Den stora kakstriden, del 2

For det forsta: i dag blev Olivia testad for ett nytt balte i taekwondon. Hon gjorde bra ifran sig och har numera en lila rand i stallet for en orange. Dessutom ar det nu bekraftat att hon ska upptrada pa showen pa lordag! Det blir spannande!
Ia var dock lite grinig, och Vera mycket slak, och jag kollade tempen pa dem bada nar vi kom hem. Feber, Vera ungefar 38, Olivia nastan 39. Mats har ocksa feber och har varit hemma fran jobbet i dag, kolhydratladdat och vilat och jobbat fran fatoljen i vardagsrummet. Ingen munter samling, med andra ord. Det vill till att Mats kanner sig battre i morgon, annars vet i tusan om det blir nagot marathonlopp pa sondag. Och som han har jobbat pa detta, tranat, atit ratt (hans fru har naturligtvis stottat och lagat den typ av mat han behovt for sin uppladdning - nastan alltid i alla fall) och anstatt fran alkohol i sex veckor. Naja, han ar i alla fall i form for Beach 2007 nar vi aker till Kenya om nagra veckor!
Ja, sa var det detta med kakorna. Den som inte laser regelbundet kan borja med att lasa det har inlagget.
Jag skickade ett vanligt uppfoljningsmejl till Mrs Austin i gar, men det forsvann nog i cyberspace for skolans mejlsystem har gatt sonder.
I dag pa morgonen sa Olivias larare Mrs Malcolm att Mrs Austin tagit upp kakorna pa ett lararmote. Vi pratade lite om det och jag lade fram min argument for tredje gangen i ordningen. Men det ar som att prata med idioter, "Flickorna skulle inte ata riskakor eller brodpinnar, de tycker inte om det", sa Mrs Malcolm. Hur vet ni det nar ni aldrig har provat, fragade jag. "Barn tycker inte om sant som inte ar sott", var svaret. Och denna kvinna ar mitt barns lararinna! "Om Olivia foredrar frukt far du garna skicka med henne det", sa Mrs Malcolm vidare. Har man hort den forut? Det ar inte det att jag oroar mig for att Olivia far for lite frukt, och for den delen ar det inte bra for tanderna att ata frukt gang pa gang under dagen. Det som oroar mig ar dett de lar barnen att kakor, hur plain de an ma vara, ar en normal del i en halsosam diet - vilket ar vad de havdar. "Det ar inte mycket mattat fett i dem och inte mycket socker heller", havdade Mrs Austin senare angaende mariekexen och digestivekexen.
Naja, jag kom inte langre an sa med Mrs Malcolm. Det ar ju inte heller hon som fattar besluten. Eftersom nu Mrs Austin uppenbarligen minns forra veckans diskussion gick jag in till henne en stund innan Olivia slutade.
Mrs Austin var som vanligt valdigt trevlig och forsakrade att hon uppskattar att foraldrar engagerar sig i skolan och kommer med forslag, men upprepade som ett mantra att nar beslutet togs att barnen inte langre skulle ha med egen snack - det hade varit alldeles for mycket chips, choklad och all skons junk food - sa hade man tillsammans med husmor, ekonomiansvarig och skollakaren utrett vad som var nyttigast mellanmal for barnen till ett rimligt pris och som gav tillrackligt med kalorier, och kommit fram till att det var: biscuites!
Ja, men da ar det val dags for Walthamstow hall att ta ytterligare ett steg till forman for flickornas framtid, forsokte jag. Men, nej.
Vartenda argument jag lade fram bara sprack som en sapbubbla nar det nadde fram till Mrs Austin, hon ville liksom inte fatta vad jag sade, desperat att forsvara skolans policy.
Jag bad att de ska ge barnen halsosammare mellanmal atminstone ett par dagar i veckan, men det var inte heller nagon bra id'e, for da skulle flickorna kanna sig sarbehandlade och bli ledsna att de inte far lika god snack som ovriga skolans elever.
Jag har nu bett att fa ge henne nagra alternativ till kakorna att smaka av (forst ville jag testa min teori att barn ater det som serveras om man bara haller ut nagra dagar, dvs ge flickorna i Olivias klass annan snack i nagra dagar, men se det far jag inte for det ar ett policybeslut att de ska ata kakor) och jag tanker mig fullkornsskorpor, bread sticks och havrekex. Jag tanker ocksa ge forslag pa hur man skulle kunna gora upp ett schema dar varje barn tar med en frukt i veckan till sin klass, som kan delas upp och bli en del av mellanmalen. Sa gjorde vi pa Olivias lekskola och det funkade utmarkt. Pa det viset lar sig barnen ocksa att uppskatta olika smaker.
Mrs Austin sa att visst far jag garna ge henne detta, men da maste det utredas av husmor och ekonomiansvarig och OJ vilket arbete det innebar, och jag ska nog inte rakna med att deras MYCKET genomtankta beslut rivs upp. Sarskilt inte eftersom det inte ar nagon annan foralder som protesterat ... jag har ju pratat med flera foraldrar som haller med rakt av, och andra som haller med efter att ha hort mina argument. MEN, de vill inte stota sig med lararen eller rektorn.
Jag har redan utmarkt mig som den brakiga mamman, sa jag far val fortsatta vara frontfigur. Eller, ska jag det? Mats (som ar minst lika upprord som jag over detta kakatande) tycker nu att jag ska lagga ned hela diskussionen, lata Ia ata kakor tillsammans med de andra barnen och rakna dagarna tills vi flyttar harifran. Kanske ar det lika bra. Men det smartar att lata de dar puckona ha sista ordet och att de kanske tror att de har overtygat mig att kakor ar det basta mellanmalet man kan erbjuda ett barn.
Vad tycker du?