Alla talar svenska!

Oj, så har en hel vecka passerat. Bloggtorkan har väl mest att göra med att det inte har intreäffat några större skandaler, samtidigt som jag har haft tankarna på annat håll. Pluggat, förstås och så är vi småkrassliga hela familjen. Mats har varit snuvig länge nu, och dessutom vred han till foten på taekwondon i lördags och skadade ledbandet. Mei-mei klagar på ont i halsen, men hon har ingen feber. Olivia är lite snuvig, och har fått munsår. Jävla skit. Det måste vara jag som har smittat henne på något sätt. Damn. Och själv vaknade jag med lätt feber och ont i halsen i söndags morse.

Först trodde jag det var straffet efter den mycket trevliga festen hemma hos våra tyska grannar Kerstin och Roger, på lördagskvällen. Här är Consti, Mei-Mei och Coco. Märklig fest på ett sätt, alla hade barn i samma ålder och ändå bjöd de inte in förrän till klockan 7.30 på kvällen. Barnen hade iofs jättekul, men våra vaknar ju strax före sju varenda morgon oavsett när de går och lägger sig ... så sena kvällar är ingen hit. Jag och Mats tackade för oss strax efter klockan 11. Då hade just huvudrätten avslutats och det kokades kaffe till desserten.

Alla talar svenska, ja ... det finns faktiskt riktigt många svenska barn i Houston! Nu är det Luciaträning igen. Olivia och Mei-Mei tycker det är jättespännande med så många svenska barn på en gång. De flesta känner de inte alls.

Efter att ha gäspat sig igenom sångträningen fick mina barn ny energi på studsmattan. En härlig eftermiddag, trots att vi alla var hängiga.

I dag har vi lugnet före stormen igen. En kallfront ska pressa fram åskoväder med hårda vindbyar och möjligen en eller annan tornado, i eftermiddag. Men än så länge är det skönt ute. Ett lätt molntäcke, 25 grader varmt, svag vind. Och myggen verkar äntligen ha börjat dö för säsongen.

Nej, nu får jag plugga vidare!

Lite kul

Lite kul så här på morgonkvisten! Snart kan Berlusconi ha sina smutsiga affärer i fred.
Klockan är halv nio, jag har lämnat barnen i skolan och sprungit rundan i solsken och sval luft. Härligt, och det gick fort! Nu ska jag snart hoppa in i duschen och sedan göra lite nytta, innan det är dags att hämta barnen igen - det är halvdag i skolan.

Intet är som väntans tider

Snart dags att hämta barnen i skolan. Promenad eller bil, det är frågan. Stundtals öser regnet ned, men däremellan skiner solen. En kallfront är på väg att passera med regn, åska och hårda vindar, och i morgon ska 27 grader vara utbytt mot sju på morgonen. Brrrr.

Hos tandläkaren

I dag var flickorna hos tandläkaren, Dr Camarata.
Dr Camarata bor på vägen till skolan och höll på att köra över mig och barnen en morgon för ett par månader sedan. Efter att ha knuffat iväg barnen för att rädda dem hötte jag med näven och kallade Dr Camarata högt och tydligt för idiot, innan jag insåg att det var hon. Har därför dragit mig lite för att gå tillbaka, men övertalade till slut mig själv att 1) Hon körde som en idiot den där morgonen och att tillmälet var helt befogat, och att 2) Det faktum att hon backade ut från sin drive med bagageluckan öppen och mobiltelefonen mot örat utan att se bakåt (då vi hade stått och väntat i minst en minut utan att få ögonkontakt) trots allt inte behöver innebära att hon är lika vårdslös med tandläkarborren.

Allt gick bra och Dr Camarata skadade inte någon den här gången heller. Barnen hade inga hål och tänderna var fint borstade. Dock måste de använda tandtråd varje kväll ... hmmm ... borde ju jag också ...
Jag har också satt upp en tid för att lägga lock på deras sexårständer. det är tydligt standard procedure här, kallas för sealing, och ska hjälpa till att skydda dessa för barnen svårborstade tänder mot hål. Jag kan inte minnas att jag hört talas om det tidigare och tackade därför nej sist vi var där, men nu bestämde jag mig för att lite på Dr Camaratas råd. Än en gång, som tandläkare har hon mycket gott renommé.

Söndag vid kusten

Vi åkte ned till kusten på söndagsmorgonen. det var en härligt varm dag, men molnig och ganska blåsig. Men vad gör det när man får springa barnfota på stranden, blöta ned sig och sanda ned sig?

Ibland vill bilderna stå upp, men långt ifrån alltid. Varför?

Det såg lite övergivet ut en söndag så här i november. Jag blev sugen på att hyra ett hus en hel helg och bara slappa och lyssna på vågorna.

Ungefär så här, men jag behöver inte nödvändigtvis fiska.

En och annan Portugese Man o´ war hade spolats upp. Hmmm, de ska bara finnas här på våren. Global Warming? Nej, säger republikanerna. Hear no evil, see no evil ...

Sedan åkte vi kustvägen över till galveston. Det var en gigantisk mc-träff där, the Lone Star rally. Avgasdimman låg tät och mullret var stundtals öronbedövande. Jag kände mig helt felklädd i min ljusa sommarklänning. Borde ha haft jeans, skinnjacka och röda stringtrosor uppdragna till midjan för att smälta in. och förstås varit betydligt mer tatuerad.

Mamma, varför ligger det en mamma där om de nu säljer hjul? Ja, det kan man verkligen fråga sig!

En bild som borde varit stående ... hojar i alla modeller och i oändlig mängd.

Howdy, dammit!

I fredags

I fredags var det åter lunch med damerna. Nu firade vi Frida, som fyllt år. Här ser ni Ulrika, Malin P och Frida A. Alltid lika trevligt att träffas ett par timmar mitt på dagen utan barn!

Nåja, lille Alexander är förstås alltid välkommen!  Här är Malin L, Katarina och Frida G.

Lille Alexander är en matglad liten kille, och nästan alltid glad över huvud taget! Det är så mysigt med en bebis i sällskapet.
Det var en ganska kylig dag efter den senaste kallfronten, men luften var härligt klar och i solen blev det riktigt varmt. Jag lyckades til och med bränna mig.

På fredagseftermiddagen gick sedan Mei-Mei hem med sin kompis Coco för en play date. De håller på att anlägga pool och frågan är om de alls ska fylla den med vatten. barnen hade superkul i sin nya lekplats.

Fler bröllopsbilder

Morsan skickade några fler bilder från broder Simons vigsel. Ser ut att ha varit en härlig dag! Synd att vi inte kunde vara med, men det kom så hastigt på och det är ju en bit att åka.

Pappa Lasse och lille Aron.

Ser ut som Gidis i bakgrunden? Jag tror de blåser såpbubblor, har förstått att det är så man gör nuförtiden. Risgryn är visst djurplågeri. Kokt ris då?

Numera är det int så viktigt att ha en annons på familjesidan i tidningen. I stället uppdaterar man sitt civilstånd på Facebook. Simon och Anna, som höll bröllopet hemligt för alla utom närmaste familje, skojade till det ordentligt och ändrade sin status så här timmarna innan de gifte sig. Efter att ha oroat runt 300 kompisar vardera en hel eftermiddag meddelade de sedan att de hade gift sig. Moderna tider!

Remember, remember ...

The fifth of November!
Simon gifte sig med Anna i går. Grattis!

Tutakhamon med mera

I går tog jag och Katarina barnen direkt efter skolan till The Museum of Fine Arts, för att besöka utställningen om Tutankhamon. Man fick vara där inne i en och en halv timme och vi utnyttjade faktiskt större delen av tiden, trots att barnen inte riktigt fattade hur intressant det är att titta på gamla statyer och andra prylar. Lärorikt var det i alla fall för oss vuxna, och även barnen fick med sig en del nya koncept, som sarkofag, hieroglyf och balsamering. Mumien (en kopia) rörde sig inte, till allas lättnad. Mei-Mei sov visst inte så gott i natt ... men det var nog mest för att hon hade gett sig den på att komma in och lägga sig hos oss. Sålunda sov jag för andra natten i rad i hennes säng. Jaja, det är ju så det är ibland.

Åhh, så irriterande! I förra inlägget står ju faktiskt en bild, men det var väl undantaget som berkäftar regeln. Dags att byta bloggleverantör?
Hur som helst. I natt drog ytterligare en kallfront ned över Texas och i dag kommer temperaturen inte att stiga till mer än 15, 16 grader. Blåser gör det också. Natten som kommer blir ännu kallare, i morgon bitti ska det inte vara mer än fyra plus. Mössor och vantar, fram! Jag har också lagt täcken i sängarna nu. På sommaren är det så varmt att ett lakan räcker, trots AC. Redan om några dagar ska dock temperaturen stiga igen och med lite tur kan det bli en stranddag på söndag!
Vad har jag mer att berätta? Tja, stackars Mats är fortfarande krasslig, det är bättre ena dagen men sämre nästa. I dag håller han på att tappa rösten, stackarn. Bara han inte smittar mig. Jag hinner verkligen inte vara sjuk. Jag pluggar mest om dagarna och det kräver en hel del koncentration, så jag pallar inte att sitta och må dåligt samtidigt.
Flickorna mår bra. De fick ääääntligen åka till Toys r Us i förrgår och köpa en leksak var, sedan Mei-Mei tagit sig ända upp till toppen av sin humörstrappa. Hon hade kommit in i en dålig vana att vara skitsur varje dag efter skolan och gnälla över allt och inget ända fram tills tv-n slogs på vid sex-sju-tiden på kvällen. Man blir ju bara så trött i öronen att höra på en strid ström av klagomål varenda dag, inte sällan uppblandat med floder av krokodiltårar. Så vi konstruerade en trappstege. För varje dag hon var glad hela tiden fram till läggdags fick hon gå ett trappsteg upp. På toppen väntade en tur till Toys r Us. Och simsalabim - så vände humöret! Nu håller vi tummarna för att hon ska fortsätta på den positiva banan. Jag har lovat att fortsätta föra dagbok över hennes goda humör och berätta för tomten, vilket i sin tur kan generera fler julklappar.
Hot och mutor. Hot och mutor. Hur gör man annars?

Halloween

Barnen färdigdressade och väntar på att Block partyt ska börja - varje Halloween bjuder en av grannarna in hela kvarteret och några till. Alla tar med en smårätt och några öl eller en flaska vin. Sedan umgås man i några timmar på deras front lawn, medan barnen leker och hundarna försöker nappa åt sig korv. Supermysigt!

Doodle Jump är favoritspelet just nu. Alla de där Educational Games som jag har laddat ned är inte i närheten så intressanta.
Olivia var ninja (jag lyckades övertyga henne om att det finns vita ninjor), med sitt blåa bälte om pannan och mitt bruna bälte om midjan. Mei-Mei var fallen angel. 

Min smårätt gjorde succé även i år. Korvfingrarna lär vara publicerade på ett antal Facebooksidor!

Det var en lång väntan på att mörkret skulle falla och Trick-or-treat-andet kunde börja.

Folk överallt ... bilderna ger inte riktigt rättvisa, men det var säkert mer än 30 personer på partyt. Mycket trevligt och ett enkelt sätt att lära känna fler grannar.
Till Olivias stora glädje kom även hennes nya favoritkille i klassen, preston, med syskon och mamma. De är nyinflyttade och bor på en annan gata, men var medbjudna ändå. Olivia och Preston sammanförde sina mammor för att vi skulle göra upp planer för en play date.

Steven, som var någon sorts Pokémonfigur, Olivia, Mei-Mei och en ny grannflicka som jag inte minns namnet på.

Roligast av de vuxna i år var detta Wild Strawberry. Mickey Mouse (ej på bild) gjorde succé även i år, och Kerstin kom klädd som polis - synd att jag inte fick en bild på henne, hon såg fantastisk ut. Det var nog en hel del män som skulle kunna tänka sig att bli gripna av henne!
Det är kul att se hur folk engagerar sig här, amerikanerna ger verkligen järnet när det gäller att dekorera sina hus och trädgårdar, och i många fall alltså även sig själva. När det gäller att klä ut sig är det som en stor maskerad, man behöver absolut inte vara läskig. Annat är det med husen. Vissa trädgårdar är omgjorda till stora gravpaltser, med massor av skelett och zombies. Det är spindlar, häxor, pumpor och fladdermöss i drivor. Jag och ett par andra vuxna gick med barnen när de trick-or-treat-ade, försökte hålla gruppen samlad samt påminde dem om att de måste tacka. Bäst var ett av husen några gator upp: De hade installerat rökmaskiner i trädgården, som var omgjord till kyrkogård, de spelade läskig musik med skräckfilmsskrik, och själva satt de på garageinfarten med tända candelabrar. Och en stor skål godis. Olivia vågade inte gå fram, det var alldeles för läskigt, men Mei-Mei tog mod till sig till slut och gick fram med några andra barn. Hela gården var alltså som en installation, det var helt superbra gjort! Jag försökte fotografera med det gick inte i mörkret. Blixten skulle förstört alltihop. Ni får försöka tänka er hur det var.
Hur som helst, vid åttatiden kom vi till slut hem, då hade barnen nära två kilo godis var i sina kassar. Flickorna har en challenge just nu: Om de inte äter godis på ett helt år ska de få varsin bärbar dator. Dock har de fått välja två dagar som är undantag. Halloween var en av de dagarna. Sålunda vräkte de i sig godis under kvällen. Olivia fick nog efter ett tag och ville bara ha vatten. Mei-Mei fick ont i magen och avslutade Halloween-firandet med en långsittning. Förhoppningsvis fick de iallafall en tillräcklig överdos med socker för att klara sig fram till Påsk, som är nästa godisdag. Och vem ska äta allt godiset? Hur lång hållbarhet har det? Vi lär ha så det räcker långt framöver.