Skärtorsdag

Jag får väl skriva några rader, så jag inte tappar de få läsarna jag har kvar sedan jag började kräva inloggning.
Nu är påsken inledd och jag sitter på GP. Det är en lugn kväll. Vi ritar en eGP till i morgon. Jag är nästan helt klar och har tre timmar till att sitta av. Hemma på Strandgatan har Mats bjudit hem morsan och Douglas, de äter pizza och dricker vin. Mats lyckas alltid ordna kalas när jag jobbar kväll, känns det som!
Det har varit en bra vecka. Barnen har haft kompisar hemma efter skolan både tisdag och onsdag. Så himla mysigt att det är så lätt att ta med kompisar, inte alls samma apparat som i Houston. Och när de blir vilda är det bara att skicka ut dem för att leka. De är i Stenbrottet och i Södra fästningshörnan och kan vara ute i timmar, ja tills de fryser för mycket. En underbar frihet.
Värt att notera är annars att det är en pojke i klassen som vill vara ihop med henne. Efter rasten en dag låg det en lapp på hennes bänk, där frågan var skriven. Problemet är bara att den inte var underskriven! Oj, så hon funderar på vem det kan vara!
Jag har också riggat min fotostudio och haft besök av Ida och Charlotte med respektive bebisar. Jag har bara hunnit jobba med bilderna på Ida och lille Kliff (samt syskon), lägger in några nedan. Jag har jobbat med olika typer av effekter. Kul att få öva sig!

Farmors 75-årskalas

Förbaskade bilder att lägga sig ned. Det verkar som att höjdare måste passera photoshop för att gå med på att stå upp. Och phtoshop har jag inte i Mats jobbdator, som jag sitter med nu.
Hur som helst, i går vid lunch åkte vi ut till Ulrika och Mickes hus för att fira Kerstin dagen lång. Det var första gången vi var i deras hus. Jättefint, mysigt villaområde nära skogen. Det kommer nog att bli toppen nu när de får en bebis! Mycket rådjur i trakten. Vi såg minst fem stycken på vår korta promenad, som de här två bilderna är från.
Vi firade Kersin med champagne och sång, mys och god mat. Vi gav henne också ett presentkort på fotvård. Det var en trevlig och lugn eftermiddag, och jag tror att Kerstin uppskattade att ha alla sina barn och barnbarn samlade.

Här på hotellet fortsätter centerstämman, dock verkar festligheterna från fredagen ha ersatts av seriöst konfererande. I lla fall för de flesta av deltagarna. Vi skrattade lite när vi kollade på direktrapporteringen i dag på morgonen. Talarlistan var lång, men två tredjedelar av de anmälda talarna hade inte dykt upp än. Till slut sa ordföranden att "det verkar som att det blev lite sent i går kväll för en del av ombuden".
Nu ska vi snart åka ut till Ulrika igen och tillbringa några timmar till med Kerstin, innan det är dags för oss att ta flyget till Landvetter. Den andra familjen Karlsson sätter sig på tåget västerut redan om en timme.
Och, några dagar till, sedan är det påsklov för barnen!

Mitt i centerstämman

ja, där hamnade vi i går kväll. Vi flög till Stockholm för att åka till Upplands Väsby och fira farmor Kerstin, som fyllde 75 härom dagen. Det var svårt att få hotellrum och när vi lyckades få ett fick vi besked om att baren och restaurangen var stängd på grund av en stor konferens. Som alltså visade sig vara centerstämman. Hotellet kryllar av centerpartister. Som en klart lysande stjärna syns förstås Annie Lööf, lätt att känna igen med sitt röda hår och sina färgglada kavajer. Hon är riktigt vacker, snyggare i verkligheten än på bild, och hon står ut jämfört med alla övriga, kan jag konstatera. Av flera hundra delegater som trängdes här i går kväll såg jag henne genast. Med andra ord kan jag förstå att de har valt henne som ordförande.
Nu har vi lite poolhäng med den andra familjen Karlsson. Centerpartisterna har fortsatt sina möten så vi är själva i relaxavdelningen. Om ett tag kommer Kerstin och Ulrika. Vi ska handla inför kvällens festligheter. Ska bli trevligt, och mycket spännande att få se Ulrika och Mickes hus ... och inte minst att få se Ulrikas mage! De väntar en liten pojke till sommaren.

Knoppning i mars

Och då talar jag inte om träden ... detta lär vara den kallaste marsmånaden på många, många år. Ute är det minusgrader och snöar. Jag är hemma med en mycket frisk sjukling - Mei-Mei blev hemskickad från Fritids i går med feber. Jag bestämde mig för att hålla henne hemma i dag eftersom vi ska till Stockholm och fira farmor Kerstin som fyller 75 i helgen! Dock verkar det alltså inte vara något större fel på Mei-Mei i dag. Full fart här hemma.
Knoppningen gäller Olivia - det här kan jag skriva nu när bloggen inte är öppen för alla. För några månader sedan började hon bli fet i håret - hittills har hon inte behövt använda schampoo utan bara sköljt med vatten. Och så nu plötsligt två små knoppar till bröst. Jag känner både ömhet och vemod. Barndomen är så kort. Olivia verkar hur som helst ta det bra, de flesta i hennes klass har redan kommit en bit på vägen så hon är ju inte först (hon går en klass över). Hon verkar tycka att det är ganska spännande och på väg till skolan pratade vi om vad som kommer att hända med kroppen de närmaste åren. Hon ser fram emot att växa fortare. Jag läste på lite i går kväll och det verkar som att de flesta växer ungefär 25 cm efter det att de första pubertetstecknen syns. I så fall kommer Olivia att bli mellan 155 och 160 cm lång. Helt inom normallängd, alltså, även om hon aldrig lär bli den basketstjärna hon önskar.

Milstolpe

Vi har härligt vinterväder nu, med kalla nätter, en del snö, och dagar med temperatur kring nollan och en härligt värmande sol.
Problemet är bara att det borde vara vår nu. Vad hände?

Det hade i och för sig inte varit roligare om det var fem plus, regn och blåst. Jag njuter av vädret trots allt.
I kväll jobbar jag min fjärde kväll den här veckan. Jag har webbat (dvs skött gp.se) tillsammans med en kollega i två kvällar, för att repetera mina kunskaper. I kväll blir premiär för mig att klara det själv. Spännande! En milstolpe, kan man säga, och mycket viktigt att kunna inför framtiden.
En annan milstolpe var den att i dag gick barnen sjäålva hela vägen till skolan. De har ju gått till mormor själva ånga gånger, och från henne till skolan, så egentligen är det inget konstigt. men jag har följt dem varje dag - och kommer att fortsätta med det eftersom det är en mysig promenad och hunden ska ju ändå ut. Men eftersom jag inte somnade förrän efter klockan ett i natt är det mycket skönare att kunna bara vinka av dem och sedan gå och lägga sig igen, i stället för att ta en 40-minuterspromenad och sedan försöka somna.
Hade vi bott kvar i USA hade det inte varit tal om att de skulle gå själva till skolan än, trots att vi hade kortare avstånd där. Inga barn går själva. För farligt, bilisterna tar ingen  hänsyn och pedofilskräcken är ständigt närvarande.
Jag är betydligt mer oroad över vad som kan hända på nätet. Så tragiskt med den 13-åriga flickan i Kumla, som dels mobbats i skolan (över nätet) och dessutom lurats av en nätpedofil, och som tog sitt liv. bealarsson97. Bara han nu inte blir Bea-mannen, likt Alexandra-mannen! Men, hur som helst, fy fan vad förslagna de här typerna är. De kan nog lukta sig till sårbara barn med stukade självförtroenden, att utnyttja.
Undrar hur de tar upp de här sakerna med barnen i skolan. Nästan alla Olivias klasskamrater har smartphones, de har Instagram och de har Facebook. Jag tror jag ska slänga iväg ett mejl till Olivias lärare. Som flrälder är det lätt att man bara blir en tjatig morsa när man försöker diskutera vad som är lämpligt att göra på internet. Vore kanske bättre om skolan kan bjuda in en kunnig polis eller liknande, för ett föredrag och sedan gruppdiskussioner.
Ett mejl får det bli.

Mei-Mei

Olivia

Underbar skiddag

Jag och barnen använde studiedagen i går till att suga ut det sista av vintern i Ulricehamn.
Än en gång var vi nästan ensamma i backarna. En helt fantastisk skiddag i strålande sol och med ett par minusgrader.

Mei-Mei är väldigt duktig och helt orädd. Hon utklassar sin storasyster, och det är skönt för henne att känna att hon är bäst ibland.

Olivia vill helst ploga rakt ner i backen. ;an får tjata en del på henne om att slalom betyder att man ska göra svängar. Hon är betydligt mer försiktig av sig än Mei-Mei. Det tog till efter lunch innan Olivia kom igång. Innan dess höll flickorna till i barnbacken en halvtimme, för att Olivia skulle jobba på självförtroendet. Jag har ett par videoklipp därifrån, ska se om de går att ladda upp i ett annat inlägg.

Vi åkte till klockan ett, packade sedan ihop och åkte till Landvetter och plockade upp Mats. Han har varit i alperna och åkt skidor över helgen. Han var mycket nöjd, trots en liten förkylning som tog udden av orken.

Vi hamnade i ett litet hundmöte i stenbrottet i dag på morgonen. Här leker Lucy med varghundarna Tyra och Lilleman (båda valpar) samt Ella och en hund till jag inte vet namnet på.
Kajsa var också med, men hon är lite vild och brutal och fick finna sig i att vara kopplad en stor del av tiden, tyvärr.
Det är min skugga som syns längst ned till höger. Så fick jag också vara med på bild för en gångs skull!

Anders Björck med Tyra och Ella.

Helg

Ja, så har ytterligare ett gäng dagar susat förbi. Jag har jobbat, då blir det inte mycket tid över till bloggen. Mats är i alperna och åkerskidor. Barnen är ute och leker med Lovisa och Lilly i stenbrottet. De leker i en container med grus ... blir otroligt dammiga och smutsiga, men förhoppningsvis transporteras snart containern bort och barnen övergår till att skaffa sig gräsfläckar i stället.
I går var det tennis och i dag var det simning. Upp i ottan, alltså! Barnen är som alltid pigga på morgonen, till skillnad från deras mamma. i går vkäll var det melodifestival. Lovisa hade sleep over här. Hon kom fulladdad med godis och vi hade chips. Oj, så de kalasade!

Olivia och Mei-Mei brukar normalt äta sitt lördagsgodis efter lunch, så de fick dubbla omgångar. Här myser de med sina godispåsar (ska inhandlas på Hajen, de har tydligen bäst utbud) och lite iPadande. Jag har just fattat att när folk i Sverige säger padda, så avser de iPad.

Uppvärmning i bastun inför simningen i dag. Särskilt Mei-Mei fryser så in i helskotta att åtminstone halva simträningen blir en plåga för henne. Därflr har jag i dag beställt sim-våtrdräkter till barnen. Hoppas att det blir bättre sedan.

Jag har fått hedersuppdraget att fota omslaget till Annas doktorsavhandling. Vi hade en liten fotosession med vin (hej hopp!) i går och på kvällen och i dag har jag jobbat i photoshop med bilderna. Nedan är min favorit.

Nu återstår att se om Anna gillar bilderna och sedan om de blir godkända - tydligen har Lunds universitet stramat upp reglerna kring utförandet ganska rejält.

Mer vårkänslor!

Lucy och jag stötte på en annan gårdshund på vår promenad runt fästningen nyss. Arrak, en 14-månaders pojke. De blev förstås stormförtjusta i att få leka med varandra! De hade superroligt och det var så tydligt att de lekte på samma sätt.

Inga sura miner, trots att det ser lite så ut!
För övrigt, det var Lucy som bestämde, trots att hon är ett halvår yngre!