Sommarens pliktbesök på Fun City

Fun för barnen, inte lika fun för föräldrarna. Men nu är det gjort, trots hotande svarta moln och regnskurar - jag, Simon och Anna, Christian och Enna-Lina och Daniel tog med oss alla barnen till Fun City i går eftermiddag. Kusinträff igen, med andra ord!
Barnen är numera så stora att de ägnar nästan all tid åt sina få favoritattraktioner. Radiobilarna är nummer ett och badet nummer två. Vi dåg också cirkusen och gjorde en del annat. Barnen är över en meter med råge och får dräför betala fullpris, men inte får de åka allt ändå. De är för smala för klätterbanan och bungyhoppen (det finns bara en storlek på sele) och de är för korta för flera karuseller. De fick inte heller skjuta med lasergevären eftersom de enligt polacken in charge var "too little and also girls". Lite lustigt är det ändå, allt som har med pengar att göra sköts av svenskar, allt annat av polacker iförda tröjor med texten "Kan jag hjälpa dig? May I help you?" på ryggen. Och så försöker man fråga något och får i bästa fall stapplande engelska till svar.

Gidis, John, Olivia och Maiwenn.

Mei-Mei, Leon och Gideon.

Mei-Mei gav uttrycket "skräckblandad förtjusning" ett ansikte i den här karusellen. Som hon egentligen är för kort för, 120-gräns, hon är 118, men lyckades smita på ändå.

En tur i vattenkanon-båtarna.

Olivia och Mei-Mei.

Simon och Anna.

Klappa hästar är också mysigt!
På kvällen hade vi sedan tårtkalas för Eric, som fyllt fem år. En god avslutning på en tempofylld dag, och barnen somnade mycket nöjda!