Titti Jessica

Hoppsan, jag hade visst missat bilderna från när vi träffade flickornas gamla au pair, Jessica (med tillnamnet Titti, som Mei-Mei introducerat för samtliga au pairer vi har haft). Jessicas pappa är gotlänning från början så vi lyckades träffas just när vi kommit dit och hon skulle åka hem till Sundsvall igen. Vi hade några mycket varma och sköna timmar tillsammans i Herta. Flickorna tyckte det var jättekul att få se henne igen, au pairerna blir ju som familjemedlemmar och det känns tomt när de åker. Med lite tur kanske Jessica hinner ned en sväng till Varberg också innan vi återvänder till Houston! Och, om någon annan gammal au pair råkar läsa detta, så är ni förstås alltid välkomna hem till oss!

Barnen hittade en märklig varelse i vattenbrynet. Först såg den ut som en vitaktig trekant som rörde sig i hörnen. Efter en stunds fångenskap i hinken hade den i stället blivit som en mask. Den fick namnet Alien. Någon som vet vad det är för ett djur? 

Ett annat sandmonster!

Kusiner, kusiner

Kusiner, kusiner är mycket trevligare än japaner, japaner, åtminstone med gårdagens fotbollsfiasko i färskt minne.
Olivia och Mei-Mei plockar bigarråer i Simons trädgård i tisdags eftermiddag. Mei-Mei har varit ganska slak ett par dagar efter blinning-bettet. Hennes hand svullnade upp allt mer och hon hade ont, så till slut fick jag ta henne till doktorn. Ett par små koppar med medicin löste bekymret, smärtan är borta och handen är inte alls lika svullen och röd längre.

Gideon fyllde nio år för några dagar sedan och fick en pool i present. Ganska kallt, rapporterade de badande barnen.

Leon förbarmade sig över småtjejerna Irma och Mei-Mei och lärde dem att leka krig.

Mei-Mei och lille Aron, som inte alls är särskilt liten längre.

I går kom familjen Karlsson från Göteborg ned och hälsade på. Mycket trevligt att få träffa dem! Det var lite mulet men hyfsat varmt och vindstilla, så de modiga barnen gav sig ut i vattnet.

Olivia, Greta och Uffa.

Maja.

Krabborna nappade dåligt.

Maja och Greta.

Maja och Caroline.

Avsked

Mei-Mei och Macke, Kerstins katt. Hon har just börjat våga bära honom.

Hur har vi det, här bak i bilen? Mei-Mei grät först hela vägen in till Visby, sedan halva överfarten och när vi körde av färjan i Oskarshamn skrek hon att hon ville kliva ur bilen och gå på färjan tillbaka till farmor. Hon får en sådan separationsångest. Lilla gumman. Olivia är mycket mer kontrollerad. Jag saknar också Farmor, sa hon, men jag kan göra det utan att gråta. Mei-Mei brast ut i tårar av och till under resten av hemfärden (hur tråkigt är det inte att köra genom Småland!) och grät sig till sömns i går kväll, trots att det var så roligt att träffa Mormor och Douglas igen. Jag missar Farmor så mycket så mycket så mycket, säger hon. Tack och lov verkar det bättre i dag.  

På Ekstakusten

Ekstakusten är karg och mycket, mycket vacker. Ett favoritställe på Gotland - vilken tur att släkten var sugen på ytterligare en korvgrillningskväll!

Sven och Netta.

Göran, Roger och Kerstin.

Solveig, Lukas och Jens.

Olivia.

Plötsligt drev ett mörkt moln in ...

... och det började regna! Mei-Mei, Alma och Olivia tog skydd under ett paraply.

Resten av sällskapet låtsade som att det inte regnade. Skuren gick över snabbt och solen kom tillbaka.

Alma och Mei-Mei tog ett litet dopp, eller vad man nu ska kalla det. De gickoch gick men vattnet blev aldrig knähögt. För långt ut får de inte gå, för en bit ut finns ett stup, en pallkant, och det blir bråddjupt. Blöta blev de hur som helst.

Hoppsan, så fick även jag vara med på bild!

Stora Karlsö i horisonten.

Fossiler.

Olivia bygger ett litet konstverk.

Sned hosiont, jag vet.

Det var inte lätt att resa sig och packa ihop allt, när det var 20 grader och vindstilla så sent på kvällen. Underbart!

Visby

Vi åkte in till Visby en dag och fick uppleva både lite politiker i Almedalen och dimman, som dragit in över Visby nästan varenda dag det senaste. Havet såg riktigt spöklikt ut.

Så också själva Visby, när soleskenet plötsligt byttes mot grå himmel och kyrktornen försvann.

Scenen där partiledarna håller sina tal. Vi stannade inte länge nere i Almedalen, största delen av tiden gick åt till att hitta en toa till Mei-Mei. Det var ändå intressant att vara där, mycket folk, men färre arrangerade utställningar än vad jag hade förväntat mig. Jag hade trott att det skulle vara som en marknad där åsikter och budskap salufördes i stället för potatis och prylar. Folk verkade mest driva omkring i Visby och på olika sätt försöka göra sig sedda och hörda och där publiken mestadels bestod av turister på uteserveringar. Och så nätverkas det förstås, det verkar vara den allra främsta sysselsättningen. Nätverka, efter engelskans networking. Vad i består nätverkandet i Almedalen? Dricka öl, nya facebookvänner ... eller något reellt?

Håkan Juholt skulle bli intervjuad av P1 och vi stannade till för att höra lite. Rent visuellt gör Juholt ett mycket bättre intryck live än på bild.

Eftersom det var både varmt och trång och flickorna tyckte det var urtråkigt stannade vi inte många minuter.

Jag handlade i alla fall upp mina födelsedagspengar i Visby. Två supersnygga ljusstakar! Tack så mycket för presenten, Kerstin, Ulrika och familjen Karlsson!

Vi stannade till vid Nisses grav i Etelhem på vägen tillbaka till Lye.

Mei-Mei lånade kameran och tog det här fotot.

Nedan följer bilder jag har tagit med den stora kameran, kronologin är därmed lite satt ur spel.

Stångaspelen

Flickornas syssling Elias är Lyes stora hopp under gutarnas olympiad, Stångaspelen.

Vi tillbringade ett par timmar på plats för att heja fram Elias lag: Stånga 16. Det var riktigt mysigt och spännande att försöka sätta sig in i reglerna för pärk.

Stånga 16 gör sig beredda att serva, eller vad det nu kan heta i pärk. Olivia lärde sig omedelbart namnen på samtliga spelare i Stånga 16 och var ordentligt sur när det var dags att gå hem. Hon är ju så idrottsintresserad. Vi såg lite också varpa men tyvärr inget av femkampen. Bättre planering och en pappa kommer att avhjälpa det till ett annat år. Mei-Mei tyckte inte det var kul alls att vara där, så hon fick bestämma eftermiddagens aktivitet. Det blev Sigvalde ännu en gång, och vi träffade Alma och Lukas där. En lyckad sista dag på Gotland, men tyvärr blev Mei-Mei biten av en blinning just när vi skulle gå. I dag, två dagar senare, är hennes hand helt uppsvullen och det kliar fortfarande supermycket. Jag har salva som tar bort det mesta av klådan, men får nog ta en sväng till apoteket sedan och kolla om de har någon antihistamin för barn.

Hos Petra på norra Gotland

Ett eget badhus ... vi åkte upp till Petra och Johan en eftermiddag. En resa som normalt tar 45 minuter rog bra mer än en timme eftersom jag missade en avtagsväg, samma som mats missade för några år sedan. Kerstin säger att skylten är mycket svår att se ... kanske dags för Gotlands kommun att göra något åt det? Det måste ju vara fler än vi som inte ser den.
Hur som helst, Petra och Johan med Hannes och Tea var ju och hälsade på oss i Houston förra våren. Barnen blev så himla goda vänner och det var roligt att de fick träffas igen - och jag ville förstås träffa Petra! De flyttade till Gotland förra sommaren och hyr nu en fygel i Petras föräldrars hus. Det ligger bakom badhuset på bilden. Kolla noga i fönstren så ser du hur havet speglar sig ... ingen badstrand, men oj vilken livskvalitet att ha havet just nedanför! Badhuset är inrymt i den gamla jordkällaren och är egentligen Petras mammas.

Petra och Tea.