Godmorgon, alla vänner. Här har vi varit vakna i en och en halv timme nu, sedan klockan fyra. För min del innebär det att jag fick sju timmars sömn, hyfsat bra, men eftersom jag knappt sov något alls natten innan hade jag nog helst behövt ett par timmar till. Barnen är också vakna, de är uppe på sitt rum och surar över att de inte får se på tv än. Jag är den elaka mamman som säger att nu får ni leka med leksakerna ni har saknat så mycket ... är de inte roliga att leka med ställer jag gärna upp och hjälper till att rensa ut!
Resan hit gick sådär. Jag vaknade onödigt tidigt i går morse, redan vid tre på natten trots att larmet var ställt på tio över fyra. Å andra sidan, skönt att slippa jäkta.
Vi tog taxi upp till Landvetter. Mei-Mei, som alltid har det jobbigt med avsked, grät större delen av vägen efter att ha sagt hejdå till mormor. Men det var en vacker morgon med dimslöjor över våta ängar och solen som steg sakta i horisonten, en sådan bild jag vill ha kvar på näthinnan det kommande året, tillsammans med minnena av mitt och mammas sista kvällsbad på Damernas i förrgår kväll!
Jag fortsätter här med en beskrivning av vår flygresa i går ... den som är känslig för kritik mot Air France bör sluta läsa nu.
På Landvetter började strulet genast. Det var något fel med vår bokning så jag kunde inte checka in själv vilket man måste göra numera. Jag fick be grabben i Business class-incheckningen om hjälp. Det var knappt så han lyckades få rätsida på det han heller, men till slut så fick vi se väskorna rulla iväg. Jag var inte jättestressad eftersom planet var 20 minuter försenat, redan då.
Barnen var hungriga men jag sa att vi får frukost så fort vi kommer upp i luften. Vi gick på planet, men då de lastat alla passagerare meddelade de att det nu var över en timme kvar innan vi skulle lyfta, på grund av oväder i Paris. Barnen var vrålhungriga och sura över att jag inte handlat mat till dem inne i terminalen, och man fick inte gå av planet. Till slut fick vi vatten att dricka.
När planet parkerade på Charles de Gaulle - i strålande solsken från klarblå himmel - hade vi mindre än en halvtimme på oss innan nästa plan skulle lyfta. CDG är en superstor flygplats med många terminaler, och den lilla skitterminalen som pytteflygen till Skandinavien lyfter från ligger långt åt helskotta iväg. Mina och flickornas sedvanliga språngmarsch hjälpte föga då bussen i stället för att hålla tidtabell väntade in samtliga passagerare. Åh, så stressande!
När vi till slut kom fram till rätt terminal var det fem minuter kvar tills Houston-planet skulle lyfta. Då vi kom upp i byggnaden kunde jag dock se att även detta plan var försenat, på grund av att de måste byta kärra. Det får man ju i alla fall vara tacksam för, om det nu är så stort fel på det första.
En timme blev till slut tre på Charles de Gaulle. Till Air Frances försvar måste jag nämna att de faktiskt delade ut mackor och läskeblask till hungrande passagerare strax före avgång. Det hade varit ännu bättre om de meddelat det lite tidigare, för vid det här laget hade vi och de flesta andra redan hunnit låta oss skinnas i restaurangen. En liten skål fruktsallad och en liten flaska vatten: 8.50 euro.
Vi fick ny gate och vandrade längs en röd matta ut mot planet ... trodde vi. Gången slutade tvärt och vi fick gå i en lång gallerspiraltrappa ned till plattan och gå på en buss i stället. Ingen personal som hjälpte till. Jag och flickorna klarar ju oss bra, jag var mer orolig för ett antal afrikanska mammor i fotsida täckande kläder med flera barn och dessutom spädbarn i armarna, plus handbagage, och inga män i sikte.
Bussresan till vårt nya flygplan var om möjligt ännu längre än den till G-terminalen. Vi fick en riktig sighseeing-tur runt hangarer, cateringområden och verkstäder. Planet stod på en uppställningsplats bakom allt detta.
Vi gick upp i en ny trappa och på planet, och fick vänta i ytterligare en havtimme för att de skulle lasta på allt bagage, innan vi styrde nosen mot runway. Jag, som av erfarenhet vet att minsta försening leder till att Air France inte lyckas få med bagaget till nästa flight, trodde att nu när de fått tre extra timmar på sig att få ombord våra väskor, så får jag dem säkert i Houston - men tänk så fel man kan ha! Efter en evighetslång flygresa (som, när vi väl var uppe i luften förflöt enligt planerna och nästan helt utan turbulens, det är ju inte Air Frances fel att jag inte kan sitta upp och sova) landade vi så äntligen i Houston. Köerna till immigrations var korta och väskorna stod redan på bandet när vi kom ned till bagageutlämningen ... men hallå där! Tyckte jag mig inte höra namnet Karlsson i högtalaren! Hmmm ... big surprise, våra väskor var inte med. Jäkla skit. Jag borde ha lärt mig. Jag borde ha packat tandborstarna i handbagaget.
Mats mötte, snyggt uppklädd i Sverigetröja, och körde hem oss, och här hemma har vi ju i alla fall kläder att byta med. Det är värre när man reser ut, som när vi kom till Sverige i juni, och inte har underkläder eller något annat att byta till på ett par dagar utan måste inleda semestern med panikshopping.
Ja, det var det om flygresan. Den sista med Air France för min del. Våra väskor kommer förhoppningsvis i kväll. För de läsare som orkat ta sig igenom hela den här texten ska jag nu avlägga en kort rapport om det aktuella läget i djurvärlden och annat i Texas.
Torkan, som började i januari, håller i sig. Upplevelsen att landa i 40-gradig augustihetta var helt annorlunda mot i fjol, då det var som att kliva ut i en ångbastu. I år är värmen torr, snudd på skön. Det går i alla fall att sitta ute utan att de känns som att man ska drunkna. Vid inflygningen mot IAH kunde vi se hur sjöarna norr om Houston har för lite vatten, det står otroligt lågt. Houston, som vanligen är en frodigt grönskande stad, är torrt brunbränd. Träden ser vissna ut och gräsmattorna är gula. Det råder bevattningsförbud, man får lov att vattna gräsmattor och trädgårdan endast två gånger i veckan. Hettan gör också att de varnar för att det ska bli rolling blackouts igen, planerade strömavbrott under dagarna för att elen ska räcka till. Vi hade det i vintras när det var kallt. Ärligt talat, ibland känns det som att man bor i ett U-land. Varför inte ta och isolera husen och sätta in tvåglasfönster, som en början?
Nåväl, på den positiva sidan är att det inte alls är så mycket mygg i år. Särskilt Mei-Mei och jag har ju haft stora problem med myggen, men i går kväll satt jag och Mats ute i ett par timmar och jag såg bara två stycken. Mycket är detta tack vare torkan (heja torkan!), men även eftersom City of Houston har sprejat mot myggen från flyg i år. Det finns ett myggburet virus som heter
West Nile Virus som finns i tropiska länder och varma platser även i Europa. Det har varit flera större utbrott i USA de senaste åren. Störst problem med West Nile Virus finns i ... Harris County i Texas. Ja, det är ju alltså här, där vi bor. I år har det konstaterats ovanligt många infekterade myggor, särskilt innanför loopen ... där vi bor. Så nu sprejar de, som sagt. Heja! Jag hatar mygg! Fast lite läskigt när de varnar invånarna i Houston för att vara utomhus mellan tio på kvällen och tre på natten, då sprejningen sker.
Mer djurliv: Jag hittade en duva i trädet i går kväll. Mast tog till hårdhandskarna direkt och förpassade den lilla skitmaskinen till de sälla jaktmarkerna. Och så har jag hittat spår efter kackerlackor i skafferiet. Urk. De har sprejat runt huset den här veckan, så förhoppningsvis var detta bara en engångsföreteelse. Om de små odjuren har flyttat in under sommaren får jag ringa pest constrol igen och be dem spreja inomhus.
Och ändå, efter en härlig sommar i Sverige är det skönt att komma hem till sitt eget igen. Vi har det faktiskt väldigt mysigt här. Det ska bli kul att träffa alla kompisarna igen, och det blir skönt med vardag. Skolan börjar på måndag, men redan i dag är det Meet the teachers. Barnen får nya lärare och klasserna blandas varje läsår här, helt tvärtemot Sverige.
Nu har jag skrivit i nära en timme, klockan är strax halv sju. Det börjar ljusna ute, om en kvart är det dagsljus - det går ju så fort på den här breddgraden. Tomtarna är uppe på loftet och leker i väntan på att få slå på tv-n klockan sju, men jag tror jag fuskar lite och tar en kopp kaffe till framför nyheterna!
