utbrott men det anses vara for dyrt att vaccinera allmant mot. Hur som helst, skoterskan tyckte jag skulle ringa 999 (har man bestamt sig for att det endast gar att kora pa vanster sida ar det val inget konstigt med att man har sitt eget larmnummer ocksa), men jag tyckte att har hon levt med de har temperaturerna i fyra dagar klarar hon sig nog en timme till. Och sedan fick vi akuttid pa Sevenoaks Hospital.
Tack och lov var det en snall lakare som tog oss pa allvar. Mei-Mei visade forstas hur synd det var om henne omgaaende genom att kraka i foajen och sedan toppa febern med imponerande 40,5, trots att hon fatt tva olika typer av febernedsattande 45 minuter tidigare. Lakaren lyssnade noga pa hjarta och lungor, tittade efter roda utslag (som ar ett tecken pa meningitis), spanade i oronen som sag prima ut och fick sedan en nanosekunds titt i halsen - och den var inte sarskilt fin. Mandlarna var valdigt svullna med massor av vita prickar och tungan var full av roda prickar. En tydlig halsfluss.
Sa nu har lillan fatt penicillin. Tyvarr har den apelsinsmak och den lackergommen foredrar jordgubbssmak. Hon spottar ut det mesta. I med mer. Jag kan alltid fixa mer i nasta vecka. Hoppas hon snart mar battre. Just nu ar hon i stort sett bara en vat flack.
Och for er som orkat lasa anda ner hit kan jag beratta att Kakstriden numero fyra snart kommer att publiceras med tillagget Den stora chokladilskan!

En sjukling och en balettdansös

Jag vill dock börja med att visa Mei-Meis senaste klädskapelse: En stolsdyna. Hon tog loss den från sin lilla korgstol, kollade länge på den och visade sedan hur den skulle knytas fast. Inte så snyggt, kanske, men ganska originellt!
Hennes andra innovation den här dagen ( i förrgår)imponerade inte lika mycket, det var att måla läpparna med limstiftet. "Mamma, Mei-Mei fin?" kom hon till mig och sade. Ja, det hade inte hunnit torka som tur var och gick ganska lätt att tvätt bort.

I dag fick föräldrarna titta när flickorna i Ias klass hade balettlektion. Olivia har ju hela tiden varit kritisk till baletten och tycker att det är löjligt att springa runt och låtsas vara en älva. Det var därför en positiv överraskning att hon hade jättekul och levde sig in som bara den!
Skipping, det kallas väl indianhopp på svenska.
Här trummar de.
En och en fick springa runt salen, graciöst och med höga knän och sträckta tår skulle det vara.

Olivia valde dock att göra en tjurrusning.
Här är de arga björnar.
Och här är de älvor!
Och så stackars Mei-Mei, som fick feber i går. Temperaturen har legat mellan 39 och 40 grader i dag. Jag blev riktigt orolig när jag inte fick lyckades kyla ned henne med febernedsättande och tog henne till doktorn på förmiddagen. Men det är inget farligt. Jag har fått rådet att kombinera paracetamol med nurofen. Hoppas det hjälper. Hon har i alla fall ätit lite lunch nu och druckit nån deciliter också. Det är härligt höstväder i dag, så jag tänkte stoppa ner henne i vagnen och ta en promenad. Egentligen skulle vi ha en klasskompis till Ia här på tea (tidig kvällsmat), med mamma och syster också, men jag har ställ in det i och med att Mei-Mei är så risig. Stackars lillan.

Det hårda arbete som någon måste utföra ...

Erik och Mats gör sig beredda att gå på fotbollsmatchen i lördags. Än finns hoppet om en svensk storseger.
Arenan tar in något i stil med 80 000 åskådare ... som Varbergs kommuns totala invånarantal ungefär.
Imponerande.
Svenskarnas insats imponerade inte lika mycket, som alla vet.
Grabbarna Grus - Janne, Erik, Stefan och Mats - deppade inte ihop för det, som synes. Skål, kosmonauter!