Mer dude ranch

Skyltar är alltid lite kul. Är det här i Converse utanför San Antonio de tillverkar Converse skor och kläder, tro? Skulle möjligen kunna förklara att det finns två olika sorters Converse-skor här, All Stars och One Star. texas är ju The Lone Star State och har bara en stjärna och ett streck på sin flagga.

Till vänster är det en Mystic Park och till höger är det No Outlet. Ifall nån nu var köpsugen ... vi såg inte någon skylt till en outlet i närheten. Kanske är det en helt annan typ av outlet som inte finns på den vägen?

Många namn i San Antonio och uppåt Austin vittnar om svensk invandring.

När vi kom till ranchen började flickorna genast mata hästarna.

Själva matade de sig med mogna mullbär. Mums!

En vacker solnedgång, det är varmt och stilla ...

... då passar det bra med lägereld och lite marsmallows-grillning!

Underhållning fick vi också. Sången och gitarrspelet var kanske inte så där oerhört imponerande, men vi lyssnade artigt när den här cowboyen spelade sina egenhändigt komponerade country-låtar. Det blev sedan svårt att hålla sig för skratt när han berättade om sina resplaner. "Äh, jag tror jag skippar Frankrike och åker till Europa i stället. Hur långt är det från Tyskland till Europa?". Det tog en hel del självkontroll för mig och Mats att förklara för honom hur det ligger till, utan att brista ut i gapskratt så han förlorade ansiktet. Nu var den här killen definitivt inte den vassaste kniven i lådan, men det är skrämmande att så många amerikaner har dålig koll på resten av världen.

 Påfågel - peacock på engelska.

Vi gick ned till Medina River för att känna på vattnet inför vår kommande tubing. Mei-Mei gick så klart in för det med stor entusiasm!

Olivia var mer tveksam.

Galenpannan!

Från flodbanken fick vi sedan ögonkontakt med den här nyfikna ormen. Olivia var nu helt övertygad om att hon gjorde rätt som inte badade med kläderna på, och tubing skulle hon definitivt inte testa. 

Floden är sagolikt vacker, och flyter mycket stilla den mesta tiden. Som jag skrev tidigare kollade vi upp att ormen inte var farlig, och sedan lyckades vi få även på med Olivia på vårt lilla äventyr.

Och när vi inte var ute på ridtur eller badade i floden, så satt jag och Mats mest på vår front porch. Härliga, lata dagar!

Och barnen matade, och matade, och matade. En rakt igenom mycket lyckad helg!

Twin Elm guest ranch

Här kommer en första omgång bilder från vår helg på dude ranchen. Enjoy!

Tubing, kallas det när man i sakta mak glider ned för en flod i en stor inneslang. På bilden är en engelsk tjej som vi lärde känna. Tyvärr har jag ingen bild av familjen Karlsson när vi gjorde det, men det var en mycket annorlunda upplevelse, spännande och avkopplande på samma gång. Vi hade sett en vattenorm i floden innan och detta tyckte barnen var lite läskigt, trots att vi kollat upp att det inte var en farlig orm. Barnen blev lite rädda vid ett par tillfällen då de lyckades kantra, men i övrigt hade vi en riktigt lyckad tubing!

Gamarna kalasar på en road kill.

Rodeon drar igång först i maj, men i stället bjöds alla gästerna på ranchen in till "cowboy games". Jag stod över på grund av knät, men resten av familjen gjorde en bra insats.

Hästarna är redo att ta ut gästerna på ridturer. Olivia och Mei-Mei hjälpte till att mata och sadla dem varje morgon.

Mei-Mei på "hennes" häst, Spot. Bredvid syns cowboy-chefen, Justin.

Olivia på Freckles.

Hemma igen

I går kom vi hem efter tre superlyckade dagar på dude ranch i Bandera. Det var ju Mei-Meis önskan, att få åka dit igen när hon fyllde år, och så blev det. Hela familjen kände sig riktigt ledsen när det var dags att ge sig av - det är ett sådant toppenställe och jag rekommenderar alla att åka dit!
Bilderna får dock vänta lite, jag hinner inte fixa med alla i dag.
Här är i stället en blandad kompott --- först ett par bilder från Consti och Nickis födelsedagskalas, när barnen bankar sönder en pinjata (en papier mache-figur fylld med godis). Jag tror det är en mexikansk tradition från början.

Här är ett par bilder från när Olivia hjälpte Mei-Mei att tillverka en recycling-robot, ett uppdrag från skolan. mei-Meis robot heter Mrs Tidy, och suger upp prylar från golvet och skjuter iväg dem till sina rätta ställen. Detta öfr att inte mamma (jag) ska behöva plocka efter barnen. Att de själva skulle kunna skärpa sig när det gäller att ta hand om kringströdda saker togs inte upp tll diskussion.

I dag var jag hos tandläkaren på morgonen. Inga hål! Fotot visar ingången till huset där tandläkaren håller till. Varför får man inte ha med sig pickadollen in? Skandal!

Efter lunch var det dags att fira Mei-Mei i skolan. Jag köpte en cupcake-tårta som blev mycket uppskattad. En cupcake är en muffins med oerhärt mycket icing, sockerkräm eller vad man nu ska kalla det, ovanpå.

Morgongnäll

... Ja, så luktar det extra mycket utedass på nedervåningen och det vänder sig i magen när jag försöker andas i köket. In i matrummet, djupandas, tillbaka in i köket och sätta igång kaffet medan jag håller andan. Tur i alla fall att jag vaknade tidigt, redan vid fem, och kände mig utsövd. Jag har hunnit kyla ned huset till 68 grader F, det är väl ungefär 18 grader, och håller nu på att värma upp det till 74 igen, för att försöka vädra ut lite av skitlukten innan barnen kommer ned och ska äta frukost. Snart ljusnar det och då kan jag öppna dörren till altanen utan att vartenda jäkla mygg passar på att flyga in och förbereda nattliga terrorattacker.
Hyresvärden? Nej, han har fortfarande inte hörts av.
Men i morgon åker familjen Karlsson på äventyr igen! Det blir dude ranch i dagarna tre, för att fira vår nya sjuåring! Mei-Mei fyller på fredag men har redan öppnat sina presenter. Lilla goa kraken som vi fick för fem år sedan, tänk att hon har blivit en så stor tjej!

Regnet det bara öser ned

Sitter och försöker ta mod till mig att ge mig av ut i ösregnet. Ovädret var väntat, som jag nämnde i tidigare inlägg, men vi hade tur i sgår kväll och det var som vanlig en lyckad och trevlig tillställning hos våra tyska grannar. Åskan och regnet kom i natt och höll tre fjärdedelar av familjen Karlsson vaken, för min del i två timmar. Lite trött i dag alltså!
Olivias fotbollsträning i kväll lär bli inställd, med tanke på att det har spöregnat i flera timmar. Jag siktar på att laga lite god mat här hemma i skitlukten, och så får vi mysa så gott det går. Hyresvärden har fortfarande inte hört av sig angående läckan.
Nej, nu får jag ändå ta mig samman och ge mig av. Mei-Mei (och morsan!) fyller ju år på fredag och vi åker tillbaka till ranchen där vi tillbringade Thanksgiving. Jag har köpt lite kläder till lillan, hon behöver framför allt tröjor, men hon önskar sig också örhängen "som dinglar". En spegel och en armbandsklocka tänkte jag också att hon ska få.

Helgen

Eftermiddagssushi i fredags. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag är glad över att barnen lskar sushi eller om jag ångrar att jag introducerade dem till det över huvud taget. De äter som små måsungar och det blir ibland inget över till mig.

Duktiga med pinnarna är de i alla fall!

På eftermiddagen kom sedan Katarina över med barnen. Vi åt middag tillsammans och sedan hade Isabelle och Elliot sleep over med Olivia och Mei-Mei. De leker så himla fint tillsammans och det är en fröjd att ha alla fyra ihop. Att de somnade lite sent är en annan historia!

På lördagsmorgonen vaknade de strax före sex och började prata och fnittra. Sedan tog de sina iPadar och gick ned och spelade, och jag sov en timme till. Härligt!

Bilderna är från morgonbadet efter frukost. Både dagar och nätter är ljuvliga nu, det är ännu inte för varmt utan bara underbart. Strax över 20 grader nattetid och runt 30 dagtid. Hur ska vi kunna vänja oss av vid detta?

Efter badet fick alla fyra ta på sig taekwondokläder. Tyvärr tränar vi på olika ställen.
Lite mer lek, som vanligen dirigeras av Isabelle, kom sedan katarina och hämtade sina barn.

Olivia på gitarren - hon tycker spelandet borde komma automatiskt nu när hon har lärt sig grunderna i blockflöjt.

Eftermiddagen i går var lite seg, barnen var trötta och det var grått och blåsigt ute - men varmt. Vi tog en snabb tjejmiddag på restaurang på kvällen och barnen somnade som stockar i min säng vid åtta. De ville förstås passa på att sova med mig innan pappa skulle komma hem! Han har varit i Nigeria den här veckan och klev in här hemma strax efter sju i dag på morgonen. Resan hade varit över förväntan bra ... vi hade varit lite oroliga att det skulle vara hotfullt, med säkerhetstänkandet var tydligen högt och allt välplanerat och trevligt. Nu är det skönt att ha honom hemma igen.

I eftermiddag har Olivia fotbollsmatch och sedan är det kalas för våra tyska kompisars tvillingpojkar, som fyller åtta år. Vi vet bättre än att tro att detta blir ett barnkalas, pappan i familjen, Roger, är en fantastisk kock och vi förväntar oss en god buffé och massor av skumpa för föräldrarna! Hoppas bara att vädert håller i sig. Det är fortsatt blåsigt i dag, varm, fuktig luft sugs upp från gulfen och eldar på de häftiga ovädren längre norrut. Det är allvarliga varningar för tronados och allmän oväder i mellanvästern i dag. Vill det sig illa får vi också känna på det, vilket framför allt vore synd på det trevliga kalas vi alltså har att se fram emot!

Så här såg varningskartan ut i dag på morgonen. Än så länge ingen risk för tornados här i Houston, tack och lov.

Mei-Mei på scen igen!

I går var det dags för förstaklassarnas första stora framträdande - en sångshow! Gettin´ down with mama goose, hette den, och innehöll sex sånger. Det finns en bra bit över hundra förstaklassare på skolan och dessa utgjorde en stor kör, medan bara enstaka elever hade särskilda uppdrag på scen. Mei-Mei var en av dem! Här kommer hon och tre andra ut på scen för att spela "sleepers", som lyssnar på Mama Goose´s godnattsaga i början och slutet av showen.

Bara detta att få se alla sina kompisar i pyamas var superspännande.

Här läser Mama Goose (rektorn) en bit ur en godnattsaga.

Kören sjöng därefter sina sex upp-poppade vaggvisor (kan man säga så?).
Det var en mycket trevlig show och inte ett föräldraöga var torrt, förstås.
Olivia satt längst fram tillsammans med sin bästis i klassen, Winifred.
Det var för övrigt en skön kväll och extra mysigt att vi cyklade från och till skolan. This is weired, konstaterade Mei-Mei om att cykla iförd pyamas.

Tur för det här gänget att det var en skön kväll och natt. De köade alltså i ett dygn, på bästa  rockkonsertmanér, för att hänga på låset i dag på morgonen då registreringen till PreK öppnade. PreK är en sorts för-nollan som erbjuds barn som har engelska som andraspråk. Men det är inte fri upptagning, Roberts har en PreK-klass med 30 elever varje år, upptagningsområdet omfattar flera skolområden, och detta är ett mycket internationellt område (läs: fullt med utlänningar, som vi). Kampen om platserna är alltså hård.

När vi kom hem var det läggdags nästan omedelbart. Mei-Mei ägnade en stund åt att spegla sig och sjunga "I´m a beautiful giiiirl, I´m a beautiful giiiiirl", som hon ofta gör när hon får syn på sig själv. Olivia multitaskade genom att se på Cars på dvd och samtidigt spela Stack Countries på sin iPad - ja, Mats har nu köpt varsin iPad till barnen, trots att det bara gått drygt halva tiden av deras godisfria år.

Sedan var det hopp i säng. Nu läser även Mei-Mei enklare kapitelböcker - hon har fått en serie om fairies som hon älskar! Olivia läser sjätte boken om Harry Potter och har redan ångest för att samtliga sju snart kommer att vara slukade. Vad ska jag läsa sedan, mamma? Ingen bok kan någonsin vara lika bra som Harry Potter.

När råttorna lämnar skeppet

Mitt liv stinker. Det har gjort det mer eller mindre sedan slutet av januari, men nu stinker det verkligen.
Bokstavligt talat.
Vi har en avloppsläcka under huset, nämligen.
Först trodde vi att lukten hade med att göra att avloppsröret från ena toan på andra våning gick sönder, varpå avloppsvattnet rann genom golvet och målade rosor i taket i köket (där den värsta lukten är). Eftersom vår hyresvärd inte kunde bestämma sig hur han ville gå till väga med skitlukten, som ett tag dessutom verkade bli mindre, avvaktade vi. Jag opererade ju också knät mitt i allt detta och var inte särskilt sugen på att ha huset fullt av byggjobbare. Vi hade varit tvungna att flytta ut och det kändes praktiskt omöjligt i den situationen jag var.
Men så fortsatte det bara att stinka och till slut kom vi fram till att lukten kommer underifrån huset. En avloppsläcka där förklarar också att vi har lilla toan full av små svarta flugor, så kallade moth flies (moth = nattfjäril/mal), vilka förökar sig i stillastående vatten och särskilt förknippas med läckor under hus.
Så, avloppsläcka identifierad, rörmokare kontaktad - de har till och med varit här och tittat. Luckan är öppnad (vilket gör att det numera även luktar pyton i trädgården) och de är beredda att krypa in med spade, skyddsdräkt och gasmask ... bara vår hyresvärd ger dem sitt klartecken och sina kontokortsuppgifter.
Men medan stanken stiger i takt med utomhustemperaturen verkar hyresvärden ha slutat läsa sina mejl.
Inte mycket att göra mer än att vädra, vädra, vädra och försöka stå ut. En dryg månad till, sedan är inte bekymret vårt längre.
Fast innan dess hade vi ju gärna haft lite partaj och middagar med våra vänner, för att inte tala om att barnen fyller år och vill ha kalas.
Borde vi betala hyra den här månaden?
I början låg jag alltså inte på särskilt hårt utan hoppades att det skulle gå över av sig självt, men nu, sedan vi vet vad som orsakar stanken och densamma bara blir värre och värre, känner jag mig riktigt sur.
I går kväll insåg jag också att svartråttan som bott under huset och som kvittrat (svartråttor kvittrar nästan som fåglar) för oss varje kväll sedan vi flyttade in, har gett sig av. Det rör sig inte längre i det lilla hålet vid dörren. Tystnaden är kompakt.
När till och med råttan tycker att det luktar alltför illa, då måste väl även jag ha rätt att klaga!