Veckan

Så har ytterligare en vecka susat förbi. Jag kan inte fatta att det går så snabbt! Måndag till fredag bara swischar till. Vädret har varit härligt den här veckan,med kalla morgnar och sköna eftermiddagar med temperaturer på dryga tjugo grader. Jag har tyvärr tillbringat allt för mycket tid inomhus eftersom jag försökt jobba undan en del av hemtentan, som jag fick i torsdags - lagom till barnens spring break. Jag är klar med en tredjedel, vilket är bra. Vore toppen om jag kan få till att plugga en dag under spring break, men förhoppningsvis räcker de tre dagarna som jag har efter spring break annars. Lämnar jag in för sent kan jag annars fortfarande bli godkänd, men inte få VG. Och jag som har skrivit VG på allt hittills ... för vad? Vem bryr sig? Ingen annan än jag, som vill visa att gammal också kan.
Från det ena till det andra.
I går var en dramatisk dag här i kvarteren. Efter lunch hängde plötsligt två envisa helikoptrar över området och det tjöt sirener överallt. När Mats gick och hämtade barnen efter skolan klockan tre (kontoret stängde vid tolv i går på grund av ombyggnad, mysigt att ha honom hemma även om han jobbade mest) kryllade det av poliser utanför skolan och de hade spärrat av vägar i området. Mats frågade och fick veta att en förrymd fånge hade setts här i området. Makalöst hur mycket poliser de kan samla ihop på nolltid, när det händer något här. Så här skrev senare rektorn, Mrs Graves, i ett massutskickat e-mejl:
...
Around 2:00 p.m. today we were made aware of a situation in the Medical Center. Police were investigating a sighting of an escaped convict, and some parts of the Medical Center were locked down. We were not advised to go into an official lock down, but took precautions to ensure your children were safe. We had a regular full-school dismissal, but did have HISD Police and the RACS patrol officer on site. Please know your child's safety is always my first priority.

......
I går kväll hade vi sedan våra tyska vänner på besök. Vi hade bjudit till fem-sextiden för att hinna med en marguarita innan solen gick ned. Eftersom vi känner de båda familjerna hyfsat var vi inte jätteförvånade när de dök upp först vid kvart över sju respektive halv åtta. Olivia och Mei-Mei var superhungriga vid det laget, de brukar ju äta vid halv sex-sex. Nu visade det sig att den ena familjen var försenad bland annat på grund av att deras söner blivit så hungriga att de var tvungna att ge dem mat innan de gick ... suck. Vi har en del barnmat (teriyaki-kyckling och klyftpotatis) över i dag, om man säger så ... Men när gästerna väl hade kommit på plats hade vi i alla fall en mycet trevlig kväll (vi åt mangosalsa, hummus och chips till förrätt, quinoasallad och grillade bratwurstar respektive haloumi till huvudrätt). Ett annat problem med de här tyskarna är att de aldrig vill gå hem. Hade inte Mei-Mei kommit ner och bett att få sova vid halv elva hade de nog stannat hela natten!

Nu är det dags att ta sig samman och göra något även av den här dagen. Först på programmet står taekwondo. Vi får väl se vad barnen orkar sedan, de var förstås uppe och studsade redan vid sju som vanligt!