Sexårskalas och family fun day

I går firade vi Olivias sexårskalas, som hon även i år hade tillsammans med Sophie och Natasha.
Här bara vi sockerkaksbotten till tårtan.

Partyt var ett pool party. Barnen lekte glatt i 45 minuter och var sedan helt slut. Perfekt. Inga krav på underhållning.

Tre födelsedagsflickor.

Happy birthday, dear Olivia!

Min tårta var efterrätt, medan de andra två flickornas i enlighet med engelsk tradition virades in i aluminiumfolie och lades i godispåsen.

Urk burk.

Men det är det barnen är vana vid och de var väldigt skeptiska till min fina gräddtårta.

Få smakade ens.

Mammorna och papporna tyckte däremot att min tårta var väldigt god och allt gick åt ändå!

Startfältet till hinderbanan vid dagens Family Fun day med taekwondon. Jag passade barn och slapp den värsta hetsen.
Det var en perfekt dag, 23 grader och mestadels sol (väl varmt ibland faktiskt), trevligt sällskap, glada barn, grillat och en och annan mellanöl.

Jag och barnen (våra samt Gormleys) fattade posto vid repen och hejade på våra vänner och bekanta. Här är det Colm som kämpar.

Mr Simmonds och Mr Watts.

Storchefen Mr Hodson himself. Han gav upp efter bara någon meter.

James.

Charlotte är för jäkla stark, om man ska vara helt ärlig.

Mei-Mei var duktig.

Och Hannah brås på mor sin!

Mats vann herrarnas tävling, duktig pojke!

Jag och några andra gjorde en andra runda, inte så blodigt allvar. Det var mycket hårdare än jag hade förväntat mig och min armstyrka var helt klart inte tillräcklig.

Alison, som organiserade dagen. Allt överskott går till ett barnhem i Kambodja och sådan välgörenhet stöttar jag mer än gärna.

Det var bara just precis att jag fixade repet med knutarna på. Det andra försökte jag inte ens med.

Ett parti Twister i trädgården före maten - Olivia har fått många nya spel som ska provas det närmaste!

skymningstimmen

Man undrar ...
Kommer barnen att veta vad ett "tråg" betyder?
Det var, enligt mig, i ett tråg Olivia fick alla sin 25 (puh) presenter i dag ...
Men kalaset har passerat och alla pustar ut nu. Rapporterar mer snart, saknar en del prickar och ringar (sitter vid Mats dator, titta noga, orkade bara kopiera den underbara bokstaven å, tar tid att skriva utan att snubbla ...)

Pizzaparty och Hever Castle

I onsdags gick Sams kalas av stapeln, på Pizza Express. Det blev en riktig succé, tyckte i vart fall Olivia, som lyckades smälla i sig en hel pizza, plus glass, plus tårta, plus godis. Hon säger att hon fortfarande är mätt, två dagar senare.

Olivia och Sam.

Jag stannade bara en liten stund.

Olivia har meddelat att hon inte längre tänker bli bonde när hon blir stor, hon ska bli pizzabagare i stället.

I går åkte jag, Mei-Mei, Sandra och Sandra till Hever Castle. Vädret var perfekt och vi fick en riktigt härlig dag.

Vår "gamla" Sandra åker hem till Sverige i dag, men vi har alltså fått en ny Sandra, som ska stanna en dryg månad hos oss.

Just det, gräsmattorna får inte beträdas ... oj, vad vi är busiga!

Sandra och Sandra i vattenlabyrinten. De klarade sig något så när torrskodda.

Olivia och Mei-Mei i dag på morgonen.

I morgon är det dags för Olivias kalas, som blir ett splashing party på Leisure Centre. Hon delar party med Natasha och Sophie, precis som i fjol. Mindre jobb för mammorna, färre partyn att besöka.

Några rader

Ute ösregnar det, jag blev rejält blöt på väg upp till stan efter att ha lämnat av barnen i skolan i dag på morgonen.
Inga nya bilder ... men jag gick till kameraaffären i går - äntligen - för att fråga varför det är tre små prickar på varenda bild jag tar. De syns särskilt mycket när man fotograferar mot en blå himmel och är mycket irriterande. Jag har rengjort kameran hundra gånger utan effekt.
Jo, sa gubben i affären, då är det nog tre pixlar som gått sönder. Va! Har aldrig hört talas om något liknande. Tydligen vanligt på "äldre" digitalkameror (min är tre och ett halvt). Går att reparera men det kostar 70 pund och tar minst två veckor.
Pengarna kan jag betala, men hur ska jag kunna leva utan kamera i två veckor! Den lilla har dessutom gått sönder. Hmmm. Detta måste planeras noga.
Annars är allt bra. Jag hämtade en ny Sandra på flygplatsen i går, hon ska ta över efter vår gamla Sandra som åker hem för gått på fredag. Vi har verkligen gjort oss beroende av babysitting nu, när vi tränar taekwondo så ofta.
Mei-Meis språkutveckling går vidare i rasande takt och hon är en sådan liten solstråle. Hon och hennes bästis Iona (som fram tills alldeles nyss varit en väldigt tyst och blyg flicka) kallas numera för "The terrible twos" av lekisfröken, eftersom de far runt som två vildar och busar och skrattar dagarna i ända. Det är härligt att se hur deras självförtroenden växer när de bekräftar varandra i leken. Att de sedan har svårt att sitta tysta och stilla under sagostunden är ett mindre bekymmer, tycker jag!
Mats är på väg till Sverige för några möten i Stockholm och han ska passa på att träffa faster Krika en snabbis i eftermiddag. Blir spännande att höra hur det är med henne.
Och apropå Mats, han har blivit befordrad till tf chef över Londonkontoret. Kul!

Relaxing, relaxing

Sarah höjer den första skålen efter att det magiska klockslaget 12 har passerat och vi beställde den första flaskan vin i torsdags. Med tanke på att vi hade klivit upp före klockan tre på morgonen kändes det inte en minut för tidigt.

Evelina.

Charlotte.

Sedan fortsatte vår långhelg ungefär på samma sätt. Jag har läst tre böcker, druckit drinkar, vilat, solat, ätit och badat (de två första dagarna, sedan blåste det för mycket och röd flagg var hissad ... vi fick till och med vara med om en evakuering av stranden på lördagn, eftersom vågorna (enligt polisen) hotade att skölja upp över serveringarna).

Som sagt, ibland var vi ju tvugna att resa på oss för att få npgot att äta. Annars tillbringades dagarna i huvudsak i horisontellt läge.

Det var många år sedan vi kunde slappa så här!

Några i sällskapet hade bestämt sig för att motionera, men joggingskorna stod som ett dåligt samvete längs väggen och fick aldrig komma ut och luftas.

Redo för kvällens övningar, som bestod i ungefär samma saker som dagarna, minus sol.

Hotellrummet var enkelt men funktionellt. Framför allt var det tyst så vi fick sova gott.

Den stora överraskningen var att toalettpapper inte ingick, när den första rullen var slut fick man snällt gå till affären och handla själv.

Knäpp sak att spara in på! Och det måste ju hända var och varannan dag att personalen får frågor om det.

Här blev vi lite snåla och hjälptes sedan åt att stjäla toapapper så att det räckte för hela vistelsen.

Jessica.

Snart på väg

... till Nice! Jag och damerna på på utflykt!

Tyvärr kolliderade denna resa med återträffen med Mei-Meis adoptionsgrupp. Först hade vi tänkt att Mats skulle åka själv dit med tjejerna, men nu blir det ändå så mycket resande att vi kände att vi fick hoppa över. Olivia stönar när hon här talas om flygresor, hon tycker det är så tråkigt och jobbigt.

Hur som helst, taxin kommer ... håll i dig ... klockan 03.10 i morgon bitti!

Fy bubblan!

Det får definitivt bli en eftermiddags nap i morgon.

I övrigt är allt som det ska. Lite spännande är att jag har fått ett mejl från en adress i Fengdu, Olivias hemstad. Har inte lyckats öppna filen (som antagligen ändå är på kinesiska) men jag hoppas att Mats kinesiska kollega Fang ska kunna hjälpa mig med det. Hoppas, hoppas att det är en hälsning från Olivias barnhem!

Bilder

I lördags hälsade vi på Karin, Ludde (hunden) och lammen ute på Getterön.


På promenad ut till Gubbanäset, där lammen hjälper Länsstyrelsen att hålla strandängarna öppna.

Lille Plutten blev bortstött av sin mamma och är uppfödd på flaska. mamman har tagit tillbaka honom, men Plutten föredrar fortfarande välling (och numera även saftigt, grönt gräs!).

Att få "mjölka lammen" är en flera år gammal önskedröm som gick i uppfyllelse för Olivia.

En stund senare var det Mei-Meis tur. Tack och lov verkade Plutten vara bottenlös den här dagen - de andra lammen som brukar dricka välling var inte sugna.

Mei-Mei, Karin och Plutten.

Bolibompa på datorerna i SAS-loungen på Arlanda i går.
Olivia är hund just i fotoögonblicket, om någon undrar.

Majas fyraårskalas i går!

Mei-Mei ville vara fjäril.

Olivia ville vara tiger.

Dans i trädgården.

Tårtdags.

Sedan fick vi träffa familjen Veroudes senaste tillskott, lilla Emilia som föddes den 26 maj! Väldigt lik Sienna, tycker jag.

En lättad mamma Ulrika.

Omvägar

Nu sitter flickorna vid varsin dator på Arlanda och spelar Drakens värld på Bolibompa. Mats sover i en fåtölj.
Och vad tusan gör vi här?
Jo, efter en mycket trevlig (men sen) spontanfest med grannarna hos morsan i går kväll gick vi upp halv sex i dag för att åka till Landvetter. Väl där fick vi veta att det var tekniska problem med planet. Det bästa alternativet var att boka om oss till Stockholm, varfrån vi ska åka till London klockan elva. Tre timmar försenade från Sverige.
Man får nog ändå vara tacksam, de flesta andra stackarna häckar än på Landvetter och de vet ännu inte när de får komma iväg. Tur att Mats har guldkort. Det känns ändå trist att sitta här inne när solen skiner från en klarblå himmel utanför. Lite som ett fängelse när försommaren är så vacker.