Ja, om ett dygn ungefär. Vi tar barnen ur skolan ett par dagar och åker till Sverige! Vi landar på torsdag och stannar i Varberg en dryg vecka. Barnen ska mysa med mormor och dessutom få testa att gå i svensk skola. Spännande!
Så i dag har jag packat, förutom att jag hade en fyra timmar lång föreläsning på förmiddagen. Nu ska jag strax gå och hämta barnen (gå - premiär i igår, kanske borde ha preciserat "halta och hämta barnen").
Flickorna ska ha en privat grading i taekwondon i kväll - den vanliga är i morgon kväll men den missar vi ju. Det vore coolt om Olivia hinner få rött bälte innan vi flyttar härifrån. Det är lite på håret om det hinns med, men vi ska i alla fall försöka nå dit. Kvällens grading innebär alltså bara en stripe för var och en av dem. Mei-Mei kan nå ett grönt bälte om hon vill, men hon har strejkat när det gäller gradings det senaste halvåret. Hon tycker det är för läskigt. I kväll har hon i alla fall bestämt sig för att det är dags.
I övrigt har jag inte så mycket att berätta ... dagarna flyter på i rask takt och jag fattar inte vart tiden tar vägen. Snart är det halva mars, jisses.
Nästa uppdatering lär komma från Varberg, och då har jag nog lite mer att berätta!
Ständigt denne Boström
2 dagar sedan
4 kommentarer:
Så duktig du har varit med träningen av ditt knä - i ditt läge var jag tre månader efter operationen. Kul för flickorna att testa svensk skola - kan tänkaa mig att det är lite nervöst.
ha en trevlig resa - ser fram emot vårbilder från varberg.
/Lena
Tack för beröm Lena! Men du opererade inte korsbandet, väl? Om det inte vore för att knät värker så förbaskat om nätterna hade rehabiliteringen varit helt okej. Insomnia vareviga natt. Just nu är klockan 20 i 4 på morgonen.
Det känns ruskigt att lämna skir grönska och färgsprakande azaleor här i Houston för några små ynkliga krokusar i Varberg, men jag lovar att förmedla vad jag ser!
Vad kul för er! Hoppas allt går bra med både resa, skolgång och Sverigeäventyr....
Tove
De tog upp den del av benet under knät där ledband är fäst och flyttade det i sidled och satte fast det på nytt. Tydligen har de flyttat om en del annat också för det värsta var då smärtan lagt sig, att jag var tvungen att lära mig att gå igen, signalerna mellan hjärnan och knäleden fungerade inte, jag har fortfarande balansproblem och har svårt att springa. Men knät sitter där det ska i alla fall även om jag tycker att jag har onödigt ont. Men hade de inte gjort op så hade jag inte kunnat gå alls - så valet var ju lätt.
Skicka en kommentar