40-årskalas i Sevenoaks

Kristin, Helena, Charlotte, Malin och jag redo för årets fest!

Än en gång - tack Mamma!
Jag och Mats flög till London i fredags morse medan barnen och vovven temporärt flytta in hos sin mormor. Tidiga flyget, jag var rejält trött hela dagen. Men inte värre än att det gick bra att slå ihjäl några timmar i London tillsammans med alldeles nya 40_åringen Charlotte, hennes syrra och två kompisar! Vi åt en god lunch och gick i affärer, innan jag och Chjarlotte tog tåget ut till Sevenoaks.
Fredagskvällen blev lugn och tidig för mig eftersom jag var så trött. På lördagsmorgonen ställde vi i ordning för festen en stund och tillbringade sean några timmar uppe i Sevenoaks, med lunch på Black Boy och en promenad nedför Memory Lane, aka Granville Road. Vårt hus såg precis likadant ut, men jag vet att de har gjort i ordning insidan helt och hållet. Behövdes.
På eftermiddagen ställde vi sedan i ordning resten inför festen, tog emot Robbie Williams-kopian Lee och fyllde kylskåpet.

Felvänd bild, men budskapet går väl fram ändå!
Fram emot åtta på kvällen började gästerna droppa in. Många mammor från barnens skola, dem kände jag inte, men också en hel del gamla bekanta från Nizels och taekwondon.
Festen blev oerhört lyckad. Charlotte och Colm var generösa som alltid och det fattades ingenting. Maten var supergod, underhållningen toppen och champagnen flödade. Totalt kom ungefär 60 personer!
Jag hade bestämt mig för att dels inte vara så tråkig som jag brukar och lägga mig tidigt, utan att i stället vara uppe til the bitter end, och det var jag. Och dels att hjälpa Charlotte så mycket som möjligt för att hon skulle kunna njuuta av sitt party. Jag lyckades ganska väl med det också. Jag kände mig mycket nöjd med mitt värv när jag gick och lade mig vid halv fem på morgonen, efter att ha plockat undan de mesta flaskorna och glasen samt plastat in ostarna.
Kände mig inte lika alert vid halv nio dagen där på, då jag vaknade igen! Men det var bara att hugga tag i städningen. Tack vare att vi var fem städande mammor så huset riktigt okej ut efter bara någon timme.
Söndagen gick därefter ganska trögt, alla var trötta. Jag och Mats tog ett flyg hem vid sju på kvällen och var i Varberg vid elvatiden på kvällen.
Allt som allt en superrolig helg. Än en gång, Charlotte, tusen tack!

En bild på de goa Gormley-barnen, Hannah, Sam och Maja.

Ett skyltfönster på Harrods. Det är kinesiskt nyår om en vecka. Det märkt i London och det märktes i Houston, men det märkt inte i Varberg. Vi ska fira lite ändå. 

Och så ett par fina vinterbilder till, några dagar gamla. I dag har vi haft four seasons in one day. Nu är det höst och all snö som låg för ett par timmar sedan har blåst och töat bort.

På trist-kontot sätter jag upp att morfar Bertil dog i lördags. Han var mycket gammal och skröplig så det var inte oväntat, men det är ju ändå tråkigt.

Mei-Mei har två flickor med sig hem på play date. Jag som skulle hjälpa Olivia att plugga ... flickorna röjer runt i hela huset med Lucy i hälarna. Jaja, de stannar väl inte hela kvällen.

I stormens öga

... har det varit ganska lugnt. Glada, utsövda barn på morgonen, bra vända på gymmet där jag i dag sprang 18 minuter på 10 km/h - makalöst bra för mig, som knappt kunde jogga några meter för bara en månad sedan. Knät är med mig! Och så har jag köpt biljetter till Gyllene Tider till oss och till Charlotte med barnen! Hurra!! Och så är Mats hemma i dag, officiellt för att städa i förråden, men han jobbar mest.
Nu ska vi på kvartsamtal för Olivia.
Dagsens sanning:

Lugnet före stormen

Nu har vi haft plusgrader i ett par dagar och snön är nästan helt borta. I stället för bärande havsis ligger en vit sörja och skvalpar i ett kilometerbrett band. Molntäcket har spruckit upp och en blek sol lyckas nästan värma en aning - småfåglarna sjunger i alla fall som tokiga i det vårlika vädret.
Det är lugnet före stormen.
Redan i eftermiddag ska det blåsa upp och i morgon ska det vara full storm, men ett vattenstånd på en dryg meter över det normala. Blir intressant att se vad som händer med issörjan, packis är väl bara förnamnet. Förra vintern var det också storm, då blåste takpannor av vårt hus och krossade våra hyresgästers bil. Vis av detta ska jag parkera en bit härifrån. Vidare, ismassorna förra vintern pressades så hårt mot kallbadhuset att flera pålar bröts och hela bygnnaden blev instabil. Det tog lång tid att reparera.
Men huvudsaken är ändå att det mojnar till på fredag morgon. För då åker jag och Mats till London och Sevenoaks!! Tjoho!!

Helgen

 Vackra dagar blandas med snöoväder och plusgrader ... det gäller att njuta av pärlorna. Havet har lagt sig men bryts nu upp av den hårda vinden. Bilderna är ett par dagar gamla. I går blåste det hårt och snöade större delen av dagen. Barnen var ute och lekte i snön till sent på kvällen, jag hade inte hjärta att ta in dem trots att de borde legat i sängarna en timme tidigare.

Mats var ute och provade isen i lördags. Han gick ända ut till Kallbadhuset och var nöjd med det ända tills ett tiotal nakna damer plötsligt hoppade i vattnet bara en liten bit ifrån honom! Pinsamt att framstå som en fluktare!

Helgen har annars mest bestått av sport och luskamning. Olivia har stått för sportandet. Tennis på lördag förmiddag och innebandy på eftermiddagen. Ja, hon klagar inte, hon tycker det är superkul. På söndagen hade hon innebandymatcher.
Mei-Mei har stått för lössen. Läbbigt, och jobbigt att tvätta alla kläder och sängkläder. Gosedjuren ligger i karantän på golvet ytterligare några dagar. Jag hittade bara tre löss, så förhoppningsvis var det lättare att bli av med dem än när vi hade det sist, för två år sedan. Den gången hann det gå mycket längre innan vi upptäckte dem, och hela familjen hann smittas.
Nu ska jag ta tag i den här dagen!

Vilken morgon!

Halv sju på morgonen: Lastbilar lossas från Stena Nautica.

Åttatiden: Poliser stämmer av passagerarlistor mot de som lämnat färjan. Jag med flera pressfolk väntar på den försenade presskonferensen.

 Presskonferens.

11.30: Den brandhärjade lastbilen har bärgats och ställts upp på kajen.

Jag och Mats vaknade vid sextiden av att en helikopter cirkulerade utanför. Eller, Mats fattade genast att det var en helikopter, men jag trodde först att det var snöskottning. Eftersom man intekan skotta samma väg hur många gånger som helst gick vi upp och kollade, och såg alltså då helikoptern.
Inget på gp.se, inget på hn.se. men så gick flashen på aftonbladet.se: Det brinner på Stena Nautica, som är på väg in till Varberg.
Utan att passera varken tandborste eller kaffekopp drog jag på mig skidstassen (det var nedåt 15 minus), tog kameran och stativet, och gick ned till hamnen vid halv sju på morgonen. Jag var först från pressen. Det stod snabbt klart att branden var släckt och ingen fara, men eftersom brand till sjöss är en allvarlig händelse var det ett jättepådrag på kajen.
GP:s morgonreporter hade då anlänt, så jag skickade en mobilbild och inväntade besked om presskonferens. Den skulle hållas klockan åtta, fick jag veta. Nu hade även HN, en frilansfotograf samt tv4 anlänt.
Men Mats måste ju till Göteborg och barnen till skolan, och dessutom skulle en kille komma och titta på vår ugn, som inte värmer ordentligt.
Mamma, vad gjorde jag utan dig? Stackarn fick hoppa ur sängen strax före sju och ta sig ned till Strandgatan för att hjälpa oss.
Jag gick hem, mejlade bilder till GP, och gick tillbaka till Stenaterminalen. Presskonferensen dröjde nästan till klockan nio. Den var kort och det gavs sedan tid för individuella intervjuer.
Jag kom hem vid tio och skickade en text före klockan 11, tillsammans med kompletterande bilder.
En macka och två koppar kaffe hann jag också med.
Och stackars lilla Lucy, som inte fått gå ut på hela förmiddagen!
Jag drog på mig skidstassen igen och gick ut runt fästningen. Vi tillbringade lite tid i södra fästningshörnan, där hon lekte med en annan hund. Sedan fortsatte vi promenaden ... och vad får jag se när jag kommer ned till Kallbadhuset! En bärgningsbil som är i färd med att koppla på den eldhärjade lastbilen! Jag ska var lovad av Stenas presskille på plats att få ett telefonsamtal när det händer något nytt!
Med mobilkameran i högsta hugg fick därför Lucy följa med på reportage.
Stenakillen hade glömt mig (hur kan man glömma MIG?) men när jag nådde honom på telefon släppte han in mig på området. Jag fotade med mobilkameran, det blev riktigt bra tack vara att det är så ljust ute. Mejlade över bilderna till GP tillsammans med lite kompletterande information.
Och nu, när klockan strax blir ett, har jag dessutom hunnit uppdatera bloggen.
Får se om jag får ned stressnivåerna med ytterligare en promenad tillsammans med Lucy.
På det hela taget en hektisk, men kul, förmiddag. Ibland blir lediga dagar mycket annorlunda än vad man trodde när man gick och lade sig på kvällen innan!
Läs min text här.

Ny vecka

Det går lite si och så med uppdateringarna här på bloggen. Det blir lätt så när livet har sin gilla gång och inget särskilt händer.
Jag hade Annika Lindahl här i helgen, utan barn. Det var jättekul att träffas. Barnen var mest med pappa, de åkte en hel del skridskor och så var det simträning på söndag morgon. Barnen gillar det, kul! Helgen som kommer blir hektisk för Olivia, tennis först på lördagen, extra innebandyträning på eftermiddagen, simning söndag morgon och sedan nästan raka spåret till Frillesås däår det är innebandymatcher.
Kylan håller i sig. Havet har börjat lägga sig. Det hade inte gjort något med lite mer snö, pulkabackarna är helt uppåkta. Med lite tur kan vi få påfyllning nu till helgen då det kan bli lite mildare. Bara det blir kallare sedan igen, som de har lovat!

Lucy gillar snön och vill ut på promenad mest hela tiden. Extra kul är det om vi möter andra hundar som hon kan leka med. Här är Lucy och Kajsa i måndags, då det var en sagolikt fin eftermiddag.

Vintermorgon

Subbe fyr.

I går var morgonpromenaden med Lucy extra underbar. Som att vandra i ett vykort. Hela världen var pastellfärgad.

Skrivareklippan.

Kallbadhuset.

Södra fästningshörnan.

Havet var spegelblankt och innanför piren har isen börjat lägga sig.
Åtta minusgrader, helt vindstilla och en underbart frisk luft.
Då är Varberg en av de vackraste platserna på jorden.

Ilskan bakom skärmen

I söndags publicerades GP:s maktlista, där de 100 personerna som har mest makt i Göteborg rangordnades. Detta görs varje år av en grupp journalister och ger alltid upphov till våldsamma diskussioner bland göteborgarna, eftersom alla har åsikter om hur listan hellre borde sett ut. Och det är själva poängen, att väcka debatt om vad som är makt och vem som egentligen har makt. Flera kriterier vägs in, som till exempel trendskapande och informellt inflytande, och därmed får toppchefer och politiker finna sig i att vägas mot kulturarbetare och bloggare, till exempel.
Eftersom så många blir förbannade över hur listan ser ut varje gång den publiceras (en gång om året) fick jag i fredags fick jag uppdraget att göra en kort intervju med nyhetschefen. Listans syfte förklarades och jag ställde lite allmänt kritiska frågor om den. Intervjun publicerades på gp.se i anslutning till länken till listan.
Som väntat utbröt en våldsam debatt bland GP:s läsare och kritiken har haglat.
När jag kom till jobbet i dag låg följande mejl i min inkorg, från en anonym avsändare, naturligtvis. Personen i fråga har visst blivit så upprörd att han (misstänker jag) inte ens brytt sig om att titta efter om jag ingick i gruppen som satte samman listan (vilket jag alltså inte gjorde).
Jag tar förstås inte åt mig av det personen skriver, men det är ändå lite otäckt: Att vuxna människor tillåter sig att fara ut mot främlingar på det här sättet, trygga i sin anonymitet bakom skärmen. Näthatare, kallar vi dem på GP. Tänk då vad mer offentliga personer får stå ut med. Skrämmande.

Hej Beatrice,
vem har utsett dej till domare över dagen 100 lista i GP?? Vilka kvalifikationer har du?? Nr. 71 Missnöjespartiet Vägvalet???? VAD MENAR DU MED DET??? Dementera din nedsättande klassificering av ett parti i uppgående!! Det är rent av oförskämt att uttrycka sig som du gör!! I så fall kan dom 2  som delar första platsen också klassa för ledare av 2 missnöjespartier!! Tänk väldigt noga på hur du uttrycker det skrivna ordet!!
Sen är väl GP fortfarande en liberal tidning och det är INTE upp till dej att stämpla vare sig människor eller nya partier med "käcka" ord som får hela er blaska att verka urkorkad!! Det är lätt att räkna ut vilket läger GP tillhör som nämner Björn Siesjö, som en "favorit".
Men, vi är många som inte kommer att förlänga våra prenumerationer p g a ert ställningstagande i GP. Ni verkar mer och mer ha svängt åt vänsterkanten.

Så varsågod!! Dementera din tidningsanka i morgondagens GP!!
Flisalisa i Göteborg

Lite deppigt

Jag borde vara glad. Mats har kommit hem. Det snöar ute. Jag har sovit gott i natt. Jag dristade mig till att testa att springa i fem minuter på gymmet i går, det gjorde nästan inte ont i knät alls och det känns nästan helt okej i dag (förra gången jag testade att springa, i början av hösten, fick jag så ont att jag haltade i flera dagar efteråt). Jag skulle kunna fortsätta rabbla positiva saker för livet är på det stora hela alldeles utmärkt ... men FAN jag har fått ett nytt munsår, just när det gamla hade läkt. Varför? Varför? Min förkylning är ju nästan helt borta, bara lite snuva och skrovel i halsen kvar. Jag är inte stressad, har inte varit ute och svirat och slarvat med sömnen. It´s not fair!
Tack, nu fick jag ur mig det.
Dags att ta tag i dagen, plocka och städa, och gå till morsan med barnens övernattningskit, innan det är dags att åka till Göteborg och jobba. Fyra kvällar har jag framför mig. Mats ska på middag i Göteborg i kväll, så barnen får sova hos morsan. Utan henne hade det inte funkat att vi båda jobbade.
I söndags hade jag planerat en fotosession med barnens kusiner. Nu visade det sig att de två äldsta var på skithumör och inte ett dugg villiga att vara fotomodeller. Jag försökte övertyga dem en stund, men insåg sedan att jag lirkade med dem som man lirkar med treåringar, och gav upp. Tur att Aron och Anna var med. Nedan är några bilder som jag har photoshoppat för att få en särskild blek effekt. Visst blev de fina! Fast jag inser att jag inte fick riktigt samma blekhet i alla bilder. Måste öva mer.

Wings and wheels lämnar Varberg

Läs HN på nätet här.
Helt i rättan tid, tycker jag, som tidigare tyckt det har varit kul, lite som att gå på zoo, men som i somras definitivt fick nog av ölburkar, skräp och pissande raggare.
Ha det så kul i Falkenberg! Vi kommer inte att sakna er!