Vi åkte till Sunne och vi hade i alla fall tur med vädret. Ja, och med mängden besökare också - vi var i stort sett ensamma i backarna och jag har inte tillbringatr ens en halvminut i liftkö.
Och så hade vi tur med vår stuga. Inte ski in - ski out, men det spelade ingen roll för det fanns ändå ingen after ski vid backen och det vore ju egentligen den enda anledningen till att man inte vill köra bil ett par kilometer. Stugan var alltså hur mysig och fin som helst, med vacker utsikt och alla bekvämligheter man kan tänka sig, utom bastu.
Familjen Karlsson första skiddagen, då vi hade det vackraste vädret.
På lördagen åkte vi upp till Goteborg för att gå på kalas hos familjen Hånell. Redan då var mei-Mei förkyld och jag kände tydligt att något var på gång.
När vi åkte vidare till norra Värmland på söndagen kände jag mig ändå rätt okej, men på måndagen var det helt klart något som inte var som det skulle. På kvällen fick jag så jäkla ont i halsen att jag varken kunde svälja eller prata. Jag var säker på att jag hade fått halsfluss och kände mig riktigt deppig. Men på tisdagen, efter ett par smärtstillande, åkte jag ändå med till backen.
Mei-Mei åker nu lika bra som vi vuxna, men Olivi har tagit ett rejält kliv bakåt - helt överraskande - och plogade så sakta, så sakta. Så jag höll mest henne sällskap de sista dagarna eftersom jag var sjuk.
Och lagom till hemresan blev sedan Mats också sjuk. De enda som klarat sig är Olivia och Hannah - även morsan och Douglas har åkt på denna rejla förkylning.
Skidproffset Mei-Mei.
Nybörjaren Olivia.
En snölykta som Mei-Mei byggde med stora isblock. Av bilden framgår inte hur stor den verkligen var!
Olivia och Hannah i björnfittorna som Mats köpte i Moskva. Hannah poserar med sitt green heart, som hon förväntas göra för sin utbytesorganisation.
Soffmys efter en skiddag.
Korvgrillning till lunch.
PS: Och så tror jag att Maddes nya prinsessbebis ska heta Aurora. Svaret får vi i morgon.