Mer sommar

Olivia är, som de flesta vet, pojke större delen av tiden. Då är det kul att få en flicka som Vera, som gillar att klä sig i klänning och ha frisyrer i håret.
Vi träffade flickornas syssling Oscar - Jespers son - hemma hos Eva och Stefan. Det blev ett snabbt besök, men det känns viktigt att barnen ska få träffas något så när regelbundet så att de inte glömmer av varandra. Olivia och Oscar började leka tillsammans på en gång och den vanligen så väna Olivia fick än en gång ge utlopp för sina mer mordiska sidor, och leka cowboy med pistoler och allt.
Förra lördagen lyckades jag och mina tre bästa kompisar från gymnasieklassen få ihop en lunch på Stadt. Det var superkul att träffa dem igen! Vi är alla tvåbarnsmammor nu. Vi har inte träffats allihop sedan vi slutade gymnasiet, tror jag.
Detta är Marina och Christel. Marina bor med engelsk make och två små söner i Schwitz. Christel, som fick familj tidigt, bor kvar i Varberg. Hennes söner är 12 och 14!

På andra sidan bordet: Jag och Karina, som bor i Göteborg och också har två flickor. Vi träffas ju då och då, men detta var första gången jag hälsade på hennes lilla tös Fredrika, som kom i våras.
Vi fyra kom överens om att det inte får dröja 15 år tills vi ses nästa gång, utan förhoppningsvis kan vi träffas redan nästa sommar.
Den eftermiddagen gick vi till Kärleksparken för att höra amatörbandet Hanna & the Hooters, som vi annars mest hör från källaren här i mammas hus. Min bror Simon är nämligen basist i bandet. Det blev en riktigt mysig eftermiddag. Jag och flickorna var tvungna att gå i halvtid tyvärr, men Mats skulle komma hem efter en veckas "jobb" i vip-tält på segeltävlingar i Lysekil och rally i finska skogarna, och han hade ingen nyckel.
Vera visade sig vara en riktig rocktjej och dansade förtjust runt. Här tar hon en svängom med Douglas.
Och senare diggade hon vidare i mitt knä.
Olivia var cool som vanligt och stod mest och försökte snacka med Simon, för att visa alla att hon minsann känner en i bandet.

Vi har haft en härlig vecka med fantastiskt väder i Frillesås. Vi har stranden nästan för oss själva. Det är underbart.
Det tar på krafterna att vara på stranden hela dagen!
En dag överraskades vi av en regnskur på vägen hem från stranden och dansade sedan regndans på altanen.
I onsdags åkte vi till Haverdal och hälsade på Charlotte och barnen. Det var en underbar eftermiddag med mycket bad och sedan god mat på kvällen. Olivia och Sam låg förstås och snackade hela kvällen, men vi hade inte förväntat oss något annat. Tyvärr vägrade också Vera att somna. Jag kände hur kvällen rann iväg och gav tillslut upp, satte henne i en vagn och vi tog med henne på kvällspromenad genom Haverdal. Jag älskar sådana kvällspromenader. Tyvärr blir det aldrig av numera, men om femton år eller så, kanske?
I torsdags kväll fick vi besök av min kära kompis Susanne, som jag inte träffat på ett helt år. Under den tiden har hon hunnit genomgå en graviditet och föda en liten dotter, Iris.
Flickorna var stormförtjusta över att få träffa en sådan liten bebis och det var så mysigt att träffa den lilla familjen. Detta var egentligen första gången jag riktigt pratade med Susannes kille Mikael, för övrigt.
Tyvärr var lilla Iris på dåligt humör och när jag hade lagt mina flickor och det var dags för oss vuxna att äta, så började Iris skrika. Och hon skrek, och skrek, och skrek. Det var en ljummen kväll och vi kunde sitta ute, tack och lov, annars hade flickorna vaknat. Susanne och Mikael åt och hyssjade i skift.
Vad som sedan följde är nästan osannolikt.
Plötsligt hörde jag ett vrålade från grannens trädgård genom det täta buskaget. Jag gick fram och frågade vad som står på.
- VAD HÅLLER NI PÅ MED DÄR INNE EGENTLIGEN!, fräste en ilsken kvinnoröst.
- Hur menar du?, svarade jag.
- BARNET MÅR INTE BRA, BEGRIPER NI INTE DET!, röt hon.
- Det är klart det är något som inte är bra, annars hade hon inte gråtit, svarade Mikael lugnt och sansat.
- VAD GÖR NI DÅ?
- Vad vi gör? Vi försöker äta middag, sade jag, fullständigt häpen över denna oförskämdhet.
- HUR KAN NI TÄNKA PÅ MAT! ETT BARN SOM SKRIKER SÅDÄR MÅR INTE BRA, SÄGER JAG! NI MÅSTE GÖRA NÅGOT!
- Jaha, och vad ska vi göra då, menar du?, sade jag och kände hur ilskan bubblade upp inom mig.
- AMMAR DU BARNET?, vrålade hon otåligt.
- Nej, det gör jag inte. Det är nämligen inte mitt barn, utan mina vänners, som är här på besök.
Grannen fortsatte sin uppläxning, men vid det laget var jag så förbannad att jag inte minns i detalj hur orden föll, det började bli svart för mig. Jag tog ett djupt andetag klippte av hennes svada.
- VAD ÄR DET FÖR ETT JÄVLA SÄTT ATT STÅ OCH SKRIKA GENOM BUSKAGET! OM DU ÄR BEKYMRAD ÖVER NÅGOT SOM PÅGÅR HOS OSS KAN DU KOMMA RUNT PÅ ETT TREVLIGT SÄTT. ANNARS TYCKER JAG ATT DU SKA HÅLLA TYST!
Vid detta stormade hon iväg över sin gräsmatta i en ström av svordomar.
Jag var alldeles skakig efteråt och förtvivlad över att mina gäster blev påhoppade på det viset.
Vilken jävla subba! Jag känner hur adrenalinet strömmar till när jag tänker på det.
Alltså, hon trodde uppenbarligen att vi bara lät lilla Iris gråta utan att det bekymrade oss. Naturligtvis hördes gråten till deras altan, där de ville njuta av den vackra sommarkvällen. Men vad ska man göra? Ta till kuddtricket? Ringa efter ambulans? Alltså, att börja skälla ut grannen genom ett tätt buskage utan att över huvud taget kollat upp vad det är som pågår är helt obetalbart. Att dessutom insinuera att jag och Mats negligerar våra barn ... jag skulle kunna strypa henne!
Dessa grannar har varit på oss en gång förut, då vi eldade ris på hösten (man får bara elda i oktober och april i området, och detta var i oktober). Hon var lika otrevlig den gången. Hennes man har tidigare i sommar varit över hos en annan granne och gnällt över att barnen var för högljudda när de hoppade på sin studsmatta. De borde uppenbarligen ha köpt ett hus mitt inne i skogen i stället för i ett villaområde.
Hade Mats varit hemma hade nog en av oss gått över antingen på en gång eller dagen efter och talat om vad vi tycker om den här sortens uppförande. Nu har jag bestämt mig för att strunta i det och låta min avslutande mening vara streck i debatten för vår del. Men visst får man lust att hämnas, typ sprida ut räkskal under deras trädäck.
Nog om de idioterna. När Iris tillslut somnade hade vi det väldigt mysigt där ute på altanen, men visst lyckades grannen förstöra det goda humöret och det kändes väldig pinsamt att mina gäster fick sig en sådan orättvis avhyvling när de var på besök hos mig.
Dagen efter var för övrigt Iris sitt vanliga glada jag, har Susanne meddelat.

I fredags kom Lisa, sex år, och hälsade på tillsammans med sin mamma Ulla och vår gemensamma vän Lena. Vi fikade och barnen badade på stranden. Det var så roligt att träffa dem, det var år sedan sist.
Det var faktiskt tack vare Lisa som jag och Mats till slut adopterade från Kina. Mats var väldigt skeptisk och ville helst ha barn från Afrika eller Sydamerika, av någon dunkel anledning. Men när han träffade Lisa smälte han totalt och samma dag bestämde vi att Kina ska bli vårt land. Tusen tack för det Lisa!

Nu ska jag åka ut till Frillesås och hämta några saker jag glömde i går. Jag har tömt kylen och stängt av varmvattenberedaren. Sommaren är slut för i år. Det kändes väldigt vemodigt. I morgon åker vi till Gotland för att hälsa på farmor och sedan återvänder vi hit ett par dagar till, men då ska vi bo här i Varberg. Vi åker sedan till Sevenoaks på onsdag om tio dagar. Då blir det skönt att komma hem.

Sommartider

Det tog lite tid, men nu sitter jag vid morsans dator och har äntligen tid att lägga in lite nya bilder. Det är faktiskt rätt skönt att vi inte har dator i stugan, man kan slappna av lite från bloggeriet då. Men jag fick skäll av Annika Lindahl i Malmö i helgen - hon sa att hon är trött på att titta på raggarbilar - och då är det bäst att ta sig i kragen.
Vi har haft ganska hyfsat väder faktiskt, men visst har det regnat en del också. Av någon anledning åker kameran mest fram när vädret är fint.
Alla har badat utom jag. Ser ingen vits i att gå i när det är under 23 grader varmt. Barnen har emellertid roat sig tills de blivit blå.
Gerd, vår hemutredare, kom på besök till sommarstugan för att göra vår första uppföljningsrapport till Kina. Det var en trevlig eftermiddag och det känns nästan sorgligt att vi bara kommer att träffa henne en gång till (i vinter). Det är ju delvis tack vare Gerd som vi fått de här två fina flickorna.
När Gerd inte ser sätter vi barnen i hårt arbete ... här skulle jag gjort en smiley om det inte vore mot mina principer.
Mats har börjat med yoga och är naturligtvis biten, som av allt nytt som har med träning att göra.

Faster Krika besökte oss samtidigt med farmor Kerstin. Det var mycket trevligt att ha dem hos oss.
Trepuss!
Vera är inte samma talang som Olivia på driving rangen.
Olivia, å sin sida, imponerar på alla.
Detta är från träffen med Olivias adoptionsgrupp, som vi var på på Österlen i helgen. Det var mycket lyckat.

Utflykt till Kåseberga.
Flickorna har så roligt tillsammans. Folk som inte visste att vi reste i grupp häpnade över att så många adoptivfamiljer lyckats samlas på ett ställe.
Anna Yi, Olivia och Erica - de tre flickorna från Fengdu. De är i precis samma ålder och har troligen delat säng när de var små bebisar.
Ale stenar var imponerande.

Vi stoppade ner alla barnen i den vedeldade badtunnan på kvällen. Samtliga kom ur levande.
Fengdu-flickorna igen.
Alla barnen. Stackars Gustaf, Yis lillebror, ser så blek ut tillsammans med alla dessa mörka skönheter. Han visste nog inte riktigt hur bra han hade det i badtunnan kvällen innan.

Vi har verkligen tur med den här gruppen. Vi är alla väldigt olika, men alla är så trevliga och festglada att det är riktigt sorgligt att säga hejdå och veta att det dröjer ett helt år innan vi får träffas igen.
Jag och tjejerna släppte av Mats på Svågertorp tågstation för vidare befordran till Kastrup på söndagen. Sedan åkte vi till Annika och hennes familj i Ljunghusen på Falsterbo. Annika och Märta blev jätteglada att se varandra igen - hon och Annika hälsade ju på oss i Sevenoaks i juni.
Storebror Svante hittade inte riktigt sin roll innan han senare tog fram cowboyprylarna och Olivia fick en våt dröm uppfylld - att leka med pistoler och gevär.

I dag har vi, mormor samt Simon och pojkarna varit på äventyrslandet Fun City hela dagen. Vädret har varit okej och det hela blev mycket lyckat. Jag filmade en massa och har visst bara fotat barnen när de har närkontakt med djur.
Olivia och Simon.
Gidis och morsan.
Leon och Simon.
Vi avslutade med ett besök hos getterna och grisarna. Där emellan åkte de massor av karusell, de badade och de var på cirkus. Vi vuxna var föstås med, men riktigt kul blev det inte för oss innan två åsnor försökte para sig i ridfållan när vi var på väg ut och Leon som en konsekvensflög av och landade i famnen på Simon. Mer mogna än så är vi visst inte!

Vera tyckte det var jättekul på leklandet. Hon var grymt koncentrerad i samtliga attraktioner och satt blickstilla under cirkusföreställningen. Jag trodde aldrig hon skulle ha det tålamodet, men hon älskade det och var helt fascinerad.

Nu ska flickorna förhoppningsvis sova snart. Vera kliver ur sängen gång på gång - hon tar förstås chansen när det inte är spjälsäng.

Det har förstås hänt mer under de senaste veckorna, men det är svårt att minnas allt på rak arm. Bättre att blogga ofta. En minnesvärd händelse är också att Katarina, Isabelle och Elliot, våra vänner i Houston, besökte oss. Vi träffas nästan bara en gång om året men det är alltid så roligt att träffas. Jag ser fram emot att vi i framtiden kommer att bo i samma stad och kunna ses mer regelbundet.

Jag fattar inte varför jag inte har några bilder från deras besök. Missade jag att fotografera? Jag får väl plöja bilderna en gång till.

I morgon ska vi hämta Veras svenska pass. Vi reste hem på det kinesiska - förmodligen inte helt lagligt eftersom hon inte längre är kinesisk medborgare, men det var enklast så. Hädanefter är hon hur som helst svensk även i gränskontrollerna.

Raggare med mera

Flickorna äter lördagsgodis - veckans höjdpunkt.
Rosa Pantern deltog som vanligt i Varbergsloppet. I bakgrunden syns Varbergs fästning och slott.
Mats tog upp jakten på pantern ...
... och Uffa var honom också hack i häl.
Båda var nöjda med sina tider.

Under tiden gick vi till Barnens badstrand, där Olivia och Vera doppade fötter och händer i det väldigt kalla vattnet.
Kusin Maja behöll kläderna på.
Vera är en riktig badbrud.

Mormor och farmor passade på att vila sig.

Efter loppet firade vi med mousserande vin. Caroline, som blir tvåbarnsmamma inom någon månad, föredrog flädersaft.
När göterbogarna gett sig av kollade vi raggarbilar igen. Det är väldigt underhållande.
Friends from the UK, please read the next post for an explanation!

The party was on again already in the afternoon.
And for some people it was already over at 5.30.

Nu ska vi se, har vi kommit rätt tro?
Nu ska vi se, har vi kommit rätt tro?

Man blir ju lite nyfiken på hur den erotiska riskzonen ser ut i en sådan här skrothög. Vid vår inspektion kändes zonen inte särskilt riskfylld.

Tjejerna i den här begravningsbilen möttes av jubel.
Tålamodet med alla motorstopp är fantastiskt.

Alla hjälps åt för att få bilarna att rulla igen.
Tidigt på kvällen är det faktiskt en folkfest.

Senare på natten är det mer fylleslag.

Jag var vaken när det ljusnade och få var det fortfarande fullt ös.

Många bilar är fantastiskt vackra.
Andra är förfärligt fula.

Varför inte köpa sig en gammal uttjänt brandbil?

Hur mycket folk kan man få in, tro?

För en gångs skull är det männen vid ratten ...
Och tjejerna som står för festen.
En ensam surfare med en cocacolaflaska - det såg ganska avslaget ut.

Den här stackars killen verkade rätt trött på att åka runt. Men vad gör man inte för att glädja farsan?

Jag hade förresten fel om Manchester City och Svennis, de kommer ikväll. Synd, då har alla raggarna åkt hem till sina hålor!

I eftermiddag flyttar vi till stugan. Jag ska försöka blogga lite då och då när vi besöker Varberg.