På kvällen fick vi besök av en liten ugglebebis, som vi kallade för Magnus. Vi trodde först det var en förvirrad duva som var ute och flög i mörkret, Magnus var ungefär i den storleken. Men de kraftiga vita benen tydde på att det var en rovis, och det roterande huvudet tydde på att det var en uggla. Jag var så nöjd med att lyckas fotografera Magnus, innan han hade hämtat andan tillräckligt för att flyga vidare. 
2 kommentarer:
Å så söt uggla! Erkänn att du sjöng "Hej Uggla Tjenamoss, kom hit en stund till oss, vi sitter ju här"... Kul att poola i mars.
Just den sången ingår inte i min repertoar ...
Skicka en kommentar