Va sa du?

I dag på morgonen hade Mei-Mei äntligen sin tid hos läkaren för att kolla hennes hörsel. Vi har ju sedan ungefär ett halvår misstänkt att Mei-Mei hör dåligt, eftersom hennes tal utvecklas långsamt och hon talar så otydligt.
Läkaren bad Mei-Mei peka på olika leksaker, vilket hon klarade bra. Men när läkaren sedan sänkte rösten - inte till att viska men hon talade tyst - så fick Mei-Mei problem och koncentrerade sig väldigt mycket. När läkaren dessutom dolde munnen gick det inte alls.
Sedan fick hon ha hörlurar på sig och trycka på en knapp när hon hörde pipet. Det gick sådär. Slutligen mättes trycket i hennes öron.
Läkarens slutsats är att Mei-Mei har något som kallas glue ear på engelska, hon har vätska bakom trumhinnorna som hindrar dem att vibrera som de ska. Läkaren visade en skala där 0 är perfekt hörsel och 100 är stendöv. Mei-Mei låg ungefär i mitten, vilket inte är särskilt bra, hon hör bara om man talar högt och tydligt och det inte är en massa andra ljud som stör. Att hon talar så otydligt och inte använder ett antal ljud, som S F och V, innebär sannolikt att hon inte hör dem alls eller att allt låter likadant. Att Mei-Mei dessutom har lärt sig läsa på läpparna (uppenbarligen är hon tvåspråkig läppläsare - det du!) menade doktorn visar att Mei-Mei har haft problem att höra länge.
Det är skönt att ha fått en diagnos. Vi ska nu få en tid med en läkare på sjukhus, som ska bedöma vilken behandling som ska sättas in. Antagligen blir det ett litet rör i trumhinnorna som ska dränera vätskan, samt talpedagog.
Eftersom Mei-Mei börjar skolan i höst är det viktigt att hennes tal kommer igång bättre nu. Dessutom tror jag hon kommer att uppskatta skolan än mer, när hon bättre kan hänga med i vad som händer och sker där. Larmiga miljöer gör henne väldigt osäker nu, och det kan man ju förstå om hon inte kan höra vad som sägs eller förstå vad som förväntas av henne.

Några bilder från Godstone Farm, dit vi åkte i går. Det var disigt och kallt de första timmarna, men när solen äntligen bröt igenom blev det riktigt härligt.

Hemma i trädgården var det som synes sommar, när vi kom hem!

I kväll kommer Annika med sin son Svante för att hälsa på några dagar. Det ska bli superkul!