Taekwondo, Marathon och annat

Jag måste förstås börja med Olivias taekondo-show som gick av stapeln i lördags. Hon var väldigt spänd, men fattade nog inte vad som komma skulle. Hon trodde det hade något med att göra att hon klarade sitt test för lila bälte i torsdags.
Hon var hängig i fredags, hade feber och fick stanna hemma från skolan, ha mysdag med Eléne, medan jag släpade med Vera på tantlunch (en samling svenska kvinnor i alla åldrar som äter lunch tillsammans fyra gånger om året - alltid supergott och supertrevligt).
På fredagskvällen hade jag alltså två familjemedlemmar att oroa mig för med anledning av kommande sportevenemang.
Men på lördagsmorgonen var Olivia frisk som en nötkärna igen, tur det! Jag, flickorna och Eléne åkte till East Grinsted, en stad 45 minuters bilkörning härifrån, och letade upp teatern där showen skulle hållas. Vi var där i god tid eftersom Olivia skulle hinna repetera med de andra barnen. Olivia var klart minst, men det var tydligen ytterligare en fyraåring med. De flesta var i åttaårsåldern.
Det kändes inte så lite märkligt att släppa av henne omklädd in i ett rum med nästan bara främlingar (hennes hjälptränare, miss Buckle, var där som tur var) och sedan inte se henne innan ridån gick upp i andra änden av byggnaden! Herregud, hon är ju bara fyra år, men ibland är hon så otroligt redig att jag glömmer det!
Nåväl, när ridån så gick upp en dryg halvtimme senare satt jag, Vera och Eléne på våra platser på främsta raden. Barnen - de var ungefär 20 stycken - stod i fyra rader. Olivia var huvudet kortare än den näst kortaste och stod längst fram i sitt led. Med sitt mörka hår och sina stora ögon blev hon ett naturligt blickfång, och senare, i pausen, kom flera andra ur publiken fram och berömde henne för att hon var så duktig: "She stole the whole show!", sa att hon var söt och att de var imponerade av henne. Olivia blev jätteblyg men jag blev förstås väldigt stolt!!!
Men nu går jag fram lite för fort. Mr Hudson, som inte är Olivias vanliga tränare, stod framför barnen och sa vilka steg och rörelser de skulle göra. Olivia var nog lite överväldigad av all publik - det var nästan fullsatt i teatern - och det starka strålkastarskenet. Hon hade sett oss men kollade inte särskilt mycket åt vårt håll, utan var mest fokuserad på att göra rätt. Och det gick jättebra! Uppvisningen varade i ungefär tio minuter och avslutades med att barnen fick göra side kicks och sparka sönder frigolitskivor.
När elevuppvisningen var klar fick en mycket nöjd Olivia hoppa ner från scenen till oss. Sedan fortsatte den riktiga showen - Black Belt Extravaganza. Aldrig hade jag trott att det kunde vara så kul att se när folk slog sönder brädbitar och tegelstenar! Showen var gjord med mycket humor och det blev mycket respons från publiken. De hade också två special guests, en tjej som är europeisk mästare och som slog sönder massiva träplankor så flisorna rök (till skillnad från de andra som hade flera tunna skivor mot varandra), och en kille som har gjort taekwondon till något som liknar en gymnastikuppvisning, komplett med frivolter osv. Han arbetar som stuntman och har medverkat i flera kända filmer som jag aldrig har hört talas om, fick jag veta.
På minussidan var helt klart att det var fotoförbud under uppvisningen. Varför fattade jag aldrig, men det är lite synd att de enda bilderna jag kan visa är från pausen.
Hur som helst, detta blev nästan ett heldagsprojekt men jag är väldigt glad att vi åkte.
Mei-Mei och Baby, som hon vårdar ömt.

Vera leker arga leken i dag på förmiddagen.
Arga leken är ofta det bästa sättet att få henne på bra humör om hon är lite butter.
Detta är innan hon lyckades med konststycket att hälla såpbubblevatten i ögat med otrevlig ögonsköljning med kallvatten och högljudda vrål som följd.
Det är också innan Mats hade ring och berättat att han fullföljt Berlin Marathon i dag på förmiddagen. Han kom i mål på 3.30, vilket han var mycket nöjd med. Han tog det väldigt lugnt eftersom han fortfarande är rejält snuvig, och är övertygad om att han hade kommit i mål på 3.10 om han hade tagit i lite mer. Nu är han antagligen ute med de andra gubbarna och äter onyttigt och dricker alkohol, något som de har avstått från i många veckor. När Mats ringde sa han att han inte var det minsta sugen på vin eller öl och att han allvarligt övervägde att helt sluta dricka alkohol. Se där ja! Vi får väl se hur det gick med de funderingarna!
Detta är Sportacus, förlåt Olivia, som berättar hur hon ska "Save the day". Sportacus är superhjälten i Ias favoritprogram på tv, Lazytown.
Ia beställde pannkakor till lunch. Flickorna tryckte i sig två och en halv var, med mosade bär och frukt som sylt. Är jag en elak mor som inte ger dem riktig sylt?
Eftermiddagen tillbringade vi sedan på lekplatsen i Holly Bush. Det har varit härligt höstväder i dag så man får passa på att vara ute så mycket som möjligt.
Vera leker att hon är pappa som ska "skägga sig".
Nu sover de båda prinsessorna. Och jag ska gå ner och sjunka ihop framför tv:n en stund innan det är läggdags även för mig.

PS: Nu ska jag strax ga och lagga mig. Har kollat ett jatteintressant reportage fran Rumanien, "The New Europe", och ska bara smalta lite nyheter ocksa. Men jag kande att jag inte gav Vera credit for hennes uppvisning under taekwondo-showen i lordags. Alltsa, hur manga 2,5-aringar klarar att vara lugna och tysta i mer an tva timmar pa vilken forestallningen det an mande vara? Hon var sa duktig, tittade och levde sig in och nojde sig med sma pauser pa golvet da hon gravde i min vaska och drog i fallstolen. Jag ar sa glad att jag har tva sa duktiga barn, som man kan ta med nastan over allt, pa restauranger, till badhus, pa tantluncher och taekwondo-shower. Vilka tjejer!!!