Tillbaka i verkligheten

Sa hoppade vardagen upp och bet mig i strupen. Efter att ha njutit av ledighet och besok i en vecka var det bara att ta tag i den dar forbaskade B-uppsatsen. Jag har suttit i sex och en halv timme och kanner mig helt slut, det bara gar runt i skallen pa mig. Men anda skont att komma igang. Jag sitter vid var nya dator och skriver - den ar himla bra, men det verkar inte som att man kan anvanda svenskt tangentbord pa den. Hmmmm. Vad behover man kopa for tillagsgrej da? Jag kan ju inte lamna in en uppsats utan a, a och o. Fasar infor att sitta och andra allt pa den lilla datorn.
Barnen slutar skolan om en timme. Hoppas att de inte fick allt for ingaende fragor om sin sjukdom i forra veckan. Jag uppmanades ju av rektorsexpeditionspersonalen att sjukskriva dem ... kande mig graslig nar jag var tvungen att ljuga, aven om de sa att saga var sanktionerat. Och inte kan man val heller saga till barnen att de i sin tur ska ljuga? Jag sa att for att ingen ska bli avundsjuk pa att vi har haft det sa roligt ar det battre att de inte sager nagonting om vad vi gjort i helgen, och sa har jag pamint dem om att de var roda och svullna i ogonen i forra veckan (antagligen lite allergi). Peppar, peppar, sa gick allt vagen.
Och inte har jag handlat, och inte har jag stadat. Vad ska vi ata i kvall, tro? Det far bli ett senare bekymmer.