Luciafirande i sjömanskyrkan

Lång väntan på att det var dags att åka ned till Norska sjömanskyrkan, där Sweas Luciafirande gick av stapeln även i år.
Olivia har blivit superduktig på schack. Sedan tog vi en cykeltur till Rice Village och åt lunch. Därefter var det dags att ge sig av.

Genrepet började klockan halv tre. Barnen var laddade och duktiga, men sjöng de inte väldigt tyst i år? Olivia ville vara tomte i år igen, men Mei-Mei var tärna. I fjol var båda tomtar men jag hade med ett lusselinne för säkerhets skull, om Mei-Mei skulle ändra sig. Det gjorde hon inte, men en annan liten flicka var utom sig för de hade glömt hennes linne hemma. Så kom vårt linne till användning ialla fall! Jag tänke, att det är säkert någon som glömmer i år också, och tog med Olivias lusselinne som reserv. Och se på f-n, en annan flicka hade inte fått med sig något i år! Så kom extralinnet till användning även den här gången. Jag kände mig väldigt förutseende.

Så vacker den är, svenska flaggan!

Väntan, väntan. Schemat var annorlunda i år och Luciatåget var tidigare - toppen! Bra beslut av Luciageneralen Katarina Hånell. Här syns Olivia, Mei-Mei, Isabelle och lilla Olivia.

Äntligen på scen! Detta var första gången jag använde min nya, fina Canon 7D. Visst är bilderna fina! Några fick dock sorteras bort på grund av rörelseoskärpa.

Mei-Mei till vänster.

Staffansvisan. Lägg märke till Mei-Meis plötsligen krampaktiga hållning. Aj, aj, aj ... hur ska detta gå?

Tomtarnas julnatt.

Coolaste tomten: Olivia!

När tåget var över och barnen ombytta var det fiskdamm. Elliot fick napp!

Isabelle och Pontus också.

Och Mei-Mei, utan trosor i Pasadena. När barnen tågade ut rusade Mei-Mei till toa, men det där att få av sig strumpbyxorna blev för mycket, och kisset kom. Stackars Mei-Mei, men varför envisas hon alltid med att hålla sig så länge! 

Efter lottdragningen (då vi fick äran att hämta hem två priser, tyvärr dock inte på våra lotter utan på Fredriks och Jorunns, som vi bevakade då de drog tidigare för att hinna till The Nutcracker), var det dans kring granen.

Elliot och Olivia.
Mats åkte tidigare, för vi väntade ju fint främmande från Sverige.
Vi tre tjejer åkte också hem direkt efter det att firandet var över och lämnade de andra stackarna med städningen.
Vi hann precis hem, klä om och börja förbereda lite mat - så kom äntligen Mormor och Douglas!
Nu är barnen i skolan. Mats och Douglas ska ut och handla. Morsan ligger nedbäddad och är förkyld - känns det igen? Hoppas hon piggnar till efter en dusch.

På fredagskvällen bubblar det

inte så mycket, än i alla fall. Jag och Mats åker snart på vår andra pre grading. Olivia och Mei-Mei ska gå på bio med Steven. En dag till - och på söndag är det dubbelt kul, för först är det Lucia-firande och sedan kommer Mamma och Douglas!
Tills vidare kan jag rekommendera följande länk - klicka på tv-rutan längre ned och gör till fullskärm. Roligaste på internet sedan DYAC!

Torsdag

Så har ett par dagar till passerat. Full rulle för min del, med tentaplugg och julförberedelser. Mats åkte till New York i går, så jag firade vår nioåriga bröllopsdag på egen hand. Fira och fira ... jag och barnen åkte på taekwondo på kvällen. Och det var det. Nu är det en vecka kvar till höstens stora tenta, och tio dagar kvar till vår black belt grading!
Julstämningen börjar infinna sig här i Houston. Kylan hjälper till en del, det var ganska rejält med frost i gräset i morse och Mei-Mei hävdade bestämt att det var snö. Jag har i stort sett köpt alla julklappar. Laxen gravas i detta nu. Inköpsresan till Ikea slutade med besvikelse, de hade varken pepparkakor, prinskorv eller julmust. Köpte i alla fall lite sill. Har också inhandlat en kalkon.
Amerikanerna sätter upp sina granar kring 1 december, men vi väntar nog lite till. Det blir ingen riktig gran i år heller. Funderade ett slag på att köpa en palm i stället, men lät bli!
Utomhus lyser det som på Liseberg om kvällarna, det är riktigt vackert och mysigt och vi åker gärna en extra runda i kvarteren när vi kommer hem efter taekwondon. Amerikanerna har en go humor - var och varannan klär ut bilen till Rudolph, med röd nos fram och horn ovanför framdörrarna!
Nu ska jag slänga i mig lite lunch, förbereda lite middag och sedan ta en promenad upp till Rice Village. Det är härlig, hög sval luft ute nu. Förhoppningsvis får barnen vara ute på rasten i dag - de har haft inneraster i två dagar på grund av den "extrema" kylan (cirka fyra -fem plus på dagen).

Tisdag morgon

Hu, så kallt vi har nu på morgonen! Jag har förstås nåtts av rapporterna om snö hemifrån Sverige (avis) men jag lovar, att tre plus här är lika kallt som tre minus i Sverige. Kylan är fuktig och kryper in överallt, särskilt i husen, som inte är vinterisolerade. Det är bara att köra AC:n för fullt. Så varmlufts pytsas ut här och där och man går från varmt till kallt till varmt till kallt. Ungarnas rum är jättevarmt, medan andra rum fortfarande är kylslagna. Jaja, förra året hade vi totalt en månad av kallt väder, så det kan man överleva. Dock kom det inte förrän i januari. Mamma och Douglas landar på söndag - hurra! - och det vore förstås gott att kunna bjuda på lite härligt varmt, sommarlikt väder då!
Jag och barnen gick till skolan som vanligt. De har fodrade brallor för kalla dagagr, det var premiär i dag. Mössa och vantar har vi haft några gånger innan. Vi var förstås nästan ensamma om att gå - folk är livrädda för kyla här. Eller ovana. Skolan släppte in eleverna direkt, annars får de alltid vänta utanför tills klockan ringer. Men är det kallar än 40, tror jag det är, det måste vara en sex, sju grader plus i Celcius, så kan det ungefär innebära fara för liv och egendom och då får barnen gå in på en gång. Frågan är om det ens blir rast senare under dagen.
Några snövarningar har vi dock inte sett till här i södra Texas än. Så tills vidare: Wrap up your pipes, and cover all those pretty flowers!
Nu ska jag plugga en timme, sedan är det dags att volontärjobba lite på skolan. Därefter måste jag köpa mig ett par nya promenix-skor. De gamla trotjänarna fick förpassas till evigheten efter dude ranchen.

Den andra advent

Nu har vi julfint utanför vårt hus. Pelarna har gjorts om till polkagrisar, som är julgodis här. Höstblommorna har bytts ut mot julrosor. Kransen är upphängd, och i buskarna glittrar tusen juleljus om kvällarna!

Söndagarna innebär mysmorgon hemma hos oss. På lördagarna ska vi upp och iväg på taekwondo, men söndagarna är utan ska-n och måsten ... så när grannarna hastar i väg till kyrkan ligger vi lugnt kvar i sängen hela familjen, dricker kaffe och kollar lite tv.
Nu är tre fjärdedelar av familjen förkyld. Bara Olivia är helt pigg. Tack och lov är ingen supersjuk.
Jag och Mats åkte på pre grading på en annan skola i fredags. ganska meningslöst, men vi visade i alla fall vår goda vilja. För det första hade grand mastern sagt fel tid och vi kom klockan sex, fast pre gradingen började klockan sju. Det blev närmare en timme på ett närliggande Starbucks iförda taekwondokläder ... händer inte oss varenda fredag. Själva pre gradingen var seg. Grand mastern var där och eleverna på den andra skolan var rent ut sagt kassa - så vi fick mest vänta på att de skulle lära sig hur man förbereder olika blockar. Fördelen var att vi åkte därifrån med ett stärkt självförtroende.
Barnen fick tillbringa fredagskvällen hemma hos familjen Ambré. De hade det toppen, och vi hade tur vi också som blev inbjuda när vi kom tillbaka strax efter nio på kvällen. Det blev en sen men god middag och ett par glas rött, och trevligt sällskap till det, innan vi begav oss hemåt med våra övertrötta barn. Tusen tack, Joel och Frida (och hennes föräldrar)!
Nu ska vi snart äta lunch, det blir rester från i går: Potatisgratäng (med massor av vitlök), grillad kyckling (för de som är lagda åt det hållet) och sallad. Sedan är det Luciaträning.
Olivia har varit med mig och köpt julklappar till Mats. Hon tycker det är superspännande att ha hemligheter! Hon och Mei-Mei har skrivit önskelistor till Tomten, som vi lade i ett kuvert, klistrade ihop, skrev adressen "Santa Claus, North Pole" på. På önskelistorna hade skrivit ned alla de DS-spel som de vill ha. Jag och Olivia åkte förbi Posten och lade kuvertet på lådan. Olviia är supernervös nu, för vi satte inte på frimärke. Jag sa, att så här i juletid måste väl Posten ställa upp och skicka brev gratis till tomten?
Brevet som Olivia lade på lådan var dock tomt, jag hade skrivit samma adress på ett annat kuvert. Hon är för rolig, hon vet mycket väl att tomten inte finns, men ändå är hon så orolig att brevet inte ska komma fram!
Önskelistorna ligger dock i tryggt förvar här hemma, så att jag kan åka till leksaksaffären och köpa sepl nu i veckan.

Det som inte fick hända

Har just hänt. Jag har blivit bombförkyld. Tack och lov ingen hög feber, så det finns hopp om livet, men ändå. Men en tenta och en black belt grading inom två veckor har jag inte tid att vara sjuk! Jag måste plugga, jag måste öva taekwondo, och dessutom skriver jag en grej för GP. Jag har inte tid att vara förkyld! Mamma och Douglas kommer nästa helg, jag hade tänkt ha gjort så mycket så möjligt av mina måsten tills dess. Attans attanbening. Stackars mig!

Winter Wonderland

Hoppsan, kanske ska jag tänka om när det gäller dieten?

Här har vi haft några riktigt kyliga dagar det senaste. Vintern är här, oj så snabbt den kom! Jag hann aldrig uppfatta hösten, med de sköna, ljumna kvällarna ... jo, just det, det var de veckorna då vi hade myggplågan här och man inte kunde vara ute över huvud taget. Nu är det mössa och vantar på som gäller, temperaturen kryper under fem plus om nätterna, skolan släpper in barnen direkt på morgnarna i stället för att låta dem vänta utomhus (obligatoritskt om det är kallare än åtta plus, jisses!), ac:n dånar och pytsar ut varmluft här och där i huset. Vi går runt i fleecekoftor och inneskor och dricker te för att värma oss. Lite varmare får det gärna vara!
Å andra sidan är det riktigt mysigt här nu, för alla juleljusen har kommit upp. Folk satsar stora pengar på att dekorera sina hus och trädgårdar. Hela träd lindas in i smålampor. Houston ser ut som ett gigantiskt Liseberg. Jag får nog ge mig ut och sätta upp vår belysning också, annars slutar väl grannarna prata med mig.
I övrigt så pluggar jag, jobbar jag, plockar jag här hemma och så taekwond-ar jag. I kväll har Olivia grading. Mei-Mei står över. Mats kommer hem från Qatar på torsdag. På fredag har vi vår pre-grading. Ojojoj, det kommer närmre!

Första advent

Vi är tillbaka i Houston och Tinkle, som vi numera kallar henne, är tillbaka hos oss. Vi hade vaga planer att stanna till i San Antonio efter ranchen, men Mats måste åka till Qatar (stavn?) och taxin kom redan vid lunch i dag. Alltså får San Antonio vänta till en annan gång.

Tänk att det redan är första advent! Vi har i och för sig haft svalare väder i dag, sedan kallfronten som drog ned i går, men det är fortfarande som svensk sommar om än kylig sådan. Svårt att tro att julen snart är här. Men jag har hängt upp stjärnan i fönstret, lagt på julduken och tagit fram ljusstakar. Jag och flickorna bakade lussekatter.

Att knåda degen var tydligen superkul! Good for them ...

Det blev massor av bullar lagom till klockan tre, då Katarina och barnen kom över på cykel. De har inte hellert någon pappa hemma. Så vi firade tillsammans, supermysigt, med lussekatter, glögg, julmusik, första ljuset tänt i min födelsedagsadventsljusstake, och prat och lek. Inte dumt det heller!

Lite taekwondo

Jag och Mats tränar stenhårt nu. Vår black belt grading är den sjuttonde! Här är några bilder från tidigare i veckan, då vi gjorde judo forward rolls. Jag gör dem då alltså inte, på grund av ryggen, men övrig tre familjemedlemmar är superduktiga! Lär man sig detta riktigt bra behöver man inte oroa sig för att slå axlarna ur led om man faller. Det är bara att rulla och ställa sig upp iegn.

Mei-Mei är alltså också superduktig, att hon inte fångades i hoppet får skyllas på fotografen.

Mats.

Mera dude ranch

En professionell fotograf var på ranchen på fredagen, så här kommer fler bilder, där till och med jag syns. Fredagen efter Thanksgiving kallas Black Friday här, en sorts mellandagsrea som kommer före jul. Folk är som tokiga och alla shoppar till tusen. Bland incidenterna i år finns bland annats skottlossning och pepparsprejning i kampen om åtråvärda varor. men vi ägnade som synes dagen åt att rida. Vi var en sväng inne i Bandera också, för att köpa nya boots till Mei-Mei. De vi köpte till Houston Rodeo i mars var redan för små. Hmmm. Den här gången köpte vi second hand. Det blir helt enkelt för dyrt att köpa nytt när de används endast en gång.

Jag är ju då ingen hästtjej, och det tog mig ett par minuter att slappna av.

Sedan gick det bra!

Mei-Mei var hur cool som helst.

Olivia också.

Mei-Meis häst hade en tendens att vika av och skutta till ganska mycket, varpå Mei-Mei skrattade så hon höll på att smälla av (medan hennes mammas hjärta nästan stannade). Efter ett tag kom våra wranglers på varför just hennes häst betedde sig lite krumbuktigt. Mei-Mei hade fått fatt i en liten kvist som hon använde som piska!

Olivia övar lasso.

Mei-Mei förklarar varför hon vill ha en häst som är precvis som Spot.

Allt som allt en mycket lyckad Thanksgiving, med nya vänner, upplevelser, frisk luft och en massa kul. Rodeon var ett stort, oväntat plus. Enda minuset vore väl maten, som var traditionell amerikansk bonnamat, med massor av kött och fett. Inte riktigt min stil. De hade kokta morötter till kalkonen på torsdagen och jag såg chansen att få i mig något näringsrikt, men till min fasa insåg jag att de var "candied", vilket innebär att de var kokade i sockerlag. Urk.

Men, som sagt, på det stora hela kan jag utan tvekan rekommendera Twin Elm för alla vänner här som vill åka på dude ranch!