Då har man tur

När livet känns motigt och inget blir som man har tänkt sig, är det tur att man har två världens finaste och goaste flickor här hemma. Dem kan man bara bli glad av! Tur också att man har en make med stort tålamod och härliga kompisar som hjälper till att dränka sorgerna på en lördagskväll ... så trevligt det var, Katarina! Trots huvudvärk i dag och att Erik nära nog dränkte Mats (och sig själv och Isabelle) i poolen. Allt är okej utom mobilen, som är stendöd. Kanske blir det en iPhone nu!?

Jäkla skit

Operationen är inställd. De ringde från sjukhuset i går.
Och jag som har laddat och laddat mentalt för att göra detta.
Fan!
Anledningen är att jag är allergisk mot cobolt, något jag inte hade haft en aning om ifall jag inte hade gjort en pricktest för ett par år sedan (har lite problem med eksem ibland). När läkaren här sa att disken var gjord av cobolt chronium berättade jag förstås att jag är allergisk, men de verkade inte oroade över det utan ville bara få se testresultatet från England. Så allt har rullat på med förberedelser inför operationen och under tiden har vi tjatat och tjatat på doktorn i England att han ska faxa resultaten. I går kunde doktorn här så äntligen sätta sig och kolla igenom faxet - och då bestämmer han sig för att avblåsa operationen.
FAN!
Jag som har flyttat fram hemresan och avbokat Mei-Meis återträff för detta.
Hur som helst, jag ska träffa doktorn på tisdag för att diskutera "alternativ".
Suck.

Houston, we have a problem

OMG, det är alltså här man bor. Det gäller att flytta till mer civiliserade trakter innan barnen blir för gamla. Än så länge kan de lära om. Läs mer här.

Oj, fredag!

Fattar inte vart dagarna tar vägen.
Vi har flyttat till vårt nya hus och det är så mysigt! Det mesta är uppackat och lägenheten nästan helt tom nu. Det mesta är städat. Full rulle med andra ord ... när allt lugnar ned sig ska jag skärpa till mig med bloggen.
Lite kort:
Vi har inte testat Maraguarita-maskinen än. Kanske i morgon?
Jag ska opereras på måndag, givet att vi får klarhet i att jag inte är allergisk mot metallen i den artificiella disken. Tiden rinner ut och min huddoktor i UK har ännu inte lyckats faxa resultaten. Nu går han heller inte att nå på telefon.
Huset är sprejat mot ohyra men vi har redan hittat tre döda kackerlackor i köket och vardagsrummet. Good or bad?
Nej, nu får jag ta och snygga till mig lite.
Happy weekend!

Snabbt

Dagarna går i raketfart. En kort uppdatering:
- Mei-Mei fick Olivias virus och hade feber i tre dagar plus en otroligt orolig mage i ytterligare en dag. I skolan i dag, vi får se hur det går.
- Vi har beslutat att byta skola för barnen. De gillar inte Montessoripedagogiken, och nu flyttar vi till ett område där en av Houstons allra bästa skolor finns. Gångavstånd!
- Simon Hadlow som besökt oss från Sevenoaks i en vecka fick inte åka hem i går. Planet var inställt på grund av aska över London. Han är nu på väg ut till flygplatsen igen för att se om han kan komma med på stand-by till Europa.
- Vi har inte haft vatten i lägenheten sedan i går morse. Inte nog med att man inte kan duscha, spola, osv - ac-n funkar inte heller. Vi luktar inte så värst gott.
- Vi har börjat flytta in i vårt nya hus. Det ska städas i morgon fm, så vi har inte kunnat ställa dit så mycket grejer. Men underbart att sitta i trädgården och njuta. Flyttfirman kommer i morgon em.
- Det lutar åt operation av ryggen på måndag i nästa vecka.

Nu ska jag åka ner till huset och invänta larmfirman!

NASA

Vi har fint besök från Sevenoaks av Simon Hadlow och passar på att göra en del sightseeing.
Olivia, som har haft feber och ingen matlust i två dagar (men inga andra symptom) följde med till Nasa i går. Lite medicin och hon var precis som vanligt, men man kan ju inte skicka henne till skolan ... Jag försvarar mig med att hon nog lärde sig en del på Nasa också.

Astronauternas träningshall.

Saturn V - på riktigt, den har alltså varit ute i rymden.

Houston är nog mest känt för dessa rader. Här är alltså markkontrollen för rymdresorna. Uppskjutningarna görs främst i Florida, Cape Canaveral.

Inte så lite coolt ... Olivia rör en sten från månen!

Art Car Parade

Blast off!

2010:s art car parade gick av stapeln på gatan här utanför i dag. Det var riktigt kul att gå och kolla på alla skapelser. Lite wings 'n' weels känsla, men mindre fylla.

Olivia och Mei-Mei fick signera en buss.

Flickornas skola bidrog med denna återvinningsbil.

Till den här bilen hörde dans och musik.

Olivias favorit.

Blues Brothers on a mission.

Den här bilen var min faorit. Fiskarna och kräftorna rörde sig i takt till musik. Lägg märke till solisten på taket och dirigenten där fram!

Ett par bilder från Isabelles sjuårskalas i veckan!

Några bilder

Olivia läser Oliver Twist.

Mei-Meis trike-a-thon i dag på morgonen, en fundraiser till förmån för ett barnsjukhus.

Hit med kniven

I dag på morgonen var jag hos en ortoped specialicerad på ryggradsproblem, se bilder i det här inlägget. Efter att ha gått igenom mina röntgenbilder, magnetröntgenbilder och hört sig för om min historia med ryggont och allt spring his naprapater, osteopater och nu senast kiropraktor, sa han att han tycker operation är det enda rätta för mig. En disk ska ersättas av en artificiell disk, en annan (den som trycker mest på nerverna) ska tas bort och kotorna stelopereras.
De går in via magen = ett ärr. Doktorn har enligt honom själv aldrig misslyckats med en sådan här operation, men skulle mot förmodan nervbanan skadas blir man inte förlamad, på sin höjd kan man förlora en del av känseln i fötterna. Man får upp och röra på sig i stort sett omgående och kan börja träna igen, dock ej high impact sports på några månader. Om jag inte blir helt smärtfri kommer det ialla fall att bli bra mycket bättre.
Jag ska ta med Mats tillbaka och diskutera på lördag. Det känns väldigt drastiskt att lägga sig under kniven, men å andra sidan, hur mycket tid och pengar ska jag lägga ut på annan behandling som bara ger lindring för stunden? Tänk att leva smärtfritt ... jag har haft ont i ryggen så länge att det nästan känns som en gammal irriterande vän, eller en del av min identitet. Dock tror jag inte att många av mina vänner och nära och kära kommer att sakna mina ständiga klagomål.

Så hur ska jag göra?
1. Tag chansen till operation så snart som möjligt, detta är en reell möjlighet att slippa kronisk smärta.
2. Minska på taekwondon, fortsätt med kiropraktor/osteopat samt gör yoga/pilates ett år till, tag beslut därefter.
3. Fortsätt med taekwondon, lägg ned all behandling, bit ihop och sluta klaga. Lite smärta ska väl en kvinna klara.

Rösta här till höger!

Måndag morgon

Så har helgen svischat förbi. Vi har inte gjort mycket alls, mest latat oss, ätit god mat och njutit av det sköna vädret. Till och med jag har nu varit i poolen! Ännu bättre blir det om ett ar veckor, då vi får vårt eget hus med egen pool. Då slipper man kryssa bland cigarettfimpar i vattnet, bara en sådan sak. Andra fördelar blir att slippa trängas med berusade 20-åringar, att kunna låta barnen gå själva mellan poolen och toan, att slippa släpa tonvis med prylar från och till bilen ... ja det ska bli så skönt!
I dag är det ännu en vacker dag, dock ligger en stark doft av raffinaderi över Houston i dag så det känns inte så fräscht att ha balkongdörren öppen, tyvärr.
Mei-Mei har haft en gråtnatt, det händer sällan numera, men är alltid lika jobbigt de gånger hon har det. Så i dag är hela familjen dödstrött. Hon började gråta och sparka i väggen vid halv elva i går, när jag just hade somnat. Lyckades lugna henne, men halv tolv drog det i gång igen. Då gick Mats ned och lade sig i hennes säng och hon fick komma till mig. Efter närmare en timme sov hon igen.
Sedan började hon vråla igen vid halv två. Efter en halvtimme tappade jag tålamodet och gav henne valet: Antingen håller hon tyst och ligger still eller så går jag därifrån och lägger mig i gästrummet. Hon är bara arg och ledsen men anger ingen vettig orsak, det blir liksom svårt att trösta till slut då. Mei-Mei valde att fortsätta skrika, så jag gick därifrån. Hon tystnade ganska snart efter det.
Klockan fyra skrek Mei-Mei igen och Mats, som vaknade, gick runt och letade efter mig. Varför ligger du i gästrummet? För jag vill sova. Mats gick och lade sig hos den gråtande och sparkande Mei-Mei, fast nu verkade hon sova. Hon höll honom vaken i ungefär en timme innan hon fick rofylld sömn igen.
Sedan ringde väckarklockan strax efter sex. Snark! I kväll blir det på huvudet i säng klockan 6.30 pm för Mei-Mei.
Nu ska jag fortsätta röja här hemma efter helgens virvelstormar, sedan ska jag plugga.