Ditt & datt

Några korta rader.

I går kväll på taekwondon kände jag mig ganska kraftlös. När jag gick och lade mig senare hade jag ont i halsen. och i dag på morgonen - nästan ingen röst! Tack och lov har den kommit tillbaka något så när nu, men jag tror jag ska försöka hålla truten så mycket som möjligt i dag.
Till saken hör att Sarah ringde i går innan vi hade svensk lekgrupp här hemma. Hon tappade rösten i lördags och lät fortfarande i går som om hon sugit i sig ett par paket röda Prince i kombination med en hela whisky, och hon undrade om jag verkligen ville att de skulle komma. Så klart jag ville! Tror inte heller att det är hon som har smittat mig, men lite av ett sammanträffande är det ju ändå!

Julen:
Hej, familjen Rudström! Kul att höra av er! Vi stannar här i England över jul, min mamma med partner kommer över en vecka. Så med mindre att ni kommer hit kan vi tyvärr inte ses. Å andra sidan, varför inte planera in en resa till påsk eller så!

I kväll är det Mum's night out med Mei-Meis lekskoleklass. Hoppas jag känner mig piggare tills dess. Just nu lutar det åt att ställa in, men samtidigt är det nog bra att visa intresse och lite god vilja - särskilt sedan jag svek dem alla på Julmarknaden i lördags, då vi ju var på taekwondoshow!

Taekwondo, ja ... Mr Simmonds, vår instruktör, visade sin video från i lördags (betydligt bättre kvalitet än min, kanske kan han mejla över den? Måste undersöka detta.) och berömde Olivia för att hon hade varit så duktig.
Får man skryta lite över sitt barn? Tja, det är ju inte mina egna gener som jag framhåller, så jag tar chansen:
I går fick Ia sin end of term report från skolan. Det är en summering av hennes framsteg i de olika ämnena och kommentarer om hennes styrkor och vad hon måste öva mer på. Rapporten var generellt mycket positiv, men en sak stack ut: idrottslärarens kommentar. Hon skrev:
Olivia demonstrates very good hand-eye coordination in ball skills and has the potential to play sport at a high level. She listens carefully to instructions and enjoys to master new challenges.
Jag säger bara WOW! Jag tror inte lärarna strör den sortens kommentarer runt sig när det gäller femåringar! Vi lade märke till Olivias bolltalang redan när hon var bara två år, då hon plockade upp en barnklubba på driving rangen och matade i väg golfbollar som en kulspruta. Hon kastar naturligt över axeln ("killakast" hette det i Varberg när jag var barn) och missar aldrig en passning när vi sparkar fotboll. För närvarande siktar hon på att bli basketspelare, som Troy, när hon blir stor, vilket väl inte lär hända eftersom hon sannolikt inte kommer att bli längre än runt 150 cm!