Blondiner, blondiner

Vi skrattade gott på lunchen i dag, då den ena efter den andra mannen på kaféet höll på att tappa ögonen när inte mindre än sju blondiner dök upp! Märkligt att vi svenskor väcker en sådan uppmärksamhet, många amerikanskor är ju blonda precis som vi. Kanske är det helt enkelt så att vi är betydligt snyggare?
På filmen syns Tove, Katarina, Jorunn, Tove (annan), Katarina (annan) och jag själv. Frida kom lite senare med sin lika blonde son.

Bilder från resan

Det blev ett glatt återseende med Rasmus, granne med barnens mormor. 

Mei-Mei.

Olivia.

Barnen ville förstås meta krabbor, trots mina försäkringar om att krabborna inte nappar när det är så kallt i vattnet. Olivia, som fick ett nytt krabbmetspö av morfar, gjorde ändå ett försök. Men, det nappade inte.

Onsdagsförmiddagen var makalös, varm och vindstilla.

På eftermiddagen, då vi fick sällskap av Anna och Aron, blev lite kyligare då det blåste upp.

Gideon.

Aron.

Popcorn i badet ... ja, varför inte?

På väg hem, i väntan på flyget i Amsterdam.
Barnen längtar redan tillbaka till Sverige och är mycket taggade att börja i sina nya klasser på Påskbergsskolan. Bådar gott inför hösten!

Tisdag morgon

Och vi sov faktiskt ganska duktigt i dag! Alla var vakna av och till under natten, men vi somnade om och gick inte upp förrän 6.30. Betydligt bättre än 5.00 i går, fast det är ju ganska mysigt med lååångfrukost också! Om en stund är det dags för mig att följa barnen till skolan - jag har börjat gå dit igen. Sedan har jag föreläsning i tre timmar, och klockan elva kommer en tjomme från flyttfirman för att mäta volymen på våra prylar. Sedan tar värderingen vid ... Suck. Nej, nu tar jag den sista slurken kaffe och går upp på övervåningen för att piska på tjejerna!

Hemma

Veckan i Sverige gick fort. Vi hade tur med vädret, det var soligt och fint åtminstone hälften av dagarna. Vårvintern när det är som finast.
Barnen njöt av att mysa med mormor, och Gideon dök som förväntat upp varje eftermiddag efter skolan. Vi har ätit en massa god mat, druckit en massa gott vin, ja, gottat oss massor. Långpromenader blev det inte så mycket med eftetrsom mitt knä är som det är, men jag är i alla fall hyfsat rörlig nu. Ibland så att säga låser sig dock leden och det smäller till när jag lyckas röra dknät igen, superläskigt. Jag blir så rädd varje gång det händer. Men, so far so good.
Mest spännande under veckan i Varberg var förstås skolan. Barnen fick gå hela fredagen i sina nya klasser. Mormor följde med Olivia och jag följde med Mei-Mei.
Mei-Mei var superblyg under förmiddagen, kanske beroende på att jag var där. Sedan på rasten var det två flickor som tog hand om henne, visade henne skolgården och gjorde hinderbana. Då lossnade det! Jag lämnade skolan i ett par timmar och kunde sedan hämta en mycket nöjd liten förstaklassare. Hennes fröken tyckte att hon läste bra på svenska (som vi just har börjat öva, hennes engelska är mycket bättre) och i matten har de kommit lika långt. Sålunda tror inte fröken att det ska bli några bekymmer för Mei-Mei!
Olivia har ju en annan typ av självförtroende. Hon är aldrig blyg. Dessutom hade hon Gideon i klassen, som tog sitt uppdrag att skydda Olivia mot eventuella elakingar på så stort allvar, att han inte lät någon annan prata med Olivia eller ens komma i närheten av henne. Fröken fick visst be honom att backa ... Olivia var också nöjd med sin dag. Roligast var musiken. Knäppast var engelskan, där barnen fick låtsas att de köpte glass. Sedan fick de göra ett gammalt nationellt prov, eftersom fröken ville se på vilken nivå Olivia låg. Det var ett läsförståelseprov. Olivia hade alla rätt och fröken sa att "det här blir inga problem". Puh!
Nu ska jag göra lite mer kaffe. Vi är alla jet lagade, men snart är det iallafall morgon på riktigt. Bilder kommer!

I Sverige

 Här är sista bilden från Houston - underbart sommarväder, skir vårgrönska och blommande azaleor.
Jag och barnen klev på flyget samma eftermiddag och mindre än ett dygn senare (utan sömn, fy vad jag inte tycker om de här långresorna) så flög vi in över Sverige ... och gissa vad barnen rapporterade! Det låg snö på marken!

 Mer än en decimeter hade rasat ned under natten och temperaturen på nollan gjorde att en perfekt kramsnö väntade de entusiastiska barnen. Jag gick och lade mig direkt när vi kom hem till morsan, men flickorna gick genast ut och byggde snögubbar. Tänk vilken lycka, att vi fick lite snö även i år!

Jag som fortfarande är halt och lytt kände mig som en pensionär, så som jag oroade mig för att halka. Nu har all snö smält bort och det är faktiskt lika bra det. I nästa vecka ska det bli riktigt vårväder här, det ser vi fram emot! Vi tog en promenad med farsan, Morfar Lasse, i dag på eftermiddagen och fy vad kallt det blåser nere vid havet! Jag trodde öronen skulle ramla av innan vi hade matat klart änderna.
Annars händer det just inte så mycket. Olivia och Gideon leker. I går följde hon med honom till Påskbergsskolan, där barnen hade satt upp en sorts melodifestival, där de mimade till musik. Spännande för henne, så klart. Läskigt för Mei-Mei, dock, som valde att gå hem. Jag och morsan och Simons Anna gick på after work och drack lite vin. Jättemysigt!
Jet lagen biter sig ännu fast och jag och Mei-Mei var vakna åtskilliga timmar i natt. Känner mig ganska dimmig. Men det ska väl bli bättre, hoppas jag. Jag tog en power nap medan morsan tog barnen till torget, det var skönt.
Nu till veckan väntar en del utflykter, vi ska kolla lite på kök, kanske åka till Ge-Kås bara för att, och på tisdag kommer Mats. På fredag är det den stora skoldagen för Olivia och Mei-Mei, då de ska få testa att gå i sina klasser. Och på lördag åker vi tillbaka till sommarvärmen igen!

Snart i luften

Ja, om ett dygn ungefär. Vi tar barnen ur skolan ett par dagar och åker till Sverige! Vi landar på torsdag och stannar i Varberg en dryg vecka. Barnen ska mysa med mormor och dessutom få testa att gå i svensk skola. Spännande!
Så i dag har jag packat, förutom att jag hade en fyra timmar lång föreläsning på förmiddagen. Nu ska jag strax gå och hämta barnen (gå - premiär i igår, kanske borde ha preciserat "halta och hämta barnen").
Flickorna ska ha en privat grading i taekwondon i kväll - den vanliga är i morgon kväll men den missar vi ju. Det vore coolt om Olivia hinner få rött bälte innan vi flyttar härifrån. Det är lite på håret om det hinns med, men vi ska i alla fall försöka nå dit. Kvällens grading innebär alltså bara en stripe för var och en av dem. Mei-Mei kan nå ett grönt bälte om hon vill, men hon har strejkat när det gäller gradings det senaste halvåret. Hon tycker det är för läskigt. I kväll har hon i alla fall bestämt sig för att det är dags.
I övrigt har jag inte så mycket att berätta ... dagarna flyter på i rask takt och jag fattar inte vart tiden tar vägen. Snart är det halva mars, jisses.
Nästa uppdatering lär komma från Varberg, och då har jag nog lite mer att berätta!

Som sommaren

Vädret är underbart här nu! Vi åt frukost i trädgården, lite kyligt i skuggan men härligt i solen. Sedan har temperaturen stigit till dryga 20 grader, luften är torr och himlen blå. Som den bästa svenska sommardag!
Vad passar då bättre än en fotbollsmatch klockan två och sedan kalas hos våra tyska grannar!
På knäfronten ser det i dag ut såhär:

Med skuggan som faller från höger ser benen ut att vara lika stora nu! Så är det förstås inte, men visst har det blivit mycket bättre. Jag har dock fortfarande mycket värk, särskilt när jag vilar. Känner mig sur över detta. Men det är skönt att kunna använda kryckorna allt mindre, och inatt kunde jag till och med sova en stund på vänster sida. Man får vara tacksam för varje litet framsteg!

Badbrudar och vår gäst Magnus

Bildbevisen från årets premiärbad i går!

På kvällen fick vi besök av en liten ugglebebis, som vi kallade för Magnus. Vi trodde först det var en förvirrad duva som var ute och flög i mörkret, Magnus var ungefär i den storleken. Men de kraftiga vita benen tydde på att det var en rovis, och det roterande huvudet tydde på att det var en uggla. Jag var så nöjd med att lyckas fotografera Magnus, innan han hade hämtat andan tillräckligt för att flyga vidare. 

Lördag morgon

Soffmys som start på helgen - inte dumt!
Vi har en fullspäckad helg framför oss. Den börjar med taekwondoträning i dag och fortsätter med Elliots taekwondo-kalas i eftermiddag. Han fyller sju!
I morgon har Olivia fotbollsmatch klockan två och sedan ska vi till våra tyska kompisar klockan fyra. Det kan bli poolbad båda dagarna, det ryktas om uppvärmda pooler!
Olivia och Mei-Mei hoppade i våran redan i går och simmade en bra stund. Dygnsmedeltemperaturen har varit över 20 grader i en vecka eller så, så vattnet är nog ganska okej, ävem om det är ett tag kvar till den där ljumma badkarskänslan.
Jag var på återbesök hos min läkare i går. Han var jättenöjd med mig! I ticked all the boxes, som han sa, vad gäller att böja och sträcka och i styrka. Nu gäller det att jobba upp styrkan i lårmuskeln igen. Det är lårmuskeln som kontrollerar knät. När man har varit inne och rotat i knät vid en operation reagerar lårmuskeln med att helt lägga av, för att skydda knät. En mycket skum känsla. Hur mycket man än försöker spänna låret så är det bara som deg.
Hur som helst, jag får nu gå utan krycka i den mån jag orkar! Underbart! Jag siktar på att gå med barnen till skolan nästa vecka. Med krycka, dårå, men ändå! Har ju inte rört mig många meter de senaste veckorna. Tur att jag inte har anlag för att lägga på mig vikt.

Nio år sedan kyrkan

Jag och Mats har två bröllopsdagar, den 7 december 2002 och den 1 mars 2003. Vi gifte oss i hemlighet på Rådhuset i Göteborg i december, mycket hastigt påkommet, utan ringar och med inhyrda vittnen. Detta för att skynda på adoptionsprocessen. Sedan hade vi kyrkbröllop, eller en välsignelse som det kallas då man redan är lagligen vigda, den första mars. När prästen sade att "som alla vet har ju Mats och Beatrice redan gift sig en gång" steg sorlet i kyrkan och enligt våra vittnen, som var vända mot församlingen, såg det ut som en mängd fågelholkar som viskade till varandra: Visste du om det?
Nio år sedan, i dag alltså. Även om det var pampigt att gifta sig i kyrkan, så är det ändå festen som gav det största minnet. Så superkul! Jag skulle gärna ha en till sådan fest. På tioårsdagen, kanske? Eller måste man vänta tills man fyller 50?
Annat värt att notera:
I går tog jag och barnen influensavaccin i nässprej. Influensan ska peaka när vi är i Sverige och jag vill inte riskera att vi blir smittade. Återstår att se om vi blir förkylda av vaccinet - tydligen inte ovanligt eftersom sprejet är gjort på försvagat virus.
Här är det fortfrande vinter, men i Sverige hade folk jublat över temperaturen. I går hade vi 28 grader och sol. I dag är det lika varmt, men molnigt. I morgon ska en front dra förbi och sänka temperaturen till 20 grader. Det är Texasvinter, det. Hade det nu inte varit så förbaskat mycket mygg hade man kunnat njuta av det också. Houston är byggt i ett träsk.
Nu ska jag plugga vidare.