måndag, februari 07, 2011

Helgen


Så har helgen susat förbi. Det har blivit varmare nu, skönt. I går hade vi faktiskt 20 grader i skuggan på eftermiddagen - sol på det gjorde besöket på zoo riktigt härligt.
På lördagen gjorde vi som vanligt taekwondo på förmiddagen. På eftermiddagen hade Mei-Mei ett kalas, mellan fyra och sex, ganska sent, tycker jag. På kvällen kom Joel, som är gräsänkling, hit och käkade middag. Det blev en del vin också så framför allt Mats var trött i går förmiddag.
Helgen avslutades med pizza framför tv-n, det var Super Bowl i går, avslutningen på säsongen i amerikansk fotboll. Inte för att vi begriper mycket av reglerna, men man får ju ta seden dit man kommer!
I dag är hela familjen förkyld, men inte så illa att vi är sängliggande. Flickorna hostar, jag och Mats har ont i halsen. Trist är det i alla fall. Jag laddar inför att sätta mig i sängen och läsa kurslitteratur. Dagens ärenden får vänta till efter lunch.



Tack Katarina för fotona! Själv hade jag inte med mig kameran till zoo. 

fredag, februari 04, 2011

Snow day utan snö

 Mei-Mei ice-skatear på trädäcket. Vi fick som ni kanske redan förstått ingen snö, men underkylt regn blev det i alla fall. Vägarna är hyfsat torra, men broar och allt annat som är en bit ovanför markytan är helt glaserat av is.
 Remember to wrap your pipes!
Istappar från parasollet, under vilket vi satt och åt middag i kortärmat för en vecka sedan.
Vår fina blomma gillade inte att frysa och kläs i is.
Varken barn eller föräldrar har knappt varit ute de senaste dagarna. Det började bli ohållbart, så jag och Katarina byltade på oss och ungarna och åkte till lekplatsen. Elliot är sjuk men lekte riktigt fint ändå i en timme innan han började krokna.

Det var en del gnäll och protester mot mössor, termobyxor och andra vinterkläder - men när vi väl var ute var det ingen som klagade längre. En och en halv timme på lekplatsen i ruggigt, fuktigt väder med en temperatur på minus en halv grad - jag är mycket nöjd!

Isabelle.
Nu är Olivia inne och leker hos Stephen. Mei-Mei myser på sitt rum och lyssnar på Horrid Henry. Själv har jag druckit den bästa koppen glögg det här året - glögg smakar helt klart bättre när det är riktigt kallt ute!
Nu håller vi tummarna för att våren ska komma, jag har haft nog av kyla. Men det verkar som att temperaturen ska vara låg i ytterligare en vecka.
Suck.
Vi fryser och fryser, nedervåningen är helt utkyld. Tack och lov är det okej på övervåningen.

Happy New Year!

Så som meteorologerna har hotat och varnat tordes vi inte göra annat än att lita på att det skulle komma snö, så vi skippade taekwondon. I stället gick vi på Kinarestaurang och firade nyår. Båda flickorna åt med pinnar, vilket var riktigt imponerande - Olivia har aldrig klarat det innan och Mei-Mei har inte gjort det sedan hon var två och ett halvt!
Mei-Mei hade sminkat sig för att vara riktigt kalasfin.
Det blev en mysig kväll med god mat. Tyvärr var även den här Kinarestaurangen ganska amerikansk. De riktigt kinesiska finns förstås i China Town, men de lär inte vara så mysiga. Var hittar man en mysig - och varm! - Kinarestaurang som serverar riktigt kinesisk mat och som helst dessutom har kinesisk musik i högtalarna? Någon?

Snow In Houston

Trots alla varningar som gjort folk panikslagna i en vecka, fått skolorna att stänga, flygen inställda och till och med skrämt upp oss så vi skippade taekwondon i går kväll - det kom aldrig någon snö. Lite underkylt regn har gjort broarna hala och hängt istappar här och var i träden, men i övrigt är detta en dag som alla andra, fast kallare (fortfarande minusgrader) och tystare (folk lyssnar förstås på varningarna och struntar i att åka till jobbet).

torsdag, februari 03, 2011

A walk down memory lane!

Nyårsafton på Selma Lagerlöfs spa i Sunne. Detta var, om jag minns rätt, just innan Mats och Erik satte igång att skjuta raketer från balkongen trots mina och Katarinas protester.

Det är Katarina som har bläddrat i gamla album och gjort de skojiga fynden från minst tio år tillbaka. Vilken yngling Mats var! Och varför ser jag så packad ut på fotona?


Severe weather warning

Det är inte ofta som väderleksprognosen för Houston och svenska västkusten är snarlika! Här är i och för sig fortfarande kallare - inne i husen är det definitivt kallare, andra dagen med frukostpicknick i sovrummet - men vi väntar också snöblandat regn och sydliga vindar i eftermiddag och ett dygn framåt.
Läs här om vädret i Sverige och se här om vädret i Houston.
Här kommer att falla upp till en decimeter snö, vilket är med råge tillräckligt för att de ska uppmana folk att inte ge sig ut, och absolut inte ta bilen. Skolorna lär vara stängda i morgon, redan i dag stänger de tidigare på vissa håll. På flickornas skola har de ställt in alla "after school activities". De varnar för fler strömavbrott, tydligen har 50 kraftverk i Texas stått stilla under gårdagen på grund av kylan ... och man ska tänka på de fyra P:n, pets, people, plants and pipes.
Jag har packat in våra utekranar och uteduschen i handdukar, osäker på hur mycket det hjälper. En fin blomma i kruka har strukit med under natten, jag visste inte att den var känslig. Hoppsan!
Vad gäller pets kan jag bara hoppas att duvor och råttor fryser ihjäl.
Och när det kommer till people önskar jag att jag kunde göra något för Houstons 20 000 hemlösa. Det finns plats på härbergen för ungefär hälften av dem - hoppas kyrkorna öppnar sina lokaler för fler nu när det är minusgrader.
20 000 hemlösa, och medelåldern är sju år. Det är många barn som lever i misär. Fy fan. Man är lyckligt lottad.

UPPDATERING: Just som jag publicerade det här inlägget ringde telefonen, en automatisk uppringning från Houstons skoldistrikt. Alla skolor ska hålla stängt i morgon, precis som jag trodde. Nu kan vi bara hoppas att det blir snö och inte regn av ovädret som väntar, så vi kan gå ut och leka i morgon!

Radarbilden visar regnmolnen som är påväg norrut för att möta kylan vi har här - hej, mitt vinterland!

Extra tacksam är jag i dag eftersom vi äntligen har gjort hela den administrativa resan för Mei-Meis speech. Det var möte i dag på morgonen i skolan. Mei-Mei kvalar utan problem in som kandidat speech therapy (gå hos talpedagog, finns det ett substantiv?). Däremot behöver hon inte language training eftersom hon anses ligga helt normalt i ordförråd och grammatisk förmåga. Duktiga Mei-Mei! Hennes lärare var med på mötet och sa än en gång att hon är så stolt över Mei-Mei, hon har gjort sådana enorma framsteg under de senaste månaderna. Nu är det bara självförtroendet i skolarbetet som ska upp också, och det tror jag kommer när hon får lättare att uttala.

onsdag, februari 02, 2011

Happy New Year of the Rabbit!

I dag firar vi det kinesiska nyåret - nu går vi in i kaninens år! Flickorna har fått sina Hong Bao, röda kuvert, med pengar och en godisbit. Sedan blev det Kinamat till middag.

Här blir flickorna till små kaniner vid matbordet. Olivia sitter just under utsläppet för varmluft. Det är ett av de få ställena i huset där det är varmt.
Gong Xi Fa Cai - Gott Nytt År!
Vi lämnar nu tigerns år bakom oss. Tigerår brukar kännetecknas av stora dramatiska omvälvningar både vad gäller politik, ekonomi och i naturen. Och det får man ju säga har stämt.
Året som börjar nu blir snarast det motsatta, då under kaninår brukar lämpa sig att skynda långsamt. För att ha framgång i affärer ska man lämna tigerns aggressivitet bakom sig och satsa på diplomati och förhandling - men det finns också möjlighet att ha tur i spel. I kaninens år ska saker vara länge och man ska satsa på äkta vara och diskret elegans.
På samma sätt är människor födda i kaninens år vill ha långvariga relationer och är därför goda kompanjoner i affärer, men å andra sidan kan de vara slösaktiga och är förtjusta i lyxprylar. De är fredsälskande familjekära, listiga och har en stark överlevnadsinstinkt. De tror på rättvisa och litar på sina medmänniskor, vilket gör att de riskerar att bli utnyttjade. Kaniner är lite skygga av sig och föredrar att vara ute på tidiga morgnar och sena kvällar.
Kaninens år har infallit 1927, 1939, 1951, 1963, 1975, 1987, 1999 och nu 2011, vanligen med början i februari.

Det är kallt

Minus sex på morgonen, nu är det minus fem. Och en isande vind dessutom. Det är mer än vad Texas klarar av. Nu kör de med "rolling blackouts" en gång i timmen, 15-30 minuter åt gången, det betyder planlagda strömavbrott för att spara energi. Och den lilla värmen man hinner får upp i huset mellan strömavbrotten susar snabbt ut genom englasfönstren. Så här ska det fortsätta i två eller tre dagar, tills den "arktiska kylan" har dragit bort.
Det vimlar av "advisories", alla tropiska växter ska bäddas in med filtar, vattenrör och kranar på utsidan av husen ska värmas med handdukar. Man ska ta hand om sina husdjur och medmänniskor som kan tänkas frysa. Man ska inte använda utegrillar som värmekälla inomhus. Och kommer det dessutom snö ... ja, vi får se vilken typ av råd som delas ut då. Intressant!
Svensk som jag är byltade jag på barnen och mig själv ordentligt i morse och vi gick till skolan som vanligt. Varma jackor, mössor och vantar, men det bet i kinderna vill jag lova! Folk vinkade och pekade på oss från sina bilar. Jag såg ingen annan som gick.
När vi kom fram till skolan sa jag till barnen att de måste komma ihåg att knäppa jackorna och ta på mössorna när de ska ut på rasten.
- Ja men mamma, sa Olivia, vi får inte gå ut om det är kallar än 45 grader Fahrenheit, för rektorn säger att de barnen som åker bil till skolan kanske inte har tillräckligt varma kläder med sig.
Där fick man för sina ambitioner ... kanske borde låtit barnen ha sina vanliga ytterkläder och kört dem till skolan i stället.
45 F är 7,2 C.

Nu ska jag åka till konsulatet med vigselbeviset.

tisdag, februari 01, 2011

Av bara farten

Det gäller att ta vara på energin man får av adrenalinet - som fortfarande flödar i ådrorna efter morgonens misslyckade besök på SS-kontoret.
Nu har jag sorterat fotografier från ett och ett halvt år och satt in i barnens album. Har dessutom gjort i ordning brev till Farmor Kerstin, Morfar Lasse, samt till Charlotte och Katarina, för avhämtning.
Ååååh, vad jag är duktig!

Byråkrati

Jag har ofta hört svenskar klaga på all byråkrati de måste stå ut med hemma i Sverige. Ja, jag har också klagat.
Men är gräset grönare på andra sidan?
Nej. Det var det i alla fall inte i England, där man var tvungen att legitimera sig med elräkningar, visa dokumentation från i stort sett hela sitt liv och be på sina bara knän för att få ett National Insurance Number (typ personnummer) och där det var i stort sett omöjligt för en utlänning att öppna ett bankkonto (eftersom man kunde vara terrorist).
Och det är inte ett dugg bättre i USA, kan jag meddela.
Jag har just kommit hem från mitt första besök på ett SS-kontor, eftersom jag och flickorna måste skaffa oss Social Security Numbers (också det en typ av personnummer). Vi har privat sjukförsäkring (förstås, här existerar ingen offentlig sjukvård i den mening svenskar menar) och nu när vi har varit här i ett år kräver försäkringsbolaget att vi skaffar SS-nummer för att de ska kunna föra över oss i sina vanliga rullor. Fram tills nu har de haft oss i ett separat system. Så jag fyllde i ansökan, tog med mig all dokumentation som angavs och lite till (de kinesiska adoptionspapprena samt Mats SS-kort och hans pass) och gav mig av. I väntsalen satt minst 30 personer redan, trots att de hade öppnat tio minuter tidigare. Jag hade tur och fick gå före i kön, vet ej varför men det kan bero på att jag var den enda vita av alla sökanden. Jag behövde inte ens visa min ansökan, de bara slussade förbi mig. Kändes märkligt men jag var trots allt tacksam.
(Malin L ringde och berättade att hon fick avslag på sin ansökan för sig och lilla Olivia härom veckan av precis samma anledning - och upplyste mig om att SS-kontoren även sysslar med att betala ut socialbidrag. Mitt ärende var ju av annat slag så det var troligen skälet till att jag fick gå före. Malin hade inte haft samma tur, hon väntade i över en timme innan hon fick komma in och få sin dokumentation underkänd.)
Tjejen som tog emot mig underkände omedelbart min dokumentation. För egen del måste jag utöver de dokument som jag hade med mig, dessutom presentera Mats och mitt vigselbevis samt en auktoriserad översättning av det, eftersom jag är här på ett L2-visum i egenskap av hustru. 
För barnens del var det ännu knepigare. De är här på L2-visum i egenskap av barn och då de inte är bihang till Mats på samma sätt som jag. Därför måste jag - håll i dig nu - ordna arbetstillstånd till dem innan de kan få SS-nummer.
Suck.
De är ju fem och sju år gamla!
Tjejen var trots allt hjälpsam och skrev ett brev till försäkringsbolaget där hon förklarade varför barnen inte kan få sina nummer. Förhoppningsvis räcker det och vi slipper krångla med arbetstillstånd.
Själv får jag åka ut till konsulatet i morgon.
Krångel, krångel.
Att skaffa personnummer för flickorna i Sverige var inte ett dugg svårt, det gjorde vi redan innan adoptionerna var klara så de var fortfarande kinesiska medborgare. In på Skattemyndigheten, visa det kinesiska passet och ett brev från tingsrätten - och en vecka senare kom personnumret med posten.
Så svensk byråkrati - är faktiskt ganska smidig.

Och, som utlovat har den "arktiska kylan" som de kallar den, nått Houston i dag. Vi hade ju 25 grader i går. Nu är det fem grader varmt ute. Och temperaturen fortsätter att falla, de ska en bit under nollan under det närmaste dygnet. Vore faktiskt intressant om det kom lite snö, som de varnat för, enligt vad jag har hört blir den ännu mer panikslagna här än vad de blev i södra England. Spännande!