Mei-Meis återträff

Hela gänget samlat!
Vi hade ett par trevliga och mysiga dagar i Sandviken, om man bortser från myggen. Det ökända Östfärnebo ligger runt hörnet och efter att de myggbombat där lär myggen ha flyttat vidare till dalälven ... en bit bort, men stungna blev vi ändå.
Barnen hade förstås superkul tillsammans, och det får göra mödan värd att resa drygt sju timmar i varje riktning.

Lunch på Högbo kvarn på lördagen: Siri och Mei-Mei, som fastnade för varandra både i fjol och i år.

Det blev en hel del fotboll under helgen. Mei-Mei förvånade alla, och inte minst sig själv, genom att visa sig vara en superduktig fotbollsspelare, inte minst eftersom hon använde huvudet i spelet och alltid stod fri för att ta emot passningar. Nu vill hon också börja spela! Kul! Vi ska se vad vi kan göra åt det efter sommaruppehållet.

Storasystrarna representerades i år av Nora och Olivia. Här har de plockat maskrosblad till kaninerna.

Småflickorna samlade.

Nu tar vi nya tag ... i dag är det sista dagen i skolan. jag ska ta Olivia till sjukhuset för återbesök med hennes knöl i eftermiddag. Och i morgon åker vi till Sevenoaks! Hurra! Vi ska fira midsommar med gänget, en vecka för tidigt, men vad gör väl det! Då får vi ju fira två gånger, yes!

Minisemester

Snart är det dags för minisemester! Vi ska åka till Gävletrakten för återträff med Mei-Meis adoptionsgrupp. Det ska bli jättekul. Först är det ledigt i morgon, på nationaldagen. Sedan sätter vi oss i bilen tidigt på fredag morgon. Lucy får tyvärr inte följa med, utan får stanna hos morsan.
Annars är allt bra. Dagarna rullar på och veckorna bara försvinner. Jag går på semester redan om en månad. Jisses.
Olivias knöl är kvar, men blåmärket runt den har bleknat. Vi ska på återbesök på onsdag. Jag tycker den är himla märklig. Om det bara ör levrat blod i den, hur lång tid tar det innan den försvinner? De är med klassen på simstadion i dag och Olivia tog med en tröja för att alla inte ska kunna se knölen. Hon tycker det är pinsamt. Stackars lilla. Men den ser verkligen läskig ut.
Mei-Mei har jobbat hårt mot sömnen de senaste kvällarna och gått ur sängen och pysslat. Jag har fått lägga henne gång på gång ända fram till elva i förrgår kväl och kvart i tio i går kväll. Sedan är hon dyngtrött på morgonen. Suck. Mats har fått order om att se till att hon kommer i säng i vettig tid i kväll. Själv ska jag till Göteborg och jobba, vi gör en e-tidning till i morgon.
Nu ska jag ta vovven på en liten promenad och kolla om jag kan se några badande barn i simstadion.
So long!

En bula är en bula

I måndags kväll fick jag syn på en väldigt märklig knölig knöl i ett blåmärke som Olivia har nedanför vänster nyckelben. Olivia själv hävdade att det bara var en bula, som hon kanske hade fått när hon stod i mål på fotbollsträningen i förra veckan - det kröp fram att hon haft knölen sedan flera dagar, men inte sagt något till oss.
Efter en kvarts övervägande bestämde jag och Mats oss för att det var bäst att en doktor fick titta på den. Så jag och Olivia åkte till akuten, där vi sedan stannade nästan till midnatt. Då hade läkarna, som aldrig sett något liknande, tagit blodprover och klämt igenom Olivia, för att utesluta att det var lymfcancer. Deras bästa gissning var att en sena till bicepsmuskeln gått av.

Doktorns bilder från barnakuten - togs med min mobilkamera. Olivia har sedan raderat dem, men jag hann spara undan dem först. Hon gillar vekligen inte den här typen av uppmärksamhet.

Vi fick veta att vi skulle upp på ultraljud i går, tisdag, och jag fick stanna hemma för att vårda sjukt barn. Nu var hon ju inte sjuk och ultraljudet blev ersatt med en mri scan på eftermiddagen, så efter en skön sovmorgon tog vi en shoppingdag på stan, köpte examenskläder till Olivia och åt lunch på hennes favoritrestaurang Sakura Thai. En riktigt härlig mamma-dotterdag i högsommarvärme!
Magnetröntgen gick bra, Olivia var fortfarande trött efter den sena kvällen och somnade nästan. Dessutom fick hon två sprutor med kontrastvätska. Den här gången var inga barnläkare inblandade, så det var inget tal om en timme med bedövningssalva innan de satte nålarna (som kvällen innan), utan Olivia behandlades som en vuxen tös och det var bara att bita ihop.
I dag ringde så en läkare på förmiddagen och gav beskedet att det var just som Olivia sagt från början - en bula, om än med märkligt utseende och på ett udda ställe. Tydligen kan det bli som en sorts cysta, men det är helt ofarligt och ska försvinna med tiden. Vi ska på återbesök om några veckor.
Så skönt, om än lite pinsamt att vi tagit upp sjukvårdens resurser för bara en blodutgjutelse!

Vi har fått flera vackra dagar det senaste. Triften lyser längst stränderna.

Altanen är nästan klar. Bara det sista lilla kvar. Tydligen hade det varit en miss i kommunikationen på företaget vi anlitar och de trodde den var helt klar och har skickat räkning och allt, och nu har de inte tid att fixa det sista på flera veckor. Ska vi betala räkningen då, eller säga att vi väntar tills det är helt färdigställt?
Barnen har haft kul och spikat ihop krokodiler med flera konstfulla arrangemang med brädspillet de lämnade efter sig. Detta har jag ringt och sagt till om, och de hämtade det samma dag.

Min lilla ärtiga Mei-Mei.

Barnen cyklar så duktigt till skolan på morgnarna nu. I går cyklade till och med Mei-Mei ensam, och det gick bra. Lucy tycker det är förvirrande att vi inte följer dem och i dag på morgonen ville hon inte gå runt fästningen, utan skulle i stället prompt ut och leta efter barnen. Hon satte kursen mot damernas, där hon finkammade hela området. Jag tyckte först det var märkligt att hon just skulle dit, men kom på att sist Lucy såg flickorna cykla i väg var det till damernas, då morsan för några veckor sedan var där och skötte den nybyggda bastun. Lucy minns uppenbarligen denna rendez vous. Hon har ett gott minne och lär sig snabbt känna igen andra hundar och människor hon tycker om. Varför an hon då inte lära sig enkla kommandon som ligg? Är det helt enkelt viljan som brister?

En annan sak värd att notera är att det nu har gått ett år sedan vi lämnade Houston. Vill tillbringade Memorial weekend och ytterligare några dagar i Key West innan vi tog flyget till Sverige. Ett år går så fort. Nu kallar töserna Sverige för hemma, har Varbergsdialekt och minnena från åren i USA och England blir allt blekare. Vi åker till Sevenoaks om några veckor, det blir bra för engelskan. Jag är också sugen på att åka till Houston på höstlovet. Vi får se.

Sköna söndag

Jag har verkligen ingenting att klaga på. Fick sova sju timmar i natt (jobbade i går kväll) , solen har skinit, jag har jobbat i trädgården och till och med solat en halvtimme. Barnen har varit snälla och Mei-Mei har ägnat en stor del av dagen åt att konstruera små mors dagskort och presenter till mig. Nu har hela familjen gett sig av för att kolla när Olivia spelar fotbollsmatch. Jag ska ta tåget till Göteborg och jobba i kväll igen.
Som sagt, allt är bra. Ändå har jag hela dagen gått omkring med någon slags olustkänslor, som att jag glömt bort något otroligt viktigt. Varför? Var kommer de känslorna ifrån? Drömde jag något otäckt i natt kanske, som jag inte minns? Eller har jag verkligen gjort ett stort misstag men ännu inte insett det?
Lär väl visa sig när jag kommer till jobbet, om det är jobbrelaterat alltså. Vi hade mycket attvgöra i går kväll och det var rörigt. Jag fick också ta över två sportuppslag eftersom killen de satt där inte mäktade med. När det blir så många sidor är det lätt att man rör ihop saker.
Nej, jag får göra ett nytt försök att skaka av mig oron. Blåsa håret, packa väskan. Gå till tåget. Hade mycket hellre suttit på vallen och kollat på Olivia.

Lite från veckan som gick

Tiden går fort! Måste skärpa mig med bloggandet.
Jag har jobbat mycket i trädgården under veckan. Det börjar se riktigt fint ut. Kul att se när det växer och tar sig. Har rensat alla rabatter nu, och väntar med spänning på att se om det jag har sparat är fina perenner eller bara ogräs som ser exklusivt ut.
Här är i alla fall finfina rabarber.

Lucy var hos veterinären och fick en spruta mot valpsjuka, och röntgade sina höfter. För att kunna ligga still fick hon ett starkt lugnande och var helt väck. Lite otäckt. Hon var som en trasdocka och ögonen rullade bak så bara ögonvitorna syntes.
Lucy fick förresten sin första fästing i veckan, så nu får hon nåt medel som ska göra att de inte går på henne. Vi får väl se om det funkar.

Altanbygget kom igång till slut. Det är färdigt till 75 procent nu. Resten ska de förhoppningsvis färdigställa på tisdag. Det blir superfint!

Kolla så snyggt med träpluggar! Det är inte teak, men nåt annat enklare ädelsträ, som är underhållsfritt och som ska gråna inom ett eller ett par år.

Vi har plötsligt haft högsommarvärme i några dagar. barnen har varit på stranden och till och med badat lite. Jag har fått Houstonnostalgi eftersom det varit ganska fuktigt och kvavt. Min margarita, var är den?

I går kväll, alltså lördag, var det födelsedagsfest hos Gunnar som fyllt 70. Morsan och Börje har fyllt 68 och firades de också. det var en mycket trevlig kväll med massor av musik, god mat och vin. Agnes var här och såg efter barnen. Hon är 14 och så cool som bara fjortisar kan vara, men samtidigt är hon tillräckligt barnslig för att tycka det är kul att leka kurragömma. Och hon är grymt tacksam för 50 spänn i timmen. Perfekt! De käkade tacos och popcorn och kollade på melodifestivalen. Vi kom hem vid tio på kvällen. Jag åkte sedan på att sitta uppe och genomlida herla omröstningen med Olivia. Snark. Vi är alla trötta i dag. Mats åkte tidigt till Stockholm och ska se hockey-finalen i kväll.

I dag skulle det vara vårfest med Mei-Meis klass. tyvärr har det dragit in sämre väder och de har varnat för åska. Den verkar utebli, men det regnar en del, så kalaset ställdes in. Synd. Och jag som hade förberett en sådan bra poängpromenad ...

Barnen sitter vid tv-n och kollar efter pappa blöand publiken på bronsmatchen. Jag och Olivia har satt fem kronor på vilket lag som vinner. Just nu ser det ut som att jag blir den lyckliga vinnaren: USA leder med 2-0 mot Finland!

Hedersuppdrag

Olivia var matchmaskot i dagens mmöte mellan Bois och Ängelholm! Hon var sååå stolt! Vi stannade sedan och såg matchen. Bois låg länge - väldigt länge - under med 1-0, och till slut tröt tålamodet för Mei-Mei, och även för hennes kompis Lovisa, som var med.
Tror ni inte att det blev 1-1 medan vi låste upp cyklarna, och 2-1 när vi precis gav oss av! Hade vi stannat fem minuter till hade vi fått se båda Boismålen!

Morsan var, som synes, också med.
Jag har fått svar om tummen.
Inget brutet. Så nu ska jag få någon sorts skena som ska stabilisera den.
Får se om det hjälper.
Och Mats är i Mexiko och ska åka och kolla på pyramider i dag.
Hmmm.
Ja, han säger att han jobbade hårt i går i alla fall!

Helgen

Vi har haft en mycket mysig helg med besök av vår gamla au pair Jessica. Hon kastades rakt in i vardagslivet, med tennis på lördagsmorgonen och simavslutning på söndagsmorgonen. Lite minigolf, läxläsning och solande hann vi också med. Superkul att hon lägger tid på att hälsa på oss! Kom igen!
Apropå simavslutning, måste jag berätta att Mei-Mei har blivit så himla duktig på crawl. Sist jag var och tittade, för några veckor sedan, gjorde hon en paus varje gång hon skulle andas. Nu har hon fått in rytmen och andas på vänster sida varannan gång. Hon paddlade på supersnabbt över bassängen. Duktiga Mei-Mei!
Olivia har varit på sin andra fotbollsträning i dag. Hon har längtat. Mei-Mei följde med Lilly hem efter skolan och hade sådan tur att hon fick följa med Lillys familj till Apelviken och äta pizza medan föräldrarna pysslade på Olles inför sommaren.
Själv sitter jag på jobbet. Det hade kört ihop sig fullständigt på nattredaktionen så jag fick byta fredagen mot måndag. Inte mig emot, barnen är lediga på fredag, men lite trist eftersom det är otroligt härligt försommarväder ute. I morgon ska jag jobba dag ... surt, när det kan bli uppåt 20 grader. Äntligen värme.
Jag har också röntgat min tumme i dag. Får svar inom några dagar. Vet inte om jag ska hoppas på en fraktur - går ju att laga - eller att den är hel - då ska jag väl bara fortsätta ha ont?
Nej, nu får jag arbeta en stund. Snor åt mig en kort sovmorgon i morgon bitti, Mats ska åka till Mexiko och behöver inte sno iväg riktigt så tidigt som vanligt. Han ska vara borta i tio dagar. Lite tråkigt. Hoppas att han får kul iallafall.
Och, ja just det, i dag när Lucy fyller ett år fick barnen en liten ny kusin! Faster Krika fick en pojke, en dryg månad för tidigt men alla mår bra! Hurra!
Ja, och Lucy löper förresten. Stora damen. Lite sur men som vanligt i övrigt. Ja jisses.

Dagens dramatik

Det var inte mer än 12, 13 grader ute i dag, men i solen var det varmt. Och i en svart bil blir det supervarmt. Hur kan då någon vara så superkorkad och lämna två små hundar utan vatten? Två rutor nedvevade en cm vardera och en taklucka med lika liten glipa gör ju liksom ingen skillnad. När inget hade hänt på 45 minuter ringde jag polisen.

Vi stod där och diskuterade i ytterligare en kvart, innan poliserna bestämde sig för att försöka bryta upp takluckan. Vid det laget var den lilla hunden helt utslagen, låg bara och flämtade. Den andra var aggressiv och flåsade så att saliven stänkte.
Takluckan var av glas och sprack i tusen bitar när polismannen drog upp fönstret. Han hade en teleskopbatong som han petade upp en dörr med. När polistjejen öppnade dörren smet den stora hunden och satte av längs strandpromenaden. Jag sprang efter, i höga klackar över stock och sten. En man på cykel tog också upp jakten. Till slut förirrade sig den stressade hunden in i en trädgård och kom inte längre. Då kom poliserna i bil, och med den nu betydligt svalare och piggare lilla hunden. En man som bodde i huset kom ut med korv och vi lockade och försökte få den andra hunden att komma nära. Hon höll dock ett trygghetsavstånd på en meter och visade tänderna så fort någon sträckte sig fram. Poliserna försökte fånga henne med lasso (av Lucys koppel) och med en filt, men det funkade inte. Morsan kom på cykel med hundgodis, men hunden höll hela tiden avståndet.
Sedan kom en kvinna gående och började tjafsa med poliserna, och då blev hunden rädd igen och satte av samma väg tillbaka. Jag tog upp jakten på morsans cykel, mannen på cykel kom också. Hunden sprang raka vägen tillbaka till bilen, och där stod nu två upprörda holländska kvinnor som upptäckt att bilen var uppbruten och hundarna saknades - efter TVÅ timmar på stan.
Jag förklarade vad som hänt och de blev arga, för i Holland är det tydligen helt okej att lämna hundar i stekheta bilar? Men när poliserna kom blev de betydligt mer spaka, även om de inte ville erkänna att de gjort fel kunde de nu se varför poliserna brutit upp bilen.
Sedan kom nästa problem. De skulle köra tillbaka till Holland i kväll, men nu var hela inredningen i bilen täckt av glassplitter. Jag hämtade borste och skyffel så de kunde ta bort det värsta, sedan fick de köra hem hit (bara runt hörnet) och låna en dammsugare.
Jag gick en runda med Lucy, som varit ensam hemma under hela dramat, och när jag kom tillbaka hade kvinnorna åkt. Undrar om de är mest arga på mig för att jag ringde polisen eller tacksamma för att hundarna lever och att de fick låna dammsugare?
Till saken hör att de band hundarna i dragkroken medan de städade bilen.
Det är också en sådan sak man bara inte gör, tycker jag. Man binder inte fast en hund i en bil. Aldrig.
Inte desto mindre verkade de väldigt kärleksfulla mot sina små hundar. En jack russel och en korsning jack russel och fransk bulldog - den som rymde, och som visade sig vara döv. Inte konstigt att det var svårt att locka på den.

Lauren, Laurent och jag

Gin o tonic hos morsan på Valborgsmässoafton!
Hennes nya fina väska hänger fortfarande på en krok. Hon måste fatta att den är till för att användas. Det var föresten en Ralph Lauren, inte Yves Saint Laurent. Men hur ska jag kunna hålla i sär alla märken?

Barnen käkade chips och var mycket nöjda de också. Det var varmt och skönt på morsans gård, men det blåst hårt och kallt utanför.
Vi gick för att titta på elden och lyssna på vårsånger efter middagen.

Det blåste så hårt att de inte kunde tända elden alls, i stället brann en liten pytteeld bredvid. Det var ändå mysigt att stå där och huttra en stund.

På första maj åkte vi på kosläpp. Vilket jippo! Hundratals männsikor betalade för att få se när kossorna skuttade ut på betet för första gången i år. Barnen tyckte det var rätt kul.

De passade ocskå på att provsitta i en traktorgrävare. Mats undervisade oss i vad som är en plog och vad som är en harv ... kan inte alla sånt? Nej. Bara de som är uppväxta på landet.

Sedan åkte vi till Dagsås och majade i bokskogen. Mats kände inte till hur man majar, så det kan ju vara så att det är en västkustföreteelse. Att maja är att till varje pris ha picknick bland vitsipporna ute i skogen på första maj. Så vet ni det.
Lucy tyckte det var toppen att springa runt i alla löven.

I dag sker två stora förändringar vad gäller familjen Karlssons bostadsinnehav. Vi blir en lägenhet minre (Mats ordnar på förmiddagen) och ett uterum mindre. Äntligen! Gubbarna är där ute och plockar ned nu. Det blir otroligt mycket ljusare i vardagsrummet, och nu blir det också plats att sitta på baksidan. Dessutom ska vi låta bygga en altan längst upp i trädgården. Åh, vad jag ser frame mot sommaren!
Och i morgon kommer Jessica, vår gamla au pair, och hälsar på. Det ser vi också fram emot!

Mei-Mei och hennes älskade mormor.

Sociologisk studie i de övre skikten

Vi åkte till Stockholm för att delta i en charity auction till förmån för ett biståndsprojekt i Sydafrika. Jag har varit på sådana här tillställningar tidigare både i England och USA. Då har det främst handlat om att samla in pengar till skolan.
Men detta var slightly different, det visste jag, mest beroende på deltagarna. Vi var där genom Stena.
Jag måste dock backa bandet, och jag tänker presentera mina iakttagelser i punktform utan särskilt mycket värdering.
Kvällen inleddes med champagnemingel med kokainsnortande adelsmän i en våning på Strandvägen.
På själva middagen fick vi kunglig närkontakt. Stackars människor, det måste vara skitjobbigt att ha horder av fjäskande undersåtar runt sig hela tiden.
Kvällens konferencier Agneta Sjödin var fruktansvärt felklädd, det var så att jag skämdes. Hon var klädd i svarta tajta blanka jeans, converseskor, och en röd och svart topp. På en flott middag där dresscoden är kostym. Ajajaj. Dessutom pratar hon ingen vidare engelska.
Delar av Göteborgsdelegationen, som alltså vi tillhörde, gjorde bort sig genom att bli alldeles för fulla och gjorde saken värre genom att beställa in 200 sexor fernet till alla närvarande gäster.
Mats ropade iallafall in en jättefin grön Ralph Lauren-väska, som han gav till min mamma som tack för att hon ser efter barn och hund så mycket. Rapporterna säger att hon blev jätteglad (jag åkte raka vägen från Stockholm till jobbet i Göteborg och kom till Varberg mitt i natten, så jag har inte hunnit prata med någon än - familjen är på simning nu). 
Jag ropade in ett tennisracket som Björn Borg vann Wimbledon med nån gång på 80-talet. 30 000 kronor fick jag punga ut med. Nej, jag har inte förlorat förståndet - jag agerade bulvan åt David, som inte ville skylta med att att han köpte det (oklart varför).
Hur som helst, en intressant och trevlig kväll, men som min käre make sammanfattade det när vi vaknade på hotell Diplomat tidigt på lördagen:
Vi passar inte in här.