Helgen

Eftermiddagssushi i fredags. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag är glad över att barnen lskar sushi eller om jag ångrar att jag introducerade dem till det över huvud taget. De äter som små måsungar och det blir ibland inget över till mig.

Duktiga med pinnarna är de i alla fall!

På eftermiddagen kom sedan Katarina över med barnen. Vi åt middag tillsammans och sedan hade Isabelle och Elliot sleep over med Olivia och Mei-Mei. De leker så himla fint tillsammans och det är en fröjd att ha alla fyra ihop. Att de somnade lite sent är en annan historia!

På lördagsmorgonen vaknade de strax före sex och började prata och fnittra. Sedan tog de sina iPadar och gick ned och spelade, och jag sov en timme till. Härligt!

Bilderna är från morgonbadet efter frukost. Både dagar och nätter är ljuvliga nu, det är ännu inte för varmt utan bara underbart. Strax över 20 grader nattetid och runt 30 dagtid. Hur ska vi kunna vänja oss av vid detta?

Efter badet fick alla fyra ta på sig taekwondokläder. Tyvärr tränar vi på olika ställen.
Lite mer lek, som vanligen dirigeras av Isabelle, kom sedan katarina och hämtade sina barn.

Olivia på gitarren - hon tycker spelandet borde komma automatiskt nu när hon har lärt sig grunderna i blockflöjt.

Eftermiddagen i går var lite seg, barnen var trötta och det var grått och blåsigt ute - men varmt. Vi tog en snabb tjejmiddag på restaurang på kvällen och barnen somnade som stockar i min säng vid åtta. De ville förstås passa på att sova med mig innan pappa skulle komma hem! Han har varit i Nigeria den här veckan och klev in här hemma strax efter sju i dag på morgonen. Resan hade varit över förväntan bra ... vi hade varit lite oroliga att det skulle vara hotfullt, med säkerhetstänkandet var tydligen högt och allt välplanerat och trevligt. Nu är det skönt att ha honom hemma igen.

I eftermiddag har Olivia fotbollsmatch och sedan är det kalas för våra tyska kompisars tvillingpojkar, som fyller åtta år. Vi vet bättre än att tro att detta blir ett barnkalas, pappan i familjen, Roger, är en fantastisk kock och vi förväntar oss en god buffé och massor av skumpa för föräldrarna! Hoppas bara att vädert håller i sig. Det är fortsatt blåsigt i dag, varm, fuktig luft sugs upp från gulfen och eldar på de häftiga ovädren längre norrut. Det är allvarliga varningar för tronados och allmän oväder i mellanvästern i dag. Vill det sig illa får vi också känna på det, vilket framför allt vore synd på det trevliga kalas vi alltså har att se fram emot!

Så här såg varningskartan ut i dag på morgonen. Än så länge ingen risk för tornados här i Houston, tack och lov.

Mei-Mei på scen igen!

I går var det dags för förstaklassarnas första stora framträdande - en sångshow! Gettin´ down with mama goose, hette den, och innehöll sex sånger. Det finns en bra bit över hundra förstaklassare på skolan och dessa utgjorde en stor kör, medan bara enstaka elever hade särskilda uppdrag på scen. Mei-Mei var en av dem! Här kommer hon och tre andra ut på scen för att spela "sleepers", som lyssnar på Mama Goose´s godnattsaga i början och slutet av showen.

Bara detta att få se alla sina kompisar i pyamas var superspännande.

Här läser Mama Goose (rektorn) en bit ur en godnattsaga.

Kören sjöng därefter sina sex upp-poppade vaggvisor (kan man säga så?).
Det var en mycket trevlig show och inte ett föräldraöga var torrt, förstås.
Olivia satt längst fram tillsammans med sin bästis i klassen, Winifred.
Det var för övrigt en skön kväll och extra mysigt att vi cyklade från och till skolan. This is weired, konstaterade Mei-Mei om att cykla iförd pyamas.

Tur för det här gänget att det var en skön kväll och natt. De köade alltså i ett dygn, på bästa  rockkonsertmanér, för att hänga på låset i dag på morgonen då registreringen till PreK öppnade. PreK är en sorts för-nollan som erbjuds barn som har engelska som andraspråk. Men det är inte fri upptagning, Roberts har en PreK-klass med 30 elever varje år, upptagningsområdet omfattar flera skolområden, och detta är ett mycket internationellt område (läs: fullt med utlänningar, som vi). Kampen om platserna är alltså hård.

När vi kom hem var det läggdags nästan omedelbart. Mei-Mei ägnade en stund åt att spegla sig och sjunga "I´m a beautiful giiiirl, I´m a beautiful giiiiirl", som hon ofta gör när hon får syn på sig själv. Olivia multitaskade genom att se på Cars på dvd och samtidigt spela Stack Countries på sin iPad - ja, Mats har nu köpt varsin iPad till barnen, trots att det bara gått drygt halva tiden av deras godisfria år.

Sedan var det hopp i säng. Nu läser även Mei-Mei enklare kapitelböcker - hon har fått en serie om fairies som hon älskar! Olivia läser sjätte boken om Harry Potter och har redan ångest för att samtliga sju snart kommer att vara slukade. Vad ska jag läsa sedan, mamma? Ingen bok kan någonsin vara lika bra som Harry Potter.

När råttorna lämnar skeppet

Mitt liv stinker. Det har gjort det mer eller mindre sedan slutet av januari, men nu stinker det verkligen.
Bokstavligt talat.
Vi har en avloppsläcka under huset, nämligen.
Först trodde vi att lukten hade med att göra att avloppsröret från ena toan på andra våning gick sönder, varpå avloppsvattnet rann genom golvet och målade rosor i taket i köket (där den värsta lukten är). Eftersom vår hyresvärd inte kunde bestämma sig hur han ville gå till väga med skitlukten, som ett tag dessutom verkade bli mindre, avvaktade vi. Jag opererade ju också knät mitt i allt detta och var inte särskilt sugen på att ha huset fullt av byggjobbare. Vi hade varit tvungna att flytta ut och det kändes praktiskt omöjligt i den situationen jag var.
Men så fortsatte det bara att stinka och till slut kom vi fram till att lukten kommer underifrån huset. En avloppsläcka där förklarar också att vi har lilla toan full av små svarta flugor, så kallade moth flies (moth = nattfjäril/mal), vilka förökar sig i stillastående vatten och särskilt förknippas med läckor under hus.
Så, avloppsläcka identifierad, rörmokare kontaktad - de har till och med varit här och tittat. Luckan är öppnad (vilket gör att det numera även luktar pyton i trädgården) och de är beredda att krypa in med spade, skyddsdräkt och gasmask ... bara vår hyresvärd ger dem sitt klartecken och sina kontokortsuppgifter.
Men medan stanken stiger i takt med utomhustemperaturen verkar hyresvärden ha slutat läsa sina mejl.
Inte mycket att göra mer än att vädra, vädra, vädra och försöka stå ut. En dryg månad till, sedan är inte bekymret vårt längre.
Fast innan dess hade vi ju gärna haft lite partaj och middagar med våra vänner, för att inte tala om att barnen fyller år och vill ha kalas.
Borde vi betala hyra den här månaden?
I början låg jag alltså inte på särskilt hårt utan hoppades att det skulle gå över av sig självt, men nu, sedan vi vet vad som orsakar stanken och densamma bara blir värre och värre, känner jag mig riktigt sur.
I går kväll insåg jag också att svartråttan som bott under huset och som kvittrat (svartråttor kvittrar nästan som fåglar) för oss varje kväll sedan vi flyttade in, har gett sig av. Det rör sig inte längre i det lilla hålet vid dörren. Tystnaden är kompakt.
När till och med råttan tycker att det luktar alltför illa, då måste väl även jag ha rätt att klaga!

Brazo´s Bend

Vi fortsatte från George Ranch till Brazo´s Bend. Vi det här laget var alla ganska trötta och väldigt varma, men har man så få dagar är det bara att försöka klämma in så mycket som möjligt!

Tyvärr höll sig alligatorerna på avstånd.

Några andra djur fick vi ändå se.

George Ranch

Besöket på George Ranch var framgångsrikt. Alla lärde sig kasta lasso, bara en sådan sak, och vi åkte tidigt så det var ännu inte för varmt.

På ranchen, som alltså fortfarande håller ett par tusen djur, finns tre boningshus från slutet av 1800-talet/början av 1900-talet, då södra Texas började befolkas. Nu är det ett sorts museum. Det var intressant att se hur standarden - och förmögenheten - ökade från generation till generation. Det måste ha varit svettigt respektive svinkallt att bo i en sådan här enkel oisolerad stuga.

Barnen hittade både hönsägg och påskägg!! Tänk att påskharen hittade hit, Annikas barn hade varit oroliga.

Olivia hade en "jag vill inte bli fotograferad"-dag.

Lite cowboy-sysslor fick vi också se.

Veckan med Annika och barnen

Jag lyckades visst inte fånga barnen när de badade i poolen - den har varit välanvänd i veckan kan jag lova! Förutom bad har det varit mycket lek, mycket shopping och en del sightseeing.

Mei-Mei och Märta bjöd på dansshow. Olivia filmade.

Svante plåtade.

Mei-Meis show i skolan

Mei-Mei gjorde jättebra i från sig som narrator, vad det nu kan heta på svenska, uppläsare? Hur som helst, hon läste om de rädda elefanterna med klar och tydlig röst och nästan helt utan att staka sig. Duktiga Mei-Mei! 

De nya finskorna var på.

Blandade bilder

Mei-Mei lånar kameran och ger den tillbaka med ett antal nya perspektiv på sin syster, inredningen  och framför allt sig själv.

Ute på restaurang ... det kommer att bli svårt att vänja sig av med att gå ut och äta så ofta som vi gör här.

Två överhettade flickor kollar på Olivias forbollsmatch: Märta och Mei-Mei.

På Goddee Company inmundigande en äkta Texas Barbeque.

Förbaskade bilder att lägga sig ned. Hur som helst, favoritölen Shiner Bock och en mycket fiffig detalj under bordsskivan.

Svante och Märta på sport- och utomhusaffären Academy, där vi roade oss medan Annika provade träningskläder.

På mexikansk restaurang.

Brunch tillsammans med Hånells på söndagsmorgonen.

Fint besök från Sverige!

Nu har vi Annika och barnen här i en vecka! Jättekul för oss allihop. Barnen började leka som om de träffas var och varannan vecka och vi ser knappt röken av dem. Mei-Mei och Märta har funnit varandra och ägnar sig åt smink och finkläder. Olivia och Svante ägnar sig mer åt att vara coola. Här har vi ju tyvärr inte påsklov, bara långfredagen är ledig, men vi lyckas fylla dagarna ändå. Det har varit en hel del shopping. I dag har gästerna tagit buss ned till Nasa. Hoppas det har gått bra! Jag har aldrig själv åkt buss här.
Återkommer med fler bilder.