Avloppet lacker i koket

Hej alla trakmansar, varfor rostar ni inte i min poll? Jag har ju runt 25 unika besokare varje dag, sa nagon mer borde ta sig tid ... eller sa beror det laga intresset helt enkelt pa att det ar en idiotfraga.

Oj, vad dagarna gar fort! Redan torsdag i morgon, taekwondo-dag for Ia. Jag ska hjalpa till i simhallen nar Ias klass har simlektion pa formiddagen, sedan hamta Mei-Mei fran lekskolan, hem ata mat, sedan ar det nastan dags att hamta Ia. Taekwondo, hem, laga kvallsmat, lite tv, laggdags - och sedan ar det fredag.

Vi har harligt vader har i sydostra England. Sol (men stundom dimma), svg vind och en temperatur mellan fem och tio grader.

Storsta nyheten den har veckan ar att det ar stopp i avloppet fran diskmaskinen med oversvammat koksgolv som foljd. Ojoj, nu maste jag diska for hand tills rormokaren har fixat det. Detta hande for ett par ar sedan ocksa. Den gangen forklarade rormokaren det med att roret utanfor huset ar valdigt smalt samt att det har en dagvattenbrunn kopplat till sig i rabatten. Engelsk standard ... och sa ar detta ocksa ett gammalt hus.

Olivias senaste svengelska statement: "Jag kan inte smälla det" (att jamfora med det ofta anvanda "den eller det fittar inte").

Mei-Meis senaste ord: Aeroplane. Hon har ocksa lart sig saga "Mei-Mei tycker om mat/blomma/kaka/banan".

Jag gjorde palsternacks- och jordartskockssoppa med gremolata till middag i dag. Jag och Mei-Mei fick det i Varberg och vi tyckte bada att det var jattegott. Men Olivia, som numera har tagit for vana att gnalla over maten varje kvall och alltid saga at hon var egentligen sugen pa nagot helt annat, konstaterade utan att ha smakat att detta tycker hon inte om - och hon ville minsann ha pasta med rakor till middag. Hur vet du det nar du inte har smakat, fragade jag. Hon smakade pyttelite och meddelade att det var yacki. Darmed vagrade ocksa Mei-Mei ata. Salunda har mina bada dottrar fatt ata toast utan nagot pa till kvallsmat. Regeln ar: De maste smaka men behover inte ata om de inte tycker om. Tycker de inte om nagot far de ata det som serveras i ovrigt - i det har fallet toast. Jag gor inget extra.

Dagens engelska ord: Jerusalem archicoke (jordartskocka)
Dagens engelska uttryck: MacJob (monotont idiotjobb - uttrycket ar visst inte sa poppis pa en kand hamburgerjatte).

Hemma igen efter Sverigebesöket

Mei-Mei och Ia blev så glada att träffas igen när vi kom hem. Ia hade haft en sporthelg med pappa: Golf, simning, taekwondo, fotboll, samt studsmatta och diverse annat i trädgården.
Vi hade en blåsig och regnig lördag i Varberg, men i övrigt var Sverigebesöket lyckat. Här är Mei-Mei på bullfest hemma hos mormor tillsammans med Leon (på bilden) och Gidis.
Mormor har bara ondare och ondare efter sin olycka i december, då hon slog axeln ur led. I morgon ska hon magnetröntgas - kanske har muskelfästen lossnat. Håll tummarna för att läkarna hittar något som går att åtgärda!

Flickorna dekorerade de sista pepparkaksgubbarna i förra veckan. Nu är julen definitivt slut.

När solen kommer fram är det vår här.
Mei-Mei har blivit en hejare på att hoppa, hon med!

På väg till Sverige

I morgon bitti åker jag och Mei-Mei till Göteborg och sedan till Varberg. Taxin kommer klockan sex, hu! Vi ska äta lunch med mina arbetskamrater från GP och sedan träffa vår hemutredare Gerd som ska skriva andra uppföljningsrapporten för Vera-Mei. Efter det ska vi till vår lägenhet och kolla av - vi ska få nya hyresgäster. Sedan tillbaka till centralen och tåget till Göteborg. Det blir en fullspäckad dag!
Annars har veckan förflutit lugnt. Mei-Mei har varit i skolan i dag igen och hon är på ett strålande humör hela dagen efter. Härligt att hon trivs så bra! Jag ska be om ytterligare två "sessions" om två timmar och tre kvart, till sommarterminen då hon har fyllt tre. Hon har ett stort behov av stimulans, den flickan, hon blir lätt uttråkad om det inte är något spännande på gång.
Detta är från i förrgår, då flickorna dekorerade hemmagjorda röda kuvert. I dag har vi skickat dem till flickornas barnhem, fyllda med foton, brev och handavtryck med fingerfärg. Att ge röda kuvert med guldtryck med något värdefullt i (vanligen sedlar) är en tradition på det kinesiska nyåret, som i år infaller den 7 februari. Färger är betydelsefulla i Kina. Rött betyder lycka och guld rikedom. Hoppas nu att personalen på respektive barnhem uppskattar flickornas kreativa lösningar - det blev ju inga vackra tecken direkt!
Olivia ska ha myshelg med sin pappa. På lördag morgon ska hon dessutom äntligen få testa att spela fotboll på Leisure Centre. Hon har fått vänta länge på en plats. jag är orolig att hon ska bli överkörd av alla femåriga killar, men förhoppningsvis kommer det att bli just så kul som i hennes drömmar. Hon ska för övrigt bli "fotbollare" (fotbollsspelare heter footballer på engelska) när hon blir stor.
Jag tänkte inte ta med kameran till Sverige, men kanske blir det något inlägg från Varberg ändå!

Första parkett

Där sitter just nu alla mina arbetskamrater på GP. Vilken dramatik! Halva Göteborg är avspärrat efter ett rån mot Posten i natt, efter vilket banditerna placerat ut bomber lite varstans i centrum. Och som ett nav i detta kaos ligger GP-huset vid Polhemsplatsen, med utsikt åt alla håll.
Jag blir inte så lite sugen på att jobba!
Läs mer på GP:s hemsida.

I eftermiddag är det simskola för Mei-Mei igen. Ia får gå på playdate hos Aitana. Det ser hon fram emot! Mats är i Göteborg för att fira födelsedagsbarnet Stena Bulk, 25 år. Det blir visst rock'n'roll-partaj i kväll. Själv ska jag ut med några kompisar och käka middag, så det ska nog inte gå någon nöd på mig heller!

Sömnig söndag

Men vi börjar med gårdagen. Veckans höjdpunkt: lördagsgodiset, som utdelades efter det att Mats och Ia kommit hem från taekwondon.
Det var på håret att det blev godis den här veckan. Under de senaste veckorna på den vanliga taekwondon har nämligen Ia tjatat sig hes om att få snurra fram en liten boll ur en maskin. Vad kallas sådana automater, som man matar med en peng och sedan vrider fram något meningslöst ur? Hur som helst, här kostar det en pund per "boll" och i dem ligger någon liten pyttig pryl som är kul att kolla på någon sekund och som sedan är ointressant.
Olivia hade emellertid fått för sig att detta måste vara världens mest spännande grej. Till slut sa jag att okej, du får göra det en gång, men då blir det i stället för lördagsgodis. Detta gick hon med på.
På lördagsförmiddagen gick jag därför med båda barnen (Mei-Mei fattar ju att Ia ska få något åtråvärt och vill inte missa chansen hon heller) till Leisure Centre laddad med två pund. Ia vred först. Hon fick en två cm hög Superman. Mei-Mei vred sedan. Kom ingenting. Jag klagade vid receptionsdisken, men det var bara sorry sorry, vi kan inte betala tillbaka några pengar. Mei-Mei blev arg, samtidigt som Ia ville ha ett pund till för att testa en annan automat - hon trodde hon skulle få godis i sin boll trots att jag talat om hur många gånger som helst att det bara är billiga plastgrejer i bollarna.
Sedan träffade vi min väninna Anette. Hon rotade fram ett pund ur sin väska så att Mei-Mei skulle få en chans till. Nu funkade det bättre. Hon fick en pytteliten låtsasslickepinne. Gråt och tannagnisslan först från Ia, som trodde det var en riktig lollipop och blev enormt avis, och sedan från Mei-Mei när jag tog plastklubban från henne eftersom hon försökte äta den.
Suck.
Efter ett par timmar frågade sedan Ia om det inte var dags för lördagsgodis, som om jag skulle ha glömt att hon bytt godiset mot ett vrid på automaten. Vi hade ett långt samtal om att tjata om att få saker som mamma säger inte är något att ha. Ia lovade att en annan gång ska hon lyssna på mamma om mamma säger att en grej inte är värd pengarna. Vi får väl se om hon kan hålla det löftet, men jag tror ändå att detta var lärorikt för henne. Mot löftet fick också flickorna sitt lördagsgodis och alla var nöjda och glada.
På kvällen var jag och Mats på Charlottes 35-årskalas. Det var en riktigt trevlig tillställning med massor av champagne och annat gott samt en ohygglig massa smaskig plockmat. Vi kom hem vid tolvtiden på natten.
På förmiddagen i dag åkte vi till Nizels (nja, Mats sprang dit). Sedan badade flickorna och Mats och jag tränade. Vi hade tänkt äta en lätt lunch i kaféet, men det var så mycket folk så vi åkte hem i stället och åt Ias nya favoritmat: havregrynsgröt. Då är hon inte så dyr i drift!
Mats har sovit på eftermiddagen, han var visst lite trött i mössan efter kalaset i går. Jag och flickorna lekte att vi var på resa. Mei-Mei åkte tåg till Mormor medan Ia flög flygplan till Kina för att hämta en bebis som inte hade någon pappa och mamma.
Här packar de sina resväskor.
Mei-Mei åker tåg. Hon gör rörelserna till The wheels on the bus.

Ia provar bebisens vagn vid ankomsten till Kina.
Hunden Silly fick följa med på resan. Ia matar honom med korv.
Mei-Mei krävde därmed att få bli fotad med sitt lejon.
Tänk så stökigt det kan bli efter en resa!
Nu spelar flickorna Bolibompa på pappas dator. Älgen som ska gå på dass och som gör äppelpaj är favoriten. Olivia är enormt haj på datorn. Det räcker att man skriver in svt.se så rätt hemsida är uppe, så klickar hon sig fram till spelet. Mei-Mei hejar förtjust på och berättar gång på gång att "Jie-Jie Mei-Mei pela Bompa, ällen gå på dass!"
Att flickorna spelar Bolibompa är nog också en lättnad för Mormor, som var orolig att de inte skulle få göra det mer när hon åkt hem.

Och regnet det bara öser ner

Eléne och Mei-Mei drog på sig regnkläderna i måndags förmiddag för att gå ut och hoppa i vattenpölar. När de äntligen var färdigklädda hade regnet upphört och just där vi bor - i en lång backe - finns det inte mycket vattenpölar att hoppa i. Det blev plask i "sandlådan" på gården i stället.
Jättekul, tyckte Mei-Mei.
Hon ordnade till och med lite regn på egen hand!
Sedan tömde de ut det mesta vattnet för att Mei-Mei skulle kunna stå där i och hoppa.
Mei-Mei nöjde sig inte med det utan satte sig ned. Hoppsan, riktigt så täta var visst inte regnkläderna!
Jag fick in en mycket förvånad, ilsken och kall liten flicka sekunden efter! Ja, testar man aldrig lär man sig aldrig, antar jag.

På eftermiddagen hade vi lekgrupp här. Här bjuder Olivia och Sara Kakmonstret på kakor. Mei-Mei har fått fatt i en tuta som Mats har burit hem från någon tillställning. Att han inte lär sig - ge aldrig något som kan generera ljud till barnen!
Regnet fortsatte på tisdagen, då jag under en förmiddag samlade ihop sex liter vatten i vårt conservatory. Det finns flera läckor men en är klart störst och det är där jag samlar allt vattnet.
Fastighetsskötaren tycker fortfarande inte att det är värt att laga. Kostar för mycket. Att inte vi kan använda conservatoryt spelar mindre roll. Vi hade nog inte gjort det ändå, för det är bara englasfönster och inte isolerat mot marken så där är alltid svinkallt (men förstås skållhett på sommaren eftersom man bara har använt vanligt billigt fönsterglas). Men det är synd att de låter huste förfalla.
Ia och Mei-Mei hjälper trädgårdsmästaren på torsdagen. Han håller på att bygga om komposten för trädgårdsavfall.
I går kväll kom Mats hem efter ett par dagar i Göteborg. Flyget blev försenat eftersom de har svårt att få ned alla flighter på Heathrow efter olyckan i torsdags. Han var i alla fall hemma här strax före nio i går kväll och hade med en hel bunt svenska tidningar. Det var så mysigt att lägga sig i soffan och läsa dem.
Detta är i dag på morgonen när Mei-Mei och Ia dansar och showar till Baloos Var nöjd med allt som livet ger ...
I eftermiddag är det taekwondo för Ia och Mats. I kväll ska jag och Mats på Charlottes 35-årskalas.
Apropå taekwondo så testade faktiskt jag och Mats det i måndags kväll. Det var riktigt kul och jäklar, en sådan träningsvärk jag hade på tisdagen och onsdagen. Vi får gå fyra gånger gratis innan vi behöver bestämma oss om vi vill fortsätta. Mats blir som vanligt heltänd när han får testa något nytt och har redan börjat lägga upp en plan för hur han ska få svart bälte så snart som möjligt.

Måndag igen

Oj, så fort dagarna går! Detta är från i torsdags, när Mei-Mei kommit hem från skolan. Hon hjälper gärna mamma att sopa, här iförd backpack (som Dora, förstås).
Det är kul att hjälpa till med maten också. Taskiga mamma vågar inte låta flickorna ha vassa knivar, men de kämpar hårt med att skära paprikan med vanliga bordsknivar.
Belöningen var varsin jordgubbe.
Olivia är rena proffset på att hacka grönsaker.
Från i lördags, veckans höjdpunkt: godis!
Helgen har varit lugn. Vi tränade både i lördags och söndags. Nu gäller det att bli stark i benen inför skidresan!
I går var vi tillsammans med övriga au-pairfamiljer inbjudna på middag till au-pairerna. De hade planerat detta i månader och det var riktigt trevligt. Vi fick drinkar, god mat och gott vin. De serverade och tog hand om barnen. Sedan hade de ordnat lekar också, så att mammorna och papporna fick göra bort sig ordentligt. Mest minnesvärd blir nog karaoken. De videofilmade med sina telefoner så en dag kanske det dimper ned ett utpressningsbrev i brevlådan ... nej, riktigt så vilt gick det inte till.
I eftermiddag har vi svensk lekgrupp här, så nu gäller det att plocka undan allt av värde! Kul att det händer något öndå. Det är riktigt busväder ute och man vaknar liksom aldrig om dagarna. Blåst regn och fyra plus. Fy bubblan.

Vardag igen

Ia och Mei-Mei provar sina skidkläder. Vi har nu en månad på oss att toppa formen inför resan. Men varför såg flickorna så oroade ut?
Jo, för att pappa provade sin wind-stopper. Han ser inte lite galen ut med den på! Men i backen är alla avundsjuka på den, det vet vi av erfarenhet.
Coolaste tjejen!
Eller hur!
Mei-Mei ligger inte långt efter.

Detta är från i måndags kväll. Sista Bolibompa-sessionen med Mormor. Flickorna längtar efter henne redan och vill att hon ska bo här "alltid".
Författaren som 37-åring. Morsan tyckte att det behövdes ett bildbevis - om det är för att visa hur väldigt ung jag ser ut eller hur väldigt åldrad jag har blivit, vet jag inte.
Nu är Mei-Mei också en stor flicka. Hon började lekskolan i tisdags. Hon var mycket stolt över att få ta på sig skoluniform som Jie-Jie. När jag lämnade henne satt hon och ritade under stor koncentration. Allt hade gått bra och hon var på ett strålande humör när jag hämtade henne tre timmar senare - hon ska gå två förmiddagar i veckan till att börja med. Hon var sur i går när hon inte fick gå, men desto gladare i dag när det var dags igen!

Jag hör om föräldrar som skolar in sina barn i veckor på svenska dagis. Inskolning har de aldrig hört talas om här. Efter fem minuter blir man ombedd att gå eftersom ens närvaro distraherar barnet. Det är verkligen olika syn på saker och ting. Men så länge barnen är nöjda och glada är det förstås okej. Ofta sägs det att adopterade barn ska behöva så mycket längre tid för inskolning, men mina har alltid varit trygga i vetskapen om att mamma kommer tillbaka och vi har aldrig haft några problem. Separationsångest kan jag se hos Mei-Mei om nätterna då hon drömmer om mig och talar i sömnen om mig och sedan vaknar och gråter efter mig. Och Olivia har ett stort behov av att vara där jag är hela tiden här hemma (fortfarande ett litet plåster som har svårt att ta sig för något på egen hand), men skolan är skolan och då är det den som gäller.

En annan nyhet är att Mei-Mei började i simskola på tisdagseftermiddagen. Olivia gick också en kurs när hon var i Mei-Meis ålder och tyckte mycket om det. Men Mei-Mei - hon blev alldeles vild! Hon gapskrattade förtjust under hela lektionen och ville bara försöka simma själv på det djupa (hon är som en u-båt). En succé, med andra ord!


Vilka fina tjejer vi har!

I dag har Olivia simskola i skolan för första gången. Hoppas det går bra. I eftermiddag är det taekwondo. Och sedan är den dagen slut. Hej vad det går!

Vad hände - 37 år?

37 låter vuxet. Alltså, snart 40. Man borde vara mogen. Jag känner mig fortfarande som 23, eller max 27. Det var där någonstans jag slutade tycka det var intressant med födelsedagar. Någonstans vid 32 började jag tappa räkningen och fick fundera ett slag varje gång någon frågade hur gammal jag var.
Men i dag vet jag i alla fall. 37. Ojoj.
I går kväll frågade på fullt allvar Eléne, vår au pair, om tv:n var uppfunnen när jag var barn. Det säger väl i och för sig mer om hennes ålder (20) än min, men ändå!
Vi firade i går med champagnefrukost och middag på indisk restaurang på kvällen.
I dag på morgonen blev jag uppvaktad av man och barn med ett presentkort på en ansiktsbehandling - och inbokad tid på förmiddagen! Det var en perfekt present. Väldigt avslappnande och lyxigt. Ansiktsbehandlingarna gör faktiskt också skillnad nu för tiden, man ser fräschare ut och i stort sett halverar påsarna under ögonen! "Hur vill du beskriva din hud, har du några bekymmer med den?" frågade terapeuten så som de alltid gör. Jag lärde min läxa i fjol då jag i en liknande situation svarade "min hud är torr". "Well", svarade flicksnärtan den gången, "I would say a bit matured". Vilken jävla apa! Men hon hade förstås rätt. Numera svarar jag lydigt "min hud är torr, jag har fått rynkor som syns även när jag inte skrattar och så är jag trött på att se trött ut, kan du hjälpa mig med påsarna under ögonen".
Andra tecken på att 40 närmar sig:
--- Jag har inte visat leg på åratal. Efter en hastig blick knappar expediterna in "confirmed over 18" när jag handlar vin. Jag minns när jag sist blev frågad om leg på systemet i Sverige. Det var minst fem år sedan, på Gotland, och jag hade Mats plånbok. Följaktligen blev jag nekad att köpa - och förstås jätteglad över detta - och fick gå och hämta Mats mamma inne på Ica så att hon kunde vara min målsman.
--- Jag tycker det är skönt att gå upp tidigt på morgnarna, för att inte tala om hur härligt det är att gå och lägga sig på kvällarna. Allt efter 22.30 är jättesent. Helst vill jag släcka lampan senast klockan tio.
--- Cancernojan. Den delar jag för övrigt med min make. Bröstcancer har jag oroat mig för i flera år, inspekterat varenda leverfläck också, men nu är jag mer inne på mardrömscenarion.
--- Skor ska vara fotriktiga. Det är faktiskt väldigt skönt att ha kommit dit, en av de stora fördelarna med att bli medelålders - man skiter i vilket och bryr sig inte lika mycket om vad andra tycker.
--- All musik som är producerad efter 1995 är dunka dunka. Riktigt bra musik gjordes på 70- och 80-talen.
--- Klimatförändringarna. Det är, jämte cancern, mitt stora bekymmer. Jag kan ligga vaken i vargtimmarna om nätterna och oroa mig, fundera över vad som händer om öknarna breder ut sig med desperata folkvandringar, svält och världskrig som följd. Det är förfärligt. Och snart är så jag gammal att jag inte kan vara med och försvara mina barn.
--- Men å andra sidan är jag gift med mannen i mitt liv, har världens två finaste flickor som mina döttrar (Mei-Mei har kissat som vanligt i dag, tack och lov), en massa goa kompisar, en skidresa att se fram emot, morsan och Douglas på besök (en dag till) och en härlig middag och flaska gott vin som väntar där nere! Betydligt bättre än för 15 år sedan då man lade timmar på att mejka sig, stå i köer till nattklubbar och var bakfull dagen efter. Det var då man drack billigt vin (ofta hemgjort), man bodde trångt, hade inte råd med taxi, åkte på sista minuten-charters, grät över en del idioter och flydde från andra. Livet är så mycket bättre nu, jag är så mycket lyckligare och framtiden blir säkert bara bättre - och för rynkor och påsar finns det ju kirurgi! Riktigt så desperat är jag dock inte än, men en annan lärdom jag har dragit är att i takt med att åren susar förbi blir principerna allt mer föränderliga och åsikterna allt mindre svartvita.

Härlig lugn helg

I går åkte vi äntligen till Manic Monsters, som jag hade lovat Olivia före jul men då hon blev sjuk. Manic Monsters har varit julens stora dåliga samvete och det var skönt att äntligen få det gjort. Flickorna hade förstås jättekul och de åkte till slut själva (fast med mig bredvid) i den stora gula rutchkanan (inte den på bilden utan en jättestor).
Men mest ville Ia spela fotboll och Mei-Mei hängde förstås på.
Ia jobbar hårt på att lära sig nicka. Och på att lära sig att det heter inte "to nick the ball" utan att "to head the ball".

På eftermiddagen spelade vi fotboll i trädgården och sedan tog vi fram cyklarna från vinterförvaringen i garaget. Pappa gjorde oss sällskap en liten stund och hotade oss alla med en kalldusch.

Jag försökte få sandlådan tom på vatten under hela hösten men så fort sanden började torka kom det en ny regnskur med tillhörande blåst - så locket for av och det stod vatten igen. Jag gav till slut upp, vilket traktens rävar är tacksamma för. Sandlådan är numera deras vattenskål.



I dag har varit en härlig, vårlik dag med åtta plus, sol och vindstilla. Jag, Mats och barnen gick en långpromenad i Knole Park. Tyvärr fick jag inte med mig kameran, det hade blivit härliga bilder!

Morsan och Douglas åkte in till London. De kom hem för en timme sedan, trötta men nöjda.

I dag har också Titti (Eléne, vår au pair) kommit tillbaka från Sverige. Hon åkte på att sitta barnvakt direkt - för i kväll ska vi gå på indisk restaurang!

I morgon börjar allvaret för Ia igen. Och på tisdag börjar Mei-Mei lekskolan. Hoppas allt kommer att gå bra. Lite oroande är att Mei-Mei inte velat kissa i eftermiddag - hon sätter sig på toan, det kommer en droppe och sedan kniper hon - och hon klagar på ont i muttan. Jag satte på en blöja förut och då kissade hon litegrann. Hoppas att det bara är något hon har fått för sig, men är det samma i morgon bitti får jag ta henne till läkare och kolla om det är urinvägsinfektion.