Lilla Olivias treårskalas

 Härligt väder och glada barn - ett perfekt sätt att fira fredag. Lilla Olivia blev också ordentligt firad, hon blev överväldigad av alla presenter till en början men det släppte efter ett tag.
Mei-Mei hade bstämt sig för att hon är en stor flicka nu, och gav Olivia sina (urtvättade) prinsessnattlinnen och sina (trasiga) glass slippers. Ett stort steg för Mei-Mei!

Jag skulle gå in med lite skräp och fick syn på en liten orm, som ringlade sig in i huset. Kände mig lite fånig som ropade på hjälp av papporna, men här i Texas kan man absolut inte lita på ormarna, många arter ser så beskedliga ut så, men är dödligt giftiga.

Ormens framfart stoppades medelst städredskap ...

... och den avrättades strax därpå medelst globalkniv.
En koll på internet visade att detta var en ofarlig Texasvariant av strumpebandssnok. Den hugger och kan orsaka infektioner, men den är inte giftig. Skönt - hade inte varit så kul för familjen Lindbom att ha sådana i trädgården!

Detta var den ena dramatiska händelsen på treårskalaset. Den andra var då lilla Olivia hoppade i poolen utan flytgrejor, Hon höll sig sprattlande något så när vid vattenytan under de två sekunderna som det tog för Malin att hoppa i med kläderna på och fiska upp henne. Lilla Olivia verkade inte särskilt skärrad, hon frustade lite och hoppade sedan i igen, med flytgrejor på.

Födelsedagsbarnet herself. Och varför kan inte Blogger åtgärda felet som vänder på bilderna!

Under lördagen hade vi Isabelle nästan hela dagen, jättemysigt. Hon var med på taekwondon och på Mats och barnens hamburgerlunch, och sedan lekte hon här hemma i flera timmar. Elliot hade närmligen sitt kalas i går, ett litet kalas med de närmaste kompisarna i klassen. Katarina verkade inte mindre slut för det när hon kom och hämtade Isabelle på eftermiddagen. Ett par timmar fick vi sällskap av hela familjen Hånell (minus globetrottern Erik), då de kom och käkade middag hos oss. Vi var också en man kort, Mei-Mei var på kalas hos hennes kille Alecs lillasyster. 

Nu är det söndag morgon och vi har som vanligt ätit amerikanska pannkakor med lönnsirap till frukost. Om en stund är det dags för dagens första kalas: Olivia ska till Pump it up ute vid Ikea. Jag får passa på att köpa lite lingonsylt och andra nödvändigheter. Sedan har Mei-Mei ett poolparty i eftermiddag. Många kalas blir det ... måste börja tacka nej till en del, varenda helg blir uppbokad!

Papperssvalor för Japans barn

Sådana här välgörenhetsprojekt gillar jag: Vi får köpa origamipapper i barnens skola, vika papperssvalor av dem, och ta med dem tillbaka. De ska hängas upp i girlanger inne i skolan. I fredags hade de fått ihop 600 svalor. Enligt en japansk sägen ska den som viker 1000 papperssvalor (paper cranes) få lycka eller önska sig något. Skolans elev hoppas kunna skänka 1000 dollar till Rädda Barnen i Japan. Fint, eller hur!

I azaleornas tid och blåregnets månad

Grymt irriterande att stående bilder tagna med den lilla kameran plötsligt lägger sig ned ... men det här trädet är så vackert att bilden får vara med ändå.

Det är en makalöst vacker tid här nu. Allt blommar och daoftar sååå gott. Träden är ljusgröna, vädret är varmt och skönt men ännu inte hett.

På väg hem från skolan.

Två bilder till från vår minisemester

Mamma o Mei-Mei-mys på färjan över. Till slut fick vi se delfinerna hoppa i hamnen - fast frågan är om det inte var ännu läckrare när tre stycken följde oss när vi gick en promenad på stranden!

The Karlssons.

På arboretum

Ett par bilder från Houston Arboretum, dit Katarina tog barnen förra veckan då det var spring break. Vi bytte ju barn ett par dagar för att kunna plugga.

Just det, jag har lämnat in min tenta nu ... skönt!

Fler rodeo-bilder

På Farmer's market.

Alla barnen: Mei-Mei, Isabelle, Olivia och Elliot.

Karlssonstöserna. Tack Katarina för bilderna!

Bilder från vår minisemester

 Alla hus är på pålar. Ändå raserades stora delar av området under orkanen Ike, som pressade upp vattnet väldigt högt.

Skola på pålar.

Lägg märke till att folk fiskar från stranden.

Varför funkar det plötsligt inte att vända bilden rätt?

Tyvärr spolades det upp ganska många portugisiska örlogsmän (man o' war / bluebottles). De flyter på ytan men deras långa trådar kan bränna som attans jävla satans helvete, betydligt värre än svenska rödmaneter. Tack och lov är de sällan dödliga.

Försäljningsvagn på stranden. Jag motstod frestelsen att visa boobisarna eftersom det inte verkade komma något i retur.

Utsikt från vårt B&B.

Än en gång, varför går det inte att vända bilden?

Fler foton kommer från den andra kameran ... snart, snart ...

Onsdag

Sitter på uteplatsen i den ljumma kvällen med ipaden i knät och ett glas vin bredvid. Härligt! Mats är ute på jobbet så jag får gjort lite annat här hemma. I dag har jag därför lagat mat och utfodrat barn, läst läxor med desamma, skrivit ut en halv intervju jag gjorde tidigare i dag, lärt mig vika papperssvalor (paper cranes) för ett charityprojekt i barnen skola som stöd för barnen i Japan, städat övervåningen samt läst Mei-Meis Life Book som godnattsaga. Det var följden av funderingarna på Japan och varför inte hon fick bo hos sina första föräldrar.
Det där sista tog på krafterna. Hon har tidigare bara bläddrat i den och kollat på bilderna, och under det senaste året tror jag inte att hon har haft framme den en enda gång. Så plötsligt i dag var hon mogen att läsa och förstå. Allt gick bra tills vi kom till brevet från hennes nanny. Då brast det för oss båda samtidigt.
Sedan gick det inte att få henne att sluta snyfta. Hon saknar sin nanny och sin Kinamamma och Kinapappa.
Olivia hade också en sådan period, fast mindre känslosam, hon är ju så kontrollerad och behärskad ... Men Mei-Mei levde verkligen ut sina känslor. Jag tror det är bra, det är ett fint tillfälle att prata om varför saker är som de är och att man ska vara tacksam för det man har. Vi pratade också mycket om att alla människor i världen inte har det så bra som vi och att det finns barn som inte har någon alls som kramar dem och ger dem mat. Sedan bestämde vi att vi snart ska skicka brev till barnhemmet igen och Mei-Mei bestämde att hon ska rita teckningar av hur hon hade det i Kina.
Dubbelskit då att datorn har pajat och jag inte kan skriva ut bilder. Men det kommer snart nya. Har helt ärligt en massa i kameran ... Men orkar inte med den sega lilla datorn igen. Bilder kommer. Och läsare som väntar på något gott väntar så klar aldrig för länge!
Nästa inlägg med bilder till ska heta "I azaleornas tid och blåregnets månad". För den som inte har koll på temperaturerna här, då. Hade det inte varit för de där förbannade myggen hade jag haft kortärmat på mig!

Ja, ja, jag SKA plugga!

Måndag morgon

En fuktigt varm morgon, då det mesta gick lite snett. Fick för det första knappt liv i barnen, kanske inte så konstigt efter en veckas lov. Sedan hörr vi förstås på att bli försenade. Jag glömde ta med en handduk till Mei-Mei (de ska ha en att ligga och vila på efter maten) och samma flicka lyckades ta på sig finskorna, vilket jag inte upptäckte innan vi var halvvägs. Och hon som ska ha club i eftermiddag. Suck. Jag får gå dit med ett annat par sedan.
Nu gäller det att blunda för förödelsen här inne i huset, förtränga den kraschade datorn, motstå frestelsen att försöka ringa Charlotte mer på viber, och i stället sätta igång med hemtentan.
Men först en kopp kaffe till.