Alla dessa dagar

Som bara går och går. Nu är det söndag och en intensiv vecka går mot sitt slut. I dag på morgonen har vi vinkat av Jessica, som varit vår au pair sedan i augusti. Därmed är vår tid som au pair-familj över. Det känns allt lite trist med avsked. Och om ett par timmar åker familjen Gråberg, en vecka försenade, hem till Sverige. Barnen har hunnit bli riktigt bra kompisar under den här tiden. Vi måste försöka träffa dem i sommar.

Olivias uppfinning: The Robot Dog. "Play time every day!" var hennes slogan när hon marknadsförde sin uppfinning på klassens Invention Convention i veckan.

Strawberry fields forever!
Jordgubbsplockning med Mei-Meris klass. Mysigt, men lerigt.

Mei-Mei åt och jag plockade - ingen är väl förvånad över arbetsfördelningen! Mer förvånande att många av barnen och även ett par vuxna aldrig hade sett jordgubbsplantor förut.

Utflykten avslutades på ett italienskt glasscafé.

Mums!

Vid poolen på eftermiddagen: Hannes, Olivia och Tea.

Jag redo för utgång i min nya fina klänning. Jag kände mig vrålsnygg!

Mats har fått en ny Ipod. Den är så liten att den lätt kan förväxlas med nått litet skräp men man kan ladda ned en massa musik på den. Amazing! Inte för att jag riktigt fattar hur man gör, men vi har fått över en del. Mats tyckte jag skulle ha Ipoden, men se det tyckte inte Olivia. Nu går hon runt med den och sjunger Radio ga ga ... bra tillfälle att lära barnen lite musikkultur (om jag nu har någon).

I brist på tändsticksask.

I går var Mei-Mei på Dylans party, på Pump it up, ett ställe med massor av hoppborgar osv. Nu vill hon så klart ha ett Pump it up-party nästa år. hon planerar redan för nästa födelsedag.

Olivia ska på Taz' party i eftermiddag, han har ett rock climbing party, tre timmar långt- Suck! Men det är Mats tur så jag slipper i alla fall. Mats är också bättre än jag på att smita tidigt!
I går morse var vi i vårt nya hus och hälsade på. Mannen vi ska hyra av är supertrevlig - hans mamma var svenska så det kan ju förklara en del! Vi får låna en del möbler av honom, jättesnygga grejer, så vi behöver inte köpa massor av nytt (det mesta fick vi ju skeppa hem till Sverige från England eftersom det inte skulle få plats i lägenheten). Superfräscht hus, stor pool på baksidan ... å vad jag längtar!!!!

En superman tårta med massor av färgämnen ... jag ska inte gå in på detaljer, men Mei-Meis morgonproduktion såg väldigt märkligt blågrön ut och jag hann bli riktigt oroad innan jag insåg att det var spåren av gårdagens kalas.

I eftermiddag: Dags att deklarera. Tur att man har en man som är duktig på siffror!

Pool party

Några bilder från poolpartyt i går. Totalt 15 barn och lika många vuxna. Jag är fortfarande utmattad men jag tror alla andra tyckte det var lyckat. Barnen åt mackor, Houston mess (variant på Eton mess, engelsk marängsviss plus glass, men jag hittade inga maränger så vi hade marsmallows i stället) och fick party bags. De vuxna fick gazpacho, vitt vin och jordgubbar.
Nu är det skönt att det är färdigfirat för den här gången!

Lilla Olivia.

Stora Olivia.

Glassen smälte fort i det varma vädret men barnen åt med god aptit ändå.

Hannes och Olivia.

Mei-Mei var ganska trött efter en hel dags firande, hon också.

Innan det var dags att hoppa i säng provade hon ändå sina nya prinsessbröllopsprylar. Hon var mycket nöjd med alla presenter!

Mera Mei-Mei

Några bilder från partyt i söndags ...

Och två från i morse, då vi sjöng och hurrade för Mei-Mei innan hon lyckligt öppnade sina presenter i sängen.

Dagen har varit bra, Mei-Mei har stått i centrum hela dagen och trivts med det. Hon blev ordentligt firad i skolan och sedan hade vi pool party här. Många barn kom och jag tror både de och föräldrarna hade trevligt. Själv försökte jag mest hålla ihop allt och nu känner jag mig helt slut!

Huvudsaken är ändå att Mei-Mei är nöjd, så som hon har längtat efter den här dagen. Det höll ändå på att sluta i tårar när hon lade sig.

- Mamma, i morgon, är det min happy birthday då också?

- Nej, gumman, det var bara i dag. Nu får du vänta ett år tills du fyller sex.

- Uuuuäääääähähähä ....

Bilder från pool partyt kommer i morgon!

Grattis Mei-Mei och mormor Gunilla!

I dag fyller de fem respektive 65 år!
Om du inte har kommit ihåg att gratta Gunilla, texta henne på
+46 (0)70 69 325 69

Mei-Meis party

Så äntligen var det dags för Mei-Meis party på Chuck E Cheese's ... detta var hennes stora önskan och eftersom jag hittills lyckats hålla låg profil för hennes kalas var det bara att köra. Det blev bara klasskompisarna - 24 barn var tillräckligt, tyckte jag. De svenska kompisarna är bjudna till i morgon.
Amerikanerna verkar ha en annan syn på RSVP. Flera hörde av sig och sa att de ville ta med sig syskon ... hmmm ... okej, det är ju bara att säga ja. Fyra som tackat ja dök aldrig upp, men å andra sidan kom fyra barn som inte hade tackat ja (trots påminnelse). Slutsumman blev alltså vad jag hade beställt för.
Mei-Mei och Chuck.

Tårtan var god.

Mei-Mei var mycket nöjd med sitt party och allt gick bra. Det var trevligt att få prata lite med de andra föräldrarna. Barnen var ganska slut efter kalasandet så eftermiddagen blev lugn med ett dopp i poolen och tidigt i säng.

Fler bilder kommer senare, från Jessicas kamera.

Vi har fortfarande Petra och Johan med barn här, deras flyg blev inställt och de är ombokade till nästa måndag! Det blir för trångt att bo nio pers i vår lägenhet så tyvärr måste vi kasta ut dem i dag. Vi hoppas ändå på att få träffa dem mer under veckan som kommer.

Mats lyckades missa Mei-Meis kalas även i år. Han var på konferens i Galveston och den drog ut på tiden. Han verkade inte alltför upprörd men jag hade naturligtvis uppskattat om han varit med.

På lördagen var hela Stena Bulk-gänget ute och åkte bombplan från andra världskriget.

I lördags kväll på Grappino. Barnen är så skötsamma och lugna när de får spela Nintendo DS.

Vårt nya hus

Inflyttning den 1 juni, alltså.
Kolla på det här!
Nu ska vi snart ge oss av till Chuck E Cheese´s ... Mei-Meis kalas is about to commence!

Födelsedagstjuvstart och taekwondo

Mei-Mei provsmakar tårtan och tycker fortfarande det är oändligt långt kvar till hennes happy birthday (på tisdag, i morgon kalas på Chuck E Cheese's med klasskompisarna).

Nya bälten!

Mei-Mei har fått sparringprylar som en förskottspresent och hon är mycket nöjd.

Flickorna testade lite sparring här i morse. Olivia ville gärna trycka till Mei-Mei men med noga övervakning av en sträng domare (mamma) gick det riktigt bra.

Vi har Petra, Johan och barnen här igen. Deras resa i morgon ser ut att gå upp i rök och aska. Inte mycket att göra åt, vi hade en mysig eftermiddag vid poolen, åt sedan en god italiensk middag på restaurang och avslutade med lite bat watching vid en bro här i närheten.

Lägenhetskomplexet i bakgrunden på en bild är det vi bor i.

Förresten ... om en månad drygt flyttar vi till ett hus!!! Yes!!! Äntligen! Det finns fördelar med att bo som vi gör nu, men fördelarna med ett eget hus uppväger ändå. Att slippa släpa all mat osv från bilen, slippa horder av packade 20-åringar skränar om nätterna på helgerna, slippa samma gäng som bakfyllesuper runt poolerna dagen efter och som aldrig tycks gå på toa, de hoppar i en stund i stället, slippa sabbade bilar i garaget ... nej, det är bäst att bo i ett eget hus.

Ashes to ashes

Det är lite kul när naturen visar musklerna.
Inte lika kul för alla strandsatta resenärer, förstås, Lena, Nigel o co i Australien, Evelina i Sverige, Matt i Seattle, alla inresta Stena Bulk-are som just nu konfererar i Galveston ... och våra gäster Petra o Johan med barn lär inte åka hem som planerat i morgon. Om en vecka ska au pair-Jessica hem till Sverige efter tre månader hos oss. Hon är här på visa waiver ... hur gör man om det blir förseningar så hon överskrider de tillåtna 90 dagarna? Åker hon i finkan då? Vi kan ju inte gärna sätta henne på ett plan till Mexico. Hmmm, vi får kolla på detta.
Tills vidare läser jag gärna vulkanskämt. DN har gjort en fin samling här.

Ryggen igen

Tänkte att någon kanske är intresserad av att se en bild från min magnetröntgen. Så här ser alltså nedre delen av min ryggrad ut.
Två diskbråck, varav ett svårt: Diskarna ska vara spänstiga och vätskefyllda (ljusa), inte mörka och platta som urvridna svampar. Då putar de ut mot nervbanorna (det vita till höger) och då gör det ont.
Min ryggrad är tydligen alldeles för rak, därför har diskarna tryckts ihop (eng: herniated disc, bulging disc, slipped disc).

Det vita på kotorna är osteopeni, brist på benvävnad. Det ska jag bli röntgad för, om jag har förstått saken rätt kan det vara början på osteoporosis, benskörhet. Läs kortfattat om osteopeni här.
Dessutom har jag artrit, det vill säga leden är inflammerad. Jag tror det är det mörka till vänster om diskbråcken som är artriten.
Men skam den som ger sig. I kväll ska jag sparka skiten ur de andra på taekwondon!

Veckan

Puh, så fort tiden går! Inte mycket tid till att sitta vid datorn när man har gäster. De har varit hos oss en vecka nu men tog en paus och åkte till en dude ranch för att leva cowboy-liv några dagar ... fick ett samtal nyss om att det ösregnar! Vilken otur!

Jag har ju då ännu inte fyllt 40 och är lika barnslig som när jag var tolv. Just därför måste jag en dag gå och käka på Los Cucos!
Vid poolen: Tea och Mei-Mei.

Olivia.

Tea.

Kompisarna Hannes och Olivia tillbaka från baseballen.

Mei-Mei envisades med att gå klädd i nattlinne.

Olivia och Hannes igen.

I dag planterade jag ut basilikan i krukor (yogurtburkar). Snart kan jag börja skörda, hurra!

Blåbärsplantan, tomaterna och gräslöken växer också stadigt.

I går hade hela familjen grading i taekwondon. Det var inte lika strikt och allvarligt som i Sevenoaks, men å andra sidan är kraven högre på lektionerna och de släpper inte igenom någon till grading om de inte vet att personen i fråga ska klara det. Tacksamt att det inte var någon teori ... koreanskan har varit det stora orosmomentet tidigare!

Hela familjen klarade testerna. Mei-Mei har nu gult bälte, Olivia grönt och jag och Mats brunt - vilket motsvarar rött bälte i Sevenoaks. Vi är därmed "re-gradade" till second kup. Vi brydde oss inte om att vi blev "down-gradade" när vi kom hit (bältessystemen är olika) för vi var tvugna att lära oss så mycket nytt med aikido och judo, samt att de gör patterns lite, lite annorlunda här. Och har man att göra med Grand Master Van Binh IX så säger man inte emot, utan lär snällt om!