Gott kinesiskt nyår!

Gong Xi Fa Chai!

Gott nytt år!
I morgon är det nyårsdagen i Kina och inledningen av Vårfesten, som firas i ett par veckor. Gong Xi Fa Chai betyder direkt översatt "jag önskar dig en växande rikedom". De viktigaste färgerna under Vårfesten är rött och guld, som symboliserar lycka och rikedom, och det viktigaste tecknet är Fu, som betyder just Lycka. Den som undrar hur tecknet för Fu ser ut kan kika här till höger - det är flickornas gemensamma kinesiska namn! Och tänk vilket lycka de skänker oss varje dag!

Vi ska fira i dag, en dag för tidigt, med middag på Kinarestaurang. I morgon har vi svensk lekgrupp och då ska jag också ordna med lite Kinatema. Nästa söndag sker det stora firandet i London, men Mats är inte här då och jag vet inte om jag törs åka själv med båda flickorna. Det är helt packat med folk - jag säger bara enkelriktad gångtrafik på gatorna i China town!

Helgen har varit bra, lugn och städad. Här spelar flickorna och pappa spel, Piggy in the middle, där det gäller att spara pengar i en spargris.

Mysmorgon.

Detta är i går eftermiddag, då de spelade Wii en stund. Mei-Mei är som synes förvandlad till Cinderella.

Jag och flickorna åkte till familjen B på play date i går morse. Olivia lekte mest med sönerna medan Mei-Mei och Olivias klasskompis Sophie ordnade tea party för alla nallarna. Vi hade mycket trevligt och när Mats kom för att hämta oss vid halv ett blev vi erbjuda lunch. Vi tackade ja, stannade, och vår play date varade i totalt fem timmar!

Man kan ju alltid diskutera grader i helvetet.

Jag oroade ju mig så in i hoppsan för att jag inte hade klarat gradingen. Men Mr Simmonds har inte ringt, så det ska betyda att det gick vägen. Puh! Och med lite distans kan jag också erkänna att många andra har mycket, mycket värre saker att oroa sig för.

Den ekonomiska krisen gör ett ganska ordentligt avtryck här i Sevenoaks, där många arbetar inom bankväsendet. Till exempel har grannen förlorat sitt arbete för ett litet tag sedan. Han har hemmafru, stort, vackert K-märkt hus och sex barn, varav fem i privatskola (den sjätte ska börja efter sommaren). Man kan föreställa sig att pengarna tryter snabbt när det plötsligt inte finns någon inkomst.

Inte riktigt lika illa är det för de vi hälsade på i lördags. De köpte sitt stora hus på den flottaste gatan i Sevenoaks för ett år sedan - kontant. De båda är toppar inom varsin bank i London och när vi träffade de sist, före jul, var de inte ett dugg oroade. Men hans bank, som är australiensisk, beslutade för några veckor sedan att lägga ner sju av de åtta avdelningarna i London. På fredag gör han sin sista dag och planerar nu att försöka dra sin arbetsgivare inför rätta för att pressa dem på ett rejält avgångsvederlag.

Hon, å sin sida, har tillbringat veckan med att meddela halva arbetsstyrkan på sin avdelning att de får sparken. Flera av dem är hennes nära vänner. Hon får kalla ner dem en och en till ett rum precis vid utgången och dra alla formalia med dem, medan en sekreterare lägger alla de personliga tillhörigheterna i en låda och rensar skrivbordet. När mötet är slut får de lämna ifrån sig passerkortet och gå ut direkt. Hon själv sitter säkert än så länge, men oroar sig för att hon kan betraktas som överkvalificerad när neddragningarna är klara, och få sparken hon med.

Jag hör många sådana här berättelser just nu och fler lär det bli framöver.

Som sagt, i det här perspektivet är en missad grading inte mycket att gnälla över, jag hade ju fått en ny chans om en månad. Men peppar, peppar så klarade jag mig alltså!